Samma produkt - olika marknader

Inför min USA-tripp i höstas då jag hälsade på Lisbeth och hennes vänner, ville jag packa så lätt som möjligt. En av de produkter jag tänkte köpa på plats var duschgel. Var ganska säker på att få tag på "mitt" märke.

Mycket riktigt, Axe duschgel hittades i en servicebutik nära Lisbeths väninna Delores hem i Washington DC. Tänkte inte mycket på förpackningen som sådan förrän jag kom hem och behövde köpa en ny.

Då upptäckte jag en del skillnader. Storleken var en. Den amerikanska mätte 354 ml mot 250 ml för den europeiska. Hur utnyttjas då den större ytan på förpackningen?

På framsidan av den amerikanska flaskan påpekas det att detta är en New Improved Fragrance. Att stavningen skiljer sig (Revitalising / Revitalizing) är självklart.

Nu till det intressanta. På den "europeiska" produkten står det på ett flertal språk vad man faktiskt köpt (Duschgel/Gel Douche/Showergel osv), ingredienserna och att detta är en förpackning man ska återvinna - med hjälp av en massa symboler. Va? Återvinns inte den amerikanska? Får man verkligen slänga den var som helst (ingen symbol för papperskorg)?

Det mest iögonfallande på den amerikanska produkten är informationen att "The cleaner you are, the dirtier you get" med tydliga, instruktiva teckningar (ja, inte alltför detaljerade). Utöver det utlovar den amerikanska produkten "Unlimited female attention". Finns det en hemlig ingrediens? Jag vill bra gärna veta!

Månne svaret ges om man pillar på nedre vänstra hörnet av etiketten på den "svenska" behållaren? Nej, där får man bara reda på vad som öppet deklareras på den amerikanska (varför detta hemlighetsmakeri?). Den engelska texten lyder "Provoke irresistible attraction. AXE Dark Temptation - a seductive & magnetic scent. Indulge your fantasies!" Dermatologically tested (känns tryggt att veta då den är avsedd att användas på huden...)"

Lite komiskt är det med instruktionerna på den amerikanska flaskan: "Directions: Squeeze out gel. Lather on body. Rinse off. Be clean. Smell great."

Att man blir ren av att använda den europeiska varianten verkar vara en självklar effekt men vi är lite försiktigare och säger bara "Provoke irresistible attraction" i stället för att lova "Unlimited female attention". Märk väl att inget kön nämns i den europeiska versionen!

Har jag själv fallit för reklammakarnas smarta tricks? Fastän jag använt produkten under lång tid, har jag inte förrän nu upptäckt de lite töntiga, ibland roliga, ofta otidsenliga reklamfilmerna. Mitt urval, för ett antal år sedan, bestod i ett intensivt sniffande bland butikens hyllplan efter en duschkräm som jag gillade.

Bevare mig väl om det hade varit som i reklamfilmerna - 1000-tals unga tjejer rusar mot en ensam kille som använder en Axe-produkt.

Den enda publiken jag har är Katjas badleksaker som står på parad på badkarskanten - och det är jag tacksam för!

Gästbloggat av Claes

Att flyga till USA

Igår var det 10-årsdagen av terrorattackerna mot World Trade Center och Pentagon. Om en vecka flyger jag till just den delen av USA. Jag har fyllt i ESTA - the Electronic System for Travel Authorization - och införskaffat ett speciellt TSA-lås som TSA-tjänstemän ska kunna öppna. Så ett program om Nine-eleven och TSA (the Transport Security Administration) på SVT i torsdags 8 sep fångade vårt intresse:

"Myten om amerikansk flygsäkerhet".

Det handlade om hanterandet av terroristhot, om småpåvar och träskalliga ledare, rivalitet och panikbeslut, och inrättandet av TSA (the Transport Security Administration) som en del av den enorma Homeland Security-byråkratimaskinen. Det programmet skulle aldrig ha sänts i Murdochs mediekanaler, men vi kan se det! Det ligger kvar till den 8 oktober. Här är länken.

Och så denna kätterska tanke: om 3000 förlorade liv är en djup tragedi - och det är det, det är fruktansvärt och sorgligt - då är väl 100 000 det också, kanske i ännu högre grad? Även om det gäller irakier.

1 september - Hösten börjar

Det känns som att hösten börjar nu.

Igår var Claes första arbetsdag efter semestern. Normalt är de ju två på Centralförvaltningens vaktmästeri men nu går Lars-Göran på semester så Claes har hela ansvaret. Det är mycket som händer vid terminsstart, plus "Innovation"-konferensen nästa vecka. Men Claes är "rätt person på rätt plats" så det går säkert bra.

I förrgår hämtade April Katja på förmiddagen. Sen bjöd Lotta Viveka och mig på jättegod lunch. Vi systrar hade mycket att prata om, för alla tre har vi spännande saker på gång... På kvällen repade jag med Linen Row Big Band inför spelning på söndag i St Hans kyrka på Norra Fäladen. Roligt som vanligt. Det var sista repan för mig (på ett år i alla fall), så jag hade bakat gifflar till pausfikat. Till min glädje kom "I'm Getting Sentimental Over You" med på spellistan som sista nummer, med vår förstetrombonist Peter Ludwig som solist. Det blir en fin avslutning.

Igår fortsatte jag med förberedelserna inför hösten i USA. Det är nu klart att jag åker den 19 september och är tillbaka i Lund i december, lagom till Lucia.

Planeringen kan revideras när jag väl är i USA, men först ska jag i alla fall hälsa på Viveka och Mike i Morrisville, PA innan Viveka åker tillbaka till Lund och jobbet. (Hon flög till USA igår morse.) Efter besök i Pennsylvania, Washington DC och Virginia blir det väl minst tre veckor i New York City. Kanske Boston. Den 1 okt får jag veta om jag blivit antagen som stipendiat från 1 nov till 11 dec på Yaddo vid Saratoga Springs, NY. Det vore underbart men det är mycket stor konkurrens om platserna, så jag får räkna med att det inte går denna gången. Plan B är att bo hos Delores i D.C. en månad. Det är också en bra plan. I slutet av november kommer Claes över och stannar i 10 dagar! Det gick att ordna! Två saker i New York är redan spikade på vårt program för de gemensamma dagarna: Susans traditionella Christmas Party den 2 dec och en promenad på the High Line.

Efter en dag full av saker att ordna igår var det trevligt att gå till Klostergatan kl 20 dit vi var bjudna på invigning av Abrick Macaronn, som öppnar där idag 2 sept. Minns ni inlägget på denna bloggen för mindre än ett år sen (2010-10-05) när Claes upptäckte det nya makronbageriet mitt emot hans lägenhet på Idrottsgatan ? Det har gått så bra för Peter att han nu öppnar butik här "mitt i smeten"! Det kommer säkert att bli succé. Vi fick uppleva en ny smaksensation: makron med getost + honung! Mums!

Livet i Lund är härligt. Det blir roligt att komma tillbaka.

Sommar! Höstplaner!

Detta är en speciell sommar, som alla somrar.

I år börjar jag inte skolan den 8 augusti som Helena och mina andra lärarkollegor på Komvux i Malmö. Lovet fortsätter och jag välkomnar den ljuvliga friheten.

Vilken början på sommaren! Musikläger i Kiruna, midsommar med Claes i Abisko, fjällvärlden, midnattssolen, samekulturen, järngruvan, Malmbanan genom vildmarken, och inte minst, flera timmars musicerande varje dag i en vecka - låter det inte härligt? Ja så härligt var det!

Sen har Claes jobbat hela tiden, men nästa vecka börjar hans efterlängtade semester. Först ska vi vara några dar hos Solveig och Kaj på Öland. I fjol skvalade ju regnet hela tiden under vårt Ölandsbesök, så det vore roligt att uppleva mer typiskt väder på Solens och vindarnas ö. Det blir kul även om det regnar...

Men redan imorgon blir det festligt, för då bjuder Claes' bror Jan och hans Annika syskonen med respektive på picknickkonsert på Sofiero med Helen Sjöholm, Tommy Körberg och Benny Andersons orkester, för att fira Jans 60-årsdag tidigare i år. Det verkar som om vi äntligen får uppehållsväder - skönt!

Claes längtar efter sol och har semesterplaner som han själv får avslöja. Under tiden planerar jag höstens stora projekt, min USA-resa. Det är mycket att ordna, så därför har jag inte hunnit blogga om roliga Katjabesök, kolonin, livet i Lund eller Lapplandsresan. Ska försöka göra det till en vana att ta en bild/tanke om dagen. Mañana.

I höst, god and weather permitting, är jag i östra USA i 2-3 månader och samlar material för boken om Lorraine Hansberry som jag längtat efter att skriva. Jag vill intervjua personer som kände Lorraine och även några andra nyckelpersoner; de är nu i övre 80-årsåldern eller äldre, så det kan inte vänta. Och så ska jag ska kolla the Hansberry Archives i the Schomburg Center for Research in Black Culture, i Harlem New York. Hoppas kunna åka o hälsa på Viveka o Mike i Morrisville medan hon är där och inte här i Lund. Och se kära gamla vänner igen: Delores i Washington, D.C. (som jag känt sen 1964), mina "systrar" i the Shenandoah Valley, Virginia (där jag var utbytesstudent 1964-65), Richard o Ginny Beards i Amish country i södra Pennsylvania (som jag känt sen 1966; Richard var gästprofessor när jag läste engelska i Lund), Susan i New York City (som jag känt sen 1964), Joi i Cambridge Mass. (som jag känt sen 1972, när jag var 26 o nybliven doktorand o började forska om Hansberry; hon har nu ansvar för the Hansberry estate). Det blir säkert andra intressanta möten också, det brukar det bli.

Vill också kolla upp läget i USA. Det amerikanska samhället är ju nära randen av en katastrof. Titanic. De goda krafterna finns (kolla TED Talks t ex), men hur ska de få hela den tungrodda skutan att lägga om kurs? Nytänkande måste till nu.

Det hemska som hände i Norge gör mig ännu mer motiverad att skriva Hansberrybiografin.

I förrgår när jag satt vid skrivbordet och pratade med Shay om boken (sök på Shay Youngblood och se vilka roliga saker hon gör), tog Claes den här bilden i svart och vitt. Han ville förstärka min självbild som ... - jag vågar inte säga ordet än. Igår överraskade han mig med en förvaringslåda i lättmetall för CD-skivorna jag kommer att använda i USA, och extra minne + extra batteri + bra fodral för min kamera. Sån är han, min Claes...

Klicka för förstoring

Regn

--Jag gillar regn, säger Katja när jag hämtar henne på dagis på måndagseftermiddagen. På vägen till Triangeln, "Triangelen", där vi ska sammanstråla med Claes, spanar hon in bra pölar att hoppa i. Det gäller att navigera bort från de största pölarna, för vi tre ska på restaurang. Det är en ovanlig måndag, och en festlig början på veckan.

Medan vi sitter och myser på La Couronne får växterna i kolonin en ordentlig rotblöta, härligt!

Vårt lilla vindögas regnvåta ruta

Regnord... Visst låter nederbörd torrt? Men ta ösregn, störtskur, skyfall, där har vi blöta ord! Som passar till den här bilden:

I Lund kommer det lagom mycket nederbörd den här gången.

Sen läser vi om Louisiana...

Att cykla eller inte cykla

Mitt efternamn väcker ofta kommentarer om vilket bilmärke jag kör och jag svarar att jag inte har någon bil, jag cyklar eller åker tåg/buss. Samma gäller Claes. (Fast när vi ska ut på landet åker vi gärna motorcykel.) Lund är verkligen en cykelstad, och vi har nära till bussar och tåg.

När jag har råd ska jag köpa en Skeppshultcykel. Och äntligen få användning för den vackra korgen från Dunkers kulturhus i Helsingborg och den rödsvarta kulthjälmen från Jaegerfeldts här på Lilla Fiskaregatan som jag fick av Claes för två (h)jular sen.

Korgen och hjälmen har väntat på hatthyllan sen dess, för sista dagen på höstterminen 2008 hade jag bråttom till tåget och cyklade för ovanlighetens skull den korta sträckan till stationen. När jag kom tillbaka från Malmö var cykeln borta. Vilken tur att jag inte hade fått julklapparna än! Men så snopet att få dem och vara utan cykel! Medan jag sparar till en ny cykel har jag fått låna en av Christina och André. Den har jag haft nytta av!

Två portar längre bort här på Lilla Fiskaregatan bor en kille i 30-35-årsåldern som startat en mobil cykelverkstad, Cykelfix. En gång var han på vår gård när jag kom hem, och då spände han kedjan på min cykel, pumpade däcken, kollade bromsar och gav mig goda råd gratis - en cykelidealist.

I vintras när det var så mycket snö ett tag, blev det en stor hög uppskottad på trottoaren strax utanför vår dörr, och då gjorde Cykelfixaren en snögrotta där. Han skrev sitt mobilnummer bredvid ingången och inredde med lyktor som kastade ett inbjudande sken ut i decembermörkret. Det väckte förstås uppmärksamhet och munterhet. Reklam utan kostnad tills snön smälte.

Apropå cykelreparatör, ni har väl hört den om cykelverkstan i Göteborg som under andra världskriget fångade de förbipasserandes uppmärksamhet genom den här skylten? -

"HIT LER alla sina cyklar för renGÖRING"

När jag jobbade på Komvux Södervärn i Malmö tyckte jag det var så fint att man inte bara lärde ut svenska och andra basämnen till de nya svenskarna, utan också konsten att cykla och simma. Det var så många som inte kunde det. Särskilt kvinnor från arabvärlden. Det måste ha känts frigörande.

Våra föräldrar åkte på långa cykelsemestrar på de svenska landsvägarna.

Jag minns när jag var utbytesstudent i Virginia, USA, på 60-talet och ville cykla in till centrum. Men se, det gick inte. Om man växte upp i Virginia var det slut med cyklandet långt före puberteten. Man promenerade inte heller. Och bussar minns jag inte att jag såg, utom Greyhounds långfärdsbussar. Inga bussar inom den utspridda lilla stan. Mopeder och vespor fanns inte. Det var bara att hoppas på bilskjuts om man ville någonstans. Många skolkamrater över 16 hade både körkort och tillgång till bil. Körlektioner fick man i skolan.

Numera cyklar förstås en del vuxna amerikaner, men bara som sport. Man tar på sig sin cykelutrustning och packar in cykeln i bilen och kör till en cykelmotionsrunda. Men att cykla och handla är extremt udda. Och att cykla med barn i barnsits! Så det måste vara exotiskt för amerikanska studenter att kliva av tåget i Lund eller Malmö och möta anblicken av hundratals cyklar i rad efter rad av cykelställ.

Det finns så mycket att säga om cykling men det är dags att avsluta med dagens visdomsord, av Albert Einstein:

Livet är som att cykla.
För att hålla balansen måste du vara i rörelse.

Obamas sjukvårdsreform

Igår såg jag på www.whitehouse.gov/health-care-meeting en bekymrad Obama lägga fram sina argument för en rättvis sjukvårdsreform i möte med bl.a. republikanska politiker som till varje pris vill att han ska misslyckas.

Under 2009 gav republikanerna och sjukvårdsindustrins lobbyister ut över en miljon dollar om dagen för att stoppa reformen (Martin Gelin, Det amerikanska löftet, 489).