En modern folksaga: Våran Fredrik mot jätten Dole

Igår kväll var jag på Kulturmejeriet där DocLounge hade ordnat en förhandsvisning av Fredrik Gerttens BIG BOYS GONE BANANAS! som har premiär på fredag, bl a på Kino här i Lund. Fredrik var själv där. Ett trevligt inslag: hans två tonåringar och en kompis var DJs före och efter filmen+diskussionen. Det var proppfullt med folk i alla åldrar och filmen fick stark respons, jubel och applåder.

Ja vilken story! Malmöfilmaren mot världens största multijätte i frukthandel, som bestämmer sig för att krossa honom. David mot Goliat. Som en gammal folksaga, fast den utspelar sig nu och är helt sann.

Den handlar om yttrandefrihet och härskartekniker. Om sanning och lögner. Om skicklig manipulation, hot och skrämseltaktik. Om personer med civilkurage, som inte låter sig köpas eller skrämmas till tystnad.

I filmen besöker Fredrik bl a den amerikanska "media watch"-organisationen FAIR - Fairness and Accuracy in Reporting - som funnits sedan 1986 och har som syfte att försvara yttrandefriheten. Genom min kontakt med afroamerikanska kulturarbetare har jag sett vilken viktig funktion FAIR fyller. (Fast det räcker inte...) Filmen tar upp fallet med the Cincinnati Enquirers granskning av bananjätten Chiquita i maj 1998, som ledde till att tidningen bad Chiquita om ursäkt och avskedade de två grävande journalisterna, trots att de hade rätt. Rapporten gjordes otillgänglig, den försvann (?). Men FAIR har den!

BIG BOYS GONE BANANAS! får mig också att tänka på Good Night and Good Luck, filmen om den hotade yttrandefriheten under McCarthytiden på 1950-talet i USA. Jag hade glädjen att leda diskussionen på Panora i Malmö när den fina filmen visades för gymnasieklasser för några år sen.

Här är info om BIG BOYS GONE BANANAS! och hur man gör om man vill hjälpa till att lansera den i USA. Många bäckar små...

Närgången anatomibild

Och vad är nu detta för något? Ja, inte vad du trodde kanske med tanke på rubriken...

Med osviklig säkerhet återkommer mina problem med torr hud varje vinter! Att jag sedan missar att återfukta huden så ofta som jag borde, gör ju inte saken bättre.

Bilden visar toppen på min vänstra tumme tagen med en av mina senaste "leksaker" - ett mikroskop man kopplar till datorn (det blir nästa vetenskapsprojekt att dela med Katja).

Förutom värmande massageolja från Aco och Voltaren (mot muskelvärk), har krämer mot torr hud som Lectro Derm (bra liniment som jag fortfarande använder), Locobas Repair, Decubal, Helosan och Atrix (bra mot "sprukna" händer enligt texten på tuben) provats och förbrukats i snabb takt.

De krämer jag fastnat för och gillar bäst kommer från Body Shop och ingår i en serie med hampa som basprodukt. Hemp Intensive, Hemp Body Butter och Hemp Hand Protector är alla suveräna produkter som gör sitt jobb (nej, jag är inte sponsrad). Första gången jag köpte en av dessa artiklar, studsade jag till över det välkända hampalövet som pryder förpackningen. För mig (tonåring under sent 60-tal) förknippades denna symbol med den flummiga, brassrökande Hippiegenerationen.

Att man även använt hampa som råvara i reptillverkning blev jag varse först några år senare som värnpliktig på minsveparen HMS Nämdö. Hampans stora mångsidighet har fleråriga anor (6000 år) som ni kan läsa mer om på nätet.

Gästbloggat av Claes

Den Motvillige Statisten

Lördagen den 11 februari begav vi oss till kolonin med Katja för att hon skulle få vara med då vi fyllde på fröautomaten. Favoritkaninerna var såklart med på äventyret.

Att Katja har en egen vilja märktes då Lisbeth ville filma och den ivriga lilla flickan hade för brått. Mitt försök att bromsa hennes framfart möttes av protester!

Här är en liten dam som inte vill låta sig styras alltför mycket. Och det är väl bra... Hon trivs i kolonin och nyfikenheten tog överhanden då vi kom fram till stugan och såg småfåglarna på avstånd vid automaten. Eller vad fångade Katjas intresse?

Nästan all mat hade gått åt och vi hjälptes åt att fylla på röret. De större fåglarna som inte kan sitta på de små pinnarna fick sin beskärda del i en skål på marken.

Det korta besöket i kolonin innehöll också Katjas första cykelfärd för året (i Lund i alla fall).

Gästbloggat av Claes

Vinterbilder från Emil

Här är färska bilder från Emil i Åre!

Eile mit Weile

Vårstädning... Vad ska jag göra med allt material från 30 års språkundervisning? Alla övningspärlorna som vaskades fram? Läroböckerna? Jag ställer en stor låda på vinden ifall ifall...

Undrar om jag nånsin kommer att undervisa i tyska igen. Eller franska. Jag fick uppleva Den Stora Försämringen - var det i slutet av 80-talet? - när det blev ofördelaktigt ur poängsynpunkt att läsa "främmande"/"moderna" språk på gymnasiet. Det är ju jobbigt att lära sig ett språk och nu fick en elev lika många poäng om han/hon valde ett ämne som innebar mycket mindre plugg. Det blev lättare att få högre betyg i ämnen som inte var så krävande som språk. Bara engelskan blev kvar, som obligatoriskt kärnämne.

Resultatet var förödande. På nolltid krympte tysk- och franskinstitutionerna på min gymnasieskola i Hultsfred till nästan ingenting. Samma nedmontering skedde i gymnasier och högstadieskolor över hela Sverige. I mitt fall betydde det en tid av "kvackande" i olika ämnen som jag egentligen inte var behörig i, eftersom enbart engelska inte räckte för en heltidstjänst, så jag fick t ex köra en postgymnasial kurs i datakunskap på engelska, komvuxkurser i svenska och historia, ett långtidsvikariat i psykologi, och alltmer undervisning i svenska som andra språk/SFI. Det var intressant, men innebar mycket, mycket jobb. Kvällar, veckoslut fylldes lätt.

De som styrde och ställde i det svenska skolsystemet blev till slut varse sitt misstag (varför tog det så lång tid?) och ändrade på poängsystemet för några år sen. Men effekten därav låter visst vänta på sig. På högskolorna verkar de främmande språken fortfarande vara utrotningshotade. Jag hör att språkinstitutionerna på Linnéuniversitetet och på Södertörn går med förlust i år med. Det gäller säkert flera andra lärosäten. Fast här i Lund har det väl alltid funnits ett levande intresse för alla möjliga språk utöver engelskan. Eller? Jag har inte så bra koll på läget nuförtiden.

- - -

Ah, die deutsche Sprache...

Liksom alla språk har tyskan sina egna fiffiga ordvändningar. Här är några exempel som jag kommer på:

• "Eile mit Weile" (Skynda långsamt)

• "Man ist was man ißt" (Man är vad man äter)

• "Das Heimliche ist das Unheimliche" (Det främmande är det skrämmande, det blir ju fyndigt även på svenska !)

• "Weis' ist wer weiß wo er finden kann was er nicht weiß" (Vis är den som vet var han kan hitta det som han inte vet, eller: hur han ska ta reda på vad han inte vet). (Undrar hur ofta ss ersätter ß nuförtiden. Det är väl allmänt vedertaget i Schweiz.)

Här är en liten vits som jag ibland använde som inledning till samtal om de tyska romantikerna:

"Ein Tourist in Bremen zum Polizist:

- Können Sie mir sagen wo Kupferplatz ist?

- Wie? Hier gibt's keinen Kupferplatz.

- Ach, Entschuldigung! Hab' ich Kupfer mit Messing, Messing mit Lessing, Lessing mit Schiller, und Schiller mit Goethe verwechselt!"

(En turist i Bremen till en polis:
-Kan ni säga mig war Koppartorget ligger?
-Hur sa? Här finns inget Koppartorg.
-Oh, ursäkta. Jag blandade ihop koppar med mässing, mässing med Lessing, Lessing med Schiller, och Schiller med Goethe!)

Om du kan några slagfärdiga uttryck eller kul vitsar på tyska, dela gärna med dig i en kommentar här! Jag har ändrat bloggens inställningar så att vem som helst kan kommentera inlägg utan att logga in eller göra nånting.

Imorgon kväll kan vi säkert få oss fler tyska finurligheter till livs, för då är Claes och jag bjudna till Barbro och Wiard, mina språkkollegor från Hultsfred som numera är pensionärer och bor i Malmö. Det blir roligt att träffa dem igen! Barbros ämnen var franska, tyska och spanska och Wiard undervisade i latin, så de kan säkert ge fina exempel på retoriska finesser i de olika språken. Så jag återkommer i ämnet...

- - -

Ändrade planer för den här dagen. Både Ingrid och Viveka är förkylda, så vi får skjuta på träffen. (Krya på er, båda två!) Istället kom Lotta o jag överens om att "fira" faster Ann med eftermiddagsfika o tulpaner. För mitt lilla tyska inlägg passar det ju perfekt! Som maka (i 50 år!) till farbror Gerhard har Ann säkert samlat på sig många roliga tyska uttryck. För han hade humor, och det har Ann också.

När Ingrid fyllde år: Dominics meny

Imorgon kommer en av mina äldsta och käraste vänner, Ingrid (Ingemark), på lunch och jag kommer att tänka på när hon jubilerade för ett år sen och hennes son Dominic satte ihop en spännande meny "från Frankrike till Transkaukasus" till hennes ära. Jag hittade bloggutkastet från mars 2011. Här är det nu.

Ingrid, Minna och Dominic

Menyn innehöll rätter som Dominic själv upplevt under sina resor. Varje rätt hade en historia. För att få fram ingredienserna till allt detta krävdes det förvisso en tålmodig arkeolog! Och en duktig kock!

Här är menyn:

*Provensalsk örtsalami

*Fougasse med svarta och gröna oliver (bröd från Sydfrankrike med olivolja), Pain au Charbon (surdegsbröd med aktivt kol, russin, anis, fänkålsfrön och pastis) båda från Boulangeriet, samt franskt smör.

*Pecorino Sardo (lagrad fårost från Sardinien) med en marmelad på gröna tomater.

*Crostini med kronärtskocksröra – en röra efter ett sicilianskt recept kryddad med vitlök och slätbladig persilja.

Peperoni di Siracusa – siciliansk paprikaröra med blancherad och rostad mandel och färsk mynta.

*Olive cunzati – marinerade gröna oliver med ugnsrostad paprika, selleri, morot och blomkål efter ett sicilianskt recept.

*Klasik köfte – turkiska köttbullar efter ett ottomanskt recept, med pinjenötter, persiska gröna russin och sultanrussin, dill och slätbladig persilja, kanel och kirmizi biber (sött paprikapulver).

*Tjerkessisk kyckling – kyckling och valnötsröra som ursprungligen kommer från det kaukasiska området (men som numera hittas i Turkiet). Kryddad med långpeppar, kryddpeppar, svartpeppar, lagerblad, kirmizi biber (sött paprikapulver), korianderfrön och färsk koriander.

*Fyllda auberginerullar – dagestanska fyllda auberginerullar med färskost, rostade valnötter och chiliflakes.

*Choklad från Summerbird: praliner och chokladdragerade krusbär.

Kaffe och te.
Amaro och grappa.

* * * * *

Vilken fest!

Alla Hjärtans Dag

Det är den 14 februari 2012 och jag är en av de lyckligast lottade på jorden. Jag väcks av kyssar på ryggen och skuldrorna och sedan känner jag kontakten med sval skön nyduschad hud som luktar gott. Jag är såå sömnig, klockan är bara 6, men vem kan motstå en sådan väckning? Nu hör jag musik nära örat, från en iPhone vid huvudkudden. Det är Edith Piaf som sjunger "Hymne à l'amour".

Hymne à l'amour
(M. Monnot / E. Constantine)

Le ciel bleu sur nous peut s'effondrer
Et la terre peut bien s'écrouler
Peu m'importe si tu m'aimes
Je me fous du monde entier

Tant que l'amour inondera mes matins
Tant que mon corps frémira sous tes mains
Peu m'importent les grands problèmes
Mon amour, puisque tu m'aimes

J'irais jusqu'au bout du monde
Je me ferais teindre en blonde
Si tu me le demandais...
J'irais décrocher la lune
J'irais voler la fortune
Si tu me le demandais...
Je renierais ma patrie
Je renierais mes amis
Si tu me le demandais...
On peut bien rire de moi
Je ferais n'importe quoi
Si tu me le demandais...

Si un jour la vie t'arrache à moi
Si tu meurs, que tu sois loin de moi
Peu m'importe si tu m'aimes
Car moi je mourrai aussi...
Nous aurons pour nous l'éternité
Dans le bleu de toute l'immensité
Dans le ciel, plus de problèmes
Mon amour, crois-tu qu'on s'aime?
Dieu réunit ceux qui s'aiment.

Jag öppnar ögonen och ser yrvaket och lyckorusigt att det ligger något på huvudkudden, konstfullt inslaget i guldpapper och lila band, med Ahlgrens etikett. Det är en sammetsask i form av ett rött hjärta som innehåller de mest utsökta praliner, ingen den andra lik.

Vi är urbota romantiker båda två...

Så börjar dagen. På eftermiddan kommer Katja. Hon ska vara här medan mamma jobbar kl 14-22. Hon har med sig en Marabouchokladask med hjärtan (tack April!) och en trave roliga små Valentinekort på engelska som hon vill skicka till dagisvänner och familjemedlemmar. Hon dikterar namn som jag skriver på ett papper och hon skriver av dem, bokstav för bokstav. J blir fortfarande bak o fram, o S får gärna en extra snurr, men annars formar hon bokstäverna bra nu. Vid fikat delar hon ut två chokladhjärtan var, till sig och mig och Claes, och serverar dem på sina små dockservisfat. Hon öppnar inte asken mer sen. (Katja frossar inte, ett gott tecken.) Claes' fat ställer hon undan tills han kommer hem.

Det första han ska se när han kommer, tänker hon, det är dörren i hallen. Så den pryds med lite Valentinekort och en banderoll med texten "I'm Lovin It" som hon hittar i sin fyndlåda. "Jag vill öppna när Claes kommer," säger hon och håller ett vakande öga på hallen hela eftermiddagen. "Kommer han snart?" frågar hon gång på gång, innan hon återgår till sin lek.

Katja kan verkligen roa sig själv. Den ena leken avlöser den andra. Ofta sjunger hon eller visslar, och hon pratar mycket för sig själv, eller rättare sagt med sina "kompisar". Hon spelar upp scener. Det är roligt att tjuvlyssna...

När Claes äntligen kommer och vi har ätit kvällsmat tar hon stolt fram de två chokladbitarna o ger honom. Ögonen lyser av givandets glädje.

Vi tar en var av Ahlgrens mäktiga lyxpraliner också. Vi blundar och njuter. Åh, vi blir så mätta att vi bara orkar en liten bit av nöttårtan som jag bakat i hjärtformen och dekorerat med skivade bananer o vispgrädde. (Jag önskar jag hade kvar receptet på faster Berits nöttårta, som jag älskade som barn o alltid hoppades vi skulle få när vi kom på besök till familjen Havstam i Malmö. Kanske kusin Annika i Lysekil har det; ska kolla.)

Svenskans ord för "Love", "Amour", "Liebe" är så fint - KÄRLEK. Jovisst är -lek bara en ändelse som enligt Wesséns Våra Ord betyder företeelsen av något abstrakt. Kärlek och väderlek, samma sak. Men man kan lägga in sin egen innebörd i -lek, närmare homo ludens, den lekande människan. Jag ser att året när professor Johan Huizinga gav ut Homo Ludens i Nederländerna var 1938. Andra har varit inne på samma tanke, t ex Schiller, Marcuse. Hurra för den lekande människan! Och hurra för lekfullhetens syskon, humor och fantasi och mänsklig värme!

Lustigt nog råkade jag just idag se en artikel om Astrid Lindgren som jag sparat från mars 2007, när det var 100 år sedan hon föddes och Astrids liv i bilder av Forsell, Erséus & Strömstedt kom ut. (Lite kul att André citeras i artikeln.) När hennes son Lasse såg tillbaka på sin uppväxt sa han: "Hon var ju inte som andra mammor. Hon satt inte på en bänk vid sandlådan och tittade på när barnen lekte. Hon ville ju leka själv."

I Astrid Lindgrens liv fanns det så mycket kär-lek, och den delade hon med sig till oss alla. (Det var inte alltid lätt att bli så älskad tillbaka av miljontals människor... Fast det är en annan historia.)

Claes och Katja har så mycket kär-lek i sig. Det är inte konstigt att man mår så bra tillsammans med dem.