Visar inlägg med etikett humla. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett humla. Visa alla inlägg

lördag 28 april 2012

Vår i kolonin

Är det inte märkligt att allt det som göms i jorden under vinterhalvåret, formligen exploderar på vårkanten nästan på en gång? Så mycket växtkraft!
Förutom de tidiga snödropparna och vintergäcken, var skillan, pärlhyacinten, backsippan och kungsängsliljan de som först skänkte skönhet till koloniträdgården.

Backsipporna från min hembygd Hardeberga klarade flytten och tillhör favoritblommorna

En yrvaken humla på strapatsrik promenad


Gästbloggat av Claes

fredag 22 april 2011

Corvus monedula, Pica pica och en Bombus terrestris*

Torsdagen den 21 april blev startskottet för grillsäsongen i S:t Månslyckans koloniområde! Det fick bli en osviklig klassiker: Chorizo och potatissallad. Insåg att jag skulle vara vrålhungrig efter veckans jobb med bl a "Idol-cirkusen" så något mer komplicerat (tidsödande) matlagande var det inte tal om.

Min insats var att starta den något originella gjutjärnsgrillen (se nedan) och se till att kall öl fanns på plats.

Så här såg det ut i april 2010 vid nämnda grill


Tänk att en enkel grillkorv kan smaka så himla gott! Av de 6 stycken korvarna Lisbeth hade inhandlat blev det bara en kvar. Att korv uppskattas av andra upptäckte vi efter en stund då vi lämnade matplatsen utan uppsikt. "Har du tagit hand om korven?" undrade jag då den inte låg kvar i sin plastpåse (som flög för vinden). "Nej" kom det till svar.

Att vi var bevakade under måltiden hade undgått oss tills nu. En fräck liten skata hade spanat in om det möjligtvis kunde bli något över av vår måltid.

Uppenbarligen hade vi skrämt skatan mitt i skrovmålet för jag upptäckte resterna av korven under en av vinbärsbuskarna. Vad göra? Det var lika bra att den lilla tjuven fick möjlighet att ta resten också och att jag då kanske kunde få en bild som tack.

Det var knappt jag hann med i svängarna för när det väl blev dags för skatan att agera, gick det undan. Som en vältränad gerillasoldat spanade den från en säker position, bytte plats snabbt en och två gånger, höll koll på oss och när den kände sig säker - swosch, så var korven borta!

Fler hade noterat att det eventuellt fanns något att äta och denna orädda kaja vågade sig väldigt nära. Det är härligt att uppleva djurlivet på så nära håll och vi är en del i det.

När jag kommit till kolonin och började förbereda för grillningen såg jag denna stackars humla i stugan som envist försökte komma ut i det fria. Att den där osynliga barriären var en kompakt glasruta, verkade den inte förstå.

Iakttog när den gång på gång frenetiskt försökte penetrera kraftfältet. Som en frustande tjur tog den rejäl sats och stångades med glasrutan igen och igen. Det måste ju gå att ta sig ut! Var precis på väg att ge den en hjälpande hand (efter att jag så själviskt fått mina bilder och videosnutt) när den hittade dörren och friheten.



*Kaja, skata och jordhumla heter det på svenska.

Gästbloggat av Claes Lawett

onsdag 4 augusti 2010

Humlornas tid

Det surrar i lavendeln. Nu är humlornas tid. Dessa märkliga varelser, som har en så genial flygteknik inbyggd i sig.

Jag läser på wikipedia om den oscillerande vingen som åstadkommer en luftvirvel precis ovanför sig (som en helikopter), och om energilagringen genom resilin (det mest elastiska ämne som finns), och om klickmekanismen som släpper loss energin vid varje vingslag ungefär på samma sätt som när en pil skjuts iväg från en pilbåge.

Humlan
som sög nektar i vår stockros brydde sig inte alls om Claes' närgångna studium. Det gjorde inte heller den här nektarnjutaren, som lät honom ta en filmsekvens med kameran så nära att den rörde vid blomman. Jag fick äran att presentera resultatet här: