Utsikter från Vindöga

 Den här dramatiska skymningsbilden togs 26 augusti från "Vindögat" i väster med riktning mot Grand Hotell.

På morgonen den 29 augusti låg dimman tät över Lund.

Utsikten här är i motsatt väderstreck och Domkyrkans "Lunna-pågar" kan knappt anas.

Gästinlägg av Claes

Spegling

Skymningshimlen var så vacker igår kväll. Vi öppnade takfönstret så mycket det gick och lät himlen komma in i rummet.

Överraskande bildresultat

Ibland upptäcker man i efterhand de mest oväntade detaljer i de bilder man tagit. Har till exempel följt årstidernas växlingar från Lisbeths "Vindöga" och det har resulterat i många molnbilder. I den senaste noterade jag en formation som påminde mycket om ett ansikte.


På den hela bilden ser man inte direkt formationen men om man tittar närmare....

...ser man tydligare vad som döljer sig bland molnen. När man väl upptäckt ansiktet är det svårt att släppa intrycket.

Under grabbgängets årliga fisketripp till Harasjömåla tog jag närmare 700 bilder. Bland alla dessa började jag rensa rejält. Mitt i denna process stannade jag upp och fastnade för två bilder jag tog under grillningen av oxfiléerna. I den ena ser man tydligt en spöklik mask och i den andra kan man ana en "eldhäst". Andra kanske ser en hund men jag föredrar eldhästen.


Den sista bilden hör kanske inte hemma i kategorin "överraskande bildresultat" men den fick oss att dra på smilbanden till frukosten i lördags. En ny förpackning "Bregott" visade sitt glada tryne då skyddsfolien avlägsnades. "Fet, full och glad" kunde varit en titel på bilden! Kanske en reklambild att skicka till Arla?


Gästbloggat av Claes Lawett

December 2010: "Istapp, istapp, tippe tippe istapp" och "Vindögat i fara!"

December 2010 blev inte minst istapparnas månad här i Lund-Malmö. Farligt men vackert. Här är ett urval ur Claes' is-symfoni. (Som vanligt klicka på bilden för att förstora den.)






På självaste Nyårsafton fick vi plötsligt se vår vaktmästare Nisse stå i fönstret hos vår granne mittemot. Han höll i en lång planka som han rev ner istappar från takrännan med. Måtte han inte trilla, tänkte jag. Katja följde fascinerat skådespelet.



Jodå, Nisse klarade det. Sen kom han upp och drack en kopp kaffe med oss och kollade vårt "vindöga", där smältvattnet har runnit in och orsakat vattenskador ända ner till Granits butik varje gång temperaturen stigit över noll. Vi har fyllt många spannar med smältvatten vid det här laget. Nyårsnatten var mild, så vi öste av hjärtans lust då med, innan vi la oss till ro. Nu är det precis under noll, som tur är. Det nya året kommer att inledas - troligen om en vecka - med öppnad vägg och upprivet golv. Sen tar det flera veckor innan allt har torkat så att ett nytt golv kan läggas på. Oj vad snö och is kan ställa till!

Vad ska hända med vindögat? Det måste få vara kvar! När det hade täckts av plåt och snön dessutom låg tjock på de tre takfönstren vid jul, då var det mörkt i rummet - som att bo i en grotta. Klaustrofobiskt. Idag kom Nisse och tog bort det vedervärdiga plåtlocket så att man kan se ut genom fönstret igen. Varde ljus! Och himmel! Ah, att ett fönster kan betyda så mycket!

Foto (som vanligt): Claes Lawett

Ett dun

Ett av naturens konstverk hamnade på takfönstret
efter duvornas dans på skorstenen mittemot.

Vinterlek

Vi har kul med snö och ljus i vindögat, februari 2010

31 januari 2010

Undrar hur duvorna har det nu...

Blinka lilla stjärna där

Katja blickar ut över takåsarna i Lund

Skrivarstugan Vindöga

I begynnelsen var en okuvlig längtan efter att spinna ord, väva text.

Länge sökte jag en punkt i universum att utgå från. Nu, via långa och krokiga vägar, har jag hittat den, en vindslya i min gamla studentstad Lund, med utsikt mot Domkyrkans två torn "Lunna pågar" åt ena hållet och Grand Hotel åt det andra. "Mitt i smeten", som man säger här i Lund.

Och oförtrutet pockar de oberättade berättelserna på tid och utrymme.

Vindöga kommer ju av det gamla fornnordiska vindauga som blev engelskans window. Det ger mig flera associationer: Fönster - kontakten med världen utanför, staden, människorna, himlen. Vindauga - kontakten med andra tidevarvs människor som levde med helt andra fönstergluggar för både luft (vind) och ljus. Öga - jag ser på världen och berättar vad jag ser. Vind - det är där jag bor. Leve svenska språkets (och alla språks) tvetydigheter! På vinden, i vinden.

Sen tänker jag på seglarnas vindöga - den punkt som vinden kommer ifrån, och konsten att segla närmare vinden med fyllda segel. Att kunna bedöma exakt hur mycket man måste hala in seglen för att de inte ska börja fladdra. Att komma framåt i motvind. (Men om vinden kommer bakifrån seglar man väl bort från vindögat, alltså i medvind? Nästa gång jag träffar en seglare måste jag få detta utrett.)

Jag ser på nätet att man i Sandviken har en årlig ljud- och bildkonstfestival som också fått namnet Vindöga. Så det är ett vackert ord för dem med. Har du smakat på det?