Hans Roslings Gapminder

Claes samlar på muggar, en ansenlig samling vid det här laget. Den här införskaffade han i London i januari, med Hans Rosling i tankarna.

Om du inte har stiftat bekantskap med Hans Roslings värld än, rekommenderar jag en artikel i SDS av Andreas Ekström från juni 2009, och Roslings Gapminder-sajt, som han skapat med sin son och svärdotter. Och här är är en länk till en av hans föreläsningar i TED Talks.

Förra veckan var Hans Rosling här i Lund! Det var smockfullt i Café Athen på AF förstås. Claes och jag och vår vän André var också där. Vi kände igen mycket av vad han sa, för alltsedan vi fick upp ögonen för honom genom SVT:s dokumentär i juni 2009 har vi njutit av hans föreläsningar, särskilt på TED Talks.

Men det var härligt att uppleva hans chosefria möte med publiken, hans nyfikenhet, hans humor, hans pojkaktiga iver, och hans öppna, mogna sätt att tackla världsproblemen utan skygglappar, med blick för möjligheter och lösningar.

Raymond Williams har sagt, "Att vara verkligt radikal är att göra hoppet möjligt, snarare än hopplösheten övertygande." Rosling är precis den sortens radikala forskare som vi behöver så innerligt väl.

Iskonst på Idrottsgatan

För att travestera Ramels travesti på dragspelskungen Calle Jularbo: Först så går den upp, så går den ner, så går den upp, sen så går den ner, så går den ännu längre ner. Eller tvärtom. Temperaturen på skånska senvintern. Hos Claes såg det ut så här för någon dag sen.

Vinterlek

Vi har kul med snö och ljus i vindögat, februari 2010

Nostalgi

Jag läste i Martin Gelins Det amerikanska löftet: Barack Obamas väg till Vita huset till klockan 2 i natt. I morse fick allt annat vänta medan jag läste ut boken. Författaren, en svensk kille som bor i Brooklyn, är kunnig och välinformerad, klarsynt och mänsklig. Tack, Martin, för din bok!

Jag satt i mitt hem, min trygghet, min frihet, mitt skydd mot väder och vind, min trivsamma egna lya, och läste om när Martin mars 2008 åkte i snöstorm till Cleveland, Ohio med en grupp volontärer från New York. Det var fortfarande full vinter och mycket snö när de gav sig ut för att knacka dörr och värva väljare i ett låginkomstområde.

"Det var lördagseftermiddag så vi räknade med att de flesta skulle vara hemma, men insåg snabbt att vi hade ett annat problem: nästan vartannat hus på vår lista var tomt, eftersom de som tidigare hade bott där hade blivit vräkta. Den här vintern vräktes ett hundratal personer från sina hus varje dag i Cleveland." (s.195)

Vart tog alla dessa människor vägen? Fick de ett nytt hem? Ett hem?

När Martin senare i boken ska beskriva känslan i Grant Park, Chicago på valdagen 4 november 2008 efter Obamas seger använder han ordet nostalgi.

"Men det var inte nostalgi i den betydelse vi oftast använder ordet: som längtan efter en tid som flytt. Det här var en nostalgi som bottnade i ordets ursprungliga innebörd: längtan efter ett hem. Nostalgi är en sammansättning av grekiskans nostos för hem, och algia, för sorg. Vi känner oss nostalgiska när vi saknar ett hem." (s.447)

Överallt i Grant Park stod människor och grät den kvällen, skriver han. En äldre svart kvinna från North Carolina sa att hon grät för att det kändes "som att komma hem".

Längtan efter ett hem.

Två livsnödvändigheter: det ena, att ha ett eget hem; det andra, att höra hemma i en meningsfull gemenskap, att ingå i en community.

Vad är ett hem?

Obamas sjukvårdsreform

Igår såg jag på www.whitehouse.gov/health-care-meeting en bekymrad Obama lägga fram sina argument för en rättvis sjukvårdsreform i möte med bl.a. republikanska politiker som till varje pris vill att han ska misslyckas.

Under 2009 gav republikanerna och sjukvårdsindustrins lobbyister ut över en miljon dollar om dagen för att stoppa reformen (Martin Gelin, Det amerikanska löftet, 489).

Kära mammografi

Om en timme ska jag på mammografiundersökning. Med mina gener är jag i riskzonen, vilket faster Ann påminde mig och mina systrar om häromdan. Undersökningen kostar 120 kronor. Alltså för mig.

Jag betalar gärna skatt och bidrar till den gemensamma potten, om det är ur den som resten av den verkliga kostnaden tas. Och jag är innerligt tacksam över att jag råkar tillhöra ett samhälle som trots allt har kommit en bra bit på väg mot en mänsklig och mogen civilisation.

Som kontrast kämpar president Obama, och många med honom, just nu för att få igenom en nödvändig sjukvårdsreform i the land of millions of losers. Stor debatt IDAG, som troligen blir avgörande. Måtte reformen gå igenom!

Ett om dan!

Jag har fattats av ett beslut. Från och med nu måste jag publicera åtminstone ett inlägg om dan, om det så bara är en liten rad eller bild. Varför begriper jag inte. Det bara är så.

A line a day keeps the doctor away.

Nulla dies sine linea.

Chai - värmande vinterdryck

Detta receptet fick jag av April förra vintern och sedan dess är chai en vinterfavorit hos oss.

Chai - 4 glas

Koka upp 8 dl vatten och häll över 8 gröna kardemummakärnor, 10 kryddnejlikor, 2 kanelstänger och 2 "tummar" färsk ingefära i bitar. Låt dra i 15 minuter på svag värme.
Sätt till 2 påsar Ceylonte och 1-2 tsk råsocker/glas.
Vispa 4 dl mjölk till skum och rör ner, men spara lite skum till dekoration.
Pudra över lite malen kardemumma.

Man blir så behagligt varm i hela kroppen.

Karnevalsfilmande och kärt möte

Gårdagen var mycket speciell. Jag ska berätta mer om den så fort jag hinner. Imorgon efter skolan? Nu ska jag strax iväg till Malmö-Bulltofta, och ikväll ska Claes, André och jag lyssna på Hans Rosling. På fredag är det Jesperspex. Vilket Lundaliv!

Jo, igår var vi statister i karnevalfilmen och fick uppleva en filminspelning från morgon till kväll, i universitetsaulan. När det blev en timmes paus på eftermiddagen gick vi till La Pâtisserie för en fika och där satt mina systrar Viveka och Lotta och firade semledagen! Viveka kom just hem till Sverige på ett kort besök. Jag hade ännu inte träffat henne. Så det blev ett kärt möte!

Här är fyra bilder från igår så länge.

Marion Diamond undervisar om människokroppen

Här kan du lyssna på Marion Diamond när hon ger en föreläsning på Berkeley om människokroppen. Vilken pedagog! Hon väcker vår nyfikenhet. Och egentligen vill vi ju alla veta hur vi är funtade.

Hon lever inte längre, men vår tids teknik - och Berkeleys policy - gör det möjligt för oss att höra och se henne fastän vi inte var just där just då. Ja det är fantastiskt.