Till Katja

Jag har hittat två saker till Katja hittills:

I Morrisville finns en rätt stor dollar store där ALLA varor kostar 1 dollar (+ ett par cent i skatt). Där kan man verkligen fynda. Som ÖB kanske, fast mycket billigare. Jag köpte en tub bra tandkräm och 80 kuvert och pusslet till Katja för 3 x 1 dollar + 4 cent. Det här varuhuset räddar många hushåll.

Pusslet lyser tydligen i mörkret.

I ett bokstånd på en av antikmarknaderna i söndags hittade jag den här boken med amerikanska fingerlekar som jag hoppas Katja ska gilla. Jag tycker det är viktigt att hålla sådana här traditioner vid liv.

Hade du den när du växte upp, April? Det blir intressant att titta på den tillsammans med dig.

Delores' oas i Washington DC

Ambitionen att köra kronologiskt får jag överge tills vidare. Men inlägg om dagen i New York med Viveka och Susan kommer, liksom mötet med Charles Blockson, och dagen i Philadelphia, och mötet med Michael Albany, och historien om Rinaldo o Simon, Ginnys hästar, och besöket i Richards antikvariat, och rundturen till tre antikmässor i söndags, m m!

Tänker bara visa var jag landat nu. Jag befinner mig på "Lugna Gatan" trots att Delores hem på Hamlin Street i nordöstra Washington bara ligger ca 20 min - 40 min (beroende på trafiken) från centrum/Vita huset etc.

Delores har gjort sitt hem ännu trivsammare sen sist, och får jag inte Yaddo-stipendiet antar jag gärna hennes storsinta erbjudande att bo hos henne i en månad. Hon jobbar hela dagarna från 7 till 17-18 och jag kan göra sammaledes med mitt projekt, i lugn o ro.

Claes, du kommer säkert också att stortrivas här, även om det är en annan årstid. Önskar du varit här nu!!

Här är några bilder så ni förstår varför jag är lyrisk:

Just nu sitter jag här och skriver, med dörren mot "the front porch" öppen.

Här är utsikten från verandan.

På verandan, en inbjudande hängmatta.

På övervåningen finns en balkong på baksidan med utsikt över Delores' trädgård, som hon med odlarglädje och flera års möda och envishet förvandlat, från den tråkiga steniga backyard jag minns från det första besöket här, till en underbar oas.

Fast man står inte så länge och njuter av utsikten, för se där finns ju en ännu mer inbjudande hängmatta! (Sanningen är att jag inte provat den än - jag vill ju hinna blogga!)

Morrisville PA - Kirkwood PA - Washington D.C.

Nu är det torsdag middag och jag ska strax lämna Richard och Ginny och deras hästar o hundar o katter o böcker i Lancaster County, Pennsylvania. I lördags körde Mike och Viveka mig hit genom det gröna böljande landskapet.

Det är en tre timmars resa från Morrisville, nordost om Philadelphia, till Kirkwood.

Här syns det lite bättre. (Som vanligt, klicka på bilden för förstoring.) Du ser Philadelphia i nordost. Via Wilmington, Delaware och Baltimore, Maryland går den stora genomfartsleden som ett ganska rakt snedstreck till Washington, DC i den s.k. "Eastern Corridor", sträckan mln Boston och Washington.

Men den vägen ska vi inte ta idag, för nu ska vi till Lancaster County, rakt västerut. Ser du de två röda cirklarna som jag lyckades peta dit? I Kirkwood bor Richard & Ginny, i Oxford har Richard sitt antikvariat "Bookplace" som vi kan titta in i senare.

Detta är Amish country (se den jättefina webbsidan). Här har vi hamnat bakom den typiska svarta hästdragna vagnen. På en del vägar finns det inte en bike lane utan en buggy lane.

Framme! Det här är ett kul hus!

Ginny, Viveka o Mike framför stallet, med boningshuset på höger sida

Utsikt från ett av köksfönstren.

Dags att ta in hästarna. Richard sköter det den här morgonen.
Annars är hästarna Ginnys avdelning.

Jag har ännu inte hittat balansen mellan att uppleva och skriva om det upplevda. Jag har sett mycket redan, träffat många intressanta personer, tagit bilder och antecknat massor - och tränat mig på det tekniska, nu när jag inte har Claes på nära håll. Nog finns det bloggmaterial, det är bara fråga om tid!

Nu ska jag presentera mina vänner för er som inte känner dem: Richard Beards var min lärare, amerikansk gästprofessor, när jag pluggade engelska i Lund på 60-talet. ! Sedan dess har vi haft kontakt genom åren. Det har varit jätteroligt att träffa dem igen. Richard undervisar fortfarande på Temple U i Philadelphia , fastän han blir 75 om några veckor, plus har byggt upp ett fint antikvariat med en liten konsthall i Oxford. Och Ginny som också varit universitetslärare i en massa år och hunnit med mycket annat sen dess, har nu börjat skriva dikter och noveller. Just denna månaden publiceras en av hennes dikter i en tidskrift, och en novell kommer ut i en annan publikation. (Missade att skriva upp namnen, men vi ses snart igen. Jaså? Jo, Ginny har bjudit Delores o mig på en stor "Oktoberfest" på fredag om en vecka! Mer därom senare.)

Ginny ska köra mig till Nottingham Inn, där vi ska träffa grannarna George och Mike. De var här i söndags på middag och erbjöd sig skjutsa mig till Perryville, där jag kan ta tåget till Washington. Verkligen hyggligt. Jag får i alla fall chans att bjuda dem på lunch.

Bredvid restaurangen finns den här snygga garagedörren:


Tågresan Perryville-Washington tar drygt 1,5 tim. Vid 4-tiden ska jag möta mina kära gamla vän Delores utanför Union Station. Det passar henne perfekt, för hon kör förbi där vid den tiden på väg hem från sitt jobb på Wakefield High School.

Nu iväg till Washington!

- - -

(Lite senare...) Nu är jag på stationen i Perryville efter en behaglig resa i Volvo med George o Mike. De flyttade från Washington när de gick i pension och lever nu verkligen ute på landet, långt från bilköer och storstadshets. Mike har skaffat en Amish buggy o lärt sig köra med häst. Dock blev det Volvo idag. Mitt skrymmande bagage... Jag lärde mig förresten att getter och hästar går jättebra ihop. Deras två getter och två hästar i alla fall.

Efter livet på landet: USA:s huvudstad nästa!

Tolånga, Too long, To long

Let me take you on a ride...



Då vädret var helt fantastiskt, hade det varit ett brott att inte ta ut hojen för en utflykt. Min plan att åka till Kivik och kolla den beryktade äppletavlan "Äppelriket" sattes i verket. Den här turen måste vi göra om tillsammans Lisbeth, och njuta av det vackra Skånska landskapet!!

Klippet ovan visar några avsnitt av vägen från Kivik. Skulle haft en "helmet-cam" så att man fick med mer av naturen än MC'n. Håll till godo med en sträcka av Brösarps backar och en trädallé med "frigjorda" kor.


Då jag passerade Tolånga fick jag en del associationer... Too long (dagsutflykten blev 169km lång) och "To long" (att längta, vilket jag gör en del nuförtiden med Lisbeth "over there").

Men.. är det inte Mike Cash nere i högra hörnet?

Framme i Kivik fick man stångas med en gigantisk publik som också ville uppleva årets upplaga av Äppletavlan. Gissar på att även årets tavla innehåller ca 35000 äpplen av olika sorter, som hålles på plats av 70000 spik, är 108 kvm stor och väger sådär 3 ton.

Tog en kort sväng in till Lunds stadspark som firar 100-årsjubiluem i år. Kollade en populär service där man kunde få sina äpplen förvandlade till must.



Sist lite klokskap: Visste ni att lund har en "Kommunfågel"? Jodå, och det är den lilla Pungmesen. Kolla infotavlan (klicka på bilden nedan) om ni vill veta mer.

Ett aningen förstorat Pungmesbo

Gästbloggat av Claes

Segway

Här är bilden jag tog av en segway i förrgår i en galleria, Quaker Bridge Mall, nära Morrisville. Det var en säkerhetsvakt som kom åkande på den. Han sa att det var förbjudet att fotografera i gallerian ?? men då hade jag redan tagit bilden.

Hos Viveka och Mike i Morrisville

Nu har jag varit i USA i fem dygn och det har redan hunnit hända massor. Jag får ta en sak i taget. Först, mitt hem denna veckan: hos Viveka och Mike på 139 W Hendrickson Avenue i Morrisville, Pennsylvania. Äntligen fick jag se hur de har det här på denna sidan av Atlanten. Ett jättetrevligt hem i ett grönt och fridfullt villaområde.

Här bor Viveka och Mike

På verandan står frodiga växter

Se vilken gräsmatta! Mittemot ligger ett dagis.

På baksidan har de just planterat en liten ek.

Som Katja skulle uttrycka det: här är den lilla ekens mamma.
Barnmorska var någon av ekorrarna som har bo högst uppe i eken.

Här syns boet tydligare.

Jag har bott i ett mysigt rum på andra våningen med utsikt över eken och de livliga ekorrarna. Framför eken, närmast fönstret, står ett magnoliaträd som nu bär frukt. Det är fortfarande grönt men ekens löv är bruna och torra och har börjat ramla. Om Claes hade varit här hade det blivit roliga ekorrbilder...

Med den utsikten sitter jag nu och skriver detta på lördagsmorgonen innan det är dags för avresa. På måndag åker Viveka själv hem till Lund, men kommer åter till sin Mike om två månader. Den här perioden av pendlande över Atlanten börjar gå mot sitt slut, tror jag. De längtar efter att vara på samma sida hela tiden.

Viveka har gjort så fin frukost varje dag.
Den här morgonen var det Mike som lagade pancakes.

Tack Viveka och Mike för de här innehållsrika dagarna! Det blir fler inlägg om dem. För mitt projekt har ni också betytt mycket redan. Alla ansträngningar för att försöka ordna att jag har mobiltelefon de här tre månaderna... Det får bli ett eget blogginlägg. Och tack för att ni förmedlade kontakten med Michael Albany i Philadelphia, som på tisdag ska instruera mig om Word Press, webbsida och nätpublicering.

Lycka till, ni två!

Vad händer i Paradiset?

I fredags då jag var ensam på jobbet (Lars-Göran, min kollega, är deltidspensionerad på fredagarna) var det ganska hektiskt. Tack och lov inga stora möbleringar men fullt med småsaker att ta itu med.

Precis när jag tagit emot gods på Paradisgatan och småpratat med chauffören och han försvunnit, kom det två ungdomar (ja, hårt faktum att fler och fler blir ungdomar nuförtiden) på var sin Segway susande!! "Stopp stopp stopp" hojtade jag (som har följt historien under ca 10 år då den här skapelsen såg dagens ljus). Har sett Segway på nära håll tidigare och till och med varit nära att köpa en (prislappen satte stopp). Killen och tjejen hörsammade min vädjan och bromsade galant in och liksom seglade tillbaka till mig.

Efter lite småprat (de var en del av kampanjen för den nya Telia-butiken i Lund) så hade de den stora förståelsen för barnet inom mig och undrade "vill du prova?" Hörde jag rätt? YES! Would I ever!!! Jag befann mig verkligen i Paradiset (kvarteret heter faktiskt så...).

Snabb inställning till "beginner-mode" och upp kom jag på den här tingesten. Lite skakigt i början innan man får grepp om funktionen. Det blev ingen lång färd men nog för att starta, köra hyfsat fort ("hej då!") och svänga tillbaka för ett motvilligt överlämnande.

All trötthet efter en slitig dag var som bortblåst - jag var lycklig!


Gästbloggat av Claes

PS 1. Killen upplyste att just denna modellen kostar ca 77000:-
PS 2. Kolla min egen blogg inför Shangahairesan 2010 där jag gjort ett inlägg om Segway.
PS 3. Att jag är ett hängiven "Fan" framgår av att jag 2004 köpte boken "Code Name Ginger". Se bild nedan.

Att flyga till USA

Igår var det 10-årsdagen av terrorattackerna mot World Trade Center och Pentagon. Om en vecka flyger jag till just den delen av USA. Jag har fyllt i ESTA - the Electronic System for Travel Authorization - och införskaffat ett speciellt TSA-lås som TSA-tjänstemän ska kunna öppna. Så ett program om Nine-eleven och TSA (the Transport Security Administration) på SVT i torsdags 8 sep fångade vårt intresse:

"Myten om amerikansk flygsäkerhet".

Det handlade om hanterandet av terroristhot, om småpåvar och träskalliga ledare, rivalitet och panikbeslut, och inrättandet av TSA (the Transport Security Administration) som en del av den enorma Homeland Security-byråkratimaskinen. Det programmet skulle aldrig ha sänts i Murdochs mediekanaler, men vi kan se det! Det ligger kvar till den 8 oktober. Här är länken.

Och så denna kätterska tanke: om 3000 förlorade liv är en djup tragedi - och det är det, det är fruktansvärt och sorgligt - då är väl 100 000 det också, kanske i ännu högre grad? Även om det gäller irakier.

Fläderträdet i Hänninge

I Andrés och Christinas trädgård i Hänninge finns ett stort fläderträd. Den här lördagen hängde där fullt med klasar av svarta hyllebär som glänste och glittrade i septembersolen.

När Claes och jag gick och strosade i den frodiga grönskan...mmm, strosade... ett sånt skönt lättjefullt njutningsord (är det kanarisk gångstil?), så väcktes den nyblivne pensionärens leklust och fotografen var påpasslig, den filuren!

Sist men inte minst...

Kommer ni ihåg mitt inlägg från Idol-uttagningen från Lund?

Som sista person att möta juryn kom just den killen som jag hade filmat då han tränade i Universitetshusets källare på låten "Who you are"! Kolla länken http://skrivarstuganvindoga.blogspot.com/2011/04/idol-pa-lunds-universitet.html.

Robin Stjernberg fick en solklar biljett till slutaudition i Stockholm. Grattis!!

Gästbloggat av Claes

"Vägen till Agave"

Några dagar in i juli insåg jag att möjlighet till säker sol inte var särskilt stor denna sommar. Dystra långtidsprognoser gjorde att jag tog kontakt med mina vänner på Gran Canaria och visst var jag välkommen!

Bokade snabbt en billig flygstol med Norwegian och hade med lite "mutor" i form av några paket knäckebröd av finare sort, grovkornig söt/stark senap, Johnnys senap (bonus) och en packe Sudoku-tidningar. Utöver det slank en flaska whiskey ned i tax-free shopen...

Blev hämtad av Krister och det kändes som om det var i går, då vi i princip tog vid där vi slutade konversationen för 4 år sedan. Färden från Las Palmas till Arguineguin var välkänd men upptäckte att motorvägen delvis fått ny sträckning.

Sudoku-tidningarna blev väldigt väl mottagna av Karin och whiskeyn kom väl till pass senare då vi njöt av utsikten från deras hus. Stresshöjda axlar sjönk snabbt i avslappningens tecken.

En frukostbricka redo att intagas

Utsikten från frukostsoffan

Ville gärna hjälpa Krister med hans byggprojekt men han föredrog att jobba i sin egen kontemplativa takt. Något som vi däremot gjorde tillsammans, var att lösa diverse datorproblem i mängd, utbyta erfarenheter och hitta finurliga lösningar.

En tur upp i bergen blev det även denna gången. Har kunnat följa utvecklingen av Fincan i Las Mesas (på 1700 meters höjd) sedan 1997 då vi först stiftade bekantskap. Kom just på hur stor påverkan Kroppsterapiskolans Massage & Friskvårdskurs på Gran Canaria har haft på mitt liv.

Även om jag aldrig utövade massagen professionellt, använder och förmedlar jag nästan dagligen kunskapen och erfarenheten jag fick där för snart 11 år sedan. Tack, Karin och Krister!

En dag följde jag med Krister på några ärenden till Las Palmas och efter den omvägen kom vi så småningom till fincan på ringliga vägar. Filmade den sista skakiga biten då vi bytte fordon till Landrovern som stod och väntade innanför grinden. Krister guidade påpassligt.

Som goda upptäcktsresande gjorde vi vår egen "dokumentärfilm" under promenaden genom skog och snår. Slutmålet blev den gigantiska Agave-kaktusen där vi gjorde ett improviserat reportage. Krister matade mig med fakta som jag försökte återge så gott det gick. Fick det här med höjden om bakfoten ("3m") då "blomman" blir 7-10 meter hög.

Till sist ett reportage från hamnen i Arguineguin där det känns som att fiskarna blir färre och färre. När vi var där var det dock en tapper entusiast som fick avsättning för sin fångst.

Efter avslutad affär försvann den gamle fiskaren ur vår åsyn till de höga tonerna av en känd Dire Straits-låt. En härlig syn och troligen en, trots allt, levnadsglad typ!

Gästbloggat av Claes

September i kolonin

Idag sken solen och det var lördag: Till kolonin!


Katja presenterar sig

I det rekordhöga gräset hade en katt gjort sig en skön bädd.

I sandlådan lagade Katja soppa idag o bjöd oss frikostigt.

Kära koloniträdgård!

1 september - Hösten börjar

Det känns som att hösten börjar nu.

Igår var Claes första arbetsdag efter semestern. Normalt är de ju två på Centralförvaltningens vaktmästeri men nu går Lars-Göran på semester så Claes har hela ansvaret. Det är mycket som händer vid terminsstart, plus "Innovation"-konferensen nästa vecka. Men Claes är "rätt person på rätt plats" så det går säkert bra.

I förrgår hämtade April Katja på förmiddagen. Sen bjöd Lotta Viveka och mig på jättegod lunch. Vi systrar hade mycket att prata om, för alla tre har vi spännande saker på gång... På kvällen repade jag med Linen Row Big Band inför spelning på söndag i St Hans kyrka på Norra Fäladen. Roligt som vanligt. Det var sista repan för mig (på ett år i alla fall), så jag hade bakat gifflar till pausfikat. Till min glädje kom "I'm Getting Sentimental Over You" med på spellistan som sista nummer, med vår förstetrombonist Peter Ludwig som solist. Det blir en fin avslutning.

Igår fortsatte jag med förberedelserna inför hösten i USA. Det är nu klart att jag åker den 19 september och är tillbaka i Lund i december, lagom till Lucia.

Planeringen kan revideras när jag väl är i USA, men först ska jag i alla fall hälsa på Viveka och Mike i Morrisville, PA innan Viveka åker tillbaka till Lund och jobbet. (Hon flög till USA igår morse.) Efter besök i Pennsylvania, Washington DC och Virginia blir det väl minst tre veckor i New York City. Kanske Boston. Den 1 okt får jag veta om jag blivit antagen som stipendiat från 1 nov till 11 dec på Yaddo vid Saratoga Springs, NY. Det vore underbart men det är mycket stor konkurrens om platserna, så jag får räkna med att det inte går denna gången. Plan B är att bo hos Delores i D.C. en månad. Det är också en bra plan. I slutet av november kommer Claes över och stannar i 10 dagar! Det gick att ordna! Två saker i New York är redan spikade på vårt program för de gemensamma dagarna: Susans traditionella Christmas Party den 2 dec och en promenad på the High Line.

Efter en dag full av saker att ordna igår var det trevligt att gå till Klostergatan kl 20 dit vi var bjudna på invigning av Abrick Macaronn, som öppnar där idag 2 sept. Minns ni inlägget på denna bloggen för mindre än ett år sen (2010-10-05) när Claes upptäckte det nya makronbageriet mitt emot hans lägenhet på Idrottsgatan ? Det har gått så bra för Peter att han nu öppnar butik här "mitt i smeten"! Det kommer säkert att bli succé. Vi fick uppleva en ny smaksensation: makron med getost + honung! Mums!

Livet i Lund är härligt. Det blir roligt att komma tillbaka.

Katja utforskar Lundakonst

Ett litet minne från den här sommaren: När vi gick med Katja till den lilla parken med konstutställning utanför Skissernas Museum, vid UB (Universitetsbiblioteket) och SOL (Språk- och Litteraturcentrum) där jag pluggade en gång i tiden.