En "app" och en "bout"

Claes har hittat en app, SketchMe!, som gör om foton till teckningar. Eftersom Katja skulle vara hos oss i helgen 10-12 feb fixade han några bilder av kända motiv som hon skulle kunna färglägga. Det blev uppskattat!

Här är hennes älskade "trillingar" som hon fick av Claes när hon var riktigt liten, ett år tror jag hon var. Nu är hon snart fem men de är med i leken fortfarande. Här är fotot:

Och här är SketchMe!-versionen, som Katja fick i förstorad utskrift på papper:

(Texten spelar spratt, byter stil fram och tillbaka; jag kan kanske fixa det senare.)

På väggen bredvid Katjas lekskåp finns ett foto av hennes pappa när han var liten, kanske i 8- årsåldern. Han sitter i sitt biggaråträd i Målilla med en kaja på axeln.

Katja tycker om att höra berättelsen om hur Emil en gång hittade en skadad kaja som han smugglade in i sitt rum och tog hand om. Kanske hjälpte jag honom lite. Fågeln blev rätt tam - dock icke rumsren! - under sin konvalescens som varade i några dar. Fotot togs när kajan hade repat sig och var nästan flygfärdig igen. Det är roligt att ha fotot som minne. Och så här blev teckningen:

Mitt på lördagen stack Katja, Claes och jag till kolonin för att fylla på fröautomaten till fåglarna. Det var torrt väglag, så Katja tog årets första cykeltur. De små benen trampade ivrigt på, både dit och hem.

I St Månslyckan hade vintergäcken redan kommit upp. Annars rådde vinterdvala bland växterna. Men fåglarna för en hjältemodig kamp för överlevnad som vanligt. Katja hjälpte till att hälla i fågelmat. Så fort vi hade gått genom grinden uppenbarade sig genast ett par talgoxar och en koltrast vid fröautomaten och en skata kom också flygande och satte sig på taknocken.

Kl 17 åkte Lotta, Katja och jag till Malmö för att se Katjas mamma April och hennes lag Crime City Rollers i en match - "bout" - mot ett lag från Paris. Här ser du lite bilder på Crime City Rollers. Och här är en beskrivning av roller derby. Malmölaget bildades hösten 2010 tror jag, och April har varit med från början.

Katja, Lotta o jag gick ända från Triangeln till Baltiska hallen (på kartan verkade avståndet så kort). Promenaden längs den istäckta Pildammen var spännande för Katja, för där var det många som åkte skridskor i halvmörkret. När vi närmade oss Baltiska hallen stod det en rad träd på ena sidan om gångvägen. Plötsligt viskade Katja:

-Schhhh. Vi måste gå tyst.
-Varför det?
-Jo för dom sover nu.
-Vilka dom?
-Dom som bor i jorden här under.
-Jaså, vilka är det?
-Maskarna!

I Baltiska hallen var det fullt med folk, glad stämning. Roller derby är en sport med mycket humor. Katjas kompis Siri var där med sin mamma, och de två flickorna fick gå runt som de ville på åskådarläktaren. Gudrun Schyman var förresten med o hejade o twittrade. Trots att speakern uppmuntrade de franska kvinnorna med Edith Piafs Milord och utrop som Passion, Paris! var det Malmölaget som tog hem segern i denna bout. Efteråt hade alla rollerderbytjejerna fest, även laget från Göteborg som Malmö tävlat mot före Parismatchen.

Det var en trött liten flicka som åkte tillbaka till Lund med Lotta o mig. Men på söndagmorgonen var hon i full gång igen. Då fick hon själv vara motivet i en SketchMe!-teckning, tillsammans med alla färgglada fjärilarna på pyjamaströjan. Hennes två drakar, den lila och den vita- med- glitter, skulle också vara med.
I stället för söndag skulle man kunna kalla den här dagen för snödag, för det har snöat i flera timmar hos oss. Fast det har mest varit "snöblandat regn", det som finskan har ett så kort och bra ord för: räntä. Det var förrädiskt halt på sina ställen, och det kunde gått illa när Katja och jag gick till stationen vid 14-tiden, för just vid den tidpunkten hände det att en buss slirade av vägen i kurvan vid Bantorget och for rätt upp på torget där den knäckte ett träd som föll på två kvinnor. Lyckligtvis skadades ingen allvarligt, men sju personer inklusive busschauffören och kvinnorna fick föras till sjukhus. Katja och jag kunde ha tagit den vägen, men vi gick via Knuts torg. Där låg snön som ett tunt vitt täcke och fick Katja att längta efter att åka pulka med pappa.

Hoppas det är snö när Emil kommer hem från Åre om en vecka. Fjorton dar är han där och jobbar som ljustekniker vid VM i Red Bull Crashed Ice, en annan ny sport på skridskor. I Åre är det gudskelov inte så bistert kallt som längre norrut och i hela Östeuropa, där det ju nu råder extrem vargavinter, på många ställen under 40 minusgrader.

En tuff svärdotter

På sin mammas sida har Katja också mycket att brås på.

I senaste numret av Lundagård (Nr 3) handlar "Porträttet" om April och hennes engagemang i Malmös nystartade Roller Derbylag.

En sån kick Roller Derby ger henne! Och vilken kondition hon har fått! "Att vara mamma och 37 år gammal betyder att jag ska ha rotat mig, men istället beter jag mig som en sextonårig high schoolatlet", säger hon. Jag förstår henne. Roller Derby är säkert inte bara en härlig motvikt till allt stillasittande vid skrivbordet efter år av studier, utan ännu mer en chans att få "leka" (play är ju både leka och spela) efter allt ansvar som hon axlat sedan hon blev mamma så ung. Homo ludens.

Just nu jobbar hon annars så mycket hon kan för att finansiera en resa i juni till USA med Katja för att hälsa på familjen där. Hon arbetar med döva som har psykiska problem, som behandlingsassistent. Hon är inte döv själv men växte upp med döva föräldrar och både hörande och döva syskon, så hon var tidigt tvåspråkig (engelska och teckenspråk). Och nu behärskar hon ju tre språk flytande. När hon talar händernas och de tysta läpparnas språk är det jag, språkläraren, som blir stum, fascinerad.

Det är första gången Katja flyger över till släkten i Amerika. När hon kommer tillbaka blir det spännande att se hur mycket engelska och teckenspråk som hon har snappat upp.

Och spännande att följa April - mitt i livet...