En solig kväll i S:t Månslyckan

 Gassande sol kl 18 en kväll i S:t Månslyckans koloniområde kräver vattning av tomatplantorna medan jag ogenerat tar en öl...

Gästbloggat av Claes

Premiärtur på Flotten

Ljuvliga klämdag - fredagen efter Kristi Himmelfärdsdag!  Våren har hunnit fram till den 18 maj och det är premiärtur för nyrenoverade Flotten.  Det vore roligt att åka en runda med Lasse på Malmös kanaler, tänker vi. Särskilt som det är 5-årsjubileum för oss. Det var ju på Blå Båtens jubileumskväll den 11 maj 2007 o Flottenpremiärturen veckan därpå som vår saga började.

Viveka och Mike har besök från släkten i USA: Mikes bror Chris kunde bara vara här några dagar o skulle sen t Tyskland på konferens, men hans fru Beth är här några dar till.  På torsdagen ses vi alla fem och vi nämner till Beth möjligheten att  åka på en flotte - a raft - på Malmös kanaler. Hon ser först lite konfunderad ut. För henne frammanar ordet "raft" bilden av Huckleberry Finn och Jim när de stagar sin flotte uppför Mississippifloden. Men när hon sett bilder på Flotten i Malmö vill hon gärna ta en tur!

Vi mailar "Skepparn" Lasse och får veta att det finns plats för oss på premiärkvällens andra tur som börjar kl 20. Hmm, det är lite sent. Även om solen går ner sex minuter senare varje kväll är det över en månad kvar till midsommar, så det mörknar vid 21.30-tiden. Det är fortfarande kyligt. Men vi gör det! Utrustade med tröjor o vinterjackor o god mat o dryck får vi en underbar tur...

Extra roligt är det att Viveka dukar upp med servis o tillbehör ur vår Mammas fiffiga picknickväska. (Missade att ta bild.)  Vilken fest det blir!

Här ankommer Flotten Södertulls kaj efter första turen.

Claes hittar konstfulla mönster i vattnet.

Hej, Lasse! 

Det är några år sen Mike o Viveka åkte Flotten sist.

Mycket har hänt sen den turen i juni 2007. Nu är Mike Lundabo!

  Min kära Claes...

Mycket har hänt för oss också, sen den där Flottenturen i maj 2007. 

Oj, Claes och jag blir både lite röda o rörda när Lasse presenterar oss för de andra på Flotten och säger att han med anledning av vårt femårsjubileum ska läsa en dikt till oss där alla orden börjar på D. (Hoppas kunna lägga in den finurliga texten här snart!)

Jag minns hur tydligt som helst Lasses varliga matchmaking för att vi skulle upptäcka varandra, Claes o jag. Vi är honom evigt tacksamma.

 

Claes överraskar med choklad från Ahlgrens att njuta av till kaffet 

och dessutom var sin chokladpresent till oss tre damer .

Beth får välja smak först när vi tar fram Peters makroner 

från Abrick Macaronn på Klostergatan.

Minns från skoltiden en sång som ingick i repertoaren 
som vi flickor sjöng på rasterna: "Under Paris broaaar..."

Här är det:  "Under Malmööös broaaar."

Lasse spelar på sin specialgitarr och Krister "Krutte" Hedberg (Grus i Dojjan) tar upp sitt munspel o lirar med, Anders står i aktern o styr, o vi sitter o njuter, mätta o belåtna, 

medan skymningen sänker sig så sakteliga över oss.

Mot Turning Torso

Medan vi glider in mot Södertull sjunger Krutte den gamla slagdängan "Kaffe utan grädde", komponerad  av Gösta Jonsson 1938. Då var våra föräldrar unga och det fanns 

steriliserad naturgrädde som kunde "tagas med på tur ut".

"Kaffe utan grädde

är som kärlek utan kyssar
och kärlek utan kyssar
är väl ingen kärlek, säg!

Om vi i skogen vandra
eller uppå havet kryssar
får det inte fattas kyssar,
inte heller grädde, säg!

Minns när du köper flaskan
eller kuben ner i bo'n:
Naturgrädde ska det va',
skyddsmärket: Flickan med kon.

Och kärlek utan kyssar
är som kaffe utan grädde
och kaffe utan grädde
är väl inget kaffe, säg!?

Bara glädjen dagen rymmer.
Du får inga gräddbekymmer.
 Mjölkcentralens steriliserade grädde
den är jämt okej,
den står aldrig och ser sur ut,
den kan tagas med på tur ut.
Vår och vinter, sommar och höst,
jämt lika bra den håller sig.

Kaffe utan grädde
är som kärlek utan kyssar
och kärlek utan kyssar
är väl ingen kärlek, säg!"

Lasse, "the matchmaker", säger adjö efter ännu en lycklig tur.

På återseende, du glädjespridare!

Ett kort besök i S:t Månslyckan

 

 Scenen med Madickens klättring uppför stegen till taket hade Katja  tittat på innan hon cyklade till kolonin med oss. Men vår kolonistuga lämpade sig inte för promenad längs taknocken...

 Så skönt det är i solen

 Titta, kolonins mascot kan sitta med benen i kors!

Först norpa några Mariekex, sen ut på grusgången...  Katjas fot ritar ett streck i gruset tvärs över gången utanför grinden,  jag får ropa 'Klara, färdiga, gå', o så sätter hon iväg på sin runda i full fräs. Hon försvinner ur sikte och plötsligt hör vi ett bas-'bööö' och ett förtjust flicktjut, och sen dyker den lilla tävlaren upp i Pappas famn. Det är dags att åka hem till 'Sverige' igen. (Sverige är Malmö. Lund är inte Sverige. Det kvittar vad vi säger.)

Lördagsmorgon med Katja

En frukost med Katja är innehållsrik. Förutom att man får vara utrustad med mycket tålamod och använda de flesta tricken i boken för att få den lilla flickan att äta färdigt, händer det mycket annat också.

Farmor brukar smyga in läs- och skrivövningar med hjälp av alfabetsunderlägget. Katja känner igen de flesta av bokstäverna. Dagens mål var att ljuda sig igenom alla bokstäverna och vid "F" läste "Fammor" före: F-f-f-isk, F-f-f-järil, F-f-f-löte och F-f-f-lygplan. Vad börjar det på? frågade farmor. "Propeller!" sade Katja stolt! Så rätt, så rätt!

Jag plockade även fram ett "pedagogiskt stöd" på min iPhone - d v s ett gammalt klipp från programmet "Fem myror är fler än fyra elefanter". "Alfabetvisan" fångade verkligen Katjas intresse! 

Farmor försökte övertyga Katja om att banan var gott och nyttigt till frukosten genom att sjunga "Vill du ha en banan" med melodistöd från "Somewhere over the rainbow" (vi hade precis sett ett klipp på nätet med Judy Garland). Katja svarar med perfekt melodisk stämma "Ne-ej tack!".

Vi har kul vid den långt utdragna frukosten...

Andra tillfällen är mer koncentrerade och stillsamma som t ex i går kväll vid premiären för Belgiska våfflor. Alla rutor på våfflan måste noggrant fyllas med vispegrädde.

Gästbloggat av Claes

Blommeröd Arabstuteri

Det kom en inbjudan...

Från vem var ett mysterium under några dagar. Grämde mig mycket över datumet eftersom jag skulle jobba under en konsert i Universitetsaulan den dagen. Till min stora lättnad ville min kollega överta ansvaret. Utan en sekunds tvekan tackade jag då "Ja!" till inbjudan! Hade visserligen missat att fråga om Lisbeth kunde men inför möjligheten till en trevlig MC-tripp, "visste" jag att hon inte skulle vara svår att övertyga.

Nu blev det så att vi till slut åkte tåg och buss till Blommeröd i stället. Inte direkt ståndsmässigt men chauffören på den lilla "Ringlinjebussen" visade sig vara en guide av rang och berättade fakta för oss 4 passagerare oavbrutet under den knappt 10 minuter långa resan. Han hade tidigare jobbat som taxiförare och kört många hästintresserade, prominenta och penningstarka kunder till Blommeröd Arabstuteri.

Hade delat med mig om helgplanen på jobbet och blev mer och mer varse Arabstuteriets status ju mer vi kollade upp om denna fantastiska plats. Vi blev avsläppta direkt utanför grindarna av den serviceinriktade chauffören. Dagen var redan lyckad för Lisbeth då vi välkomnades av två unghästar i första hagen. Att stället är stort insåg vi då det var en halvtimmes promenad kvar att gå innan man nådde fram till själva stallet.

En del personer träffar man inte så ofta men de förblir ändå vänner och en sådan är min "inbjudare" Ebba Stiernswärd. Tack! Ebba för det - vilken härlig dag det blev.

Med ryggen mot Ringsjön öppnade sig denna vackra vy med framlidne Erik Philip Sørensens bostad till höger.

Vy från stigen

Värdinnan Vicke introducerar sina vänner som representerar "Spirit of Maya" (Susanne M Johansson), "Lejondolken" (Helle Palmstierna / Ann Hagemann) och Lasse Kjellberg (Träkonstnär).

Solen sken, vacker miljö, mumsiga kanapéer (en eloge till Vicke!), modevisning av klass, härligt mingel, en fantastisk hästshow - så många dimensioner den här dagen innehöll.

Ett urval av alla plaggen från "Spirit of Maya" som visades. En detalj som imponerade på mig var miljötänket (att plaggen utöver det var vackra är inte oväsentligt). Tänk att det går att göra något så vackert av bambufibrer (den gröna dressen i ovanstående klipp).

Det som slår mig, så här i efterhand, är att det alla hade gemensamt (även många av gästerna) var att de hade "Why!" som sin viktigaste drivkraft istället för "What" och "How". Låt mig förklara genom att att ge er en länk till ett TED-Talk med Simon Sinek. Föredraget handlar i korthet om varför vissa personer/företag lyckas där andra misslyckas. Förklaringen är att de drivs av en passion / vision och inte i första hand av vinstintresse.

"Lejondolken" visade upp sin kollektion med nytolkning av gamla skånska allmoge / flamsk-vävnader.

Ett av Lasse Kjellbergs verk. Kärleken till materialet och utmaningen att locka fram vad som döljer sig därinne i träbiten driver denne träkonstnär. Jag önskar att jag kunnat presentera den humoristiska sidan av konstverken.

På vägen till gården upptäckte vi detta träd. Naturens egna konstverk. Exponerade, sköna former som kurviga ben. Frestande att röra och känna.

Den skicklige tränaren Edward (Edek) Jazwinski förtjänar all respekt och uppskattning!

Gästerna samlades i spänd förväntan på hästuppvisningen vid hagen

Vicke presenterade stolt två av sina skyddslingar. Så mycket passion det ligger bakom allt arbete! Jag låter videoklippet tala för sig självt.

Det här hade Far gillat som inte missar en enda hästshow på TV! Ska visa filmerna vid första bästa tillfälle och jag är säker på att det faller Mor i smaken också.

 

Lyckliga hundar i frihet, plaskande i Ringsjöns vatten

Sista programpunkten för oss var att hälsa på alla ston med föl i stallet. Här är så fint att det ibland hålls bröllopsmiddagar här (fast utan hästar då).

Det är något visst med hästar! Kraftfulla, kloka, graciösa och vackra.

 

En trappa upp fanns denna hyllning till grundaren Erik Philip Sørensen. Hans signum var hans hattar och en del av dessa pryder nu väggen på ovanvåningen. Låttitlar jag kom till att tänka på var "Wherever I lay my hat" med Paul Young, "You can leave your hat on" med Joe Cocker eller "The way you wear your hat" med Frank Sinatra. Analysera inte texterna för mycket...

En fin hyllning till Securitas och Blommeröd Arabstuteris grundare!

Gästbloggat av Claes

Mycket händer

Det händer så mycket hela tiden här i Lund, aldrig en tråkig stund, det är bara att välja o vraka bland olika sätt att använda tiden.

Att välja = att välja bort. När man väl uppnår den efterlängtade friheten måste man tackla den där förbaskade "ångesten".  Använder jag min tid rätt?

De senaste veckorna har jag fördjupat mig i Harriet Tubman-materialet och hittat massor av intressanta fakta i Skattkammaren Internet + i böcker som jag ägt länge men inte hunnit lusläsa och reflektera över tidigare. Nu är jag i skrivartagen. Stunder av eufori. Fullständig koncentration, glömmer ofta att äta. Trivs i min grotta. Men ibland anfäktas jag av ångesten inför det stora ansvaret som kommer med friheten. Använder jag min tid rätt?

I kolonin finns det mycket att göra, men i år får den också "överleva" i väntan på en bättre framtid. Den framtiden kommer! Bloggandet hamnar också vid sidan om, och utkasten hopar sig igen. Kära vänner blir försummade, trombonen står orörd i sitt fodral - men boken börjar ta form.

Visst händer det att jag kommer ut ur min grotta för inspirerande umgänge och upplevelser. Som till exempel en söndag mitt i april, när Lotta o Farzin ordnade en syskonträff, o Per o Irene kom ner från Halland. Vilken fin dag vi fick tillsammans! Först en god middag och sen en härlig tidig-vårpromenad i ett Lomma där det byggs och byggs.

Helgen därpå inleddes med  Skånes Författarsällskaps årsmöte i Malmö på fredagen. På lördagen hämtade jag Katja hos Elvira och sen var hon hos oss till söndagen.

När Katja och jag närmade oss universitetshuset där Claes jobbade hela lördan från 8 till 18, tittade hon fundersamt upp på den stora vackra vita byggnaden och frågade: "Är Claes kung?" Det är mycket med kungar och drottningar och prinsar och prinsessor i hennes liv just nu. Hon tycker Lund har många fina slott. Gamla Televerket (Juridicum) är en av byggnaderna som sätter igång hennes fantasi.


I lördags var vi med när Elvira och Alex ordnade välkomstfest för Mike. Han har nu flyttat hit för gott! Ivar fyllde år också, så det var kalas för stora o små. Lena o Katja hade så kul. Här är prinsessan Katja, som sen följde med oss hem o sov i sin "Lundasäng" tills Pappa hade jobbat klart på Kulturmejeriet o hämtade henne mitt i natten.

Här är en videosnutt tagen av Claes vid de vuxnas bord. Alex' pappa Lars som har ett New Orleansband och vår bror Lars som spelat i så många band (mest bas) testar Alex' gamla horn.

På söndagen var det städdag för oss båda, för mig i kolonin och för Claes i hans bostadsrättsförening. Kl 15 var vi båda klara så att vi kunde njuta av en virtuos vid Steinwayflygeln i universitetsaulan: Hans Pålsson, som spelade pianosonater av Beethoven.

Här är ett litet klipp som Claes tog med sin iPhone. Underbart att se Hans Pålssons händer dansa fram och tillbaka över klaviaturen och framkalla dunder och smekningar om vartannat. Hela aulan fylldes av skön musik från dessa två händer.

På Valborgsmässoafton var vi inte i Stadsparken (men vi såg lämmeltågen!), utan vi åkte MC till Claes' mor o far i Södra Sandby.  Det var premiärtur för mig om man bortser från en kort tur på söndagen i så stark sidvind att Claes fick kämpa för att hålla Hondan på vägen.

Claes' far berättade hästhistorier den här gången. Han hade verkligen god hand med djuren. Han påminner om "Mannen som talade med hästar".  Och Claes' mor... Vid ett tillfälle såg hon på sina 93-åriga händer och sa, "Se så knotiga de är. Men de har gjort många saker i sina dar."

Första maj jobbade Claes på LU till kl 15. Mitt på dagen ägde den traditionella rektorsuppvaktningen rum. Studenter i frack tågar med fanborg från AF tvärs över Lundagård till universitetshuset och klappar på porten, varpå rektor, prorektor m fl kommer ut och lyssnar på studenternas tal. Sedan svarar rektor och därefter tågar studenterna tillbaka till AF-borgen. I Lund älskar man sådana traditioner. Efter rektorsuppvaktningen var det dags för TV4 att rigga upp ljudanläggning o förbereda för kvällen när studentsångarna skulle sjunga in våren på Universitetstrappan.

När Claes gjort klart och lämnat över ansvaret för konserten gick vi på Lundaspexarnas föreställning "1942" i AF:s stora sal. Igen, att välja är att välja bort, så vi missade majsångarna. Spexet var kul!

Efter spexet träffade vi Viveka o Mike vid Mårtenstorget och "hängde ut" med dem. Tänk att Mike nu BOR här!

Den 2 maj startade Angela Davis-bokcirkeln. Jag hade lagt min bok åt sidan tillfälligt för att helt fokusera på Angela Davis i några dar. Jag ville ge en riktigt bra introduktion. Vi hade inte en aning om hur många som skulle komma, trodde kanske 4-5. Jag tror det kom 15! Trots det underbara vädret. Flera fick sitta på golvet.

Vi ska ses 3 onsdagkvällar nu i maj. Sedan är terminen slut och studenterna skingras. Karin på TSiL, Tamams Studentförening i Lund, som ordnade cirkeln - och fixade den snygga affischen - flyttar till Göteborg i höst, men nu vet vi att det finns intresse för sådana här bokcirklar. Något jag kan tänka mig att syssla med framöver. Fast först vill jag skriva klart om Tubman, Baker o Hansberry och deras USA.

Frihet...

Bokcirkel på AF

Imorgon ska jag träffa Lundastudenter som är nyfikna på Angela Davis. Tack Karin Green i Tamam som tagit initiativet till den här bokcirkeln!  Här en kommentar som skrev jag på Facebook:

I'm really looking forward to this opportunity of meeting you tomorrow around Angela Davis' work and ideas! Thank you Karin for the initiative!
    Have dug out gems from the 70s, for example the issue of Der Spiegel from November 1971 with AD on the cover and as the feature article, and AD's own brilliant defense statement in her court trial of March 1972. Will present her "critical race theory", as well as her persistent struggle against the prison industrial complex which now looms even larger as a central human rights issue in the United States. I will show you AD's Are Prisons Obsolete? (2003). A video clip from an Occupy Wall Street meeting in New York of October 2011 will give you a sense of AD today.
   AD's analysis of U.S. history in Women, Race and Class was one of the great eye-openers for me as a student of American Studies in the 1980s. Recently retired after thirty years of teaching and research, my first major writing project is about three of the many outstanding African American women activists in U.S. history: Harriet Tubman, Ella Baker and Lorraine Hansberry. Right now I'm focusing on slavery times and the early life of Harriet Tubman. It is all related. See you tomorrow!