Känner du till konsten att vika en skjorta av en tjugokronorssedel? Helst ska det vara en Selma, för då kan man göra gåshalsen till en slips. En sådan sedel kan vara bra att ha till hands när något kostar skjortan! Detta är tydligen ett gammalt trick som jag hade missat ända tills Claes visade mig specialtjugan han har undanstoppad i plånboken. (Vi brukar inte gå i varandras plånböcker.)
Här är en tecknad beskrivning steg för steg och här är ett Youtubeklipp av samma sak.
Det finns många beskrivningar på Youtube av hur man viker en dollarsedel likadant, men en som vi hittade som var extra finurlig, med slips och kul placering av texten, den försvann tyvärr.
När den svenska tjugan byts ut försvinner gås-slipsen, så därför: spara en Selma för skjortans skull!
Visar inlägg med etikett origami. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett origami. Visa alla inlägg
torsdag 9 februari 2012
måndag 30 januari 2012
Ett trefaldigt "Skål!"
Måndag morgon den 30 januari. För en timme sen gav sig Claes ut i mörkret och kylan. Jag stannade inne i värmen. Behövde inte gå till bussen. Behövde inte ha koll på minuterna. Kunde i lugn och ro läsa tidningen och glädjas åt morgonens två mejl från vänner på andra sidan Atlanten, Susan och Delores & Gloria, innan jag skulle "sätta igång" med min egen blandning av nödvändiga sysslor och självvalda uppgifter.
Nu börjar det ljusna därute. Åtta. Klockorna i domkyrkan ringer in dagen. I fönstret lyser tulpanerna som jag fick av Emil o April. Gryningen bådar om en fin dag.
Susan flyttar just nu hem till the Shenandoah Valley, Virginia. Hennes nya lägenhet i Staunton ligger i en vacker historisk byggnad som ingår i ett av USA:s äldsta mentalsjukhus, grundat på 1820-talet. Se stycket om "Western State Hospital" i beskrivningen av Staunton. "Det passar ju mig!" säger hon med sin sedvanliga självironi.
På 2000-talet blev det en nystart för byggnaden när den efter en kort övergångsperiod som fängelse gjordes om till bostäder, något som för tanken till Långholmens förvandling från fängelse till hotell. Ja, och Citadellet i min egen barndomsstad Landskrona, som ju också genomgått en metamorfos, från bastion till fängelse till flyktingläger under andra världskriget till museum (bl a Kolonimuseum!) och rekreationsområde mm. Några exempel på en positiv utveckling i vår tid.
Och nu: "SKÅL!" to your new beginning, Susan!
Det andra mejlet är från Delores. Hon vbf'ar följande nyhet från Gloria, som jag skrivit om tidigare (The Calligrapher's Granddaughter). Det är särskilt roligt att läsa detta, eftersom jag i höstas var med i vännernas "kampanj" för Glorias hemsida.
"At last, after a couple of years of (mental) prep, my website is up and running. You can find it at http://glorigami.com which takes you to the site, the store, the works. Check it out! And thank you for the support, which helped make it happen.
Raise a virtual glass!
Gloria"
Som du ser är hon en konstnär uti fingerspetsarna. Som Delores säger: Her boxes make the word "box" take on a new meaning. Hennes texter är också så fina.
"SKÅL!" to you and your beautiful website, Gloria!
Inför denna dagen ska jag också citera Lorraine Hansberry när hon i sin tur citerar sin älskade Sean O'Casey. I ett tal inför en afroamerikansk författarkonferens i New York strax före premiären av A Raisin in the Sun på Broadway i mars 1959 inleder hon så här:
"At the end of his last autobiography Sunset and Evening Star, the great and beloved poet-dramatist of the Irish people, Sean O'Casey writes:
Varför Hansberry, en ung svart kvinna i det segregerade 50-talets USA, väljer att citera en gammal europé, vill jag berätta om.
SKÅL (i Proviva) för den här dagen!
Nu börjar det ljusna därute. Åtta. Klockorna i domkyrkan ringer in dagen. I fönstret lyser tulpanerna som jag fick av Emil o April. Gryningen bådar om en fin dag.
Susan flyttar just nu hem till the Shenandoah Valley, Virginia. Hennes nya lägenhet i Staunton ligger i en vacker historisk byggnad som ingår i ett av USA:s äldsta mentalsjukhus, grundat på 1820-talet. Se stycket om "Western State Hospital" i beskrivningen av Staunton. "Det passar ju mig!" säger hon med sin sedvanliga självironi.
På 2000-talet blev det en nystart för byggnaden när den efter en kort övergångsperiod som fängelse gjordes om till bostäder, något som för tanken till Långholmens förvandling från fängelse till hotell. Ja, och Citadellet i min egen barndomsstad Landskrona, som ju också genomgått en metamorfos, från bastion till fängelse till flyktingläger under andra världskriget till museum (bl a Kolonimuseum!) och rekreationsområde mm. Några exempel på en positiv utveckling i vår tid.
Och nu: "SKÅL!" to your new beginning, Susan!
Det andra mejlet är från Delores. Hon vbf'ar följande nyhet från Gloria, som jag skrivit om tidigare (The Calligrapher's Granddaughter). Det är särskilt roligt att läsa detta, eftersom jag i höstas var med i vännernas "kampanj" för Glorias hemsida.
"At last, after a couple of years of (mental) prep, my website is up and running. You can find it at http://glorigami.com which takes you to the site, the store, the works. Check it out! And thank you for the support, which helped make it happen.
Raise a virtual glass!
Gloria"
Som du ser är hon en konstnär uti fingerspetsarna. Som Delores säger: Her boxes make the word "box" take on a new meaning. Hennes texter är också så fina.
"SKÅL!" to you and your beautiful website, Gloria!
Inför denna dagen ska jag också citera Lorraine Hansberry när hon i sin tur citerar sin älskade Sean O'Casey. I ett tal inför en afroamerikansk författarkonferens i New York strax före premiären av A Raisin in the Sun på Broadway i mars 1959 inleder hon så här:
"At the end of his last autobiography Sunset and Evening Star, the great and beloved poet-dramatist of the Irish people, Sean O'Casey writes:
Even here, even now, when the sun had set and the evening star was chastely touching the bosom of the night, there were things to say, things to do. A drink first! What would he drink to--the past, the present, the future? To all of them! He would drink to the life that embraced the three of them! Here, with whitened hair, desires failing, strength ebbing out of him, with the sun gone down, and with only the serenity and the calm warming of the evening star left to him, he drank to Life, to all it had been, to what it was, to what it would be. Hurrah!"
SKÅL (i Proviva) för den här dagen!
torsdag 8 december 2011
The Calligrapher's Granddaughter
Detta är en av Delores goda vänner, Gloria, konstnär, konsertpianist, origamist. Syster till Gene som skrev om deras mor, The Calligrapher's Daughter.
Gloria kom idag till Delores hem och lärde mig hur jag kan sätta upp håret i "French braids".
Övning ger färdighet...
Gloria har gjort denna tavlan till Delores
Övning ger färdighet...
Glorias vackra askar 
The oak box
The icicle box Jag fick en CD med bilder på olika askar som hon gjort. Alla är olika och mycket vackra.
Hon berättade också om hur det var att växa upp i USA som korean+amerikan på 50-talet. Komplicerat. Two warring souls in one body, som W.E.B. DuBois uttryckte det i The Souls of Black Folk. Det gäller för alla som måste behärska två skilda, ibland oförenliga, sociala kodsystem.
Vi hade en fin dag tillsammans, Gloria och jag.
Hon berättade också om hur det var att växa upp i USA som korean+amerikan på 50-talet. Komplicerat. Two warring souls in one body, som W.E.B. DuBois uttryckte det i The Souls of Black Folk. Det gäller för alla som måste behärska två skilda, ibland oförenliga, sociala kodsystem.
Vi hade en fin dag tillsammans, Gloria och jag.
torsdag 17 mars 2011
Hoppets origami
Har du hört talas om Sadako och de tusen papperstranorna? Om du klickar på länken ser du en staty av en flicka som håller i en papperstrana. (Jodå, tranan är av sten liksom resten av skulpturen.) Statyn står i Hiroshimas Fredspark och föreställer Sadako Sasaki, som dog i leukemi 1955 12 år gammal. Hon är en symbol för alla de barn i Japan som blev atombombens oskyldiga offer.
Enligt en gammal japansk legend kan man få sin önskan uppfylld om man viker tusen tranor i papper. (Origami är ju en urgammal och högt utvecklad japansk konstart.) Sadako ville leva, så hon vek över 1300 stycken.
1977 skrev Eleanor Coerr en ungdomsbok om Sadako. Den översattes och spreds över hela världen inom några få år. (I den versionen hinner Sadako bara vika 644 tranor men får hjälp av sina kamrater som viker resten.)
Genom Sadakos historia är tranan i origami numera en fredssymbol. Man viker den så här.
Det finns vuxna människor som försvarar rätten att tillverka atombomber. Och splitterbomber. Och minor. Och så finns det barn - och en del vuxna - som viker papperstranor.
Enligt en gammal japansk legend kan man få sin önskan uppfylld om man viker tusen tranor i papper. (Origami är ju en urgammal och högt utvecklad japansk konstart.) Sadako ville leva, så hon vek över 1300 stycken.
1977 skrev Eleanor Coerr en ungdomsbok om Sadako. Den översattes och spreds över hela världen inom några få år. (I den versionen hinner Sadako bara vika 644 tranor men får hjälp av sina kamrater som viker resten.)
Genom Sadakos historia är tranan i origami numera en fredssymbol. Man viker den så här.
Det finns vuxna människor som försvarar rätten att tillverka atombomber. Och splitterbomber. Och minor. Och så finns det barn - och en del vuxna - som viker papperstranor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
