Magnolians tappade gren

En gren på ett av magnoliaträden på Universitetsplatsen bröts av på grund av röta i slutet av februari.

"Felanmälde" skadan (var orolig för ytterligare skada om "såret" inte togs omhand) till fastighetsägaren, Statens Fastighetsverk.

Då jag är hopplöst intresserad av trä i allmänhet och tar tillvara prov på olika träslag (till Lisbeths förtvivlan ibland), tog jag såklart tillfället i akt och sparade magnolia-grenen för framtida projekt.

Hade inga större förhoppningar om att de kvistar jag sparade skulle fylla annan funktion än rent dekorativ med sin knotiga karaktär. Vackra i sig själva helt enkelt!

Fyllde en sopsäck med kvistarna och tog hem till Lisbeth. Hade tänkt bistå Lisbeth efter jobbet i arrangerandet. Tog med sekatören från kolonin men det visade sig att Lisbeth hade allt under kontroll och kvistarna hade fått ett fint hem i ett Höganäskrus. Allt sparades och de allra kortaste kvistarna fick även de en andra chans att utveckla sina knoppar i diverse krus.

8 mars

15 mars

Trodde aldrig att kvistarna skulle bli annat än dekorativa men de inte bara levde utan växte!

16 mars

Till vår överraskning lät de små knopparna oss ana lite av blombladens typiska rosa färg. Vi var uppspelta!

17 mars

18 mars

Senaste bilden. Ska det verkligen bli en fullväxt blomma till slut?

Fortsättning följer!

Gästbloggat av Claes

Magnolian, vacker som en dröm

Nu blommar magnolian i Lund...

26 april 2011

På Universitetsplatsen

Igår efter jobbet gick Claes igen till ett av magnoliaträden och tog den här närbilden. Ljusförhållandena var alldeles rätt. (Som vanligt, klicka på bilden för att förstora den.) Jag har suttit och tittat på den, fullt uppförstorad på skärmen, och bara njutit. Som en stunds närkontakt med Livets under. För mig är det en otroligt vacker bild. För dig också?

Jag tänker på vad Mattias Klum skrev som dedikation i sin bok Viljans väg som jag köpte till Claes igår.

Mattias, en av världens bästa naturfotografer, med t ex flera uppmärksammade fotoreportage i National Geographic, var nämligen i Malmö och presenterade sina projekt. Genom mitt fack Lärarnas Riksförbund fick jag chans att vara med i publiken på Swedbank Stadion. En stor upplevelse! Vilken fotograf, vilken människa! Så nu har jag en hjälte till.

Jag fick tillfälle att prata med honom om Claes' blombilder, och han tyckte att Claes skulle fundera på att samla dem i en vacker bok. Man måste inte vara yrkesfotograf för att skapa bilder som berör, sa han. Och så här skrev han:

Till fotokollegan Claes!
Fortsätt beröra med dina blombilder!
Mattias