Vintergäcken lyser som små solar i St Måns.
Tjälen släpper och snart kan vi gräva i trädgården.
måndag 8 mars 2010
Vår i St Månslyckan
Vintergäcken lyser som små solar i St Måns.
Tjälen släpper och snart kan vi gräva i trädgården.
torsdag 4 mars 2010
Om vänskap
Min underbara barndomsvän Lise-Lotte, som är så levande för mig nu också fastän hon dog i fjol, gav mig en gång en liten tavla i allmogegrön träram med de här orden:
En vän är en som vet allt om en
och ändå tycker om en.
och ändå tycker om en.
söndag 28 februari 2010
Hans Roslings Gapminder
Claes samlar på muggar, en ansenlig samling vid det här laget. Den här införskaffade han i London i januari, med Hans Rosling i tankarna.
Om du inte har stiftat bekantskap med Hans Roslings värld än, rekommenderar jag en artikel i SDS av Andreas Ekström från juni 2009, och Roslings Gapminder-sajt, som han skapat med sin son och svärdotter. Och här är är en länk till en av hans föreläsningar i TED Talks.
Förra veckan var Hans Rosling här i Lund! Det var smockfullt i Café Athen på AF förstås. Claes och jag och vår vän André var också där. Vi kände igen mycket av vad han sa, för alltsedan vi fick upp ögonen för honom genom SVT:s dokumentär i juni 2009 har vi njutit av hans föreläsningar, särskilt på TED Talks.
Men det var härligt att uppleva hans chosefria möte med publiken, hans nyfikenhet, hans humor, hans pojkaktiga iver, och hans öppna, mogna sätt att tackla världsproblemen utan skygglappar, med blick för möjligheter och lösningar.
Raymond Williams har sagt, "Att vara verkligt radikal är att göra hoppet möjligt, snarare än hopplösheten övertygande." Rosling är precis den sortens radikala forskare som vi behöver så innerligt väl.
lördag 27 februari 2010
Iskonst på Idrottsgatan
För att travestera Ramels travesti på dragspelskungen Calle Jularbo: Först så går den upp, så går den ner, så går den upp, sen så går den ner, så går den ännu längre ner. Eller tvärtom. Temperaturen på skånska senvintern. Hos Claes såg det ut så här för någon dag sen.
fredag 26 februari 2010
Nostalgi
Jag läste i Martin Gelins Det amerikanska löftet: Barack Obamas väg till Vita huset till klockan 2 i natt. I morse fick allt annat vänta medan jag läste ut boken. Författaren, en svensk kille som bor i Brooklyn, är kunnig och välinformerad, klarsynt och mänsklig. Tack, Martin, för din bok!
Jag satt i mitt hem, min trygghet, min frihet, mitt skydd mot väder och vind, min trivsamma egna lya, och läste om när Martin mars 2008 åkte i snöstorm till Cleveland, Ohio med en grupp volontärer från New York. Det var fortfarande full vinter och mycket snö när de gav sig ut för att knacka dörr och värva väljare i ett låginkomstområde.
"Det var lördagseftermiddag så vi räknade med att de flesta skulle vara hemma, men insåg snabbt att vi hade ett annat problem: nästan vartannat hus på vår lista var tomt, eftersom de som tidigare hade bott där hade blivit vräkta. Den här vintern vräktes ett hundratal personer från sina hus varje dag i Cleveland." (s.195)
Vart tog alla dessa människor vägen? Fick de ett nytt hem? Ett hem?
När Martin senare i boken ska beskriva känslan i Grant Park, Chicago på valdagen 4 november 2008 efter Obamas seger använder han ordet nostalgi.
"Men det var inte nostalgi i den betydelse vi oftast använder ordet: som längtan efter en tid som flytt. Det här var en nostalgi som bottnade i ordets ursprungliga innebörd: längtan efter ett hem. Nostalgi är en sammansättning av grekiskans nostos för hem, och algia, för sorg. Vi känner oss nostalgiska när vi saknar ett hem." (s.447)
Överallt i Grant Park stod människor och grät den kvällen, skriver han. En äldre svart kvinna från North Carolina sa att hon grät för att det kändes "som att komma hem".
Längtan efter ett hem.
Två livsnödvändigheter: det ena, att ha ett eget hem; det andra, att höra hemma i en meningsfull gemenskap, att ingå i en community.
Vad är ett hem?
Jag satt i mitt hem, min trygghet, min frihet, mitt skydd mot väder och vind, min trivsamma egna lya, och läste om när Martin mars 2008 åkte i snöstorm till Cleveland, Ohio med en grupp volontärer från New York. Det var fortfarande full vinter och mycket snö när de gav sig ut för att knacka dörr och värva väljare i ett låginkomstområde.
"Det var lördagseftermiddag så vi räknade med att de flesta skulle vara hemma, men insåg snabbt att vi hade ett annat problem: nästan vartannat hus på vår lista var tomt, eftersom de som tidigare hade bott där hade blivit vräkta. Den här vintern vräktes ett hundratal personer från sina hus varje dag i Cleveland." (s.195)
Vart tog alla dessa människor vägen? Fick de ett nytt hem? Ett hem?
När Martin senare i boken ska beskriva känslan i Grant Park, Chicago på valdagen 4 november 2008 efter Obamas seger använder han ordet nostalgi.
"Men det var inte nostalgi i den betydelse vi oftast använder ordet: som längtan efter en tid som flytt. Det här var en nostalgi som bottnade i ordets ursprungliga innebörd: längtan efter ett hem. Nostalgi är en sammansättning av grekiskans nostos för hem, och algia, för sorg. Vi känner oss nostalgiska när vi saknar ett hem." (s.447)
Överallt i Grant Park stod människor och grät den kvällen, skriver han. En äldre svart kvinna från North Carolina sa att hon grät för att det kändes "som att komma hem".
Längtan efter ett hem.
Två livsnödvändigheter: det ena, att ha ett eget hem; det andra, att höra hemma i en meningsfull gemenskap, att ingå i en community.
Vad är ett hem?
Obamas sjukvårdsreform
Igår såg jag på www.whitehouse.gov/health-care-meeting en bekymrad Obama lägga fram sina argument för en rättvis sjukvårdsreform i möte med bl.a. republikanska politiker som till varje pris vill att han ska misslyckas.
Under 2009 gav republikanerna och sjukvårdsindustrins lobbyister ut över en miljon dollar om dagen för att stoppa reformen (Martin Gelin, Det amerikanska löftet, 489).
Under 2009 gav republikanerna och sjukvårdsindustrins lobbyister ut över en miljon dollar om dagen för att stoppa reformen (Martin Gelin, Det amerikanska löftet, 489).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
