I januari 2012 fick jag en fin födelsedagspresent av Claes: en flygtur med luftballong. Om du vill kan du läsa om det här (klicka på länken).
Förra sommaren kom och gick utan flygtillfälle, men nu blir det kanske av! En flygning är planerad för den 7 juni från Helsingborg, men det är spännande in i det sista. Ska väder och vind stå oss bi? Man vet inte säkert förrän kl 15 samma dag som flygningen ska äga rum. Jodå, kl 15 får vi klartecken från Ballong & Äventyr. Samling kl 18. Glada i hågen ger vi oss av till Helsingborg i strålande hojväder.
Framme vid mötesplatsen i Berga.
Från Berga kör vi i konvoj till Hjortshög, Helsingborgs högsta naturliga punkt, där det är en vidunderlig utsikt. "Jag trivs bäst i öppna landskap..."
Här är startplatsen. På Google Maps ser man precis var Claes har
fotograferat. Det finns en läskig avigsida med att vara så exakt
registrerad, men i det här fallet är det bara kul. (Satellitbilden är
förstås tagen vid ett annat tillfälle. Nu är det grönt överallt.)
Inuti det gula släpet finns alltså korgen och ballongen och alla
tillbehör... Undrar hur korgen ser ut. Hur ska ballongen blåsas upp?
Här monteras de fyra brännarna på korgen. Korgens vägg är 1.20 m hög. Utanpå, kraftigt flätverk. Inuti, fodrad med svart sammetsliknande tyg. Liksom ballongen är den tillverkad i England - av en svensk företagare, Lindstrand Balloons. Korgen är uppdelad i fem bås, fyra för passagerarna och ett i mitten för föraren. Det får plats 4-5 personer i varje bås.
Nu ska ballongen vecklas ut.
Den är lååång!
Brännarna ska provköras.
En massa rep ska fästas.
Kall luft blåses in med hjälp av två fläktar tills ballongen är fullt
utvecklad. Sen är det dags för brännarna som värmer upp luften.
Ballongen börjar ta form. Det är en mäktig syn.
Snart får vi alla dra för allt vad vi är värda i ett långt rep fäst
högst upp i ballongen, så att den inte flyger iväg. Korgen är förankrad
vid bilen. Vi förflyttar oss framåt längs repet medan vi håller det
hårt och stretar mot ballongens sug att stiga.
Nu är det dags!
Vi är 18 personer som mer eller mindre graciöst klänger oss över kanten
in i korgens fyra rum. (Det finns två hål som fotstöd på kortsidorna.) I
mitten står ballongföraren Simon. De som ska köra i följebilarna lossar
korgen från bilen. Simon kör brännarna, några sekunder i taget.
Vi lyfter!
Efter bara några minuter är det gula släpet och följebilarna små prickar i landskapet.
Volare, åh åh...
Det är alldeles tyst utom när brännarna kör igång i ca 9 sekunder då och
då. Nästan ingen talar. Det är så lugnt och fridfullt. Man blir
avslappnad och bara njuter.
Korgen roterar sakta, så att vi får
uppleva utsikten åt alla väderstreck. Vi ser sundet, danska kusten,
Ven, Helsingborg, Råå, Glumslöv, Landskrona i soldiset åt väster. I
nordost sträcker sig Söderåsens långa gröna rygg. Här och där gårdar,
klungor av hus, ibland små samhällen, som Bjuv, Billesholm, Ekeby,
Tågarp. Men mest är landskapet ett lapptäcke av välskötta grönskande
åkrar och ängar, tillsammans med lummiga alléer och skogsdungar. Jag
sänder en tacksam tanke till Skånes bönder. Det är en välsignelse att
det finns så mycket natur här. Måtte framtida generationer få uppleva
ett grönt Skåne! Och barnen i de skånska städerna - måtte de lära känna
naturen, som finns så nära dem!
Vilket smycke i landskapet!
Oh, nu flyger vi nästan över huset på Rönneberga backar där Claes' systerson och sambo är i full färd med förberedelser inför sitt bröllop nästa dag!
Senare i bilen på väg tillbaka till startplatsen berättar Simon att det händer att man gifter sig i en luftballong. Han hade för inte så länge sen en flygning med ett brudpar, deras närmaste, en präst och en trumpetare. Vigseln förrättades så att säga i himlen.
Dags
att landa. Simon söker en lämplig plats. Vi är nära Sireköpinge.
Kyrkans vita trappgavel lyser i kvällssolen. Vilken överraskning att få
se Sireköpinge från ovan!
Här föddes jag och tillbringade de tre första åren. Det var
en fin start på livet. Det känns härligt att sluta färden här.
Flygningen ska egentligen bara vara i en timme, men nu när det växer gröda på alla åkrar får vi njuta i ytterligare tjugo minuter, tills Simon hittar en klöveräng som vi kan landa på. Nu är vi på lägre höjd och det är också en upplevelse. Vi ser hur hararna sitter i fälten och funderar på hur de ska bete sig, åt vilket håll de ska springa. De har olika strategier, en skuttar framåt, en tvärar över fältet åt ena hållet, en tvärar åt andra hållet, en sitter länge stilla innan den hoppar i zickzack under oss.
Landningen
Claes hittar den exakta landningsplatsen på Google Maps: öster om Asmundtorp.
Korgen
dunsar i marken en åtta gånger och gungar betänkligt i vinden när vi
landar, men Simon är skicklig och lägger korgen sakta på sidan.
Utklivningen sker utan estetiska finesser.
Sedan följer nedmonteringen medan skymningen sänker sig över
klöverfältet. Följebilarna möter upp och markägaren kontaktas och tackas
som sig bör.
Ballongen är tung! Alla hjälps åt att bära den till fodralet.
För att få ballongen i fodralet håller vi i kanten och hoppar för att
skaka ner ballongen. Sen pressar vi ut den resterande luften på ett
mycket bekvämt sätt.
När allt
är packat följer traditionsenligt en ceremoni då vi skålar och döps i
champagne. (Jag har
aldrig haft champagne i håret förut, vad jag vet). Simon berättar den
intressanta historien om de första franska luftballongmakarna, som
först mötte stort motstånd från kyrkans män men som omsider adlades av
Ludvig XVI. Vi dubbas också till "ballonggrevar"
och "ballonggrevinnor" - av Asmundtorp - och får var sitt diplom som bevis på
titeln. Med denna lekfulla ritual avslutas det hela.
Att flyga på det här viset är inget som kräver mod eller andra
beundransvärda egenskaper. Man får bara vara beredd att stå i en timme
eller mer. Men det var ändå lite äventyrligt att hänga 400 m ovanför
marken i en korg fäst med ganska vanliga rep vid en ballong av tyg.
Tack min kära Claes för flygturen över vårt vackra Skåneland den här sommarkvällen. Du gav mig ett underbart minne.