Det är kul att vara här igen, i den här välbekanta trakten, och att återknyta kontakten med min familj på denna sidan Atlanten. Vi har ju följts åt ända sen 1964-65 när vi levde tillsammans i ett år. Då var Patty och Mary, tvillingarna, 8 år, Julianna var 5 och jag var 18...
Här är mitt vackra blå rum
Hade glömt den här tavlan som jag gjorde till dem 1966
P&Ts hem vid ån, Stoney Creek, i den pittoreska lilla staden Edinburg.Det skogsgröna berget på ena sidan av Shenandoah-dalen skymtar i fonden.
Igår såg jag en blå häger lyfta och flyga längs ån.Och en jordekorre (chipmunk, Piff eller Puff?) kilade förbi mellan huset och ån.
Strömmen är strid och vid stenarna bildas små forsar, så man hör hela tiden ån.
Huset är K-märkt liksom många andra gamla hus i Edinburg, som delvis skonades från förstörelse under inbördeskriget på 1860-talet. Det har varit mycket jobb att renovera huset o Tom har gjort nästan allting själv. Samtidigt som de hade tre pojkar (nu vuxna och utflugna). Och jobb hade de också samtidigt, båda två. Blir trött bara jag tänker på det. Patty har haft ett krävande speciallärarjobb i 27 år. Förståeligt nog längtar hon nu till pensionen! Tom undervisar om miljö/byggteknik i high school, ska fråga honom lite mer om det, det verkar intressant.
Här är en särskild hälsning till Emil från Juliannas man Ron, som tittade in igår och så väl minns den lille svenske femåringen som blev hans kompis och kallade honom "Rom" och "Number Eight", eftersom Ron hade en 8:a på sporttröjan.
