I kolonin: pilekojan och grannens magnolia

Nu ser vår pilekoja ut så här!



Och hos grannen blommar magnolian, lagom till Valborgsmäss och första maj.

En nyckelpiga med tur

Nu kommer tulpanernas tid. Idag tog Claes bilder av några intressanta sorter som växer i vår grannes koloni.


Vår granne är speciellt fäst vid den rödlila Persian Pearl. I höst ska vi plantera några lökar av Persian Pearl, Tulipa humilis, violtulpan på svenska. Något för Lottas familj om de inte redan har den i sin trädgård.


Ser du nyckelpigan? Den försökte gång på gång att klättra upp ur tulpanen, men varje gång halkade den ner igen och fick mer och mer frömjöl på sig.

Den kunde inte ta sig ur blomman, den var fången. Vilket öde... Claes gav den en hjälpande hand. Vilken tur för just den här lilla varelsen att det kom en nyfiken fotograf till just den här tulpanen just då!

I kolonin: pilekojan tar form, picknick med Katja

Nu är pileskotten i jorden, med järnspett och muskelkraft (Claes'). Det var så varmt och skönt i torsdags när vi planterade dem, upp till 25 grader i solen!!

Idag var det svinkallt, men Katja på besök hade kul ändå. Hon inspekterade pileprojektet, sprang i grusgångarna och tittade på fåglarna - koltrastar, blåmesar, talgoxar - och på alla vårblommmor. Vi fick ha picknick inne i stugan, fullt påpälsade, men det gick bra det med. Idag var det lilla Babybjörns tur att få vara med överallt, liksom påskliljan från taktäppan på Lilla Fiskaregatan. När pappa sen hämtade henne hade hon med sig en blå scillabukett till mamma som fyller år idag.

Musikaliskt nätverk

Har du hört och sett Eric Whitacres Virtual Choir? Här uppför en massa individer i olika delar av världen ett körstycke tillsammans fast var för sig - 'Lux Aurumque' ,'Ljus och guld'.

Titeln på stycket ger en speciell association just nu: vi kan få uppleva fantastiska solnedgångar den närmaste tiden. Det är väl det enda positiva med vulkanutbrottet på Island som annars vållar så stora bekymmer med inställda flyg i hela norra Europa.

Den här kören behöver i alla fall inte flygtransport. 'Sångens vingar bär' genom luften ändå, på något magiskt eller tekniskt vis.

Ljuspunkter

I Lund finns många mysiga ställen. Ett av de mysigaste är Mejeriet.

Förutom fina kvällsprogram har de härlig jazzbrunch där varje lördag. Fastän jag inte haft möjlighet att gå dit mer än någon enstaka gång detta året, är jag glad att stället finns och vill gärna gå dit oftare i framtiden.

Nu har jag ännu större anledning, för ofta är det min son som är ljusansvarig. För några veckor sen fick jag vara med vid hans ljusbord och såg hur han jobbade. Det var kul!

Här är en konsert på Mejeriet som Emil ljussatte för några månader sen.

Om konsten att blogga och utforskandets rus

Jaja, det där med att göra ett inlägg om dan har ännu inte kommit igång riktigt. Men det finns många ofärdiga utkast i bloggens inläggslista vid det här laget...

Var och varannan dag händer det att det kommer en intressant idé inflygande i huvudet. "Tack!" tänker jag, och "Åh, det här vill jag skriva om!"

Sen börjar jag kolla upp fakta och då är jag ohjälpligt fast. "Hooked" i utforskandets process. Det är otroligt spännande, för det dyker upp nya tankefynd gång på gång, och ämnet sväller tills jag har material för en hel essä!

Jag skriver ner det uppenbarade mönstret och sparar det i Skrivarstugemappens "Essäer" så länge. Sen försöker jag komprimera allt till några rader för bloggen. Det tar flera dar.

Här blir det en pilekoja, Katja!

Snart kan vi bygga pilekojan som vi fantiserat om hela vintern. Denna veckan anländer 75 st 3 m långa pilskott från Lillöpil vid Kristianstad. Hur svårt blir det att fläta dem, tro?


Idag kom Katja med mamma April och kollade hur stor kojan ska bli. Fast hon var mest intresserad av den blå scillan som blommar överallt i St Måns just nu. (Visst är det fiffigt att man kan förstora bilderna genom att klicka på dem!)

Boye och Wägner - om längtan och knoppar

Den här vårdikten av Karin Boye är väl en av de mest älskade dikterna på det svenska språket:

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
...................................och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider--
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna rymden dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra--
svårt att vilja stanna

.......................................och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som ett jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar,
glömmer att de skrämdes av det nya,
glömmer att de ängslades för färden,
känner en sekund sin största trygghet -
vilar i den tillit
........................... som skapar världen.

Så här låter det när Karin Boye själv läser den första versen.

Ja dikten är välkänd, men det är nog inte många som känner till att den tillägnades Elin Wägner. Den publicerades första gången i "Bergsluft", festskriften till Elin Wägners 50-årsdag 1932. Sen kom den med i Boyes diktsamling För trädets skull 1935.

Varför skrev Boye en sådan dikt till Wägner?

Att hon deltog i hyllningen var inte konstigt. Elin Wägner och Karin Boye hade känt varandra sedan mitten av 20-talet. För den 18 år yngre Boye var Wägner en förebild, en kvinna som liksom Boye vägrade acceptera patriarkala konventioner och invanda könsroller.

Dikten tar upp det som båda kvinnorna kände så djupt - behovet att tänka i nya banor, att ersätta herra-väldet med en mänskligare samhällsordning, och ångesten och osäkerheten inför det banbrytande uppdraget.

Vid Elin Wägner-sällskapets höstseminarium 2006 höll Gunilla Domellöf, litteraturvetare från Umeå, ett mycket intressant föredrag om vänskapen mellan Wägner och Boye. Det publicerades i Elin Wägner-sällskapets skriftserie Nr.18, 2007 i en vidareutvecklad version.

Så här tolkar Domellöf dikten:
"Våren och växandet, nyskapelsen av liv, Karin Boyes stora tema, förbinds med ångesten för det osäkra och främmande, som väntar den som har modet att släppa taget om gamla sanningar och ideal och våga fallet ner i en okänd, gränslös verklighet, något som samtidigt vägs upp av den jublande vissheten om att vara del av nyskapelsens under." (s.9)

Samma år, 1932, kom Wägners roman Dialogen fortsätter och Boye, som just börjat som litteraturkritiker vid Malmötidningen Arbetet, recenserade den. Jag har många av Wägners romaner, men inte den - ännu. Ska försöka få tag i den. Och jag vill gärna läsa Boyes recension i sin helhet.

"Inför hotet om en världskatastrof sätter Elin Wägner i Dialogen fortsätter sitt hopp till kvinnorna. Hon menar att de befinner sig i en position där de kan lägga fram djärvare och mer realistiska lösningsförslag på samhällsproblem än männen-systembyggarna. 'För bokens kämpande kvinnor gäller det livet och livets källor, inte längre hemmet, kvinnans värld, utan världen, människornas hem: samhällets omläggning att passa modern och barnen', skriver Karin Boye." (Domellöf s.8-9)

Fortsättning följer...

Katt får fnatt

Vi fick en gäst i vår trädgård idag.

När den här kissen kom till vår lilla kryddtäppa fick hon fnatt! Hennes beteende fick en förklaring när vi såg andra katter på Youtube som också fick fnatt när de kom i kontakt med kattmynta, engelskans catnip. Vi kom då ihåg att vi hade haft mynta i det hörnet. Doften fanns alltså kvar i jorden fortfarande!

Glad Påsk!

Här är en av mina favoritbilder, tagen för ett år sen, när Viveka var hemma från USA och gav oss de här påskliljorna. Glad Påsk!