Julkonsert i Aulan på Lunds Universitet

Ibland är det så att man får nypa sig i armen... arbetar jag verkligen här? 

Det är lätt att bli hemmablind då man som vaktmästare nästintill varje dag förbereder, riggar, möblerar för något arrangemang i Aulan och inte alltid tänker på skönheten som kan uppstå i lokalen.

För det mesta är det i tjänsten vi närvarar under ett arrangemang men denna gång, 6 december 2012, hade vi (min kollega Lars-Göran och jag) lagt över ansvaret på väktare. Vi ville själva vara med och avnjuta Lunds Universitets julkonsert för anställda!

Tack vare en annan kollega, Anders Fristorp, fick vi förmånen att lyssna på en alldeles speciell gästartist, Mikael Samuelsson. Tillsammans med Akademiska Kapellet och Lunds Akademiska Kör fick Mikael nästan taket att lyfta i Aulan! Mitt absoluta favoritstycke för kvällen var "Come All Ye Faithful" som gav mig "gåshud".

En eloge till Gerd Hawaleska som var den samlande kraften bakom detta arrangemang! Ville gärna skrivit mera om denna fantastiska konsert men vi måste förbereda oss för ett annat härligt äventyr: Julweekend i Berlin!

Gästbloggat av Claes

Katjas 1 dec i Lund

 Thomander med fru har invigt julmånaden och tomten har väckts av publikens "Tomten, vakna!" och stigit upp ur kofferten som han sov i, till alla barns förtjusning

 För en tia kan man åka hästskjuts i tio minuter. 

Den svarta hästen heter Hugin och den bruna Cymbal.

 Pojken som sitter mittemot i vagnen är sex år och har tappat två framtänder. Katja tycker att det känns som om hon har en tand som börjar lossna, kanske, hoppas...

 En skröna i 1800-talsmiljö nyskriven av Jan Sigurd framförs utanför liberiet vid domkyrkan. Solen som strålkastare på scenen - härligt!

 Sen till Kulturen där den roliga Alfons-utställningen är kvar

I Gula huset på Kulturen

Den liggande syrenen vid smedjan 

Dockteater hos Alfons Åberg

Katjas 1 december slutar med en höjdare - äntligen får hon börja öppna lucka 1 i sina fyra!! julkalendrar och se julkalendern på tv och ha myskväll med mamma. (Fast synd att pappa måste jobba).

Nästa morgon, första advent, ser det ut så här i Lund. Det har snöat i hela Skåne. Jag kan tänka mig Katjas förtjusning när hon vaknar i Malmö och ser ut genom sitt fönster.

Arbetets fördelar

Inför Professorsinstallationen den 19 oktober hissade vi flaggorna traditionsenligt på morgonen kl 08.00. Min kollega Lars-Göran och jag passade på att fånga soluppgången med våra iPhones. Det gällde att skynda sig på då soluppgångsögonblicket försvann snabbt. Jag försöker att alltid ha med mig min "riktiga" kamera men resultatet blev inte så tokigt ändå.

Nästa möjlighet att dokumentera den fantastiska utsikten från Universitetshusets tak kom dagen efter den 20 oktober då det var examensdags för kansli HT. Iklädd kostym fick jag ta mig upp på taket för att hissa flaggorna denna osannolikt soliga dag. Samma vy fast en bit in på dagen. Vilka härliga höstfärger!

Det är vid sådana här tillfällen man stannar upp för några sekunder och bara njuter.

Med inspiration från Vita Huset i Washington DC, beslöt SFV (Statens Fastighetsverk) och Lunds Universitet att även vårt "Vita Hus" skulle belysas och upplysas med rosa strålkastare månaden ut. Ett sätt att uppmärksamma folksjukdomen bröstcancer.

Då Lisbeth och jag promenerade från AF-borgen och Boelspexet "Buffalo Bill" den 21 oktober, passade jag på att ta en bild av "Vita Huset" (eller Universitetshuset som det egentligen heter) som för tillfället är Rosa Huset.

Gästbloggat av Claes

Katja hos oss 13-14 okt

Katja ser tecknade filmer på olika språk med lika stort intresse tycks det. Här var det visst spanskt tal. Det har hänt att hon varit djupt försjunken i ett barnprogram på japanska. I regel är det förstås svenskt tal som gäller, men numera lyssnar hon också ofta på engelska.

"Rosa tigern" (så heter den) är med överallt denna gången. 

Vad tänker Katja på här?

Som godnattsaga ville Katja att jag skulle läsa "bebisböcker" för en gångs skull. Hon valde två. Den ena var "Strit", en av mina favoriter som barn anno dazumal. Hittade en nyutgåva för några år sen. Den handlar om lille Strit som inte får vara med sina två storebröder.  På väg till skolan skräms bröderna av en hund, men Strit blir vän med den. Bröderna äter upp alla äpplen utan att ge Strit, men sen får de ont i magen. De får nya kläder, men smutsar ner dem så att de måste tvättas och då krymper de så att Strit får plaggen. Till slut blir Strit accepterad av sina två storebröder, som inser att de gjort fel i de olika situationerna och att Strit inte är så dum bara för att han är liten. 
     Den andra "boken" är en pekbok i tyg för riktigt små bebisar. När April och jag var i London 2004 (var det det året?) för att se A Raisin in the Sun på Young Vic teatern (tack April!), köpte jag den här Peek-a-Book med tittutlekar för ett framtida barnbarn. Ifall ifall... Tre år senare kom det efterlängtade barnet.
   "Läs på svenska!" uppmanar Katja. "Ja men då missar man rimmen", säger jag och läser på båda språken, först på svenska. Här rimmar ju direktöversättningen lika bra: "Where's the cat? Behind the hat."

Katja har märkt att vuxna gärna läser tidning vid frukostbordet (även om vi inte gör det denna morgonen). Det hör till frukostritualen, tycker hon, så hon hämtar Sydsvenskan och "läser" koncentrerat, sida efter sida. Det är en konst att bläddra!

Söndagsmys med Katja

Vi upplevde några roliga timmar med Katja den här söndagseftermiddagen, medan regnet ruskade därute. Här med målarboken.




Sen saga. Sen läsa & skriva - idag var "dykare" och "pudel" aktuella ord. Sen mellanmål. Sen liten spa-behandling för Claes och mig med diverse redskap. Sen lek på golvet. Som bevekande åtgärd försåg teaterregissören oss vuxna med kuddar att sitta på och rollfigurer att hantera. Claes fick Pippis tjuvar och krokodilen, för han är busigast av oss (tycker Katja).

Tiden gick fort!

Septemberhelg med Katja

När Katja är hos oss en lördag i början av september är det Blomsterdag i Botaniska trädgården, så vi går dit på eftermiddagen. Fast ett tag verkar det som om vi inte ska komma iväg. Det sker först efter en utdragen viljekamp mellan barnbarnet och farmodern. Det gäller uschliga svarta strumpbyxor (eller leggings eller vad de heter nuförtiden). "Jag känner min kropp och den fryser inte!" säger den lilla. "Ja men det är kallare och blåsigare ute än här inne," försöker farmor. Men inga argument tycks hjälpa. Claes ringer o undrar var vi blir av. Inte ens upplysningen om att Claes är i Botan o väntar beveker Katja. Tiden går. "Snart är det väl stängningsdags och då missar vi husen med de tropiska fåglarna och fiskarna, och blomsterutställningarna, och kaféet med glass..."  Hjälper inte.  Jag sätter mig vid skrivbordet, börjar syssla med mitt, säger "Nu är jag ledsen. Jag tycker det är så synd att vi missar Botan." Förklarar igen min ståndpunkt, att jag inte vill hon ska bli förkyld eller få urinvägsinfektion. För döva öron, tycks det. Känner mig uppgiven. Suck, jag borde klara av såna här enkla konfliktsituationer bättre, when will I ever learn? 

Så rätt vad det är kommer frågan: "Är det för sent nu?" 

Tjoho!! "Nej, vi hinner om vi skyndar oss!" Nu blir det fart, på med de hemska svarta, och skorna. Och den gula ballongen! "Ja för den är mitt husdjur," säger hon och tar kopplet (snöret). Den måste ut o rastas.  Allt är frid och fröjd och vi är båda glada och ystra när vi skyndar till Botan där Claes möter oss. Det blåser som sagt, så jag binder fast husdjursballongen i Katjas blå kofta. (Heter det kofta fortfarande?)

Katja har spring i bena.

Vi måste se om fågelungarna i dammen har vuxit.

Ja, den här rörhönan har blivit nästan lika stor som mamman.

Nu kilar Katja iväg till Claes där han står och filmar på kullen på andra sidan dammen. Halvvägs genomgår hon plötsligt en förvandling till en gläfsande hund som vid ett tillfälle lyfter på ena benet o står stilla några sekunder, så som hundar gör.

Här står Katja och funderar. Ska detta vara vad fén använde när hon trollade fram Askungens fina vagn? Katja associerar snarare till Halloween. Fast då ska det ju inte vara så här grönt överallt, och det ska vara kallare och mörkare. Att det är så här de växer...

Hos undulaterna. Dagen till ära har jag på mig grodtröjan som stödjer Mattias Klums projekt för natur-i-skolan mm, expeditionsverige.se  . 

Kan träd växa precis hur som helst?

Balansgång på rund stam. Katja har sett de makalösa OS-gymnasterna på TV.

 

Hon ser att hon inte är ensam på trädstammen. Den här insekten är först lite läskig, som en spindel, men sen är den mest lustig. Den har knallröda ben!

 

I Claes' ryggsäck fanns en god dryck. Skönt att få släcka törsten.

Senare, efter kvällsmaten hemma:

Nu ska det bli konsert och publiken är på plats. T o m krokodilerna och anden är där, uppflugna på läktaren. Jag hör från köket hur Katja spelar på en tangent i taget. Det låter fint!

 

Undrar om jag kommer ihåg mina gamla evergreens? Har inte spelat på evigheter. Jag provar. Vissa ackord blir rätt. Var nu beredd att hålla för öronen, för här kör vi en kakafonisk, ohämmad version av "Ain't She Sweet" och "As Time Goes By": 

När Katja improviserar ett dans- o sångnummer har hon en klar uppfattning om vad gamla slagdängor brukar handla om och vilka gester som hör till. Mitt knaggliga framförande frestar dock på hennes tålamod - "Slut!" Fullt förståeligt.

Nästa morgon väcks jag av "Ska vi leka?" Där är Katja med krokodilfamiljen. Jag är så sömnig...

Om inte berget kommer till Muhammed...  Förflyttning äger rum. Mitt täcke blir skådeplatsen för morgonens föreställning.

Jag blir anförtrodd prinsen, som heter Filip, och Pippis kamrat Tommy som numera är prins Filips son. De kommer från olika sagovärldar men de liknar varandra, för båda har blå byxor och röda jackor. Och båda är pojkar. Krokodilerna är idag flygande drakar som erbjuder karaktärerna taxifärd ut i rymden eller till varandra.

Enhörningen har skadat sitt horn, men Annika rätar ut det och får en ridtur som tack. Annars minns jag tyvärr inte så mycket av det som händer i den här teaterpjäsen,  för jag är fortfarande väldigt sömnig... Som synes är fotografen redan på alerten - beundransvärt.

PS. Fick en present av Katja: ett regnbågshjärta, som hon hade ritat och färglagt och fått hjälp med att klippa ut. "Jag ääälskar regnbågen!"

Antikrundan med Henry B Goodwin under armen...

...eller "15 minuter från Eslöv" med Lisbeth.

Med spända förväntningar begav sig Lisbeth iväg ett tåg senare än beräknat till Eslöv och "Antikrundan" - trodde hon. "Detta tåget stannar inte i Eslöv" upplyste konduktören. Cirka 15 minuter från Eslöv stannade tåget istället i Hässleholm!

Ännu en detalj som ger extra krydda till historien om storstädningen i kolonistugan tidigare i somras och vad den resulterade i. Kolla blogginlägget den 24 juni!

Till slut kom Lisbeth fram till Medborgarhuset i Eslöv och Antikrundan. I den långa, ringlande kön utbyttes berättelser om respektive medhavda objekt och under minst 2 timmar hann Lisbeth och de närmaste "kö-grannarna" avhandla mycket. Då jag äntligen kom fram med min Honda Shadow, hade de närmaste i kön redan hört det mesta som var värt att veta (och lite till).

Innan vi ens visste om att Antikrundan skulle komma till Eslöv, hade vi kunnat inhämta mycket information på nätet men historien växte och det är ju alltid kul att få äktheten bekräftad av proffs. Jag hade lite kaxigt slagit vad med Lisbeth om att det inte var en billig kopia (i ett ensidigt vad), så för min del stod 1000 kronor på spel.

Blev dirigerade till det "allmänna" bordet med bl a Björn Gremner och Joakim Bengtsson som experter. Innan vi kom fram till dessa herrar blev vi hänvisade till ett annat bord av...

 ...Andreas Rydén som skickade oss vidare till Torgny Schunnesson (expert på foto).

Det byggnadsminnesmärkta Eslövs Medborgarhus kom i skymundan av all scenutrustning, kameror och ställningar. Hoppas att Anne (Lundberg) berättar något om byggnaden då programmet sänds!

När vi stod på tur att visa upp vår "Salome" försvann Torgny en stund för inspelning. Ny väntan!

Så var det äntligen dags för vårt "kolonifynd" att bli betittat. Torgny vände och vred..

..och spänningen steg. Vad blir utlåtandet?

"Hmm, ja det ser ju intressant ut. Henry B Goodwin är den mest kände av picturalisterna. Fotokonsten är på stark frammarsch.. "

Lisbeth: "Är den äkta?" Torgny: "Ja, det är ju svårt att avgöra då den fortfarande är kvar i ramen". Med det yttrandet skulle bedömningen varit över om inte Lisbeth frågat "Men Claes, har inte du ditt verktyg med dig?" varpå jag snabbt drog mitt "vapen" från hölstret.

Kände hur alla i kön tittade otåligt(?) på vår process med spik- och bildutdragningen. De envisa spikarna satt hårt men jag var envisare och strax kunde Torgny betrakta fotot på nära håll.

"Fotopappret är inte som dagens - mycket kraftigare". Internetbaserna konsulterades igen och Torgny försvann för en stund för att prata med en kollega.

"Jodå, visst är den äkta! "Ett par tusen" är den minst värd och kom ihåg att sätta den i ny ram med syrafritt papper."

Något inslag på TV blev det inte och det tycker jag är synd då det finns så mycket sidohistorier runt detta fotografi. Det är t ex Henry B Goodwins porträtt av Selma Lagerlöf som var förlaga till gravyren på 20-kronorssedeln! Listan är lång på dåtidens kändisar som fastnade på Henry's plåtar. Förutom Selma Lagerlöf kan bl a Greta Garbo, Gustaf Fröding, Hjalmar Branting och Anders de Wahl nämnas.

I januari 2013 ska programserien komma igång. Då får vi hålla utkik efter den unga tjejen Frida (som fick "grönt kort" och som Lisbeth språkade med). Då visar det sig om hennes kinesiska porslinsfat är gammalt, äkta och värdefullt eller skräp.

Angående "15 minuter från Eslöv" (Lisbeth's "extratur" till Hässleholm) så fick jag en koppling till Östen Warnebrings tolkning av Burt Bacharach's "24 hours from Tulsa".

Älskling sötnos härmed så får jag meddela att jag ej kommer hem
För något konstigt hände just när jag va på väg till dig på min nya moped
Och jag var bara 15 minuter från Eslöv, bara 15 minuter från Dig
Jag skymtade Eslövs ljus ja jag till och med såg ditt hus

Och det va då det hände jag hade fått nåt skit i förgasaren det är sant
Jag tog mopeden drog den in till en ESSO-mack som låg strax breve’ det är sant
Och jag var bara 15 minuter från Eslöv, bara 15 minuter från Dig
Den macken sköts av en tjej hon laga mopen sa hej jag sa OK

Och jag va bara 15 minuter från Eslöv, bara 15 minuter från Dig
Hon lagade min moped och jag lag la mig breve
Hon kolla upp mitt tändstift och när hon gjorde det då förstod jag att det var klippt
För denna kyss hon gav mig smakade oljeblandad bensin med tillsats av fett

Och jag var bara 15 minuter från Eslöv, bara 15 minuter från Dig
Jag vill ej göra dig ont men mitt liv på macken är sunt
Och jag är fast
Jag kommer aldrig aldrig aldrig
………..till ESLÖV mer.

Gästbloggat av Claes

Utsikter från Vindöga

 Den här dramatiska skymningsbilden togs 26 augusti från "Vindögat" i väster med riktning mot Grand Hotell.

På morgonen den 29 augusti låg dimman tät över Lund.

Utsikten här är i motsatt väderstreck och Domkyrkans "Lunna-pågar" kan knappt anas.

Gästinlägg av Claes

Spegling

Skymningshimlen var så vacker igår kväll. Vi öppnade takfönstret så mycket det gick och lät himlen komma in i rummet.

Den bästa komplimangen

Vad är diplom, utmärkelser, beröm, ett intressant jobb eller hög lön jämfört med ett barns uppskattande, ömsinta kram?

Några sådana fick jag i går och i dag av Katja! Det blev några kindpussar också...

 "Min Claes"

Blommorna plockades i kolonin och var till mamma och pappa

Gästbloggat av Claes

Apple Store, Louvren och La Défense

Innan avresa gjorde vi såklart lite research om de platser vi tänkt besöka. Vi båda hade varit i Paris tidigare och "avverkat" många kända platser, däribland Louvren. Jag studsade till inför en ganska ny butik i gallerian under Louvrens "borggård", nämligen en Apple Store.

Låter lite galet att en datorbutik får mitt blod till att svalla mer än berömda konstverk men så är det - eller var just då i alla fall. Att köerna ringlade oändliga till muséet gjorde valet av mål lätt. Lisbeth stod ut med den lilla pojken inom mig som fick besöka sin "godisbutik".

Känns som om jag börjat på en ny Bucket-list med att pricka av storstädernas Apple-store. New York och Paris avklarade...

I mitten av alla butikerna i Louvrens "källare" är denna inverterade pyramid hängande från taket.

Efter ett snabbt avklarat besök i Applebutiken och en rundvandring bland alla de andra butikerna (bl a en som specialiserade sig på toalett- och badrumstillbehör...), begav vi oss upp till ytan och Tuilerierna (parken intill Louvren) för en improviserad pique-nique. Vi sökte skydd på en parkbänk under ett stort träd då ett av de sällsynta regnen behagade komma just då.

Nästa anhalt den dagen var La Défense med La Grande Arche (säg det till en tysk...). Hade så gärna tagit med Lisbeth upp på toppen av det senaste tillskottet av triumfbågar i Paris men den var stängd på obestämd tid. Tittar man (väldigt) noggrant på bilden ovan kan man skymta den klassiska triumfbågen. 

Skänkte en stilla tanke till "Tivoliägare Lindeman" då jag beskrev den glasväggade hissfärden 100 meter upp till taket. Kommer inte ihåg vilket år jag var på toppen och njöt av utsikten men fint var det.

Nu fick vi nöja oss med en rundtur i markplan och titta upp på den här märkliga (c:a) 100x100x100 meter stora skapelsen.

Fortsatte promenaden längs axeln av triumfbågar bort från centrum och betraktade kuben på avstånd. Den där lilla fristående strukturen är hissen! Jag gillar inte höjder direkt men trippen är kittlande och väl uppe erbjuder taket en häftig utsikt.

Till sist dessa höghus i anknytning till La Défense som ser ut att höra hemma på någon militärbas. Säga vad man vill men det känns som att fransmännen inte är rädda för djärva grepp.

Gästbloggat av Claes