Visar inlägg med etikett krig. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett krig. Visa alla inlägg

lördag 12 november 2011

Veterans Day 2011

I fredags var det Veterans Day här, en speciell helgdag för att hedra alla krigsveteraner. Så Delores var ledig och tog mig till en historisk plats som förvånansvärt nog öppnades för allmänheten för bara tre år sen! De flesta känner inte ens till den - Lincoln's Cottage. Ingen liten stuga, men inte något pampigt ställe heller.

Delores vid statyn av Lincoln i naturlig storlek

Den är belägen i North West på det stora området för krigsveteraner, The Soldiers Home.
Om du är i Washington är Lincoln's Cottage väl värt ett besök. Max 15 pers åt gången guidas genom rummen. Man lär känna människan Lincoln lite bättre. Det var här Lincoln funderade på
hur han skulle få slut på kriget och här filade han på formuleringen av "the Emancipation Proclamation" för slaveriets avskaffande.

Huset gränsade till soldatkyrkogården som varje dag fylldes på med nya gravar. Varje dag under sommarhalvåret pendlade Lincoln till jobbet i Vita Huset och tillbaka, i regel till häst och utan eskort i början. Det fick man övertala honom till att acceptera. Dumdristig där, annars i regel klok, en man med integritet. Och samtidigt överbefälhavare (trots att han aldrig iklädde sig uniform!) i ett fruktansvärt krig som skördade hundratusentals liv.

Ibland undrar jag hur det hade varit om dagens USA faktiskt hade splittrats i två delar. Det hade ju bara varit en nation i ca 80 år, och västra och sydvästra territorierna hade inte tillkommit förrän in på 1800-talet. Vad hade hänt om nordstaterna och sydstaterna hade varit två självständiga republiker. Hade slaveriet avskaffats ändå, fast mycket senare? Hade det ändå blivit krig mellan de två länderna? Jag har inte tänkt färdigt, och det har inte historieexperterna heller.
Så småningom vill jag lägga ut fakta o funderingar om Lincoln och det amerikanska inbördeskriget, när jag har fått igång min webbsajt.

Jag planerar också att ta upp USA:s "military industrial complex".
Nu ska jag bara nämna följande aktuella händelser:

Den 14 oktober höll Occupy Wall Street en demonstration "about the costs of U.S. military intervention all over the world and those who profit from it." Nu på torsdag, den 17 november, planerar man "a National Day of Action to Resist Empire, Reclaim Our World, Recreate Solidarity". Kolla info på War Resisters Leagues webbsida: www.warresisters.org , där det bl a står:

"In an effort to highlight the economic and human devastation that U.S. militarism has caused across the globe for centuries, the WRL national office along with South Asia Solidarity Initiative and a multiracial group of NYC-based activists has created an artistic action for the November 17th National Day of Action organized by labor, community, and Occupy/Dis-Occupy groups throughout the country.


On November 17th, we are asking participants to undertake a creative action at their local Occupy, using snapshots of U.S. military actions over the last 60+ years to create a living timeline of the costs of U.S. occupation and war and their connection to what we call "our dollars" and "our streets." Because we know that the U.S. state and the U.S. economy both rely heavily on local and global military and police efforts to enforce their dominance and to lay claim to those resources that we're trying to protect and reclaim for the people through movements like Occupy."


I Washington Post publiceras då och då helsidor med bilder av döda unga män, soldater som just fallit i något av USA:s nuvarande krig. På Veterans Day var det ett helt uppslag, två sidor med en massa små fotografier i ett rutmönster, som i skolkataloger, fast antalet är större än vanliga skolklasser. Många av ansiktena skulle platsa i en high school katalog.

Min amerikanska syster Marys enda barn Jake har just skrivit på ett förlängt kontrakt som soldat.

"Kan krig avskaffas?" är en lysande essä av Eva Moberg. Undrar om den är översatt till engelska. Också något att kolla framöver.

torsdag 17 mars 2011

Hoppets origami

Har du hört talas om Sadako och de tusen papperstranorna? Om du klickar på länken ser du en staty av en flicka som håller i en papperstrana. (Jodå, tranan är av sten liksom resten av skulpturen.) Statyn står i Hiroshimas Fredspark och föreställer Sadako Sasaki, som dog i leukemi 1955 12 år gammal. Hon är en symbol för alla de barn i Japan som blev atombombens oskyldiga offer.

Enligt en gammal japansk legend kan man få sin önskan uppfylld om man viker tusen tranor i papper. (Origami är ju en urgammal och högt utvecklad japansk konstart.) Sadako ville leva, så hon vek över 1300 stycken.

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/f/fd/Origami-crane.jpg/240px-Origami-crane.jpg

1977 skrev Eleanor Coerr en ungdomsbok om Sadako. Den översattes och spreds över hela världen inom några få år. (I den versionen hinner Sadako bara vika 644 tranor men får hjälp av sina kamrater som viker resten.)

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/1/13/Sadako_and_the_thousand_paper_cranes_00.jpg

Genom Sadakos historia är tranan i origami numera en fredssymbol. Man viker den så här.

Det finns vuxna människor som försvarar rätten att tillverka atombomber. Och splitterbomber. Och minor. Och så finns det barn - och en del vuxna - som viker papperstranor.

måndag 12 juli 2010

Född i Srebrenica

Sommarlov... Friheten att känna efter vad man vill göra, inom de ramar som finns. Att få leva detta liv ett tag till!

Samtidigt uppmärksammar man massakern i Srebrenica som skedde vid den här tiden för 15 år sen och jag påminns om ett samtal i vintras med en 15-årig elev som behövde stödundervisning i engelska. Som vanligt började jag med att intervjua honom om hans bakgrund och framtidsplaner.

- När började du i svensk skola?
- För sju år sen.
- Var hade du bott innan?
- I Tyskland.
- Är tyska alltså ditt första språk?
- Nej, jag är från Bosnien. Vi flyttade till Tyskland när jag var två år. Från Sarajevo. Vi hade släktingar i Hannover.
- Så du är född i Sarajevo?
- Nej, i Srebrenica.
- Srebrenica!!
- Ja. De dödade min pappa. Jag och min tvillingbror, vi var bara sex månader då. Vi hade tre systrar. Min mor flydde med oss till en syster som var gift i Sarajevo. Sen bodde vi i Tyskland, och sen kom vi hit till Malmö. Här är det bättre. Men det har varit svårt att hänga med i skolan.

Vilken barndom... Jag tänker på hans mor, på vad hon måste ha gått genom. Som om han läst mina tankar frågar han:
- Vad heter "Jag är stolt över min mamma" på engelska?
Då kan jag inte hålla tårarna i schack längre. För att han inte ska se det lutar jag mig över skrivblocket, blinkar frenetiskt och skriver

I'm proud of my mother

- Tack, säger han och skriver in det i sin anteckningsbok.