Att planera en webbsida

Nu ska jag avslöja mina planer: jag tänker satsa seriöst på en webbsida för Skrivarstugan Vindöga.

Den ska vara som ett träd med grenar som växer åt olika håll. Jag har många olika skrivprojekt i huvudet och i pärmar, och kommer inte att hålla på med ett projekt tills det är klart och sen börja på nästa. Nej, jag ska låta grenarna växa fram som de vill, en bit (ett avsnitt eller kapitel) i sänder, utan någon förutbestämd ordning.

Du kommer att kunna följa växtprocessen i de olika grenarna och om du har kommentarer, ändringsförslag, synpunkter, kommer de att vara välkomna!

Medan hantverkarna gör mitt reella hem klart för återinflyttning om två-tre veckor sitter jag nu och skissar på det nya virtuella hemmet för "Skrivarstugan Vindöga".

Undrar hur lång tid det tar att sätta sig in i hantverket med att skapa en webbsida. Om du har tips, hör av dig!

Om konsten att blogga och utforskandets rus

Jaja, det där med att göra ett inlägg om dan har ännu inte kommit igång riktigt. Men det finns många ofärdiga utkast i bloggens inläggslista vid det här laget...

Var och varannan dag händer det att det kommer en intressant idé inflygande i huvudet. "Tack!" tänker jag, och "Åh, det här vill jag skriva om!"

Sen börjar jag kolla upp fakta och då är jag ohjälpligt fast. "Hooked" i utforskandets process. Det är otroligt spännande, för det dyker upp nya tankefynd gång på gång, och ämnet sväller tills jag har material för en hel essä!

Jag skriver ner det uppenbarade mönstret och sparar det i Skrivarstugemappens "Essäer" så länge. Sen försöker jag komprimera allt till några rader för bloggen. Det tar flera dar.

En vindlande frihet

Det är roligt att blogga! Först reagerade jag på ljudkombinationen - som en tuggummivägg av bläblä. För att bli vän med ordet har jag kopplat ihop det med blues och jogga.

Det som är skönt med bloggandet är att både skrivaren och läsaren själv bestämmer när hon eller han vill vara där.

--Vad ska jag kalla mina inlägg som kommer att handla om allt möjligt mellan himmel och jord? frågade jag Claes. Efter ett tags funderande föreslog han "vindlingar". Hmm - javisst, så rätt! Det här blir en vindlande färd.

Ja, jag tänker vindla fritt i min blogg. Gör det du med!

Skrivarstugan Vindöga

I begynnelsen var en okuvlig längtan efter att spinna ord, väva text.

Länge sökte jag en punkt i universum att utgå från. Nu, via långa och krokiga vägar, har jag hittat den, en vindslya i min gamla studentstad Lund, med utsikt mot Domkyrkans två torn "Lunna pågar" åt ena hållet och Grand Hotel åt det andra. "Mitt i smeten", som man säger här i Lund.

Och oförtrutet pockar de oberättade berättelserna på tid och utrymme.

Vindöga kommer ju av det gamla fornnordiska vindauga som blev engelskans window. Det ger mig flera associationer: Fönster - kontakten med världen utanför, staden, människorna, himlen. Vindauga - kontakten med andra tidevarvs människor som levde med helt andra fönstergluggar för både luft (vind) och ljus. Öga - jag ser på världen och berättar vad jag ser. Vind - det är där jag bor. Leve svenska språkets (och alla språks) tvetydigheter! På vinden, i vinden.

Sen tänker jag på seglarnas vindöga - den punkt som vinden kommer ifrån, och konsten att segla närmare vinden med fyllda segel. Att kunna bedöma exakt hur mycket man måste hala in seglen för att de inte ska börja fladdra. Att komma framåt i motvind. (Men om vinden kommer bakifrån seglar man väl bort från vindögat, alltså i medvind? Nästa gång jag träffar en seglare måste jag få detta utrett.)

Jag ser på nätet att man i Sandviken har en årlig ljud- och bildkonstfestival som också fått namnet Vindöga. Så det är ett vackert ord för dem med. Har du smakat på det?

Äntligen!

Att börja från b, bö, bör, börj, börja, början.