Corps Callosum i karnevalståget

Det lär ha varit ca 400 000 besökare på Lundakarnevalen under de tre dagarna 21-23 maj. Ca 250 000 såg tåget på lördagen.


Här förbereder sig några av mina orkestervänner för spelning i Corps Callosum.

Om du klickar på länken kan du se och höra Corps Callosum i tåget både på lördan och söndan. Claes satte ihop de båda filmklippen till ett på Youtube.

Jag såg också storbandets Elisabeth och Tommy i tåget. De spelade i härliga Bleckhornen.

Man kan ju se det mesta av karnevalståget på Youtube, så det får räcka med ett exempel på alla dess galna inslag:


Vilken stämning!

Nästa karneval tar jag trombonen och går med!

Karnevalens korvgubbe

Utanför karnevalområdet kunde man också stöta på snillrika utrustningar, som den här korvgubbens. I den ingick en stadig livrem, en cykelsadel, en kylväska, ett värmeaggregat, ett paraply, och allt som behövdes för ett korvstånd godkänt av hälsovårdsmyndigheten. Och som grädde på moset sjöng han "Jag har en låda på magen.."

Här är den gamla slagdängan i originalversionen: "Varm korv boogie" från 1959 med Owe Thörnqvist och hans Friskluftsorkester.

Kvällsvy i maj

Himlen och husen byter ljus

Apropå Pippi

När jag gick på lärarutbildningen i Linköping 1977 fick jag praktisera på Katedralskolan hos en underbar lärare i engelska och franska som hette Eva Borg. Min första lektion i engelska i hennes naturvetartrea minns jag så väl: lektorn från lärarhögskolan satt längst ner med sitt anteckningsblock och Eva gav mig uppmuntrande nickar från sitt hörn medan jag försökte tänka på allt - innehåll, tempo, kontakt med varje elev etc.

Efter lektionen kunde jag andas ut, jag hade INTE satt mig på overheadprojektorbordets sidoskiva och vält hela anordningen, sånt gör man bara en gång, och eleverna hade varit mycket tillmötesgående och trevliga.

Det var en elev som verkade så väldigt bekant... Var hade jag sett henne förut? Hon hette Inger. Jaha, Nilsson i efternamn. Det var ju Pippi!! Med filminspelningarna bakom sig kunde hon nu plugga färdigt och ta studenten i Linköping.

Så kom det sig att en av mina första elever var Pippi...

Dagens småkryp

Den här gröngula spindeln hann spinna en tråd mot Claes byxknä medan Claes fikade i en glänta förra veckan. Är det en fångst den har på ryggen?

Finn Zetterholm om Pippi

Liksom miljoner andra barn älskar Katja Pippi. Hon leker jämt med sina Pippifigurer och sjunger om Pippi och Lilla Gubben och Herr Nilsson och Pippis pappa.

När Finn Zetterholm uppträdde på Blå Båten (http://www.blabaten.se/) i Malmö 30 mars 2010 framförde han bl a ett nummer om Pippi Långstrump.

Bakgrund: När filmerna om Pippi kom i slutet av 60-talet och på 70-talet var Barnfilmrådet starkt kritiskt. Rådets synpunkter publicerades i Dagens Nyheter en lördag 1980, varpå Finn skrev en satirisk artikel som kom in i DN veckan därpå. Den artikeln läste han upp för oss, till allas stora förnöjelse. Jag bad honom skicka artikeln så vi kunde lägga ut den på Youtube tillsammans med videoklippet från Blå Båten, och det gjorde han. Så, här är texten! Exakt datum har jag inte hunnit fastställa.

Ur DN, 1980:

Barnfilmrådets beska salva mot Pippi Långstrump-filmerna har föranlett Finn Zetterholm, trubadur och författare, att slå ett slag för en ny, mera tidsenlig Pippi.

Här är hon: ”Pippi Basplagg”

Nu har det hänt: återigen slår man till mot Pippi Långstrump. Det är inte första och förmodligen inte sista gången heller. Redan när boken kom ut för tjugofem år sedan väckte den rabalder. När filmen visades i TV i slutet av 1960-talet protesterade bl a polismakten mot att Pippi övermannat poliserna Kling och Klang så dom pladask satte sej på rumpan. Också marxistiska litteraturkritiker har angripit Pippi Långstrump i olika sammanhang.

Den statliga byråkratin reagerar långsammare, men nu är det deras tur: barnfilmrådet anser sej inte kunna rekommendera Pippifilmerna; i förra veckans DN-På Stan har två ur rådet kommit med en diger uppräkning av kritiska synpunkter. Här är några av de viktigaste:

Fel

Pippi har fel kläder, utseende, rörelser och mimik. Hon har ”tillkämpad glättighet”, barnen i filmen är för hårt regisserade. Det förekommer ”matlagning med mycket kladdande”, apan och hästen äter ur grytor och kastruller, barnen frossar på läsk och godis. Samhället i filmen är ”inte något verkligt samhälle”, alla vuxna är ”mer eller mindre löjliga figurer”, vardagliga miljöer som skola och daghem saknas. Pippi är fri från sociala sammanhang, delar ut godis och presenter (”köper sej kontakter”), har inget jämbördigt kamratförhållande, Tommy och Annika är könsrollsbundna, Pippi befinner sig i ett socialt och samhälleligt tomrum, hon är osannolik (och) omöjlig att identifiera sig med. Pippi är en tragisk figur och exempel på ”ganska förnedrande barnunderhållning”. Allt enligt barnfilmrådet.

När vi läste det här, jag och mina barn, kände vi oss som han i Gahlinhistorien som hade varit på bio och, som efter att ha läst filmkritiken, insåg att han inte borde ha haft så roligt som han hade. Men på ett plan har naturligtvis barnfilmrådet helt rätt i sin kritik. Nu har jag ett förslag: gör en nyinspelning av Pippi Långstrump utifrån barnfilmrådets synpunkter! Här är några manustips:

Nytt namn

Namnet Långstrump byts ut. Ersätt Pippis löjliga kläder med mer vardagliga och mindre uppseendeväckande baskläder. Pippis nya namn blir ”Pippi Basplagg”. Huset hon bor i är en slumfastighet; det bör rivas och ersättas av ett radhus. Köket, som det slabbas för mycket i, bör normeras enligt svensk köksstandard med tillräckliga hygienutrymmen och avställningsytor. Hästen och apan måste bort naturligtvis! Lille Gubben ersätts med en annan gubbe: en hälsovårdsinspektör. Apan Herr Nilsson ersätts med en flamsäker mjukleksak, godkänd av lekmiljörådet.

Frossande av tårtor och läsk ersätts med nyttig och närande basföda enligt kostcirkeln (med några diskreta påpekanden från socialstyrelsen om tre skivor bröd om dagen). Pippis ohygieniska fötter på kudden ersätts med råd och rön från konsumentverket angående bäddutrustning.

Alla de löjliga vuxengestalterna måste bytas ut mot icke löjliga (förhoppningsvis). Scenerna där Prysseluskan [sic] vill få Pippi i skolan ersätts med ett sammanträde med föreningen Hem och skola och ett samtal med skolpsykolog och kurator. Pippis familjeliv måste ändras: Hennes samtal med mamman i himlen ersätts med en paneldiskussion om religion. När hennes pappa kommer hem från sjön placeras han och Pippi i familjeterapi varpå han omskolas till fritidskonsulent. Poliserna Kling och Klang ersätts med en förstående kvarterspolis och en socialassistent som milt men bestämt omhändertar Pippi enligt lagen om LTO.

Tandvärnet

Godistanten ersätts av en inspektör från Tandvärnet och Pippi delar ut tandborstar i stället. Tommy får pärlhalsband och Annika dolk – nej, dom får pedagogiska leksaker från Brios utvecklingsserie. Pippis ensamma jul ersätts med en alternativjul där alla samlas och bygger egna instrument och leker utvecklande sociala lekar. Tanternas kafferep blir i stället Grupp 8-sammanträde. När Pippi gör utflykt förses barnen med reflexer, broschyrer från trafiksäkerhetsverket, naturvårdsverket, brandskyddsmyndigheten m m.

Utrymmet hindrar mej att utveckla alla mina förslag, men på detta sätt skulle Pippi bli mer av Sverige i tiden så att säga. Och det skulle naturligtvis inte bli någon förnedrande barnunderhållning alls…

Slutligen: Barnlitteraturen har så länge den funnits alltid (om än ofta omedvetet) varit en förträfflig narrspegel där man kunnat se samtiden. Pippi Långstrump är inget undantag: boken är tvärtom en mycket medveten och ofta lysande satir över vuxenvärldens självgodhet, humorlöshet och förljugen präktighet. (Det visade inte minst reaktionerna när boken kom ut.) Mycken satir blir snabbt föråldrad, men barnfilmrådets utlåtande gör en sak klar: satiren i Pippi Långstrump är alltjämt mycket aktuell. För genialitet är nämligen – liksom dumhet – tidlös.

FINN ZETTERHOLM

Astrid Lindgren skrev till Finn: "Tack riddare Finn Konfusenfej att du försvarade mig så storartat och ridderligt."

Gyttjedrottningen

Lycka är att få stampa i en gyttjepöl mitt i majgrönskan!

Långväga besök

Här kommer Morrisvilleborna Viveka och Mike på besök i kolonin!


Det var svinkallt denna helgen före karnevalen, så det blev picknick inne i Ulrikas mysiga stuga, där det är mer plats. Med jackor och filtar, värmeljus och fotogenlampor, mat och dryck och livlig diskussion fick vi upp värmen minsann!

Några dar senare åkte Mike tillbaka till jobbet i USA (och missade värmen och karnevalen), men Viveka stannar ett tag nu. Vid nästa karneval kanske paret Cash bor här i Lund, till mångas glädje...

Karnevalens första dag

Nu är karnevalen igång, och vädret är helt fantastiskt! Jag var med och släppte min gula ballong vid det stora Ballongsläppet på invigningen mitt på dan. Sen såg vi revyn"Våra värsta hår", med femtiotalsstuk. Jag har bara lovord för både jazzbandet och den dansande och sjungande ensemblen, som förresten bestod av enbart kvinnor.

Och så stötte jag på Emil mitt i folkvimlet! Han har jobbat mycket med olika projekt inför karnevalen. Det ska bli spännande att se revyn i universitetsaulan - vår karnevalsfinal - söndag kväll, eftersom det är Emil som ansvarar för ljussättningen där. Revyn handlar om himlen och helvetet och skärselden, så han har nog haft kul när han designade och programmerade belysningen.

"An Ice Cold in St Måns"

Igår var det hett i kolonin. Katja sprang runt i grusgångarna och hon hjälpte oss gräva och vattna och fylla den färdigsnickrade "skogslådan" med rätt jord och plantera amerikanska och svenska blåbär, och tranbär och backsippa och mossa. Här tar trädgårdsarbetaren igen sig. Fast hon drack inte det som är i blickfånget utan något ännu bättre, jättegod äppelmust från Solnäs gårdsbutik utanför Lund.

När Claes tog den här bilden fick han en direkt association till filmen An Ice Cold in Alex där huvudpersonen också ser längtansfullt på ett glas med en kall dryck i, efter en strapatsfylld färd genom nordafrikansk öken under andra världskriget. Claes visade mig ett klipp ur filmen som han kallar en av filmhistoriens längsta reklamfilmer.

Att gå på vatten

Jovisst kan man gå på vatten! Om man blandar det med en viss mängd stärkelse och inte tvekar när man går, för då... Kolla filmsnutten!

Det här hade platsat på karnevalen som ett av smånöjena tyckte Claes och skickade i mars förslaget "A pool filled with non-newtonian fluid" till karnevalskommittén men de nappade inte...

Claes argument - "Känn dig som Jesus - gå på vatten" eller någon annan klatschig slogan kunde ni använda. Nästan garanterat köbildning till ett sådant smånöje! - hjälpte föga.

Vill du prova själv? Har du en lagom stor bassäng? Här är i så fall receptet enligt Wikipedia: Oobleck (eller non-newtonian fluid) är en vätska som består av 1 del vatten och 1,5-2 delar majsstärkelse. När oobleck skärs, knådas med händerna, eller utsätts för kraftiga stötar beter den sig som en böjbar fast massa, men när den tillåts vila blir den en trögflytande vätska.

Vår nya grönsak

För några dar sen vankades det bräken! Det var första gången vi åt ormbunke, eller strutbräken/strutsbräken/foderbräken. "Fiolhuvudena" smakade lite som spenat. Receptet jag följde var onödigt krångligt och smakade mest av pepparrot och citron. Nästa gång ska jag bara förvälla och göra stuvning på dem. En fin vårprimör!
Så här ser fiolhuvudet ut på nära håll. (Claes är fotografen som vanligt.) Tala om design.

Solens dag i Hänninge

Den första söndagen i maj påminde verkligen om ordets ursprung, dies solis, Sunday, Sonntag, söndag.

Vilken dag det blev! Bara det att åka med hojen genom det skånska landskapet i lövsprickningens tid, till de vackra trakterna norr om Ringsjön. Och sen en heldag med Christina och André.

Och vilken vårlunch! Vi plockade nässlor till en mjäll och god nässelsoppa, som serverades med ägg värpta av grannbondens omhuldade höns, och till det Christinas mumsiga hembakta bröd på dinkelmjöl. Som dessert, paj på nyskördad rabarber.

I trädgården fanns det skatter, till exempel Upplands landskapsblomma, kungsängsliljan (tänk att en blomma kan vara rutig!) och den rara prickiga violen. Magnolian hade lite kvar till blomning, men liljekonvaljen stod i knopp redan, så tidigt!, och hägg och syrén med, samtidigt! Ingen ledighet för skomakaren, som ( i nån berättelse jag hört) satte upp en skylt om semester mellan hägg och syrén.

kungsängslilja

fräknig viol

Sen hittar man sådana här fantasieggande skapelser i trädgården! Det är Andrés Windjammer-orkester av vindmobiler, som består av de mest oväntade kombinationer av återanvända prylar och mekaniska detaljer ur vår tids vardag.



Efter lunch besökte vi de närliggande naturreservaten Munkarp och Allarps Bjär & Södra Hultarp.

I Munkarps enebackar fann vi rikligt med backsippor, mycket fler än i fjol.



Allarps Bjär och Södra Hultarp är ett gammalt vulkaniskt område (gammalt=80-200 miljoner år) där man ännu kan märka vulkankäglans form och utbrottskanalernas vägar. Där hittade vi alm, ask, lind och lönn som precis slagit ut, och på sluttningarna ett hav av vårblommor, däribland både vit och röd (lila) nunneört och vitsippor, gulsippor och blåsippor. Och ramslök och storrams i massor.

vit och rödlila nunneört

gulsippa

Visste du förresten att man kan äta den späda strutsbräkens "fiolhuvud"? Ormbunken kallas också strutbräken eller foderbräken. Man bara förväller topparna som spenat, en delikat primör! Eftersom vi var i ett naturreservat kunde vi inte plocka några, bara njuta av den graciösa skapelsen.

struts-, strut- eller foderbräken

Jag kan inte tänka mig något bättre än att bo i en stad så rik på kultur och ändå ha så nära till naturen.

Och att ha sådana vänner...

Imse vimse spindel

Känslor är tidlösa, åldras inte, vuxna har barnets känslor. Därför kan en enkel barnvisa uttrycka precis vad en vuxen känner. Så här kan det vara:

Man klättrar uppför trån, man lever och utvecklar sig. Allt är så fridigt och fröjdigt som det kan vara i detta jordeliv.

Men så kommer regnet och spolar bort en utan pardon. Man blir "övertalig" på jobbet. Man är livrädd att inte kunna försörja sig. Att bli fattig. Att vara tvungen att flytta. Man söker efter utvägar åt alla håll. Pendlar mellan Yes we can! och misströstan. Tröttheten sätter in.

Då händer det: solen stiger upp och torkar bort allt regn, för man får ett jobb som passar en och en stadig inkomst, i alla fall inom den närmaste framtiden. Hela tillvaron förändras i ett enda slag.

Och så klättrar man upp igen. Men man vet hur det känns att tappa fotfästet.

Röda Kapellet

En av tubaspelarna i Röda Kapellet mailade: "Angående 1 maj fick jag efter Edwall flera mycket positiva kommentarer. Någon sa med stor förvåning i rösten 'jag tyckte att ni lät mycket bättre än ni brukar'".

Varpå en av klarinettisterna genmälde: "Det är numera ett stående skämt att vi alltid låter bättre än vi brukar."

Hängande trädgårdar, en början

Idag kom Claes med en odlingspåse (el "hängande trädgård") innehållande sex örter som han köpt hos ICA Nära i Ludvigsborg nära Höör.

Vi har vattnat i röret inuti påsen och hängt upp den vid stugknuten. Nu får vi se hur det experimentet lyckas. Det doftar härligt.

Våren sjungs in i Lund

Claes och jag har en tradition sedan förra året: att lyssna på Lunds studentsångare när de hälsar våren på universitetshusets trappa, och komma i så god tid att vi får sittplats på stenmuren som vetter mot Lundagård och kan ha picknick där.

Magnoliorna vid universitetshuset var lite sena i år, och det var rätt kallt. Men picknick på stenmuren blev det, med kycklingpastasallad och vin, kaffe och chokladbiscuits!




Jag fick pussla lite, för kl 19 skulle jag vara i Stadshallen vid Stortorget och medverka i Röda Kapellets Allan Edwall-konsert. Så kl 17 var vi på plats vid universitetet, runt 17.30 stack jag till Stadshallen och lämnade trombon mm, sen tillbaka till universitetsplatsen för att fortsätta vår picknick medan universitetsplatsen fylldes av folk.

Konserten började 18.25 (direktsändning i TV4) och jag hann lyssna på flera av de välkända sångerna innan jag fick kila över till min egen konsert.

Hyllningen till Allan Edwall blev mycket lyckad, tycker jag. Vi spelade bra, och de fem männen som turades om att framföra Edwalls sånger gjorde fina tolkningar. Men från den konserten har jag varken bild eller ljud tyvärr.

Jag var inte med i någon förstamajdemonstration, men det var mina medmusikanter i Röda Kapellet. Både i Trelleborg, Malmö och Lund ledde de tåget, så för dem var det verkligen en full dag.