Antikrundan med Henry B Goodwin under armen...

...eller "15 minuter från Eslöv" med Lisbeth.

Med spända förväntningar begav sig Lisbeth iväg ett tåg senare än beräknat till Eslöv och "Antikrundan" - trodde hon. "Detta tåget stannar inte i Eslöv" upplyste konduktören. Cirka 15 minuter från Eslöv stannade tåget istället i Hässleholm!

Ännu en detalj som ger extra krydda till historien om storstädningen i kolonistugan tidigare i somras och vad den resulterade i. Kolla blogginlägget den 24 juni!

Till slut kom Lisbeth fram till Medborgarhuset i Eslöv och Antikrundan. I den långa, ringlande kön utbyttes berättelser om respektive medhavda objekt och under minst 2 timmar hann Lisbeth och de närmaste "kö-grannarna" avhandla mycket. Då jag äntligen kom fram med min Honda Shadow, hade de närmaste i kön redan hört det mesta som var värt att veta (och lite till).

Innan vi ens visste om att Antikrundan skulle komma till Eslöv, hade vi kunnat inhämta mycket information på nätet men historien växte och det är ju alltid kul att få äktheten bekräftad av proffs. Jag hade lite kaxigt slagit vad med Lisbeth om att det inte var en billig kopia (i ett ensidigt vad), så för min del stod 1000 kronor på spel.

Blev dirigerade till det "allmänna" bordet med bl a Björn Gremner och Joakim Bengtsson som experter. Innan vi kom fram till dessa herrar blev vi hänvisade till ett annat bord av...

 ...Andreas Rydén som skickade oss vidare till Torgny Schunnesson (expert på foto).

Det byggnadsminnesmärkta Eslövs Medborgarhus kom i skymundan av all scenutrustning, kameror och ställningar. Hoppas att Anne (Lundberg) berättar något om byggnaden då programmet sänds!

När vi stod på tur att visa upp vår "Salome" försvann Torgny en stund för inspelning. Ny väntan!

Så var det äntligen dags för vårt "kolonifynd" att bli betittat. Torgny vände och vred..

..och spänningen steg. Vad blir utlåtandet?

"Hmm, ja det ser ju intressant ut. Henry B Goodwin är den mest kände av picturalisterna. Fotokonsten är på stark frammarsch.. "

Lisbeth: "Är den äkta?" Torgny: "Ja, det är ju svårt att avgöra då den fortfarande är kvar i ramen". Med det yttrandet skulle bedömningen varit över om inte Lisbeth frågat "Men Claes, har inte du ditt verktyg med dig?" varpå jag snabbt drog mitt "vapen" från hölstret.

Kände hur alla i kön tittade otåligt(?) på vår process med spik- och bildutdragningen. De envisa spikarna satt hårt men jag var envisare och strax kunde Torgny betrakta fotot på nära håll.

"Fotopappret är inte som dagens - mycket kraftigare". Internetbaserna konsulterades igen och Torgny försvann för en stund för att prata med en kollega.

"Jodå, visst är den äkta! "Ett par tusen" är den minst värd och kom ihåg att sätta den i ny ram med syrafritt papper."

Något inslag på TV blev det inte och det tycker jag är synd då det finns så mycket sidohistorier runt detta fotografi. Det är t ex Henry B Goodwins porträtt av Selma Lagerlöf som var förlaga till gravyren på 20-kronorssedeln! Listan är lång på dåtidens kändisar som fastnade på Henry's plåtar. Förutom Selma Lagerlöf kan bl a Greta Garbo, Gustaf Fröding, Hjalmar Branting och Anders de Wahl nämnas.

I januari 2013 ska programserien komma igång. Då får vi hålla utkik efter den unga tjejen Frida (som fick "grönt kort" och som Lisbeth språkade med). Då visar det sig om hennes kinesiska porslinsfat är gammalt, äkta och värdefullt eller skräp.

Angående "15 minuter från Eslöv" (Lisbeth's "extratur" till Hässleholm) så fick jag en koppling till Östen Warnebrings tolkning av Burt Bacharach's "24 hours from Tulsa".

Älskling sötnos härmed så får jag meddela att jag ej kommer hem
För något konstigt hände just när jag va på väg till dig på min nya moped
Och jag var bara 15 minuter från Eslöv, bara 15 minuter från Dig
Jag skymtade Eslövs ljus ja jag till och med såg ditt hus

Och det va då det hände jag hade fått nåt skit i förgasaren det är sant
Jag tog mopeden drog den in till en ESSO-mack som låg strax breve’ det är sant
Och jag var bara 15 minuter från Eslöv, bara 15 minuter från Dig
Den macken sköts av en tjej hon laga mopen sa hej jag sa OK

Och jag va bara 15 minuter från Eslöv, bara 15 minuter från Dig
Hon lagade min moped och jag lag la mig breve
Hon kolla upp mitt tändstift och när hon gjorde det då förstod jag att det var klippt
För denna kyss hon gav mig smakade oljeblandad bensin med tillsats av fett

Och jag var bara 15 minuter från Eslöv, bara 15 minuter från Dig
Jag vill ej göra dig ont men mitt liv på macken är sunt
Och jag är fast
Jag kommer aldrig aldrig aldrig
………..till ESLÖV mer.

Gästbloggat av Claes

När det kostar skjortan

Känner du till konsten att vika en skjorta av en tjugokronorssedel? Helst ska det vara en Selma, för då kan man göra gåshalsen till en slips. En sådan sedel kan vara bra att ha till hands när något kostar skjortan! Detta är tydligen ett gammalt trick som jag hade missat ända tills Claes visade mig specialtjugan han har undanstoppad i plånboken. (Vi brukar inte gå i varandras plånböcker.)

Här är en tecknad beskrivning steg för steg och här är ett Youtubeklipp av samma sak.

Det finns många beskrivningar på Youtube av hur man viker en dollarsedel likadant, men en som vi hittade som var extra finurlig, med slips och kul placering av texten, den försvann tyvärr.

När den svenska tjugan byts ut försvinner gås-slipsen, så därför: spara en Selma för skjortans skull!

Selma, Anna, Elise och Lena

Den 30 januari skrev Per Svensson i Sydsvenskan om en litterär bragd. Artikeln fick mig att spärra upp ögonen och sätta söndagskaffet i vrångstrupen.

När Selma Lagerlöf bodde i Landskrona fick hon två vänner som hon höll kontakten med livet ut: kollegan på flickskolan, Anna Oom, och den socialt engagerade sparbankskamrern Elise Malmros. Med undantag för Lagerlöfs brev har deras brevväxling inte publicerats förrän nu!

Det är en granne till Pappas Ruth på Kungsgatan i Landskrona, Lena Carlsson, som samlat, sorterat och skrivit av 800 brev, tillkomna mellan 1886 och 1937, och gett ut dem i två vackra band med illustrationer (fotografier, tidningsurklipp mm) och kommentarer. Sammanlagt 900 sidor. Vilken skatt!

Det första bandet kom ut för ett och ett halvt år sen och det andra kom i fjol, men det är inte förrän nu som recensionen kommer i SDS! Trots att detta gäller en av Sveriges största författare genom tiderna och trots att böckerna är av så hög kvalitet både till innehåll och form! Orsaken är väl att Lena Carlsson gav ut dem på eget förlag. Per Svensson är värd en eloge för sitt erkännande: "Att vi här på kultursidan först nu uppmärksammar denna skattkammare, detta praktverk, är en oförlåtlig underlåtenhetssynd. Jag ställer mig härmed i skamvrån."

Här kan du läsa artikeln om Selma, Anna och Elise! (Ja, tryckfelsnisse ställde till det i rubriken.)

En vecka efter den där söndagsartikeln kom Claes hem med ett stort paket från Adlibris. Det var Selma-boken! En tidig present på Alla hjärtans dag, sa han.

Sedan dess "får jag brev" - läser Selmas, Annas och Elises brev till varandra - varje dag! Det är ett privilegium att få lära känna de här tre intressanta och varmhjärtade väninnorna - och speciellt roligt att tänka mig dem i mina egna barndomskvarter.

Tack Lena för din kulturgärning! Och tack Claes för din omtänksamhet!

Fyndet i Ruths bokhylla, eller Skrivkonsten som (nästan) inte behövs längre

Här är ett annat minne från i höstas:

På Allhelgonadagen åkte Claes och jag till Ruth i Landskrona där vi besökte Pappas grav som Ruth redan hade prytt med levande blommor och tänd lykta. Det började skymma medan vi var på kyrkogården och molnen fick tjocka ramar av guld. Överallt fanns det stillsamma människor. Det var vackert och värdigt.

Hemma på Kungsgatan ställde jag mig av gammal ohejdad vana vid bokhyllan medan Ruth lagade kaffe i köket. Då fick jag se en bokrygg, vackert inbunden i gulbrunt läder, som jag inte kände igen. Mitt på bokryggen stod det med förgyllda bokstäver Selma Lagerlöf och En saga om en saga, och längst ner, initialerna R.L. Var hade den boken kommit ifrån? Svaret var att den hade legat i en låda med minnen från Ruths ungdom och nu, efter alla år, hade hon plockat fram den.

Jag blir alltid påmind om Selma när jag hälsar på Ruth, för hennes (och Pappas) lägenhet ligger på Kungsgatan snett mittemot hörnhuset där Selma var lärarinna och där hon skrev Gösta Berlings saga. (Jag växte själv upp nära Kungsgatan och "Selma Lagerlöfs hus".)

Den här gången var Selma speciellt aktuell, för jag skulle snart diskutera Kejsaren av Portugallien med mina komvuxelever och hade just plockat fram Vivi Edströms fina Lagerlöf-biografi. Selma levde igen.

Men när jag öppnade den här boken kunde jag bara läsa titelsidan! Och den var textad för hand, signerad "Våren 1947" av Ruth Lindberg.


Det visade sig vara en avskrift som Ruth själv hade gjort av Lagerlöfs bok - ett examensarbete i stenografi. Hon berättade att alla som tog sin handelsexamen i Landskrona på den tiden fick i gåva sin egen Lagerlöf-skrift som en inbunden bok. !


Stenografikonsten har ju så gott som försvunnit. Ja, utom i riksdagen. Ruth hade inte tränat på 50 år, så att hon var lite ringrostig, sa hon. Men här läser hon de första raderna i sitt handskrivna verk. Och jag lärde mig något nytt om Ruth, som jag känt i 40 år...