Torsdagen den 21 april blev startskottet för grillsäsongen i S:t Månslyckans koloniområde! Det fick bli en osviklig klassiker: Chorizo och potatissallad. Insåg att jag skulle vara vrålhungrig efter veckans jobb med bl a "Idol-cirkusen" så något mer komplicerat (tidsödande) matlagande var det inte tal om.
Min insats var att starta den något originella gjutjärnsgrillen (se nedan) och se till att kall öl fanns på plats.
Så här såg det ut i april 2010 vid nämnda grill
Tänk att en enkel grillkorv kan smaka så himla gott! Av de 6 stycken korvarna Lisbeth hade inhandlat blev det bara en kvar. Att korv uppskattas av andra upptäckte vi efter en stund då vi lämnade matplatsen utan uppsikt. "Har du tagit hand om korven?" undrade jag då den inte låg kvar i sin plastpåse (som flög för vinden). "Nej" kom det till svar.
Att vi var bevakade under måltiden hade undgått oss tills nu. En fräck liten skata hade spanat in om det möjligtvis kunde bli något över av vår måltid.
Uppenbarligen hade vi skrämt skatan mitt i skrovmålet för jag upptäckte resterna av korven under en av vinbärsbuskarna. Vad göra? Det var lika bra att den lilla tjuven fick möjlighet att ta resten också och att jag då kanske kunde få en bild som tack.
Det var knappt jag hann med i svängarna för när det väl blev dags för skatan att agera, gick det undan. Som en vältränad gerillasoldat spanade den från en säker position, bytte plats snabbt en och två gånger, höll koll på oss och när den kände sig säker -
swosch, så var korven borta!
Fler hade noterat att det eventuellt fanns något att äta och denna orädda kaja vågade sig väldigt nära. Det är härligt att uppleva djurlivet på så nära håll och vi är en del i det.
När jag kommit till kolonin och började förbereda för grillningen såg jag denna stackars humla i stugan som envist försökte komma ut i det fria. Att den där osynliga barriären var en kompakt glasruta, verkade den inte förstå.
Iakttog när den gång på gång frenetiskt försökte penetrera kraftfältet. Som en frustande tjur tog den rejäl sats och stångades med glasrutan igen och igen.
Det måste ju gå att ta sig ut! Var precis på väg att ge den en hjälpande hand (efter att jag så själviskt fått mina bilder och videosnutt) när den hittade dörren och friheten.
*Kaja, skata och jordhumla heter det på svenska.
Gästbloggat av Claes Lawett
Så här såg det ut i april 2010 vid nämnda grill
Tänk att en enkel grillkorv kan smaka så himla gott! Av de 6 stycken korvarna Lisbeth hade inhandlat blev det bara en kvar. Att korv uppskattas av andra upptäckte vi efter en stund då vi lämnade matplatsen utan uppsikt. "Har du tagit hand om korven?" undrade jag då den inte låg kvar i sin plastpåse (som flög för vinden). "Nej" kom det till svar.
Uppenbarligen hade vi skrämt skatan mitt i skrovmålet för jag upptäckte resterna av korven under en av vinbärsbuskarna. Vad göra? Det var lika bra att den lilla tjuven fick möjlighet att ta resten också och att jag då kanske kunde få en bild som tack.
Det var knappt jag hann med i svängarna för när det väl blev dags för skatan att agera, gick det undan. Som en vältränad gerillasoldat spanade den från en säker position, bytte plats snabbt en och två gånger, höll koll på oss och när den kände sig säker - swosch, så var korven borta!
Fler hade noterat att det eventuellt fanns något att äta och denna orädda kaja vågade sig väldigt nära. Det är härligt att uppleva djurlivet på så nära håll och vi är en del i det.
När jag kommit till kolonin och började förbereda för grillningen såg jag denna stackars humla i stugan som envist försökte komma ut i det fria. Att den där osynliga barriären var en kompakt glasruta, verkade den inte förstå.
