"Har ni fest eller?"

De 15 oktober fick jag så chansen att återse Boelspexarnas spex Henry VIII. Publiken bjöds på en hel del nyskrivna nummer och jag var helnöjd med resultatet! Att jag hade ont i mungiporna efter alla skratt är väl ett gott betyg?

Fick biljett på första parkett till på köpet!

...och ett fint program som jag gärna har som minne!

Den 19 oktober upptäckte Lars-Göran (min kollega) att kransarna hade fått sällskap av ett gäng ballonger runt halsen på en av sfinxerna.

Var det en slump eller hade en företagsam student tagit sig upp på taket med hjälp av byggnadsställningarna som tillfälligt står vid huset och förskönat den ena damen? Om man utför en sådan bedrift finns det förmodligen ett bildbevis på denna bragd på någons blogg eller facebooksida...

Så var det dags att plocka ned kransarna den 21 okt. Den rutinerade sfinxklättraren utförde operationen utan säkerhetslina (ja, det är ju trots allt han som klättrar först upp och fäster säkerhetsutrustningen så att bekransaren kan göra sin klättring). Ballongresterna fick också finna sig i att bli avlägsnade vid samma tillfälle.

Gästbloggat av Claes

Alla Hjärtans Dag

Foto Claes Lawett

Ett ballonghjärta svävade under takbjälkarna när jag kom hem igår efter orkesterrepetitionen. (Claes överraskar mig ständigt.)

Så småningom blev ballongen trött och dalade ner mot golvtiljorna, där den dansade graciöst balanserande på sitt snöre. Den var nästan mänsklig! Som i Lamorisses underbara filmklassiker Le Ballon Rouge.

Idag på Alla Hjärtans Dag, efter morgonens gnidning mot siden, har den suttit i taket hela dagen. Nu är det läggdags men ännu hänger den fast vid den gamla bjälken och gungar sakta över våra huvuden.

Som sällskap får den de knallröda tulpanerna som Barbro kom upp med i fredags med hälsning från svensk- och språklärarna på Komvux Pauli. (Kära kolleger, vi ses i skolan så snart den trogna lilla pumpen har hittat sin lugna rytm igen!)

Därute härjar den isande vinden. Härinne har vi en röd ballong i taket.