My Life as a Turkey

Vad gör man en trött morgon första dagen på det nya året? Att regnet strilar ned och sporadiskt smattrar på plåttaket bidrar inte direkt till att man längtar ut på en uppfriskande promenad. Förutom sen frukost, som alla lediga helgmorgnar, tittar vi ibland på ett stimulerande TED-talk eller en slumpvis vald dokumentär på SVT-play (tack-och-lov för reklamfria, ouppstyckade program!). Min första sökning denna morgon ledde till två korta dokumentärer om Jordens skatter (guld och diamanter) som båda var intressanta men hade en mörkare historia som inte var så upplyftande.

Vi ville ha något som piggade upp! Än en gång hände det sig så att vi fastnade för en högklassig dokumentär producerad av BBC. Denna morgon blev det: "My Life as a Turkey". 

En trailer kan ses på YouTube (http://www.youtube.com/watch?v=eK8UQ4Z52KQ). Hela programmet ligger kvar i 4 dagar på SVT play: http://www.svtplay.se/naturfilm.

Kort beskrivning på SVT: "Biologen Joe Hutto hade en dröm, att föda upp en kull vildkalkoner på sin gård i Florida. En dag blev drömmen verklighet – och Joe upptäckte vilken totalt uppslukande uppgift det är att vara kalkonförälder."

Det är inte ofta vi tittar så koncentrerat och så till den grad att vi glömmer frukosten! Programmet hade så många dimensioner så det är svårt att ge det rättvisa i en kort beskrivning. Både vi som åskådare och forskaren Joe Hutto kom till insikt om att vi är "halva" varelser om vi missar kontakten med naturen.

 

Många fördomar raserades och vi fick inblick i en annan värld genom forskarens kunskaper och slutsatser och filmarens fantastiska bilder.

Gästbloggat av Claes

Lisbeths kommentarer:  

En underbar film. Vilket tålamod hos både filmfotografen och Joe Hutto!

För mig som språknörd är det fascinerande att höra Joe Hutto berätta om kalkonspråket och hur han efterhand lär sig förstå och tala det rätt bra.

Jag minns den enda gången jag har sett vilda kalkoner. Det var i november 2000, när jag bodde i  Croton-on-Hudson norr om New York, hos Jewell (Handy Gresham Nemiroff). Huset låg på en höjd utanför själva Croton, i skogsbrynet, med höga tulpanträd på tomten. Vi såg ofta rådjur där, men inga kalkoner. Plötsligt en dag när jag tittade ut genom panoramafönstret gick det en flock vildkalkoner där ute bland tulpanträden lugnt strosande. Detta hände varken förr eller senare under alla gångerna jag besökte Bob och Jewell i Croton (mellan 1970 och 2004). Det märkliga var att de uppenbarade sig just den dagen då kalkonen står i centrum i USA: Thanksgiving Day!  Jag blev så glad när jag såg dessa överlevare.

Eile mit Weile

Vårstädning... Vad ska jag göra med allt material från 30 års språkundervisning? Alla övningspärlorna som vaskades fram? Läroböckerna? Jag ställer en stor låda på vinden ifall ifall...

Undrar om jag nånsin kommer att undervisa i tyska igen. Eller franska. Jag fick uppleva Den Stora Försämringen - var det i slutet av 80-talet? - när det blev ofördelaktigt ur poängsynpunkt att läsa "främmande"/"moderna" språk på gymnasiet. Det är ju jobbigt att lära sig ett språk och nu fick en elev lika många poäng om han/hon valde ett ämne som innebar mycket mindre plugg. Det blev lättare att få högre betyg i ämnen som inte var så krävande som språk. Bara engelskan blev kvar, som obligatoriskt kärnämne.

Resultatet var förödande. På nolltid krympte tysk- och franskinstitutionerna på min gymnasieskola i Hultsfred till nästan ingenting. Samma nedmontering skedde i gymnasier och högstadieskolor över hela Sverige. I mitt fall betydde det en tid av "kvackande" i olika ämnen som jag egentligen inte var behörig i, eftersom enbart engelska inte räckte för en heltidstjänst, så jag fick t ex köra en postgymnasial kurs i datakunskap på engelska, komvuxkurser i svenska och historia, ett långtidsvikariat i psykologi, och alltmer undervisning i svenska som andra språk/SFI. Det var intressant, men innebar mycket, mycket jobb. Kvällar, veckoslut fylldes lätt.

De som styrde och ställde i det svenska skolsystemet blev till slut varse sitt misstag (varför tog det så lång tid?) och ändrade på poängsystemet för några år sen. Men effekten därav låter visst vänta på sig. På högskolorna verkar de främmande språken fortfarande vara utrotningshotade. Jag hör att språkinstitutionerna på Linnéuniversitetet och på Södertörn går med förlust i år med. Det gäller säkert flera andra lärosäten. Fast här i Lund har det väl alltid funnits ett levande intresse för alla möjliga språk utöver engelskan. Eller? Jag har inte så bra koll på läget nuförtiden.

- - -

Ah, die deutsche Sprache...

Liksom alla språk har tyskan sina egna fiffiga ordvändningar. Här är några exempel som jag kommer på:

• "Eile mit Weile" (Skynda långsamt)

• "Man ist was man ißt" (Man är vad man äter)

• "Das Heimliche ist das Unheimliche" (Det främmande är det skrämmande, det blir ju fyndigt även på svenska !)

• "Weis' ist wer weiß wo er finden kann was er nicht weiß" (Vis är den som vet var han kan hitta det som han inte vet, eller: hur han ska ta reda på vad han inte vet). (Undrar hur ofta ss ersätter ß nuförtiden. Det är väl allmänt vedertaget i Schweiz.)

Här är en liten vits som jag ibland använde som inledning till samtal om de tyska romantikerna:

"Ein Tourist in Bremen zum Polizist:

- Können Sie mir sagen wo Kupferplatz ist?

- Wie? Hier gibt's keinen Kupferplatz.

- Ach, Entschuldigung! Hab' ich Kupfer mit Messing, Messing mit Lessing, Lessing mit Schiller, und Schiller mit Goethe verwechselt!"

(En turist i Bremen till en polis:
-Kan ni säga mig war Koppartorget ligger?
-Hur sa? Här finns inget Koppartorg.
-Oh, ursäkta. Jag blandade ihop koppar med mässing, mässing med Lessing, Lessing med Schiller, och Schiller med Goethe!)

Om du kan några slagfärdiga uttryck eller kul vitsar på tyska, dela gärna med dig i en kommentar här! Jag har ändrat bloggens inställningar så att vem som helst kan kommentera inlägg utan att logga in eller göra nånting.

Imorgon kväll kan vi säkert få oss fler tyska finurligheter till livs, för då är Claes och jag bjudna till Barbro och Wiard, mina språkkollegor från Hultsfred som numera är pensionärer och bor i Malmö. Det blir roligt att träffa dem igen! Barbros ämnen var franska, tyska och spanska och Wiard undervisade i latin, så de kan säkert ge fina exempel på retoriska finesser i de olika språken. Så jag återkommer i ämnet...

- - -

Ändrade planer för den här dagen. Både Ingrid och Viveka är förkylda, så vi får skjuta på träffen. (Krya på er, båda två!) Istället kom Lotta o jag överens om att "fira" faster Ann med eftermiddagsfika o tulpaner. För mitt lilla tyska inlägg passar det ju perfekt! Som maka (i 50 år!) till farbror Gerhard har Ann säkert samlat på sig många roliga tyska uttryck. För han hade humor, och det har Ann också.