Glorious Christmas Concerts

Den 4 december hade vi förmånen att bli bjudna av Susan Myers på en julkonsert "That Glorious Song Of Old" i hennes kyrka, Marble Collegiate Church, på 5th Avenue i New York.

Vi fick uppleva en fantastisk föreställning! Förutom en känslosam, stundtals kvick, predikan, underbar körsång, fantastiska musiker, hade de en dansare (tillika del av kören), Cameron Jones som illustrerade en av sångerna ("The Dance" av Kemper Crabb) med sin dans. Kom till att tänka på dansaren som framförde ett dansnummer under "Innovation In Mind" på Lunds Universitet 2010.

Väl ute på gatan efter konserten, stannade vi upp en stund och beundrade kyrkans fönster. Ett lite modernt inslag är stadens siluett i ovankanten.

Tyvärr kunde jag inte ta bilder under själva konserten så att ni kunde fått uppleva den fina ljussättningen... och sången!

Tack Susan för den upplevelsen!

Den 9 december var det dags för nästa konsert, nu i den vackra Aulan i Universitetshuset. Tänk vad proffsig ljussättning kan göra på en redan fin sal!

Hade först inte tänkt att bevista konserten då jag fortfarande var hängig och förkyld efter resan men jag är glad att jag kom!

Universitetshuset ligger verkligen på rätt adress: Paradisgatan!

Rektor Per Eriksson höll tal

Alla anställda var inbjudna och de som inte kom, gick verkligen miste om en stark upplevelse och något mycket vackert. Som tröst kan ni se ett kort klipp jag tog med min kamera. Lite skakig bild men "you get the picture".

Akademiska kapellet och Lunds Akademiska kör under ledning av
Director Musices Patrik Andersson och Kördirigent Cecilia Martin-Löf

Missa inte nästa års konsert!

Gästbloggat av Claes

Susan Myers Christmas Party i New York

I många år har Susan Myers, Lisbeths vän sedan tonåren, haft ett Christmas Party den första fredagen i december och nu var det äntligen möjlighet för mig och Lisbeth att närvara!

Den andre december bar det av till den fashionabla lägenheten vid Bryant Park på Manhattan.

Lisbeth t v (iförd plagget jag köpte i Shanghai) och Susan i bakgrunden. Tyvärr registrerade jag inte namnet på damen till höger. Två personer kände vi däremot väl: Lisbeths syster Viveka och hennes Mike! Det var totalt 90 gäster som dök upp under kvällen. (Lägenheten mittemot hade också upplåtits för festen.) Det var nämligen Susans sista Christmas Party, för efter 30 år på Manhattan flyttar hon nu "hem" till Virginia.

Susan hade engagerat ett antal personer som tog hand om servicen och däribland bartenders som fixade allt i dryckesväg man kunde önska sig. Deras Eggnog gick åt som smör i solsken. För att inte tala om ett oräkneligt antal Gin&Tonic!

Själv passade jag på att beställa en "Manhattan" på Manhattan (jag måste ju pricka av "The Bucket List").

Resultatet blev bättre än jag hoppats på. Jag fick en speciell variant; "Lower East Side Manhattan". Ångrar djupt att jag missade receptet!

Jag med min "Manhattan" och mitt pris som mest långväga gäst. Susan håller i en kasse från Sverige (!) som hon hade sparat sen sitt förra besök i Skåne.

Fler bilder följer...

Gästbloggat av Claes

Weekend på Manhattan

Igår fyllde Emil år. Jag blir så glad när jag tänker på honom.

Annars jobbade hjärnan för högtryck igår. Det var en intensiv researchdag på Schomburgs arkivavdelning, kl 10-17, med bara kort paus för lunch på Manna's. Det gäller att utnyttja tiden maximalt. Idag o imorgon har de stängt, tisdag är sista dan.

Lördagkvällen firade jag med en Broadwaymusikal, "Memphis". Högklassig show o härlig musik. Det var upplivande! Storyn är inte så märkvärdig, men den visar att man kommit ett litet stycke på väg sen 50-talet när det gäller det rasistiska tänket. "Memphis" handlar om när R&B och rock, "de svartas musik", blev "rumsren" därför att vita ungdomar lyssnade på den och det blev klirr i kassan för de vita producenterna.
Den ena huvudpersonen är en streetsmart vit kille som gillar musiken och introducerar den på en vit radiokanal. Den andra är en svart sångerska som han upptäcker. De blir kära i varandra och vill gifta sig, men det går ju inte i Memphis. Inte i slutet heller. Han stannar i Memphis medan hon gör karriär i New York. För att knyta ihop storyn kommer hon till Memphis på ett gästspel och han får vara med i hennes show och får credit för sin roll i hennes karriär.

Att ta sig hem på tunnelbanan efter mörkrets inbrott har inte varit något som helst problem, inte igår heller. Jag har känt mig mycket trygg här. I Harlem har jag bara bemötts med vänlighet, trots mitt iögonfallande annorlunda utseende. Vilken kontrast till 70-talet! I den här delen av New York finns det numera en bred svart medelklass, många är välutbildade och medvetna, och fler blir det. (Tänker inte ta upp definitionen av medelklass här.)

Jag är mycket nöjd med det här vandrarhemmet. Tack Madubuko för tipset! Eftersom det är förhållandevis billigt är rummet som sagt spartanskt, men läget är toppen och här är rent o tryggt. Och stort gym, gympa med instruktör, ångbastu o torrbastu, simbassäng är gratis för gästerna. Harlem YMCA är viktigt som community center. Förutom vandrarhem är det ett slags Folkets Hus + kom vux + sportanläggning. Får se vad Claes tycker när han kommer hit i början av december.

Mitt rum

Nu är det söndag och jag ska iväg downtown för att se en till musikal på Broadway, matiné kl 2. What a life!

Först en god, billig (7 USD) o näringsrik lunch på Manna's:

Sen subway på hörnet, så nära! Och det tar bara en kvart att komma ner till Times Square.

På alla tunnelbanestationer finns det mosaiktavlor, men i Harlem är de extra fina. Här är "min" station, Lenox Avenue/135th Street:

En förklaring till högra delen av mosaikväggen

Jaha, nu är jag som synes mitt i turistkvarteren -
runt Broadway o Times Square, ca 40-46th St.

I "The Drama Bookstore" ser jag något som skulle intressera Claes. Det är nog den enmansdokupjäsen om Steve Jobs o Mac som Susan pratade om.

"Mamma Mia" går fortfarande...

Vilket gytter - men kul!

Matinéföreställningen som jag såg idag var "Billy Elliot" och den var värd varenda cent av biljettpriset på 51 USD. Koreografin - fantastiska nummer! Elton Johns musik. Storyn är också bra. Och hela det fiffiga, fantasifulla spelet. En ren njutning!

Önskar att Emil kunde se den här musikalen - hela scenografin, ljussättningen och alla de tekniska finesserna skulle säkert inspirera honom.

Claes borde se den när han kommer! Den går till januari, så det är möjligt. Sökte efter lämpliga Youtube-klipp av Billy Elliott, men inget av dem gjorde den här Broadwayuppsättningen rättvisa tycker jag.

Vilken weekend!

15 okt: Med Susan i New York

Lördagspromenad med Susan runt Fifth Avenue och turiststråken. Klarblå himmel, hög luft, sol och semesterkänsla.

Vi åt en god lunch på Sarabeth's (en filial till huvudrestaurangen) en trappa upp i varuhuset Lord & Taylor på 424 Fifth Avenue vid 38th St. Ett bra tips!

Rockefeller Center

Idel kålhuvuden

Claes, här är the Apple store.
Susan tipsade förresten om bra dokupjäs om Steve Jobs;
ska se om den körs fortfarande när du kommer

Turistfrestelser överallt, här huvudbonader

Susan vid MoMA. Vi hann kolla lite, det får bli ett ordentligt besök senare.

En installation på MoMA just nu består av en labyrint av tunna vliselineväggar o mikrofoner/högtalare som hänger ner från taket o registrerar alla ljud o spelar upp dem. Resultatet är givetvis en kakafoni utan dess like. Här bidrar jag med första takterna av "Misty". Men det var dags att stänga museet, så de hade stängt av ljudanläggningen. Får kolla kakafonin och kanske knäppa med fingrarna eller köra "My Funny Valentine" som mitt bidrag nästa gång.

Åter hemma hos Susan hade vi kul med hattar ett tag:

Här är en tjusig sak

Här har the stylist varit i farten. Jag skulle bara haft ett knallrött läppstift också...

15 okt: "Occupy Wall Street"

Ikväll vid 5-tiden downtown, tusentals människor "marching" mot Times Square. Massor av poliser och polisbilar. Och turister som tittar o plåtar. (Som jag.)

Som vanligt, klicka på bilderna för förstoring.

Några timmar senare vid Times Square såg det ut så här:

Killen längst ner till höger har ett ryggmärke med bandet "Crucifix". Tack Emil för att du skickade hela texten:

From dehumanization, to arms production,
for the benefit of the nation, or its destruction,
power is power, it's the law of the land,
those who live for death, would die by their own hands.
Life is no ordeal, if you can come to terms,
reject the system, which dictates the norm,
from dehumanization, to arms production,
for the benefit of the nation, or its destruction,
it's your choice: PEACE or ANNIHILATION!


Polisbilarna stod tätt efter varandra, ofta i två led, på båda sidor om gatan.

Allt gick mycket fredligt tillväga. Inga våldsamma konfrontationer vad jag hörde. Demonstranterna har varit behärskade. Det är som medborgarrättsrörelsens "marches" på 50- och 60-talet! Borgmästare Bloomberg har klokt nog gett order till polisen att inte ingripa, bara bevaka. Jag undrar om stadens styrande förväntar sig att folk ska tröttna, och att ockupanterna i Zuccottiparken vid Liberty Street/Broadway ska ge upp när det börjar bli kallt om nätterna. Men jag tror detta kommer att sprida sig. Jag är övertygad om att taktiken från the Civil Rights Movement är den enda effektiva - ickevåldsdemonstrationer och consciousness-raising.

Det var så trångt att man knappt kunde röra sig åt något håll. När jag skulle ta tunnelbana fick jag gå över till östra sidan, ända till Grand Central o ta "the shuttle" därifrån tillbaka till Times Square på West Side. Sen var det lätt att hoppa på the Express #3 uptown till Harlem.

Får kolla imorgon hur natten förlöpte downtown.

14 okt: Fler bilder från "Occupy Wall Street"

14 okt: "Occupy Wall Street"

Det finns mycket att skriva om det här. Bilderna är inte i ordning och fler bilder kommer, med text.

Förutom demonstranterna, en massa turister och poliser och massmediafolk. Tältockupationen började den 17 september. Känns som vi är tillbaka på 60-talet! Idag ska det vara stor demo.

Nu ska jag ut med Susan o njuta av en solig lördag och något av det enorma utbudet av kultur här - teater? musik? vi får se vad det blir. Får se vad som händer med demon på Wall Street m m. Vädret är ju gynnsammare än igår kväll. Jag kommer att följa utvecklingen o besöka lägret igen förstås.