Resa tillbaka till Washington. Sommarveranda i oktober.

Strålande sommarväder!

Idag torsdag tog Patty ledigt från skolan och efter en fin morgon tillsammans körde hon mig till den närmaste järnvägsstationen, Manassas, 1,5 timme från Edinburg. Det finns inga busslinjer, ingen järnväg, så bil är enda transportmöjligheten däremellan. Från Manassas tar det en timme till Union Station, smidigt och billigt, 8 USD.

Manassas är fullt av historiska minnesmärken, mest från inbördeskriget. Stationen är även turistbyrå och järnvägsmuseum. Musei/turistbyråföreståndaren visade sig kunna norska o svenska. På 60-talet hade han varit stationerad vid amerikanska ambassaden i Oslo, sen i Stockholm. Han blev glad att få tala lite svenska. Det är så sällan, sa han.

Här poserar Patty vid en gammal vagn.

Hos Patty kom jag igång med skrivandet. I mitt blåa rum hade hon satt in ett hopfällbart litet bord som passade så bra till datorn och jag blev riktigt fäst vid det. Tanken att ha ett flyttbart datorbord i lagom höjd var tilltalande, och det var inte tungt heller, så när jag hörde att det bara kostade 8 dollar i Wal-Mart... Här är det med mig nu. Önskar att det hade gått att ta med sig hem.

Här är bordet uppställt och datorn redo för nya tangenttryckningar på Delores veranda, som den här kvällen är paradisisk, en riktigt skön ljummen sommarkväll.

Medan jag skrev, rensade Delores i trädgården. Efter skoldagen var det rena terapin, sa hon. Kolla stensättningen som hon gjort själv.

Och så här vacker är hösten i Lund nu! Palaestras husvägg, nytaget foto skickat av Claes. Klicka på bilden för full effekt!

Hos Patty o Tom

Det är kul att vara här igen, i den här välbekanta trakten, och att återknyta kontakten med min familj på denna sidan Atlanten. Vi har ju följts åt ända sen 1964-65 när vi levde tillsammans i ett år. Då var Patty och Mary, tvillingarna, 8 år, Julianna var 5 och jag var 18...

Här är mitt vackra blå rum

Hade glömt den här tavlan som jag gjorde till dem 1966

P&Ts hem vid ån, Stoney Creek, i den pittoreska lilla staden Edinburg.
Det skogsgröna berget på ena sidan av Shenandoah-dalen skymtar i fonden.

Igår såg jag en blå häger lyfta och flyga längs ån.
Och en jordekorre (chipmunk, Piff eller Puff?) kilade förbi mellan huset och ån.

Strömmen är strid och vid stenarna bildas små forsar, så man hör hela tiden ån.

Huset är K-märkt liksom många andra gamla hus i Edinburg, som delvis skonades från förstörelse under inbördeskriget på 1860-talet. Det har varit mycket jobb att renovera huset o Tom har gjort nästan allting själv. Samtidigt som de hade tre pojkar (nu vuxna och utflugna). Och jobb hade de också samtidigt, båda två. Blir trött bara jag tänker på det. Patty har haft ett krävande speciallärarjobb i 27 år. Förståeligt nog längtar hon nu till pensionen! Tom undervisar om miljö/byggteknik i high school, ska fråga honom lite mer om det, det verkar intressant.

Här är en särskild hälsning till Emil från Juliannas man Ron, som tittade in igår och så väl minns den lille svenske femåringen som blev hans kompis och kallade honom "Rom" och "Number Eight", eftersom Ron hade en 8:a på sporttröjan.

Utflykt till Wanås Slott

Var lite seg efter gårdagens (30/9) kvällstjänst och hektiska vecka "kom jag inte loss" förrän vid 12-tiden på lördagen. Pallar jag att köra hela vägen till Wanås slott (186km T/R blev det)?

Vädret var ju inte heller helt perfekt. Lyssnade på mig själv och tyckte att det lät lite väl gnälligt.

För tusan - det är förste oktober! Hur bra väder ska du ha? Kör!!

Det disiga vädret på förmiddagen byttes snabbt till strålande sol och blev till underbart MC-väder. Färden till Wanås slott och konstpark tog nästan exakt 1 1/2 timme och jag ångrade absolut inte att jag "fick tummen loss" och körde hit. Struntade i den guidade rundturen vid två-tiden och njöt av ett rejält smörrebröd följt av en utsökt morotskaka med kaffe i solen vid Café Fredholms på Wanås.

Wanås slott

Entrén/shop till vänster och Café Fredholm till höger

Café Fredholm

Hade fått en försmak från en tidningsartikel i Skånska Dagbladet den 25/9 och snubblade (nästan bokstavligt) över ett av favoritmålen - inskriptioner på stenar i ett till synes oändligt långt stengärde. Jag blev alldeles "hooked" och följde stengärdet en bra bit i jakten på alla citaten. Vilken saga kom jag att tänka på? Där barnet följer ett spår för att så småningom upptäcka att man är i en annan "värld".

Dokumenterade minst 40 inskriptioner och insåg att jag gått i ca en timme - läst, fotograferat och njutit av natur och citat. Insåg ganska snart att jag inte kunde lägga upp 40 enskilda bilder så jag konverterade ett urval av dem till en filmsnutt. Stanna/starta filmen så hinner ni läsa.

Ett hjärta av sten

Detaljen i mitten är en gammal rostig bensinpump med nedanstående varningsskylt

Till sist måste jag berätta om en ovanlig produkt jag hittade i presentshopen - inlagda Snapphaneskott. "Va - är det meningen att man ska äta dessa?" Ja, tydligen. Läste på förpackningen och fick informationen; "skotten passar utmärkt att servera som tillbehör till vilt- eller andra kötträtter. Eller varför inte på en leverpastejsmörgås i stället för gurka?"

Ser fram emot att testa då Lisbeth kommer hem!

På hemvägen stannade jag till vid Café Brévé och slappade i kvällssolen med en kopp kaffe och deras rekommenderade päronpaj med vaniljsås. Mmmm - livet är härligt!

Återupplev denna höstutflykt med mig och MC'n - denna gång en bit av Orupsbacken på vägen hem.

Gästbloggat av Claes

Bekransning av Sfinxerna

Fredagen den 30 september var jag behjälplig då Boelspexarna utförde sin årliga "bekransning" av sfinxerna på Universitetshusets tak.

Med byggställningar (välbehövlig tätning på gång) på taket var vägen till sfinxerna lite besvärligare än vanligt. Skam den som ger sig! Väl uppe på taket får man en belöning i form av fantastisk utsikt över Lund. Är även vädret vackert, är lyckan gjord.

En av "bekransarna", tillika regissör, Fanny Ramel, lyckades först inte få sin krans över sfinxens huvud. Flera åskådare, inklusive undertecknad, tyckte att kransen passade utmärkt som huvudbonad (lätt på svaj) i stället för den tradionella "halsbonaden".

Det innebär ett visst spill vid strapatserna att bekransa sfinxerna - bl a detta tappade löv som singlade till marken.

Klicka på bilden för att läsa Sydsvenskans artikel om händelsen.


Gästbloggat av Claes

I New York med Viveka 20 sept

Vi har lite tid innan vi ska träffa Susan så vi promenerar

från Penn Station ner mot Broadway och Times Square.

Det har börjat regna men det är bara duggregn så det stör oss inte.
Vi går förbi Macy's.

Blir detta nästa modetrend där hemma?

Att religionen spelar en viktig roll i dessa otrygga tider märks även på Broadway där det just nu spelas en satirisk musikal om mormoner, "The Book of Mormon" och "Nuns Rock".

Vid Times Square finns det numera ett brett blått bilfritt stråk.

Ögonfägnad på turiststråket.

Lite regn stoppar inte turisterna och inte heller sightseeingbussarna,
som förser sina passagerare med gula regnkappor

I senaste numret av The New Yorker pryds omslaget av den här satiriska teckningen av turister i New York. Jag måste få en förklaring, för jag fattar inte riktigt vitsen. Gör du? Den bygger i alla fall på den sedvanliga polariseringen "vi - dom", invånare - utbölingar.

Vi är dom idag. Men det stör oss lika lite som regnet.

The Shenandoah Valley

Det är lördag morgon, 1 okt. Omslag i vädret från sommar till höst under natten. Strax ska Delores och jag åka till Edinburg/Woodstock i the Shenandoah Valley, Virginia, ca 2 timmar rakt västerut från DC. Det var där vi var "seniors" och "graduated" på Central High School 1965. Vi kommer lustigt nog precis på Centrals Homecoming weekend, när gamla elever återvänder till sin skola. Tala om gammal elev...

Från idag lördag till torsdag ska jag vara med mina amerikanska "systrar" sen utbytesstudentåret, Patty, Mary o Julianna. I veckan ska jag delta i lektioner o träffa elever på Central. Men imorgon söndag ska vi besöka föräldrarnas grav. Särskilt min amerikanska mamma Julia har betytt så oerhört mycket för mig.

- - -
Söndag 2 oktober:

I Edinburg, Virginia, med mina "systrar"
Patty, Julianna, Mary och Pattys man Tom

Min amerikanska "mamma" Julias grav

"Dad" Robert Danleys grav

Att resa mellan Morrisville och New York

Viveka och jag åkte till New York dagen efter min ankomst till Morrisville. Vi ville hälsa på Susan tillsammans, innan Viveka skulle åka hem till Lund.

Mike körde oss över Delawarefloden till Trenton, New Jersey, som ligger precis på andra sidan bron. Biljetten till NYC på "the New Jersey Transit" kostade bara 7 USD för seniorer (från 62 år), så vi åkte upp hela vägen för ca 50 spänn! Annars kostar det 23 USD. När vi sen skulle tillbaka fick vi lösa biljett till Philadelphia eftersom vi skulle träffa Mike och hans dotter Lauren där. Då fick vi ta Amtrak, som blev mycket dyrare för ungefär samma sträcka: 41 USD, nästan 300 SEK! Ännu dyrare om man inte är pensionär.

Skylt på Trenton Station

Tåget gick bl a förbi Hamilton, där Mike hade friat till Viveka i den vackra parken, och Princeton med det berömda Ivy League universitetet. Efter 1,5 timme var vi framme på Penn Station, NYC.

Här står Viveka på Penn Station, NYC - stor och flott som
ett femstjärnigt hotell, med mosaiktavlor inbyggda i väggarna.

Här är en av "tavlorna".

Detta är utgången vid Madison Square Garden.
Nu ska vi ut på vift i New York!