Skuggspel

Katja upptäckte Benjaminfikusens skugga i gardinen vid köksbordet. Fantiserade om vilka figurer hon såg och ville undersöka "källan". I och med att hon gick bakom gardinen, var hon då medveten om att hon då själv skapade ett skådespel?

Gästbloggat av Claes

Katja vid tangenterna

 

Katja vill börja i musikskola, säger hon. Nu ska hon spara ihop till det. Här spelar hon andanteslingor tvåfingrigt. Bredvid sig på golvet har hon placerat sin hjärteask (som innehöll Ahlgrens choklad vid Alla Hjärtans Dag). För att vi vuxna ska fatta vinken har hon lagt i sina egna pengar. På Lilla Fiskaregatan ser hon ju nästan alltid gatumusikanter med en låda eller hatt bredvid sig. 

Jag saknar Katja. Ser henne alldeles för lite nu. Måste snabba på med mitt tidskrävande projekt. Tänka snabbare. Ligga i. 

Längtar!

På vift med Katja till Tutankhamun och Emporia

För den som inte har möjlighet att besöka Egyptiska museet i Kairo, är ett besök på Malmö Mässhallar ett alternativ. Skynda på att utnyttja tillfället då utställningen med Tutankhamon fortfarande går att se till och med den 17 februari 2013!

Vi ville dela med oss av denna upplevelse med Katja och redan på tåget dit var en "resa" i sig. Hon har så mycket hon vill förmedla! Under den korta trippen från Lund C till Hyllie på sådär 30 minuter avverkades många händelser.

Jag låter bildspelet tala för sig själv.

Hur ska vi på ett rättvist sätt berätta om utställningen? Mycket bra gjord och att allt är kopior glömmer man snabbt men ändå inte. Otrolig hantverksskicklighet nu också!

Det finns mycket bra info på nätet (och såklart på biblioteket!). De som vill köra det digitala spåret kan kolla vidare på Wikipedia (http://sv.wikipedia.org/wiki/Tutankhamon). Sök på Howard Carter och Lord Carnavon. Fascinerande historier!

Katja var kanske i yngsta laget för att ta till sig något av utställningen. Men, vad som fastnat kommer fram i någon teckning då man minst anar det! Det som blev hennes största triumf just då var att knappa in montrarnas korresponderande nummer på ljudguiden.

 Att bemästra tekniken: "Flow"!

Lisbeth och jag kom fram till att vi borde ta oss hit igen för att ta in det vi missade. Vilket unikt tillfälle att se dessa skatter!

Då vi ändå var i krokarna, ville jag passa på att titta på Emporia. Inte för att "shoppa" utan för att framförallt se parken på taket. Det ägarna gjort bra är att inte enbart satsa på konsumtion på detta köpcentrum utan också ge besökarna ett estetiskt tilltalande intryck.

 Enkelt nöje för Katja - att åka upp och ned en gång med "vattenhissen" i tryggt sällskap med Farmor.

Ett kort besök högst upp på takets utsiktspunkt då det blåste rejält den här vinterdagen den 2 februari.

 

Utsikt från Emporias tak.

Efter ett välbehövligt näringsintag på Max styrde vi stegen hemåt på trötta ben. Katjas sammanfattning av dagen: "Det har vatt en lång dag för ett litet barn". Det lät så himla vuxet och förmodligen har hon hört någon vuxen säga just det.

Gästbloggat av Claes

Söndagsmys med Katja

Vi upplevde några roliga timmar med Katja den här söndagseftermiddagen, medan regnet ruskade därute. Här med målarboken.




Sen saga. Sen läsa & skriva - idag var "dykare" och "pudel" aktuella ord. Sen mellanmål. Sen liten spa-behandling för Claes och mig med diverse redskap. Sen lek på golvet. Som bevekande åtgärd försåg teaterregissören oss vuxna med kuddar att sitta på och rollfigurer att hantera. Claes fick Pippis tjuvar och krokodilen, för han är busigast av oss (tycker Katja).

Tiden gick fort!

Den bästa komplimangen

Vad är diplom, utmärkelser, beröm, ett intressant jobb eller hög lön jämfört med ett barns uppskattande, ömsinta kram?

Några sådana fick jag i går och i dag av Katja! Det blev några kindpussar också...

 "Min Claes"

Blommorna plockades i kolonin och var till mamma och pappa

Gästbloggat av Claes

Kreativitet och Morgonritual

Kände mig lite av en inkräktare då jag filmade Katjas skapandeprocess en morgon. En kommentar från en tidigare dokumentering dök upp i huvudet, Katjas indignerade (eller det kanske bara var ett konstaterande i det fallet) "Tar bilder hela tiden" om mig då jag filmade henne i Södra Sandby hemma hos min Mor & Far. Det var en helt korrekt kommentar. Jag har tagit en väldig massa bilder och filmsnuttar av Katja under hennes 5 år.

Det händer så mycket som är kul att observera. Självständigt lekande är synonymt med Katja. Hon är helt koncentrerad på vad hon gör, och vi hör henne prata och gnola och vissla medan hon håller på med sina "teaterföreställningar". Enkla klossar får symbolisera komplicerade scener ur livet. Vi gör allt vi kan för att hon ska få behålla kreativiteten och skaparlusten!

Den här morgonen blir hennes lek störd av fotografen och hon reagerar med grimas och läte. Men ofta är hon glömsk av omgivningen, helt inne i sin fantasivärld. Så blev det också i det här fallet, efter det lilla avbrottet.

Gästbloggat av Claes

Katja upptäcker Botaniska Trädgården i Lund

Lördagen den 16 juni hade jag glädjen att vara med Katja i Botan - en paradisisk sommardag.

     

Katja gillar kartor och inför besöket hade jag införskaffat en plastad karta över trädgården. 

När vi kom in genom grinden såg hon Gula Villan och lokaliserade huset längst ner i högra hörnet på kartan. Nu gällde det att hitta näckrosdammen - och caféet bredvid, där det fanns glass.  Ett blått fält måste vara vatten. "Där är näckrosdammen! Då får man gå förbi det gula huset åt DET hållet," sa hon och pekade åt vänster. Det var bara att följa med kartläsaren...

Vid näckrosdammen.

Ett brudpar som var där med en fotograf förhöjde den romantiska stämningen.

En stor välmående guldfisk gjorde sina lovar i vattnet nära oss, men den fick varken glass eller kaffe. Ett närgånget andpar fick också ge upp efter flera fruktlösa försök. 

 

 En trädgren blev ett perfekt gym-redskap, sedan vi hade förvissat oss om att den var
 stark nog för att klara gungandet och Katjas kroppsvikt. 

 

 Det fanns vattenspridare här o där. 

Åh vad det var skönt att stå i duschen på varje ställe!

Lila är Katjas älsklingsfärg, tillsammans med rosa. (Vad gör man...)

"Kolla vicka blommor! Lila bollar! Å dom e nästan lika stora som mej!" 

Det känns som man är på landet fastän vi är mitt i Lund

En snäll kvinna tipsade oss om att det fanns ungar i en av de små dammarna så vi gick dit.

Där fanns minsann ett par kullar. Den ena kullen var sothönor, den andra är jag inte säker på. Vaktlar? Söta var de i alla fall. Katja fann en fin utkiksplats.

Det var liv o rörelse i den lilla dammen.

Vi saknade Claes o hans kamera här, men om du tittar noga kanske du skymtar de små svarta kycklingarna och ser hur de tar sig upp och springer på näckrosbladen.

På väg mot utgången hittade Katja det här stora trädet som sågats upp och lagts ut så att barn kan springa runt på alla delarna av den skrovliga stammen utan att röra vid marken - spännande! 

"Farmor, kan du ta tiden?"

Här sitter Katja o vilar i ett par sekunder vid statyn av professorn i botanik, den stridbare Bengt Lidforss. Förresten, jag hörde för några dar sen av Finn H. att Lidforss' mor var swedenborgare och att det var hon som fick Strindberg att intressera sig för Swedenborg. Strindberg bodde ju i Lund ett tag, i ett hus som fortfarande finns kvar på Grönegatan, två minuter från mitt hem. Det var där han skrev sitt Inferno.

   Men i Katjas värld figurerar inte herrarna Lidforss o Strindberg. När vi går hem berättar hon om Alice i Underlandet. Hon har nyligen sett filmen och den har gjort starkt intryck på henne och satt fantasin i rörelse. Det är mycket som är "läskigt". Det läskigaste är nog när Alice faller ner i hålet.

Alices äventyr i underlandet börjar med att hon slår sig ner vid ett stort träd...

Vid flera av träden i Botan stannade vi för att önska något. Katja la sin hand på de gamla ärevördiga stammarnas skrovliga bark. Vad hon önskade sig? En rosalila pudel.

Katjas klosskalas

"Grand Design" med Kevin McCloud på kanal 9, är ett av favoritprogrammen Lisbeth och jag tittar på och inspireras av. Med det i åtanke ställer man såklart upp och skapar med Katjas klossar. Liksom i TV-programmet följer det med en beskrivande story under hela Katjas byggprojekt.

Klossarna och favoritfigurerna kom till användning i nedanstående scen som föreställer ett kalas.

Jag (Claes) var med i inledningsskedet i tårtbygget och undrade lite retfullt vad det gröna var för smak. "Är det spenat?". "Ja" svarade Katja. "Blä-äh - men det passar ju inte" kontrade jag. "De andra färgerna då - vad e de?" K: "Blåbär och vanilj!"C: "Ja, det låter ju jättegott!"

C: "Vill du ha en sådan kaka på ditt kalas?" K: "JAAA!"

Lisbeths tillägg: Katja berättade att scenen föreställer ett bord (två avlånga klossar) o tre stolar med rygg o en pall runt om. På bordet finns runda tallrikar med en hel hög med mat (trianglar). Tjuven och Pippis pappa är gäster hos Pippi, o tjuven har ätit så mycket att han måste lägga sig ett tag. Till höger är den stora tårtan. Spenaten hade förvandlats till tårtfat, och efter att ha pratat om "Svenska flaggans dag" var det därför tårtan var gul (citronsmak) och blå (blåbärssmak). Hon tyckte det var fint att flaggan är blå som himlen och gul som solen. En sol som skiner från en blå himmel är något hon längtar efter nu. Och det är hon inte ensam om...

Sambloggat av Claes & Lisbeth

Tillbakablickar från videoarkivet

Här är en del videoklipp med Katja som Claes hittade i sina gömmor.  I det första klippet hittar Katja plötsligt ett ljud som hon måste smaka på. Sen vill hon ha mariekex och försöker få Farmors hand att bistå henne. Men den handen går sin egen väg o upptäcker i stället något som måste åtgärdas innan det kan bli tal om fler kex.

I nästa klipp bestämmer Katja att Claes med sin svarta kamera framför ansiktet är ett hemskt monster som hon måste undkomma. Claes behöver inte göra någonting mer än följa efter henne med kameran. Det är en otroligt spännande lek för den lilla, till slut lite för spännande! Då får jag glädjen av att utgöra hennes trygga tillflyktsort. Det brukar vara min roll. Men det har hänt att Katja tilldelat oss motsatta roller. Då har hon gömt sig hos Claes när Hemska Häxan visat sig. Monsterleken varar aldrig så länge. Snart är både Claes och jag "vanliga" igen.

Här sitter Claes o Katja vid frukostbordet. Tempot är lugnt. Den fiffiga hängstolen som April försett oss med kunde vi använda för Katja i många månader. Den stora utmaningen den här morgonen är att kunna spänna fast säkerhetsbältet. Lysringen som Claes gett henne dagen innan är spännande. Och så kan man lägga huvudet på sned på ena hållet, och sen på andra hållet, och se om Claes gör likadant. Det finns alltid saker att hitta på...
   När hon har lyfts ner o motionerat ett tag med Claes, blir hon varse sin sängs bedrövliga tillstånd. "Åh nej!" (Så glad hon blir sen, när hon ser hur lätt det är att åtgärda problemet.)

I fjärde o sista klippet är Claes monster igen, och denna gången är Katja modig och går i närkamp med monstrets tentakler. Farmors ben blir som vanligt en trygghetspelare att hålla sig i medan hon repar nytt mod. När hon går mot det farliga odjuret igen är hon kaxig, och luttrad av livet på dagis: "Jag ska slå dig!" När vi protesterar, blir hon eftertänksam och ser generad ut. Det är inte lätt för en liten flicka att reda ut hur man ska förhålla sig till andra barn när viljorna krockar. Det är bra att öva på Farmor o Claes till exempel. Fast det är lite annorlunda jämfört med kompisarna på dagis. Vuxna är jättestora. Tur att de är snälla.

Teknikvana

1961 var jag 8 år och fascinerades enormt av de tekniska framstegen och då framförallt av den stora nyheten att ryssarna fått upp Sputnik i rymden. Vi hade en liten svart/vit TV. Vi kunde se en svensk kanal. Förmodligen kunde vi även se dansk TV redan då (de var ju några år tidigare med television än svenskarna). Ville vi byta kanal fick man snällt resa sig från soffan och vrida på kanalväljaren.

Utbudet var inte speciellt stort men vad hade vi att jämföra med? Till och med testbilden var intressant. Vår telefon var av svart bakelit och kopplad till vägguttaget med en "tygstrump"-förstärkt kabel. Etiketten hur man svarade var viktig - nästan andaktsfull, speciell.

Både hemma på gården och under mitt arbetsliv har jag varit med om många stora tekniska framsteg som underlättat / förändrat arbetssättet. Ibland har det gått väl fort och tid till eftertanke har inte funnits. 

Steget från mörkrumsarbete på manualavdelningen på Gambro till att scanna in bilder och hantera allt i datorn var stort. Effektivt och roligt, men möjligheten att producera trycksaker snabbare ökade också på stressen.

Som gammal Mac-fan (sedan 1989) blev jag 2007 begeistrad då Apple annonserade att de skulle släppa en mobil. Priset var alldeles för högt för mig just då så jag fick nöja mig med en iPod Touch. I stort sett alla funktioner som en mobil förutom att jag inte kunde ringa med den.

Vad är det Katja kommer att minnas som speciellt då hon blickar tillbaka?

Kom till att tänka på "Tio tankar om tid" (1999) av Bodil Jönsson och hennes efterföljare "Tio år senare" 2009. Rekommenderad läsning! Denna förhållandevis korta tidsrymd känns svindlande då man inser hur mycket som hänt i vårt sätt att kommunicera och umgås.

När DVD-spelaren inte ville fungera som det var tänkt, fick farmors MacBook träda in och spela upp en av Katjas favorit-DVD med den tecknade versionen med Pippi Långstrumps äventyr.

Min gamla iPod Touch har massor av spel som Katja med van hand använder (jag har satt den i "Flight mode" så hon inte ska råka köpa något på nätet).

Meditation är ett ord man kommer till att tänka på då man ser filmsnutten med Katja. Med stor självsäkerhet navigerar hon på pekskärmen. 

Tack och lov är andra "leksaker" också populära såsom den gamla kulramen (den på köksbordet), det gamla "Ugglepusslet" och de klassiska byggklossarna. Katja kan spendera timmar med eget skapande med de enklaste redskap. Ibland tjuvlyssnar vi på hennes fantasifulla berättelser under lekens gång. Vilka teaterstycken!

Hur många hundra år som skiljer dessa "verktyg" åt vet jag inte men härligt att de kan existera sida vid sida och fylla viktiga funktioner i ett barns uppväxt.

Gästbloggat av Claes

Ett kort besök i S:t Månslyckan

 

 Scenen med Madickens klättring uppför stegen till taket hade Katja  tittat på innan hon cyklade till kolonin med oss. Men vår kolonistuga lämpade sig inte för promenad längs taknocken...

 Så skönt det är i solen

 Titta, kolonins mascot kan sitta med benen i kors!

Först norpa några Mariekex, sen ut på grusgången...  Katjas fot ritar ett streck i gruset tvärs över gången utanför grinden,  jag får ropa 'Klara, färdiga, gå', o så sätter hon iväg på sin runda i full fräs. Hon försvinner ur sikte och plötsligt hör vi ett bas-'bööö' och ett förtjust flicktjut, och sen dyker den lilla tävlaren upp i Pappas famn. Det är dags att åka hem till 'Sverige' igen. (Sverige är Malmö. Lund är inte Sverige. Det kvittar vad vi säger.)

Lördagsmorgon med Katja

En frukost med Katja är innehållsrik. Förutom att man får vara utrustad med mycket tålamod och använda de flesta tricken i boken för att få den lilla flickan att äta färdigt, händer det mycket annat också.

Farmor brukar smyga in läs- och skrivövningar med hjälp av alfabetsunderlägget. Katja känner igen de flesta av bokstäverna. Dagens mål var att ljuda sig igenom alla bokstäverna och vid "F" läste "Fammor" före: F-f-f-isk, F-f-f-järil, F-f-f-löte och F-f-f-lygplan. Vad börjar det på? frågade farmor. "Propeller!" sade Katja stolt! Så rätt, så rätt!

Jag plockade även fram ett "pedagogiskt stöd" på min iPhone - d v s ett gammalt klipp från programmet "Fem myror är fler än fyra elefanter". "Alfabetvisan" fångade verkligen Katjas intresse! 

Farmor försökte övertyga Katja om att banan var gott och nyttigt till frukosten genom att sjunga "Vill du ha en banan" med melodistöd från "Somewhere over the rainbow" (vi hade precis sett ett klipp på nätet med Judy Garland). Katja svarar med perfekt melodisk stämma "Ne-ej tack!".

Vi har kul vid den långt utdragna frukosten...

Andra tillfällen är mer koncentrerade och stillsamma som t ex i går kväll vid premiären för Belgiska våfflor. Alla rutor på våfflan måste noggrant fyllas med vispegrädde.

Gästbloggat av Claes

Mycket händer

Det händer så mycket hela tiden här i Lund, aldrig en tråkig stund, det är bara att välja o vraka bland olika sätt att använda tiden.

Att välja = att välja bort. När man väl uppnår den efterlängtade friheten måste man tackla den där förbaskade "ångesten".  Använder jag min tid rätt?

De senaste veckorna har jag fördjupat mig i Harriet Tubman-materialet och hittat massor av intressanta fakta i Skattkammaren Internet + i böcker som jag ägt länge men inte hunnit lusläsa och reflektera över tidigare. Nu är jag i skrivartagen. Stunder av eufori. Fullständig koncentration, glömmer ofta att äta. Trivs i min grotta. Men ibland anfäktas jag av ångesten inför det stora ansvaret som kommer med friheten. Använder jag min tid rätt?

I kolonin finns det mycket att göra, men i år får den också "överleva" i väntan på en bättre framtid. Den framtiden kommer! Bloggandet hamnar också vid sidan om, och utkasten hopar sig igen. Kära vänner blir försummade, trombonen står orörd i sitt fodral - men boken börjar ta form.

Visst händer det att jag kommer ut ur min grotta för inspirerande umgänge och upplevelser. Som till exempel en söndag mitt i april, när Lotta o Farzin ordnade en syskonträff, o Per o Irene kom ner från Halland. Vilken fin dag vi fick tillsammans! Först en god middag och sen en härlig tidig-vårpromenad i ett Lomma där det byggs och byggs.

Helgen därpå inleddes med  Skånes Författarsällskaps årsmöte i Malmö på fredagen. På lördagen hämtade jag Katja hos Elvira och sen var hon hos oss till söndagen.

När Katja och jag närmade oss universitetshuset där Claes jobbade hela lördan från 8 till 18, tittade hon fundersamt upp på den stora vackra vita byggnaden och frågade: "Är Claes kung?" Det är mycket med kungar och drottningar och prinsar och prinsessor i hennes liv just nu. Hon tycker Lund har många fina slott. Gamla Televerket (Juridicum) är en av byggnaderna som sätter igång hennes fantasi.


I lördags var vi med när Elvira och Alex ordnade välkomstfest för Mike. Han har nu flyttat hit för gott! Ivar fyllde år också, så det var kalas för stora o små. Lena o Katja hade så kul. Här är prinsessan Katja, som sen följde med oss hem o sov i sin "Lundasäng" tills Pappa hade jobbat klart på Kulturmejeriet o hämtade henne mitt i natten.

Här är en videosnutt tagen av Claes vid de vuxnas bord. Alex' pappa Lars som har ett New Orleansband och vår bror Lars som spelat i så många band (mest bas) testar Alex' gamla horn.

På söndagen var det städdag för oss båda, för mig i kolonin och för Claes i hans bostadsrättsförening. Kl 15 var vi båda klara så att vi kunde njuta av en virtuos vid Steinwayflygeln i universitetsaulan: Hans Pålsson, som spelade pianosonater av Beethoven.

Här är ett litet klipp som Claes tog med sin iPhone. Underbart att se Hans Pålssons händer dansa fram och tillbaka över klaviaturen och framkalla dunder och smekningar om vartannat. Hela aulan fylldes av skön musik från dessa två händer.

På Valborgsmässoafton var vi inte i Stadsparken (men vi såg lämmeltågen!), utan vi åkte MC till Claes' mor o far i Södra Sandby.  Det var premiärtur för mig om man bortser från en kort tur på söndagen i så stark sidvind att Claes fick kämpa för att hålla Hondan på vägen.

Claes' far berättade hästhistorier den här gången. Han hade verkligen god hand med djuren. Han påminner om "Mannen som talade med hästar".  Och Claes' mor... Vid ett tillfälle såg hon på sina 93-åriga händer och sa, "Se så knotiga de är. Men de har gjort många saker i sina dar."

Första maj jobbade Claes på LU till kl 15. Mitt på dagen ägde den traditionella rektorsuppvaktningen rum. Studenter i frack tågar med fanborg från AF tvärs över Lundagård till universitetshuset och klappar på porten, varpå rektor, prorektor m fl kommer ut och lyssnar på studenternas tal. Sedan svarar rektor och därefter tågar studenterna tillbaka till AF-borgen. I Lund älskar man sådana traditioner. Efter rektorsuppvaktningen var det dags för TV4 att rigga upp ljudanläggning o förbereda för kvällen när studentsångarna skulle sjunga in våren på Universitetstrappan.

När Claes gjort klart och lämnat över ansvaret för konserten gick vi på Lundaspexarnas föreställning "1942" i AF:s stora sal. Igen, att välja är att välja bort, så vi missade majsångarna. Spexet var kul!

Efter spexet träffade vi Viveka o Mike vid Mårtenstorget och "hängde ut" med dem. Tänk att Mike nu BOR här!

Den 2 maj startade Angela Davis-bokcirkeln. Jag hade lagt min bok åt sidan tillfälligt för att helt fokusera på Angela Davis i några dar. Jag ville ge en riktigt bra introduktion. Vi hade inte en aning om hur många som skulle komma, trodde kanske 4-5. Jag tror det kom 15! Trots det underbara vädret. Flera fick sitta på golvet.

Vi ska ses 3 onsdagkvällar nu i maj. Sedan är terminen slut och studenterna skingras. Karin på TSiL, Tamams Studentförening i Lund, som ordnade cirkeln - och fixade den snygga affischen - flyttar till Göteborg i höst, men nu vet vi att det finns intresse för sådana här bokcirklar. Något jag kan tänka mig att syssla med framöver. Fast först vill jag skriva klart om Tubman, Baker o Hansberry och deras USA.

Frihet...

Katja bygger fågeldrakslott

Påskdagen 2012. Mamma (Katjas farmorsmor) Anna-Lisas lilla hemmagjorda domherre har kommit fram tillsammans med annat pynt i påsklådan. Katja säger att det är en fågeldrake som behöver ha nånstans att bo, så hon ska bygga ett slott. Claes bevittnar byggprojektet med sin alltiallo (iPhone). Snabbt och metodiskt får slottet symmetrisk form. Alla bitarna ska användas.

Jag blir varm om hjärtat varje gång jag ser Katja leka med de här byggklotsarna och vagnen de lastas på. De fanns i en oöppnad förpackning bland Mammas saker när hon dog för sex år sen, två år innan Katja föddes...

PS. Kvistarna i vasen är från magnolian i Lundagård, och Claes tycker sig se rottrådar på en av dem. Ikväll ska han plantera den i en kruka. Tänk om den tar sig!

Katja letar ägg

Glada Påskhälsningar från Lilla Fiskaregatan i Lund!

10 minuters äggletning - om ni orkar hänga med i svängarna

När Katja med familj kom hit i dag hade Easterbunnyn redan varit på besök och gömt 16 ägg fyllda med godis eller mynt. Sanningen å säga hade påskharen fått hjälp av Tabby (Katjas storasyster) att gömma äggen.

Efter det dignande bordet med massor av gott, var det dags för skattjakten. Katja gick verkligen in för uppgiften med stor iver.

Det värmde farmors hjärta att (nästan) varje äggfynd triumferande visades upp för henne. Den avlånga lägenheten ger vindlande och spännande möjligheter för skattletning!

Gästbloggat av Claes

Sångstund med Katja och vårt blandade kulturarv

Den gamla Nu ska vi sjunga kom till heders idag och vi sjöng vinter-vår-sommar-visorna från anno dazumal, "När Lillan kom till jorden", "Alla fåglar kommit 'ren", "Har du sett herr Kantarell?" o alla dom andra som barn sjöng för över 50 år sen. När vi kom till avdelningen om djur ville hon komplettera med en klassiker som ännu inte hade komponerats när jag växte upp: Idas kattvisa. Här sjunger hon den lite tyst för sig själv.

Sen bläddrar jag vidare i boken som gav mig så mycket glädje som barn och ser ett uppslag som nu får mig att må illa och jag tänker på en framtida diskussion med Katja. En obehaglig påminnelse om hur vedervärdigt rasistiska vi var i Sverige på den tiden. (Se Maja Hagermans Det rena landet från 2006.) "I N-rland händer ibland att man får se på Nilens svarta strand"... "Familjen Krokodil"var säkert avsedd att vara en lustig sång om krokodilerna som gäspar käkarna ur led och måste till N-r-doktorn. Det är Almqvist & Wiksell som ger ut boken "på föranstaltande av Sveriges allmänna folkskollärarförening". Min bok är från 1953, 18:e upplagan. Vi har väl kommit en bit på väg ändå, vi är inte längre, de flesta av oss, så arrogant och blåögt omedvetna. Eller?

Vårt kulturarv.

Vårvintersöndag med Katja

Katja är på besök. Det är söndagmorgon. Idag vill Guldlock ha sin grötfrukost vid det egna bordet (ett fynd från St Erikshjälpen).

Katja får låna Claes' iPhone och prova en rolig app. (Han har aktiverat "flygplansläge" så att hon inte kan "shoppa loss".) För att hon ska slippa de vuxnas vakande blickar har hon krupit in under soffbordet, ett av hennes favoritställen. Men Claes' kameraöga hittar henne ändå!

Hon hinner leka lite innan det är dags att ge sig ut. Jag har tagit fram ett ugglepussel som väntat på att hon skulle växa till sig.

Det är lite klurigt att få alla ugglorna att passa in i ramen, det får bli en senare historia. Istället pusslar hon ihop dem familjevis och relationerna blir alltmer invecklade efterhand som leken fortskrider (fast den ut/invecklingen sker senare, efter videoklippet).

Farmorsmors fotvagga blir en alldeles lagom stor gungstol, ända tills gungandet blir för livligt och hon ramlar baklänges. Upp igen utan gnäll, en tålig tjej!

Vid tvåtiden hälsar vi på Pappa som jobbar på Kulturmejeriet idag (där elever från Lars Erik Larsson-gymnasiet övar sig i scenframträdande). Sen ska vi till trädgården för att se om det hänt något där. Vi går genom Stadsparken där en del av dammen fortfarande är täckt av is. Det är kallt, snålblåst.

I kolonin hittar Katja snödroppar, vintergäck och krokus och plockar årets första bukett.

Det är för kallt för att stanna i trädgården, och det är inte dags för Mamma att komma än, så vi går till lekplatsen bredvid.

När Katja åker rutschkana låtsas hon att hon hamnar i Amerika. Vilken liten skådespelare! När hon landar efter den korta rutschkanefärden, ser hon sig förundrat omkring, som om hon just klivit av flygplanet på andra sidan Atlanten, och säger "Var är jag?"

Sen kommer Mamma och Katja gömmer blommorna bakom ryggen och säger att hon har en överraskning. Claes som går bakom henne får en förmaning om att inte avslöja hennes plan. Hon ger buketten till Mamma och förklarar: "Den är till dig och Pappa. Ni får dela på den."

Lek & Allvar med Katja

Här är en tillbakablick, en scen ur livet en augustidag 2010, när Katja var hos oss. Då var hon tre år.

Tänk vad mycket det ryms i 5 minuter av Katjas liv! (OK, drygt 5 minuter.) Självständigt lekande med många observationer (t ex avtrycket av henne själv i täcket upptäcks), nytt fokus på den skadade nallen (som pappa Emil fick av moster Lotta när han var ett år, så den har varit med ett tag...), fantasier, synen på den egna personen, svar på dumma frågor som "E´pojkar å flickor samma?", tvära kast i samtalsämnen. Härligt!

De här fem minuterna har stigit i värde på nitton månader.

Här är några andra som uppskattar just den tidsrymden: amerikanska countryduon Homer & Jethro (fast de besjunger den på 3 minuter, så the medium is not the message här) och en glad svensk jazzsextett (som lyckas köra låten på 5 minuter!).

Enjoy!

Sambloggat av Lisbeth & Claes

Den Motvillige Statisten

Lördagen den 11 februari begav vi oss till kolonin med Katja för att hon skulle få vara med då vi fyllde på fröautomaten. Favoritkaninerna var såklart med på äventyret.

Att Katja har en egen vilja märktes då Lisbeth ville filma och den ivriga lilla flickan hade för brått. Mitt försök att bromsa hennes framfart möttes av protester!

Här är en liten dam som inte vill låta sig styras alltför mycket. Och det är väl bra... Hon trivs i kolonin och nyfikenheten tog överhanden då vi kom fram till stugan och såg småfåglarna på avstånd vid automaten. Eller vad fångade Katjas intresse?

Nästan all mat hade gått åt och vi hjälptes åt att fylla på röret. De större fåglarna som inte kan sitta på de små pinnarna fick sin beskärda del i en skål på marken.

Det korta besöket i kolonin innehöll också Katjas första cykelfärd för året (i Lund i alla fall).

Gästbloggat av Claes

En "app" och en "bout"

Claes har hittat en app, SketchMe!, som gör om foton till teckningar. Eftersom Katja skulle vara hos oss i helgen 10-12 feb fixade han några bilder av kända motiv som hon skulle kunna färglägga. Det blev uppskattat!

Här är hennes älskade "trillingar" som hon fick av Claes när hon var riktigt liten, ett år tror jag hon var. Nu är hon snart fem men de är med i leken fortfarande. Här är fotot:

Och här är SketchMe!-versionen, som Katja fick i förstorad utskrift på papper:

(Texten spelar spratt, byter stil fram och tillbaka; jag kan kanske fixa det senare.)

På väggen bredvid Katjas lekskåp finns ett foto av hennes pappa när han var liten, kanske i 8- årsåldern. Han sitter i sitt biggaråträd i Målilla med en kaja på axeln.

Katja tycker om att höra berättelsen om hur Emil en gång hittade en skadad kaja som han smugglade in i sitt rum och tog hand om. Kanske hjälpte jag honom lite. Fågeln blev rätt tam - dock icke rumsren! - under sin konvalescens som varade i några dar. Fotot togs när kajan hade repat sig och var nästan flygfärdig igen. Det är roligt att ha fotot som minne. Och så här blev teckningen:

Mitt på lördagen stack Katja, Claes och jag till kolonin för att fylla på fröautomaten till fåglarna. Det var torrt väglag, så Katja tog årets första cykeltur. De små benen trampade ivrigt på, både dit och hem.

I St Månslyckan hade vintergäcken redan kommit upp. Annars rådde vinterdvala bland växterna. Men fåglarna för en hjältemodig kamp för överlevnad som vanligt. Katja hjälpte till att hälla i fågelmat. Så fort vi hade gått genom grinden uppenbarade sig genast ett par talgoxar och en koltrast vid fröautomaten och en skata kom också flygande och satte sig på taknocken.

Kl 17 åkte Lotta, Katja och jag till Malmö för att se Katjas mamma April och hennes lag Crime City Rollers i en match - "bout" - mot ett lag från Paris. Här ser du lite bilder på Crime City Rollers. Och här är en beskrivning av roller derby. Malmölaget bildades hösten 2010 tror jag, och April har varit med från början.

Katja, Lotta o jag gick ända från Triangeln till Baltiska hallen (på kartan verkade avståndet så kort). Promenaden längs den istäckta Pildammen var spännande för Katja, för där var det många som åkte skridskor i halvmörkret. När vi närmade oss Baltiska hallen stod det en rad träd på ena sidan om gångvägen. Plötsligt viskade Katja:

-Schhhh. Vi måste gå tyst.
-Varför det?
-Jo för dom sover nu.
-Vilka dom?
-Dom som bor i jorden här under.
-Jaså, vilka är det?
-Maskarna!

I Baltiska hallen var det fullt med folk, glad stämning. Roller derby är en sport med mycket humor. Katjas kompis Siri var där med sin mamma, och de två flickorna fick gå runt som de ville på åskådarläktaren. Gudrun Schyman var förresten med o hejade o twittrade. Trots att speakern uppmuntrade de franska kvinnorna med Edith Piafs Milord och utrop som Passion, Paris! var det Malmölaget som tog hem segern i denna bout. Efteråt hade alla rollerderbytjejerna fest, även laget från Göteborg som Malmö tävlat mot före Parismatchen.

Det var en trött liten flicka som åkte tillbaka till Lund med Lotta o mig. Men på söndagmorgonen var hon i full gång igen. Då fick hon själv vara motivet i en SketchMe!-teckning, tillsammans med alla färgglada fjärilarna på pyjamaströjan. Hennes två drakar, den lila och den vita- med- glitter, skulle också vara med.
I stället för söndag skulle man kunna kalla den här dagen för snödag, för det har snöat i flera timmar hos oss. Fast det har mest varit "snöblandat regn", det som finskan har ett så kort och bra ord för: räntä. Det var förrädiskt halt på sina ställen, och det kunde gått illa när Katja och jag gick till stationen vid 14-tiden, för just vid den tidpunkten hände det att en buss slirade av vägen i kurvan vid Bantorget och for rätt upp på torget där den knäckte ett träd som föll på två kvinnor. Lyckligtvis skadades ingen allvarligt, men sju personer inklusive busschauffören och kvinnorna fick föras till sjukhus. Katja och jag kunde ha tagit den vägen, men vi gick via Knuts torg. Där låg snön som ett tunt vitt täcke och fick Katja att längta efter att åka pulka med pappa.

Hoppas det är snö när Emil kommer hem från Åre om en vecka. Fjorton dar är han där och jobbar som ljustekniker vid VM i Red Bull Crashed Ice, en annan ny sport på skridskor. I Åre är det gudskelov inte så bistert kallt som längre norrut och i hela Östeuropa, där det ju nu råder extrem vargavinter, på många ställen under 40 minusgrader.