Vårkänning

...eller "State of the Colony".

Ett vårtecken är kanske att man får en lust att se hur det står till med kolonistugan? Visserligen har jag varit där vid några tillfällen under vintern och fyllt på fröautomaten för småfåglarna men inte känt en längtan att stanna där en längre stund.

Nästan all snön har försvunnit och jag hoppas verkligen att det inte kommer mer snö nu! Enough is enough! Misstänker att det är fler än jag som önskar att Våren får en chans innan det är dags för Sommaren.

När jag betraktar kolonin så här "naken" innan allt formligen exploderar i växtkraft, är det lättare att planera och fundera på kolonins framtida utseende. Omvandlingsprojektet kanske kommer igång under 2014?

Tänk att man kan glädjas så åt dessa små knoppar som trotsar vinterkylan! Vad det är? Har inte den blekaste aning! Trots att jag borde veta vid det här laget är det alltid en härlig överraskning att se vad som kommer upp.

Gästbloggat av Claes

Storstädning i kolonistugan

Trött på röran i, framförallt, kolonistugan beslöt sig Lisbeth för att storstäda! Ut med allt och börja från grunden var dagens paroll. Bäst att hålla sig undan... tänkte jag. Inte för att smita från jobbet utan mest för att låta Lisbeth känna Kontroll. Jag ville inte störa hennes Flow för mycket...

 

 Närmade mig trots allt stugan försiktigt sent på eftermiddagen för att se om jag kunde bistå med någon insats. Oh dear! var min omedelbara tanke då jag såg högen utanför stugan. "Fick verkligen allt det där plats på de få kvadratmetrarna?"

 Hjälpte till att tömma loftutrymmet (någon nytta av min längd har hon ibland...) på de sista prylarna och lade märke till baksidan på luckorna. Den ena halvan dolde en gammal affisch. Hade den varit hel, hade jag gärna behållit den som en dekorativ affisch.

 I loftutrymmet hittade vi även ett gammalt medlemskort för vår Kolonilott Nr 67 och medlemsförteckningen (se nedan). Senaste noteringen är daterad 1983. Tyvärr har tidens tand gått hårt åt pappret.

 

Planritningen finns i modern upplaga men det är ändå kul att titta på 1977 års version. Vilka finns kvar som ägare?

"Kill your darlings" brukar Lisbeth säga och vi var inte alltid överens om då det gällde att slänga eller bevara. Men en ratad, undangömd skatt som vi båda ville behålla var nedanstående inramade foto (från 1924) som ska få komma till heders igen.

Texten på foto anger "Ella Ilbak - Salome". Söker man på Internet (och det gör denne nyfikne man ofta) får man veta följande:

"Ella Ilbak (1895–1997) is the first professional and internationally acknowledged Estonian dancer. Having spent most of her life abroad, she is almost unknown in Estonia today. In 2009 Estonian publisher Tänapäev published two books to introduce her life and work." 

och:"Ilbak, Ella, estnisk dansös (f. 1895), elev av bl.a. Rutkovska i Petersburg. Ilbak har på kontinenten vunnit erkännande som en av de mest framstående företrädarna för den s.k. fria dansen. Hennes dans utmärkes av intensiv och säregen uttrycksfullhet samt stort herravälde över rörelsemedlen. Ilbak gästade Stockholm 1924, 1925 (jämte Jean Börlin) och 1928, då hon även turnerade i landsorten. 1949 besökte Ilbak Göteborg."

P. S. Det är lite lustigt att detta inlägg kom in på Johannes Döparens dag (en av de regnigaste hittills denna sommar) och kopplingen till Salome känner den historiskt intresserade till. Fotografen, Henry B Goodwin, var svensk trots namnet och uppmärksammades med en stor utställning på Kulturen i Lund 2009!

Gästbloggat av Claes

En solig kväll i S:t Månslyckan

 Gassande sol kl 18 en kväll i S:t Månslyckans koloniområde kräver vattning av tomatplantorna medan jag ogenerat tar en öl...

Gästbloggat av Claes

Vårvintersöndag med Katja

Katja är på besök. Det är söndagmorgon. Idag vill Guldlock ha sin grötfrukost vid det egna bordet (ett fynd från St Erikshjälpen).

Katja får låna Claes' iPhone och prova en rolig app. (Han har aktiverat "flygplansläge" så att hon inte kan "shoppa loss".) För att hon ska slippa de vuxnas vakande blickar har hon krupit in under soffbordet, ett av hennes favoritställen. Men Claes' kameraöga hittar henne ändå!

Hon hinner leka lite innan det är dags att ge sig ut. Jag har tagit fram ett ugglepussel som väntat på att hon skulle växa till sig.

Det är lite klurigt att få alla ugglorna att passa in i ramen, det får bli en senare historia. Istället pusslar hon ihop dem familjevis och relationerna blir alltmer invecklade efterhand som leken fortskrider (fast den ut/invecklingen sker senare, efter videoklippet).

Farmorsmors fotvagga blir en alldeles lagom stor gungstol, ända tills gungandet blir för livligt och hon ramlar baklänges. Upp igen utan gnäll, en tålig tjej!

Vid tvåtiden hälsar vi på Pappa som jobbar på Kulturmejeriet idag (där elever från Lars Erik Larsson-gymnasiet övar sig i scenframträdande). Sen ska vi till trädgården för att se om det hänt något där. Vi går genom Stadsparken där en del av dammen fortfarande är täckt av is. Det är kallt, snålblåst.

I kolonin hittar Katja snödroppar, vintergäck och krokus och plockar årets första bukett.

Det är för kallt för att stanna i trädgården, och det är inte dags för Mamma att komma än, så vi går till lekplatsen bredvid.

När Katja åker rutschkana låtsas hon att hon hamnar i Amerika. Vilken liten skådespelare! När hon landar efter den korta rutschkanefärden, ser hon sig förundrat omkring, som om hon just klivit av flygplanet på andra sidan Atlanten, och säger "Var är jag?"

Sen kommer Mamma och Katja gömmer blommorna bakom ryggen och säger att hon har en överraskning. Claes som går bakom henne får en förmaning om att inte avslöja hennes plan. Hon ger buketten till Mamma och förklarar: "Den är till dig och Pappa. Ni får dela på den."

Vårtecken i St Månslyckans koloniområde

Idag såg det ut så här när Claes kom till koloniträdgården och fyllde på fågelfröautomaten. Välkomna, snödroppar och vintergäck!

Den Motvillige Statisten

Lördagen den 11 februari begav vi oss till kolonin med Katja för att hon skulle få vara med då vi fyllde på fröautomaten. Favoritkaninerna var såklart med på äventyret.

Att Katja har en egen vilja märktes då Lisbeth ville filma och den ivriga lilla flickan hade för brått. Mitt försök att bromsa hennes framfart möttes av protester!

Här är en liten dam som inte vill låta sig styras alltför mycket. Och det är väl bra... Hon trivs i kolonin och nyfikenheten tog överhanden då vi kom fram till stugan och såg småfåglarna på avstånd vid automaten. Eller vad fångade Katjas intresse?

Nästan all mat hade gått åt och vi hjälptes åt att fylla på röret. De större fåglarna som inte kan sitta på de små pinnarna fick sin beskärda del i en skål på marken.

Det korta besöket i kolonin innehöll också Katjas första cykelfärd för året (i Lund i alla fall).

Gästbloggat av Claes

Välkomna lunchgäster

I dag var det inspektion i St Månslyckans koloniområde! Skulle den nyinförskaffade fröautomaten bli upptäckt och utnyttjad av (framförallt) småfåglarna vid kolonistugan?

Och se, en febril aktivitet i och kring automaten! Hann med att se hur några småfåglar förskrämda flög iväg då jag närmade mig. De kom dock snabbt tillbaka. Höll mig på diskret avstånd och lyckades få med de små liven på en kort filmsnutt. Dagens dominerande hedersgäst var Blåmes.

Hittade en funktionell automat hos Clas Ohlson och skaffade en rejäl påse blandat småfågelfrögodis hos Lilla Fiskaregatans Trädgårdsbutik. Satte upp och fyllde röret för några dagar sedan och det var jättekul att se hur poppis det nya lunchstället hade blivit.

Med böckerna Holkliv och Mata fåglar (Lisbeths julklappar från Kristoffer) i färskt minne läste jag kritiskt på fröpåsens innehållsförteckning och noterade att de hade utformat innehållet i samarbete med Sveriges Ornitologiska Förening. Känns tryggt att veta då det är viktigt att ge de små liven rätt föda nu under vintern!

Gästbloggat av Claes

Nyårsfirande Nouveau

Den 31 december var inte en dag då det var speciellt vinterlikt i S:t Månslyckan eller stämningsfullt för den delen - snarare var eftermiddagens scen som hämtad från en dyster film. Tänk Baskervilles Hund eller Dimman Anfaller. Och vår kära kolonistuga ser ut att höra hemma i en nedgången rysk kolchos.

Tänk sådan skillnad mot den varmare årstiden! En sådan prunkande idyll det kan vara. Nåväl, vi hade bestämt oss för att trotsa denna gråa kväll genom införandet av en ny nyårstradition.

Vid 3-tiden strålade vi samman vid S:t Månslyckan med grillkorv, bröd, saft, öl, lampolja, grillkol och några "Khom Loy".

Första åtgärden var att starta upp alla tre fotogenlamporna på full effekt för att få upp temperaturen (lite grand i alla fall). Om inte annat så blev det ju mysigare för Lisbeth och Katja (invirad i sköna fleece-filtar) inne i stugan!

Korvar och kex avnjöts med stor aptit och visst var det spännande att befinna sig i ett mörkt och öde koloniområde en kväll som denna. Äntligen var det mörkt nog för att låta den första papperslyktan ("Khom Loy", "Chinese Flying Lantern", "Wedding Wish Lantern") att lyfta.

Jag är glad att jag köpte en 10-pack med de här lyktorna hos TeknikMagasinet då det inte bara var Katja som yttrade de välkända orden "en gång till"/ "igen" efter första lyckade frisläppandet. Även Lisbeth och jag fascinerades av lyktorna och släppte upp en till.. en till.. och en till.

Vad tänker lilla Katja? En vetgirig Katja följde med nyfiken blick ballongens färd mot okända mål.

Efter fyra stycken "uppskjutningar" var vi nöjda! Vid 5-tiden hade den råa väderleken blivit lite väl påträngande och värmen i Farmors lägenhet hägrade.

Det var spännande att följa ballongernas okontrollerade, segdragna färd från kolonilotten, precis undslippande trädens grenar för att sedan snabbt få fart då de inte längre hade buskarnas och trädens vindskydd.

Senare på kvällen kunde vi konstatera att vår nya tradition delades av många fler. De ljusen vi funderat över under tidigare nyårskvällar var inte mystiska ufo's utan lokala pionjär-"Khom Loy"-frisläppare.

Gästbloggat av Claes

September i kolonin

Idag sken solen och det var lördag: Till kolonin!


Katja presenterar sig

I det rekordhöga gräset hade en katt gjort sig en skön bädd.

I sandlådan lagade Katja soppa idag o bjöd oss frikostigt.

Kära koloniträdgård!

Händelserik stund i S:t Månslyckan

Trots regntunga moln beslöt vi oss för ett kolonibesök med Katja när hon kom vid 3-tiden för att vara hos oss till imorgon förmiddag. Efter viss övertalning lyckades vi få Katja att ta på sig lite varmare kläder och inte bara den tunna ballerinaklänningen som hon älskar. Det fick bli en kompromiss, en både-och-lösning. Det var roligt att cykla och härligt att komma till kolonin, tyckte Katja. Kanske det är sista besöket i trädgården för i år, denna regniga nästsista augustidag.

Claes var redan på plats och välkomnade.



Mellan regnskurarna gav Claes sin trogna cykel service och Katja kollade intresserat. Sen fick hon prova cykelhjulets möjligheter. Har Katja en framtid som alternativ kompositör kanske? Hursomhelst är det kul att experimentera!



Vi hittade några smultron i den frodiga vildvuxna trädgården, och även lite blåbär. Det är premiär för blåbärsbuskarna.

Några av de många höstblommorna i St Månslyckan:

Titta så många rosor! jublade Katja. Och alla i en fyraårings ögonhöjd...


Så kom regnet och vi stack in i stugan och hade kul med en ballong som Claes blåste upp och släppte så att den flög vilt, med många repriser och glada tjut. Men i hörnet stod ett paraply och väntade på en nyfiken liten tjej...

Det är skönt att känna sig trygg under ett stort paraply när det regnar så mycket. Lite spännande också. Fast det var ändå gott att komma in i det torra efter ett tag.



När det blev uppehåll plockade vi en fin höstbukett med sju sorters blomster som Katja körde hem till Lilla Fiskaregatan.

Välsignade koloniträdgård! Den har alltmer blivit vårt paradis. Och vi märker hur Katja stortrivs där också. Det känns helt rätt för oss att Paradis på ursprungsspråket persiska betyder trädgård.

Härliga blåbär

De båda blåbärsbuskarna som planterades förra våren har växt rejält i den då nysnickrade odlingsbänken.

Ingen stor skörd direkt men ack så utsökta blåbär! För några dagar sedan mumsade vi på var sitt och i dag var det dags igen. En sådan härlig lyx!

Den berömda tändsticksasken hade varit bra som jämförelse att visa hur stora de rara bären är.

Gästbloggat av Claes

"Ta bara topparna tack!"

I dag fick pilekojan en välbehövlig trimning av topparna...

Jag poserande som en annan storviltjägare med vapnet i hand - en sekatör.

Gästbloggat av Claes

Regnmakerskan

Katja var med oss i kolonin idag. När vi skulle vattna trädgården ville hon förstås spruta på Claes, men han stack in i stugan så det blev fönstret som i stället utsattes för en jublande regnattack.



Sen hittade hon paraplyet inne i stugan och satte sig i Claes knä och informerade honom om att det regnade så de måste fälla upp paraplyet. På den blå himlen gled vita små ulliga moln fram i sakta mak. Men för Katja regnade det "på låtsas", vilket är nästan på riktigt för en fyraåring full av fantasi.

Medan hon satt där med Claes under det skyddande paraplyet, berättade jag sagan om den farliga jätten som förtrollade små barn till grodor (eller vad det var) genom att titta på dem med sitt onda öga, och om hur en liten flicka (som råkade heta Katja) löste alla barnen ur förtrollningen genom att fälla upp en paraply med en spegel ovanpå så att jättens onda öga drabbade honom själv. Ska visa henne bilden i Min Skattkammare någon gång.

Den röda tutan som Katja höll i handen skrämde bort häxor, sa hon och blåste i den lite då och då. Prinsesskronan som hon fick i söndags på sitt födelsedagskalas hade hon på sig vad hon än gjorde. Lite på sned ibland, men vad gjorde det!

Himlen i ett ölglas

Vi var i kolonin igår på Kristi Himmelsfärds dag och bara njöt av livet. Pysslade med trädgården, grillade, tog en kall öl och satt och pratade.

Ibland satt vi helt tysta och såg på molnen där högt uppe och grönskan här runt om oss. Skamlöst lättjefullt. Vi var tillfreds med våra jordeliv.

Jag hade Ellas sång (och Diana Kralls och Peggy Lees och Celine Dions och Frank Sinatras m fl) i huvudet:

I've got the world on a string
Sittin' on a rainbow
Got the string around my finger
What a world, what a life
-- I'm in love

Rätt vad det var fick Claes en ingivelse. Han lyfte upp sitt glas mot himlen med ena handen och höll kameran tätt inunder det med den andra. Det var så de här två vackra bilderna kom till.

Min favorit

Claes favorit.
Klicka för förstoring!

Vår i Lund

Medan jag var på Mårtenstorget och spelade med Röda kapellet och lyssnade på dagens talare Karin Svensson Smith, Miljöpartiets riksdagsledamot, som talade om energiförsörjning utan kärnkraft...

...var Claes i kolonin och luktade på blommorna. Och såg dem.

Bebodda och lediga hallon

Här är en annan liten filmsekvens från förra sommaren.

Katja vill plocka hallon till Pappa och Mamma. Ett per person räcker, tycker hon. Hallonen ska fraktas i en liten låda till mottagarna senare på dagen.

Det visar sig vara en lite klurigare uppgift än Katja först tänkt sig, för ett hallon kan vara bebott! I Pappas hallon upptäcker hon en liten hallonmask. Man kan ju inte ta maskens hus, och det är lite läskigt att ta i det, för hyresgästen rör sig där inne. Och så är husets väggar mjuka och ömtåliga, så Katja tycker det är bäst att låta Farmor sätta hallonhuset på marken under vinbärsbusken, där masken får vara ifred.

Jaha, då är det bara att gå tillbaka till hallonbusken bakom pilekojan och leta efter ett "ledigt" hallon.

Katja har plockat en prästkragebukett som hon inte släpper utan håller i handen hela tiden. Farmor kommer med förslaget att hon ska ge buketten till Mamma. Den idén faller inte i god jord. Nää! Det är ju Katjas egna blommor!

Mamma och Pappa får i alla fall ett rött, sött och alldeles ledigt hallon var...

(PS. Notera den estetiska finessen med att Farmors blus matchar madrassen.)

Sommardrömmar

Medan vi längtar efter sommaren och värmen...
Claes plockade fram en liten filmsekvens från förra sommaren,
när Katja vattnade i kolonin.

Vår!!

Claes tog den här underbara bilden i vår koloniträdgård för några dagar sen.


Nu kan inget bromsa våren! Snart kommer det att se lika grönt ut i St Månslyckan som på den här bilden från maj i fjol, när Katja åkte rullebör som om det vore en limousine.

Sov du lilla videung, än så är det vinter

För två veckor sen såg det ut så här i koloniträdgården, och det kändes som om våren var på väg:

Snödroppe - Snow Drop
February Fairmaid - Februaris fagra mö

Men nu biter kölden i skinnet. Om man exponerar näsan blir den röd som Rudolfs mule. Ja, men det viktigaste är ändå att ljuset kommer tillbaka nu. Tänk, så här mörkt var det vid tretiden på eftermiddagen för bara två månader sen:

Utsikt från Universitetshuset mot AF-borgen

och i Claes' hemmakvarter.

Men det var vackert och stämningsfullt också.

Konst&Design-studenter dekorerade Lundagård
med självlysande trådar i träden.

Efter ymnigt snöfall såg gamle Borelius verkligen ut
som kung Bore i sin vintermössa och snöpäls.

Cykelställen vid Clemenstorget.

Cykelsadeln har en lika imponerande huvudkreation som Marge Simpson.
Att så mycket snö kan balansera på en så smal, kullig, glatt yta!
Foto: Viveka Tunek Cash

Januari i koloniträdgården - stillhet råder.

Pilekojan står lugnt och bidar sin tid.

Det här var en välkommen julmiddag för Kalle Blåmes.

Det har varit en tuff vinter för fåglarna. Näten med talgbollar som Claes hänger upp varje vecka blir snabbt tomma. Till nästa vinter ska vi satsa på ett rejält fågelbord. Hoppas Kalle Blåmes har överlevt vintern.

Fotografen var förstås (med ett undantag): Claes Lawett.