Visar inlägg med etikett vänskap. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vänskap. Visa alla inlägg

torsdag 2 augusti 2012

A Friend In Need Is A Friend Indeed

Den 7 juli var tänkt att bli en trevlig dag i goda vänners sällskap. Vi, som inte har egen bil, hade fått låna en som skulle hämtas under förmiddagen. Vi njöt av en härlig sovmorgon och lugn frukost. Även om vädret inte var det bästa, såg vi fram emot att få hälsa på våra vänner i deras nyrenoverade hus på Österlen.

Stod i duschen då jag hörde en knackning på dörren. Såg knappt handen framför mig utan glasögon men innan Lisbeth hunnit yttra något ord, kände jag stundens allvar. Skakad berättade Lisbeth att våra vänners hus brunnit ned till grunden. Inget, absolut inget fanns kvar. Så ofattbart tragiskt.

Miljoner tankar flög genom huvudet - förtvivlan, maktlöshet, en önskan att finnas till hands och stödja men vad ska vi göra? Ganska omgående bestämde vi oss för att ändå åka dit för att göra något.Vad kan de behöva? Allt! Arbetshandskar, kläder, handsprit, kontanter o dyl samlades snabbt ihop. Lisbeth cyklade iväg för att hämta lånebilen och jag väntade som i trans, med tankarna på vännerna. Lisbeth dröjde och dröjde och till slut ringde mobilen - bilen gick inte att köra med!

Uppgivna och ledsna kunde vi bara konstatera att vi inte kunde komma iväg. Då vi återvänt hem till lägenheten, ringde vi till grannen som lånat dem tak över huvudet. I sådana här avgörande stunder avslöjas medmänniskornas bästa sidor och våra vänner var i goda händer. Den livräddande hunden fick en välförtjänt plats mellan husse och matte den natten hos de omtänksamma, varmhjärtade grannarna.

Kvar i Lund var vi - upprivna, uppgivna, oförlösta i vår ambition att hjälpa. Pratade om vad vi kunde göra och Lisbeth insåg att hon kunde låna ut sin lägenhet då vi snart skulle på semester. 

Lättade över att att ha hittat ett sätt att hjälpa, var våra känslor ändå i kaos. Vi kände att vi var i stort behov av få utrymme att tänka och att återfå den emotionella balansen.

På Lisbeths förslag tog vi en promenad till Botaniska Trädgården i Lund. Skönheten och harmonin där var läkande och gav oss distans utan att för den delen förtränga.



Dagen efter hjälptes mina syskon och jag åt att tömma mina föräldrars villa då de fått plats på ett äldreboende. En stor lättnad och glädje för oss barn att de bjöds möjligheten att flytta dit tillsammans! En hel familjs minnen att gå igenom och mina tankar var splittrade.
Då vi städade, rensade, sparade, mindes och pratade kom jag till att tänka på vad man skulle välja om man fick 5 minuter på sig att rädda något. Våra vänner på Österlen hade inte ens det.

Gästbloggat av Claes

torsdag 17 februari 2011

Instruktion för skalbaggar

Här är en dikt om att våga och om att ha lite tur också.

Min barndomsvän Lise-Lotte gav mig den en kall februaridag för tio år sen, "med en önskan om gynnsammare vind framöver". Den förhoppningen infriades så småningom med råge - för mig. Men inte för henne... Hon var en värmande sol, och är det fortfarande, fastän hon lämnade jordelivet för två vintrar sen. Vad jag önskar att hon hade fått en gynnsammare vind. Jag är i alla fall glad att Claes och hon hann träffas.


"Instruktion för skalbaggar"

För att man skall kunna flyga
måste skalet klyvas
och den ömtåliga kroppen blottas.

För att man skall kunna flyga
måste man gå högst upp på strået
också om det böjer sig
och svindeln kommer.

För att man skall kunna flyga
måste modet vara
något större än rädslan
och en gynnsam vind råda.

M. Ekström

fredag 16 juli 2010

Fotografen fyller år

Det är den 16 juli och min kära fotograf fyller år. Han med de vänliga ögonen. Han med de galna idéerna och roliga lösningarna. Han som blivit min bästa vän och mitt trygga stöd.

Här fick jag honom själv på bild vid Katjas födelsedagskalas i kolonin. Claes, som fått ta hand om Katjas sommarklänning, står beredd att föreviga den lilla när hon plaskar omkring i sin pool och njuter av vattnets svalka. (Om du klickar på bilden förstoras den.)

torsdag 4 mars 2010

Om vänskap

Min underbara barndomsvän Lise-Lotte, som är så levande för mig nu också fastän hon dog i fjol, gav mig en gång en liten tavla i allmogegrön träram med de här orden:

En vän är en som vet allt om en
och ändå tycker om en.