Att göra sig förstådd

Detta inlägg föddes under min tripp till Shanghai 2010. Mycket av världsutställningen handlade om kommunikation fast då mest persontransport i någon form. För min del handlade det också om att göra sig förstådd.

Självklart är det bra om man kan lära sig landets språk men jag har inte prioriterat kinesiska / mandarin. Trots att jag ansträngde mig var det ändå svårt att förstå vissa ord på lokalbefolkningens engelska och ibland fick papper och penna göra en insats.

Kom till att tänka på denna problemställning, vilken alla som sysslar med information i någon form, ställs inför. Ur minnet skrev jag ned vad jag snappat upp på kurser och föreläsningar genom åren:

Hur ska jag, med mina förutsättningar, referensramar och erfarenheter, min kultur, mitt språk och min vokabulär, bakgrund, ålder och kön, förmedla mitt budskap eller min kunskap, till dig med dina förutsättningar, referensramar och erfarenheter, med din kultur, ditt språk och ordförråd, bakgrund, ålder och kön, så att det står utom allt tvivel för dig vad jag menar och vill ha sagt?

Ytterligare hinder i kommunikationen är det om mitt budskap endast kan förmedlas i skrift, utan ögonkontakt, gester och minspel, utan att kunna ta till betoning, tonfall och uttal som stöd.

Mitt nya jobb som vaktmästare på Lunds Universitet känns oerhört stimulerande då jag dagligen får tillfälle att träna mig i kommunikation.

Staden Lund står inför omvälvande förändringar på det transportmässiga planet som kan bli hur bra som helst om de styrande har vett att kommunicera till och med invånarna.

Gästbloggat av Claes

Invigningar: Citytunneln i Malmö 2010 och Stockholms T-bana på 50-talet

Nu kan man åka från Lund direkt till Triangeln mitt i Malmö (och vidare mot Hyllie och Köpenhamn), sedan Citytunneln öppnade för tre månader sen.

Det var ett imponerande infrastrukturprojekt (till rätt stor del finansierat genom EU-bidrag) och det blev till och med klart tidigare än beräknat! Den 4 december 2010 ägde invigningen rum med pompa och ståt trots den bitande kölden. Se Citytunnelns invigning i Ny Teknik.

Emil var med och ljussatte Posthusets fasad vid den stora utomhusscenen, där kungen och Timbuktu och alla möjliga dignitärer och artister gav publiken feststämning.

Tidigare på dagen spelades det tågmusik inne på Centralstationen, av Skånska Jernbanekapellet, en blåsorkester som ursprungligen bildades av järnvägsmän, men även innehåller engagerade själar som till exempel Gunnar Sandin, en av Sveriges främsta experter på järnvägshistoria.

Claes kom hem med en av Gunnars böcker häromdagen: Kring Lund C, Föreningen Gamla Lunds årsbok från 1999, som handlar om Lunds järnvägsstation från 1856 till vår tid.

Det behövdes förstärkning i Skånska Jernbanekapellet vid det här tillfället, så vi var några ur Röda Kapellet som fick förmånen att gästspela i den anrika orkestern. Det var kul!

Håkan Carlsson hade traditionsenligt komponerat en ny svit dagen till ära:
"Centralen" - "Triangeln" (Gissa vilket instrument som fick en framträdande roll i det stycket!) - "Hyllie".

Andra låtar ur repertoaren- uruppförda vid tidigare invigningar - gav en intressant inblick i skånsk järnvägshistoria. Jag har bett Gunnar ge mig namnen, för jag skrev aldrig upp dem. Så det får bli en senare komplettering.

Här är två bilder som jag själv tog innan vi satte igång. Önskar det hade funnits en inspelning...

Längst bak sitter Gunnar Sandin i rallarmundering.

Kompositören av dagens invigningssvit, Håkan Carlsson, sitter vid trummorna.

Apropå Citytunneln råkade Claes och jag hitta den här pärlan i P1:s arkiv: Tunnelbanan till Vällingby.

Året är 1953, svenska folket har ännu inte TV, och runt om i Sverige lyssnar man på det omåttligt populära Karusellen. Lennart Hyland inleder: "Vi har fått en tunnelbana här i Stockholm. Den går mellan Kungsgatan och Vällingby." Han frågar en spårvägsman hur lång tid det tar att åka sträckan och frågar en kvinna ur publiken hur lång tid det tar att koka välling. Sen kommer ett typiskt Hylandsprojekt: De tio första Vällingbyborna som kommer till tunnelbanesstationen i Vällingby med nylagad - ätbar! - välling på termos får komma till Konserthuset och medverka i programmet.

Vet ni vad som händer? Jo, 8 av de 10 som dyker upp är MÄN! Antagligen är det därför som man tar med två extra personer, så att det blir 4 kvinnor åtminstone. 8 - 2 hade varit lite för pinsamt. Mannen som intervjuas erkänner att han inte lagat vällingen själv. "Nej tyvärr, jag är inte så hemmastadd i matlagningsfrågor."

Vi har kommit ett litet stycke på väg ändå, trots alla ojämställdhetsexempel som togs upp på Kvinnodagen i tisdags. Skönt att ha en man som kan fixa en alldeles utmärkt frukost. Och härligt att få spela trombon i en blåsorkester fastän "man" är kvinna.