På vift med Katja till Tutankhamun och Emporia

För den som inte har möjlighet att besöka Egyptiska museet i Kairo, är ett besök på Malmö Mässhallar ett alternativ. Skynda på att utnyttja tillfället då utställningen med Tutankhamon fortfarande går att se till och med den 17 februari 2013!

Vi ville dela med oss av denna upplevelse med Katja och redan på tåget dit var en "resa" i sig. Hon har så mycket hon vill förmedla! Under den korta trippen från Lund C till Hyllie på sådär 30 minuter avverkades många händelser.

Jag låter bildspelet tala för sig själv.

Hur ska vi på ett rättvist sätt berätta om utställningen? Mycket bra gjord och att allt är kopior glömmer man snabbt men ändå inte. Otrolig hantverksskicklighet nu också!

Det finns mycket bra info på nätet (och såklart på biblioteket!). De som vill köra det digitala spåret kan kolla vidare på Wikipedia (http://sv.wikipedia.org/wiki/Tutankhamon). Sök på Howard Carter och Lord Carnavon. Fascinerande historier!

Katja var kanske i yngsta laget för att ta till sig något av utställningen. Men, vad som fastnat kommer fram i någon teckning då man minst anar det! Det som blev hennes största triumf just då var att knappa in montrarnas korresponderande nummer på ljudguiden.

 Att bemästra tekniken: "Flow"!

Lisbeth och jag kom fram till att vi borde ta oss hit igen för att ta in det vi missade. Vilket unikt tillfälle att se dessa skatter!

Då vi ändå var i krokarna, ville jag passa på att titta på Emporia. Inte för att "shoppa" utan för att framförallt se parken på taket. Det ägarna gjort bra är att inte enbart satsa på konsumtion på detta köpcentrum utan också ge besökarna ett estetiskt tilltalande intryck.

 Enkelt nöje för Katja - att åka upp och ned en gång med "vattenhissen" i tryggt sällskap med Farmor.

Ett kort besök högst upp på takets utsiktspunkt då det blåste rejält den här vinterdagen den 2 februari.

 

Utsikt från Emporias tak.

Efter ett välbehövligt näringsintag på Max styrde vi stegen hemåt på trötta ben. Katjas sammanfattning av dagen: "Det har vatt en lång dag för ett litet barn". Det lät så himla vuxet och förmodligen har hon hört någon vuxen säga just det.

Gästbloggat av Claes

Katja upptäcker Botaniska Trädgården i Lund

Lördagen den 16 juni hade jag glädjen att vara med Katja i Botan - en paradisisk sommardag.

     

Katja gillar kartor och inför besöket hade jag införskaffat en plastad karta över trädgården. 

När vi kom in genom grinden såg hon Gula Villan och lokaliserade huset längst ner i högra hörnet på kartan. Nu gällde det att hitta näckrosdammen - och caféet bredvid, där det fanns glass.  Ett blått fält måste vara vatten. "Där är näckrosdammen! Då får man gå förbi det gula huset åt DET hållet," sa hon och pekade åt vänster. Det var bara att följa med kartläsaren...

Vid näckrosdammen.

Ett brudpar som var där med en fotograf förhöjde den romantiska stämningen.

En stor välmående guldfisk gjorde sina lovar i vattnet nära oss, men den fick varken glass eller kaffe. Ett närgånget andpar fick också ge upp efter flera fruktlösa försök. 

 

 En trädgren blev ett perfekt gym-redskap, sedan vi hade förvissat oss om att den var
 stark nog för att klara gungandet och Katjas kroppsvikt. 

 

 Det fanns vattenspridare här o där. 

Åh vad det var skönt att stå i duschen på varje ställe!

Lila är Katjas älsklingsfärg, tillsammans med rosa. (Vad gör man...)

"Kolla vicka blommor! Lila bollar! Å dom e nästan lika stora som mej!" 

Det känns som man är på landet fastän vi är mitt i Lund

En snäll kvinna tipsade oss om att det fanns ungar i en av de små dammarna så vi gick dit.

Där fanns minsann ett par kullar. Den ena kullen var sothönor, den andra är jag inte säker på. Vaktlar? Söta var de i alla fall. Katja fann en fin utkiksplats.

Det var liv o rörelse i den lilla dammen.

Vi saknade Claes o hans kamera här, men om du tittar noga kanske du skymtar de små svarta kycklingarna och ser hur de tar sig upp och springer på näckrosbladen.

På väg mot utgången hittade Katja det här stora trädet som sågats upp och lagts ut så att barn kan springa runt på alla delarna av den skrovliga stammen utan att röra vid marken - spännande! 

"Farmor, kan du ta tiden?"

Här sitter Katja o vilar i ett par sekunder vid statyn av professorn i botanik, den stridbare Bengt Lidforss. Förresten, jag hörde för några dar sen av Finn H. att Lidforss' mor var swedenborgare och att det var hon som fick Strindberg att intressera sig för Swedenborg. Strindberg bodde ju i Lund ett tag, i ett hus som fortfarande finns kvar på Grönegatan, två minuter från mitt hem. Det var där han skrev sitt Inferno.

   Men i Katjas värld figurerar inte herrarna Lidforss o Strindberg. När vi går hem berättar hon om Alice i Underlandet. Hon har nyligen sett filmen och den har gjort starkt intryck på henne och satt fantasin i rörelse. Det är mycket som är "läskigt". Det läskigaste är nog när Alice faller ner i hålet.

Alices äventyr i underlandet börjar med att hon slår sig ner vid ett stort träd...

Vid flera av träden i Botan stannade vi för att önska något. Katja la sin hand på de gamla ärevördiga stammarnas skrovliga bark. Vad hon önskade sig? En rosalila pudel.