En "app" och en "bout"

Claes har hittat en app, SketchMe!, som gör om foton till teckningar. Eftersom Katja skulle vara hos oss i helgen 10-12 feb fixade han några bilder av kända motiv som hon skulle kunna färglägga. Det blev uppskattat!

Här är hennes älskade "trillingar" som hon fick av Claes när hon var riktigt liten, ett år tror jag hon var. Nu är hon snart fem men de är med i leken fortfarande. Här är fotot:

Och här är SketchMe!-versionen, som Katja fick i förstorad utskrift på papper:

(Texten spelar spratt, byter stil fram och tillbaka; jag kan kanske fixa det senare.)

På väggen bredvid Katjas lekskåp finns ett foto av hennes pappa när han var liten, kanske i 8- årsåldern. Han sitter i sitt biggaråträd i Målilla med en kaja på axeln.

Katja tycker om att höra berättelsen om hur Emil en gång hittade en skadad kaja som han smugglade in i sitt rum och tog hand om. Kanske hjälpte jag honom lite. Fågeln blev rätt tam - dock icke rumsren! - under sin konvalescens som varade i några dar. Fotot togs när kajan hade repat sig och var nästan flygfärdig igen. Det är roligt att ha fotot som minne. Och så här blev teckningen:

Mitt på lördagen stack Katja, Claes och jag till kolonin för att fylla på fröautomaten till fåglarna. Det var torrt väglag, så Katja tog årets första cykeltur. De små benen trampade ivrigt på, både dit och hem.

I St Månslyckan hade vintergäcken redan kommit upp. Annars rådde vinterdvala bland växterna. Men fåglarna för en hjältemodig kamp för överlevnad som vanligt. Katja hjälpte till att hälla i fågelmat. Så fort vi hade gått genom grinden uppenbarade sig genast ett par talgoxar och en koltrast vid fröautomaten och en skata kom också flygande och satte sig på taknocken.

Kl 17 åkte Lotta, Katja och jag till Malmö för att se Katjas mamma April och hennes lag Crime City Rollers i en match - "bout" - mot ett lag från Paris. Här ser du lite bilder på Crime City Rollers. Och här är en beskrivning av roller derby. Malmölaget bildades hösten 2010 tror jag, och April har varit med från början.

Katja, Lotta o jag gick ända från Triangeln till Baltiska hallen (på kartan verkade avståndet så kort). Promenaden längs den istäckta Pildammen var spännande för Katja, för där var det många som åkte skridskor i halvmörkret. När vi närmade oss Baltiska hallen stod det en rad träd på ena sidan om gångvägen. Plötsligt viskade Katja:

-Schhhh. Vi måste gå tyst.
-Varför det?
-Jo för dom sover nu.
-Vilka dom?
-Dom som bor i jorden här under.
-Jaså, vilka är det?
-Maskarna!

I Baltiska hallen var det fullt med folk, glad stämning. Roller derby är en sport med mycket humor. Katjas kompis Siri var där med sin mamma, och de två flickorna fick gå runt som de ville på åskådarläktaren. Gudrun Schyman var förresten med o hejade o twittrade. Trots att speakern uppmuntrade de franska kvinnorna med Edith Piafs Milord och utrop som Passion, Paris! var det Malmölaget som tog hem segern i denna bout. Efteråt hade alla rollerderbytjejerna fest, även laget från Göteborg som Malmö tävlat mot före Parismatchen.

Det var en trött liten flicka som åkte tillbaka till Lund med Lotta o mig. Men på söndagmorgonen var hon i full gång igen. Då fick hon själv vara motivet i en SketchMe!-teckning, tillsammans med alla färgglada fjärilarna på pyjamaströjan. Hennes två drakar, den lila och den vita- med- glitter, skulle också vara med.
I stället för söndag skulle man kunna kalla den här dagen för snödag, för det har snöat i flera timmar hos oss. Fast det har mest varit "snöblandat regn", det som finskan har ett så kort och bra ord för: räntä. Det var förrädiskt halt på sina ställen, och det kunde gått illa när Katja och jag gick till stationen vid 14-tiden, för just vid den tidpunkten hände det att en buss slirade av vägen i kurvan vid Bantorget och for rätt upp på torget där den knäckte ett träd som föll på två kvinnor. Lyckligtvis skadades ingen allvarligt, men sju personer inklusive busschauffören och kvinnorna fick föras till sjukhus. Katja och jag kunde ha tagit den vägen, men vi gick via Knuts torg. Där låg snön som ett tunt vitt täcke och fick Katja att längta efter att åka pulka med pappa.

Hoppas det är snö när Emil kommer hem från Åre om en vecka. Fjorton dar är han där och jobbar som ljustekniker vid VM i Red Bull Crashed Ice, en annan ny sport på skridskor. I Åre är det gudskelov inte så bistert kallt som längre norrut och i hela Östeuropa, där det ju nu råder extrem vargavinter, på många ställen under 40 minusgrader.

När det kostar skjortan

Känner du till konsten att vika en skjorta av en tjugokronorssedel? Helst ska det vara en Selma, för då kan man göra gåshalsen till en slips. En sådan sedel kan vara bra att ha till hands när något kostar skjortan! Detta är tydligen ett gammalt trick som jag hade missat ända tills Claes visade mig specialtjugan han har undanstoppad i plånboken. (Vi brukar inte gå i varandras plånböcker.)

Här är en tecknad beskrivning steg för steg och här är ett Youtubeklipp av samma sak.

Det finns många beskrivningar på Youtube av hur man viker en dollarsedel likadant, men en som vi hittade som var extra finurlig, med slips och kul placering av texten, den försvann tyvärr.

När den svenska tjugan byts ut försvinner gås-slipsen, så därför: spara en Selma för skjortans skull!

Rolighetsteorin

Har du hört talas om "Rolighetsteorin"? Det här initiativet av Volkswagen (!) är från 2009, men det är minst lika relevant idag, eller hur?

Här är två exempel som du kan klicka på:
Papperskorgen och Pianotrappan

Cirque du Soleils Saltimbanco i Malmö

Den 28 januari var det så äntligen cirkusdags! Vi var spända på hur Katja skulle uppleva Cirque du Soleil.

Claes hade skaffat platser riktigt långt fram, på det plana golvet nära scenen. Vi lade Katjas ryggsäck på stolen och vek hennes overall och lade den ovanpå, så att hon kom upp i jämnhöjd med oss. Vi såg verkligen bra!

"Vi måste ha pop corn!" För Katja var det nödvändig rekvisita vid ett sådant här tillfälle. OK, Claes gick o köpte en stor pappbägare proppfull med pop corn. Medan vi väntade på att föreställningen skulle börja (vi var i god tid), tog vi fram popcornbägaren. Men se det var emot Katjas oskrivna regler! "Man måste vänta tills det börjar", sa hon. (Hennes föräldrar har tydligen lärt henne "marsh mallow"-principen, dvs. att kunna behärska sig. Vi var mycket imponerade.)

Cirkusen inleddes med att artisterna i sina fantastiska kostymer och masker sprang ut bland publiken, och några busiga clowner kom förbi vår rad och tog Katjas popcornbägare med sig! Du skulle sett Katjas min! Men sen såg hon hur clownerna skrattade, tog några popcorn o satte tillbaka bägaren vid Claes fötter. Då andades hon ut. Det var dramatiskt! Så fort föreställningen började, satte hon igång att käka popcorn. Den lilla näven dök hela tiden ner i bägaren, utom när hon blev törstig o fick lite äppeljuice, som mamma hade skickat med. Måtte hon inte bli kissig, tänkte jag, för man har ju kommit av sig med sådana praktiska detaljer. Men det gick bra.

Själva föreställningen var förstås förstklassig. Du kan se klipp från Saltimbanco på Youtube.
Det var mycket intryck för Katja. Höjdpunkterna för henne var "ballerinorna som var tvillingar", två vitklädda nymfer som klättrade i linor o trapets o var otroligt samspelta, och "de som gungade och hoppade", dvs tre stod på en bred gunga och satte fart, medan ett team som stod framför gungan byggde en pyramid av fyra män som ställde sig på varandra. I rätt ögonblick hoppade den förste på gungan upp och ställde sig på axlarna på den översta mannen. Man bara gapade. Jag för min del tyckte också att jonglören var rent otrolig.

Tack Claes för en härlig kväll!

Här är ett klipp som Claes tog medan vi satt förväntansfulla i Malmö Arena inför cirkusföreställningen och popcornfestandet.

En tankekedja

What's on a man's mind?

Här är ett exempel på hur det kan gå till i min hjärna en vanlig helgmorgon. Efter en välbehövlig lång natts sömn släpar jag mig till badrummet och upptäcker vad sängen och kuddarna presterat som amatör-coiffeur, något som man annars får betala dyra pengar för. Här behövdes inga exklusiva hårprodukter!

Kom till att tänka på "Helan & Halvan" som jag kollade på som barn på vår svartvita TV. Men vad hette han den smale (han som ofta hade samma rufsiga frisyr för att han brukade klia huvudet efter sina klanterier) på riktigt? Jo, "Laurel"-nånting.

Sökte på detta och det första som dök upp var bilder på lagerkransar (söker gärna på enbart bilder) då "Laurel" är namnet på lagerblad på engelska.

Helt kort tillbaka till Helan & Halvan som egentligen hette Stanley "Stan" Laurel & Oliver "Ollie" Hardy. Den mest berömda frasen i TV-avsnitten var då Oliver Hardy (den kraftige) sade, "Well, here's another nice mess youv'e gotten me in to!"

En tanke som då dök upp: Povel Ramel skrev en alternativ text till "Oh, gamla stan": "Oh, Gamle Stan", alltså en hyllning till Stanley Laurel!

Nästa fundering - "Laurel" måste ju vara besläktat med "Laureate" (pristagare). Ny sökning (never assume...) - javisst är det så! Skönt att få det bekräftat.

Drog mig till minnes ett uttryck på engelska "To rest on one's laurels" (eller på latin: "Otium cum dignitate"). På svenska lyder det "Att vila på sina lagrar" - ungefär "vara nöjd med sina prestationer".

Av någon outgrundlig anledning kom jag till att tänka på Djungelboken och scenen med björnen Baloo och Mowgli där de sjunger "The Bare Necessities" / "Var nöjd med allt vad livet ger"

Ungefär där, med denna positiva touch, slutade morgonens tankekedja (som började med en rufsig frisyr) och då var det dags för en sen frukost.

Att jag vaknade av att Lisbeth spelade "Fly me to the moon" på sin Mac Book och att denna låt inspirerats av ballongen som fortfarande sitter kvar i taket efter hennes födelsedagsfirande är en annan tankekedja...

Gästbloggat av Claes

Vägval i Lund - Claes startar blogg!

Claes har funderat mycket runt järnvägsområdet som går rätt igenom centrala Lund och blir alltmer otillräckligt, samtidigt som det tar i anspråk stora ytor som enligt Claes skulle kunna användas mycket bättre. Och planerna på spårvagnstrafik här i Lund tycker han är kortsiktiga. Överhuvudtaget vill han se mer kreativa lösningar, nytänkande, samtidigt som man värnar om Lunds fina stadskärna. Nu har han startat en blogg speciellt för de här frågorna om Lunds framtid! Han hoppas på en livligare debatt. Om du har några idéer eller synpunkter så lägg in en kommentar på http://thehighlineoflundsweden.blogspot.com/!


Jag tänker igen på Simon Sineks TED Talk "How Great Leaders Inspire Action" och Dan Pinks TED Talk om "the candle problem". Och förstås, the High Line i New York, detta underbara exempel på kreativt nytänkande. Borgmästare Giuliani hade redan skrivit under rivningsbeslutet, men det gick att bromsa.

Vi får se hur det går...

Ikväll ska vi till Gamla Lund för att lyssna på stadsbyggnadsdirektör Inga Hallén när hon presenterar planerna för det nya stationsområdet.

"Gamla Lund" är en viktig förening här i stan, som Claes varit med i under många år - inbiten Lundabo som han är - och tack vare honom har jag också upplevt flera mycket intressanta föreläsningar och utflykter vid det här laget. Här är vårens program, för att ge dig en uppfattning ifall du inte bor i Lund och/eller inte känner till föreningen.

Ett trefaldigt "Skål!"

Måndag morgon den 30 januari. För en timme sen gav sig Claes ut i mörkret och kylan. Jag stannade inne i värmen. Behövde inte gå till bussen. Behövde inte ha koll på minuterna. Kunde i lugn och ro läsa tidningen och glädjas åt morgonens två mejl från vänner på andra sidan Atlanten, Susan och Delores & Gloria, innan jag skulle "sätta igång" med min egen blandning av nödvändiga sysslor och självvalda uppgifter.

Nu börjar det ljusna därute. Åtta. Klockorna i domkyrkan ringer in dagen. I fönstret lyser tulpanerna som jag fick av Emil o April. Gryningen bådar om en fin dag.

Susan flyttar just nu hem till the Shenandoah Valley, Virginia. Hennes nya lägenhet i Staunton ligger i en vacker historisk byggnad som ingår i ett av USA:s äldsta mentalsjukhus, grundat på 1820-talet. Se stycket om "Western State Hospital" i beskrivningen av Staunton. "Det passar ju mig!" säger hon med sin sedvanliga självironi.

På 2000-talet blev det en nystart för byggnaden när den efter en kort övergångsperiod som fängelse gjordes om till bostäder, något som för tanken till Långholmens förvandling från fängelse till hotell. Ja, och Citadellet i min egen barndomsstad Landskrona, som ju också genomgått en metamorfos, från bastion till fängelse till flyktingläger under andra världskriget till museum (bl a Kolonimuseum!) och rekreationsområde mm. Några exempel på en positiv utveckling i vår tid.

Och nu: "SKÅL!" to your new beginning, Susan!

Det andra mejlet är från Delores. Hon vbf'ar följande nyhet från Gloria, som jag skrivit om tidigare (The Calligrapher's Granddaughter). Det är särskilt roligt att läsa detta, eftersom jag i höstas var med i vännernas "kampanj" för Glorias hemsida.

"At last, after a couple of years of (mental) prep, my website is up and running. You can find it at http://glorigami.com which takes you to the site, the store, the works. Check it out! And thank you for the support, which helped make it happen.

Raise a virtual glass!
Gloria"

Som du ser är hon en konstnär uti fingerspetsarna. Som Delores säger: Her boxes make the word "box" take on a new meaning. Hennes texter är också så fina.

"SKÅL!" to you and your beautiful website, Gloria!

Inför denna dagen ska jag också citera Lorraine Hansberry när hon i sin tur citerar sin älskade Sean O'Casey. I ett tal inför en afroamerikansk författarkonferens i New York strax före premiären av A Raisin in the Sun på Broadway i mars 1959 inleder hon så här:

"At the end of his last autobiography Sunset and Evening Star, the great and beloved poet-dramatist of the Irish people, Sean O'Casey writes:

Even here, even now, when the sun had set and the evening star was chastely touching the bosom of the night, there were things to say, things to do. A drink first! What would he drink to--the past, the present, the future? To all of them! He would drink to the life that embraced the three of them! Here, with whitened hair, desires failing, strength ebbing out of him, with the sun gone down, and with only the serenity and the calm warming of the evening star left to him, he drank to Life, to all it had been, to what it was, to what it would be. Hurrah!"

Varför Hansberry, en ung svart kvinna i det segregerade 50-talets USA, väljer att citera en gammal europé, vill jag berätta om.

SKÅL (i Proviva) för den här dagen!