Sommartid på "Vita Huset"

...eller "Inside job".

Sista helgen i mars, på söndagen då Universitetshuset är tomt och tyst, smyger en ensam gestalt runt och utför en sällan observerad ritual. Få är invigda och utvalda att verkställa den. De som normalt arbetar här är knappt medvetna om vad som pågår bakom kulisserna.

Kulissen i detta fallet är rum 316a. Frågan är inte vem som döljs bakom denna dörr utan vad. Skulle du händelsevis passera här utanför i korridoren vid rätt tillfälle och är obekant med husets hemligheter, kan det hända att du blir överraskad/perplex/konsternerad, kanske till och med skrämd från vett och sans.

Nej det spökar inte (jo kanske, men om det berättar jag i senare inlägg) på Universitetshuset i Lund - du har bara råkat passera det stora tornurets urverk och hört klockans höga "Dongande" slag.

En av mina vaktmästaruppgifter (tillsammans med min kollega Lars-Göran) innebär att ha översyn på klockorna i Universitetshuset och den med det största och mest imponerande urverket är Tornuret (som syns utifrån Universitetsplatsen).

På den här videosnutten kan du följa hela processen med omställningen till sommartid. För den observante blir jag avslöjad som morgontrött då justeringen skedde på sena förmiddagen. Omställningen kan bara ske under dagtid för annars ser man inte visarna... Liksom med alla gamla ur/klockor måste de få lov att slå alla sina slag vid justering. Det som är speciellt för detta ur är att det har ett slag för kvart över (den akademiska kvarten) men inget för halvtimmen.

Det jag missade att visa på filmsnutten var de tunga blyvikterna (lod). Har för mig att de väger hela 75 kg styck. En rejäl vev krävs för att dra upp uret två gånger i veckan året om. Lite trixigt är det att få visarna exakt rätt då det är skuggan av visarna på urtavlan man har att gå efter. Som en extra kontroll, brukar jag gå ut på framsidan av huset och se om inställningen blev bra. Den slutliga intrimningen brukar vi göra under nästkommande vardag då vi går efter "verkligheten" (klockslagen) och inte en bedömning på 15 meters håll.

I oktober upprepas processen fast då tillbaka till normaltid. Man drar som sagt inte klockor/urverk baklänges så då får vi snällt stoppa klockorna och vänta en timme innan vi kan starta dem igen.

Gästbloggat av Claes

Dunder & Brak i Lundagård

Då vi förberedde oss för att gå till premiären på Jesperspexet "U-137" hördes det dova knallar från Lundagårdshållet. "Det är väl något som firas" sade vi. Så blev det lugnt en stund för att sedan börja knalla igen.

Att det var en pyroteknisk tävling på gång framför Universitetshuset hade vi ingen aning om. Tre lag möttes: Chalmers Pyrotekniska Kommitté, Pyrotekniska sällskapet vid Luleå tekniska universitet och LundaPyrot (Pyrotekniska föreningen vid TLTH). Vi passerade Lundagård precis lagom för att få se det sista bidraget (vems det nu var) och jag fångade en bild och en filmsnutt med min iPhone.

Praktfullt skådespel var ordet! Det var lite Lützen-känsla att passera Lundagård i riktning mot AF...

Min lilla "Trollerilåda" lyckades fånga fyrverkeriet förvånansvärt bra!

En helt annan typ av brak inträffade 1981 (för 32 år sedan) då U-137 fick en högst oönskad närkontakt med Blekinge skärgård. Jesperspexarnas nyskrivna spex med samma namn speglar kanske inte sanningen (vem vet den förresten?) men de gav en mycket underhållande tänkbar förklaring.

Inledningsscenen var inifrån U-137 - en ubåt i Whiskey-klassen (innan just denna fick beteckningen Whiskey-on-the-Rocks i stället) och jag blev smått nostalgisk då jag såg att en av dataskärmarna visade "Pong".

En verklig klassiker om man pratar dataspel! Kan det bli enklare grafik? Inte direkt avancerat men ack så uppskattat. Originalspelet kom redan 1972 men misstänker att det fortfarande var poppis -81. Det finns säkert entusiaster som spelar det än!

Gästbloggat av Claes

Nyårsfyrverkeri i Lundagård

Gott Nytt År till er alla!

Efter en god middag begav vi oss till Lundagård på Nyårsaftonen. Efter ett visst slalomarbete genom folkmassorna kom vi fram lagom till tolvslaget och fyrverkeriet framför Universitetshuset.

Ett smakprov på det praktfulla skådespelet:

Gästbloggat av Claes

Arbetets fördelar

Inför Professorsinstallationen den 19 oktober hissade vi flaggorna traditionsenligt på morgonen kl 08.00. Min kollega Lars-Göran och jag passade på att fånga soluppgången med våra iPhones. Det gällde att skynda sig på då soluppgångsögonblicket försvann snabbt. Jag försöker att alltid ha med mig min "riktiga" kamera men resultatet blev inte så tokigt ändå.

Nästa möjlighet att dokumentera den fantastiska utsikten från Universitetshusets tak kom dagen efter den 20 oktober då det var examensdags för kansli HT. Iklädd kostym fick jag ta mig upp på taket för att hissa flaggorna denna osannolikt soliga dag. Samma vy fast en bit in på dagen. Vilka härliga höstfärger!

Det är vid sådana här tillfällen man stannar upp för några sekunder och bara njuter.

Med inspiration från Vita Huset i Washington DC, beslöt SFV (Statens Fastighetsverk) och Lunds Universitet att även vårt "Vita Hus" skulle belysas och upplysas med rosa strålkastare månaden ut. Ett sätt att uppmärksamma folksjukdomen bröstcancer.

Då Lisbeth och jag promenerade från AF-borgen och Boelspexet "Buffalo Bill" den 21 oktober, passade jag på att ta en bild av "Vita Huset" (eller Universitetshuset som det egentligen heter) som för tillfället är Rosa Huset.

Gästbloggat av Claes

Det blev en flicka!

Dagen började med ett utropstecken som strax blev till ett frågetecken. Lars-Göran upplyste mig vid 7-tiden om att Kronprinsessan Victoria nedkommit med ett flickebarn 04.26 på morgonen.

Som anställda vid Lunds Universitet med ansvar för en av Statens Fastighetsverks byggnader, Universitetshuset, faller det på vår uppgift att ta hand om hissning av flaggorna. Ska flaggorna upp? Vad säger reglementet? Magkänslan sade en sak men det är bäst att få ordentliga direktiv.

Några kollegor på andra institutioner frågade oss om råd och det kändes trist att inte kunna ge ett klart besked. Vi behövde själva få klarhet! Efter några samtal med kunniga och insatta fick vi bekräftat vad vi redan "visste". Självklart ska flaggorna upp! Med en minuts marginal (kl. 09.01) var flaggorna hissade till det lilla flickebarnets ära.

Gästbloggat av Claes, flagghissare

Bekransning av Sfinxerna

Fredagen den 30 september var jag behjälplig då Boelspexarna utförde sin årliga "bekransning" av sfinxerna på Universitetshusets tak.

Med byggställningar (välbehövlig tätning på gång) på taket var vägen till sfinxerna lite besvärligare än vanligt. Skam den som ger sig! Väl uppe på taket får man en belöning i form av fantastisk utsikt över Lund. Är även vädret vackert, är lyckan gjord.

En av "bekransarna", tillika regissör, Fanny Ramel, lyckades först inte få sin krans över sfinxens huvud. Flera åskådare, inklusive undertecknad, tyckte att kransen passade utmärkt som huvudbonad (lätt på svaj) i stället för den tradionella "halsbonaden".

Det innebär ett visst spill vid strapatserna att bekransa sfinxerna - bl a detta tappade löv som singlade till marken.

Klicka på bilden för att läsa Sydsvenskans artikel om händelsen.


Gästbloggat av Claes

Idol på Lunds Universitet

Med början lördagen den 16 april startade "Idol-cirkusen" på Lunds Universitet. Kön utanför AF-borgen ringlade lång sedan tidig morgontimma och drygt 2500 ungdomar (ja, de flesta var trots allt det) med artistdrömmar mötte upp. Då jag efter jobbet tog denna bild hade de flesta passerat in till gallringen på "Athen" (studentcafé).


Vi (Lars-Göran och jag) kunde bara ana vad som väntade oss inför tisdagen och onsdagen då De Utvalda skulle få komma till Universitetshusets Aula och möta den "riktiga" juryn bestående av Anders Bagge, Alexander Bard, Laila Bagge Wahlgren, Pelle Lidell.

Under fredagen röjdes alla bänkar i Aulan ut av flyttfirma för att ge plats åt scenen som skulle byggas upp under lördag-söndag-måndag. Vi hade dessförinnan gjort plats i "206:an" för bänkarna. Bråttom bråttom... Pelarsalen tömdes av oss på inredningen och 50 stolar för de deltagarna sattes fram.

Det visade sig på tisdagen att dessa stolar inte alls räckte till för de 56 unga artisterna. Varför? Jo, man har såklart med sig en kompis och/eller förälder som moraliskt stöd vilket resulterade i att Pelarsalen blev knökfull! Snabb insats av oss i två omgångar men det var inte lätt att lotsa sig fram bland alla deltagarna.


Jag hade med kameran i beredskap så mycket det nu var möjligt ifall något intressant att dokumentera kom i min väg. Min kollega Marie hade påpassligt med sig "autografpapper" och lyckades få Alexander Bards autograf. Senare även Hans Wiklunds som orsakade dagens kommentarer: "Vem é de´?" och "Vad gör han här?".


Lund bjöd på det mest underbaraste vårväder man kan tänka sig och de som väntade på sin tur fick tillfälle att njuta av solen framför universitetshuset. Vid lunchtid kunde man även få en glimt av kändisjuryn på väg till eller från Tegnérs matsalar.



Till sist kan hela evenemanget speglas av denna unge artist (med flickvän som påhejare) som värmde upp i källargången utanför toaletterna. Den korta snutt jag spelade in får illustrera vad det hela handlar om för ungdomarna: "Dreaming is believing".

Några andra som fick sin dröm uppfylld (dvs fontändammen) var detta and-par som tog sin första rundtur tillsammans.

Gästbloggat av Claes Lawett