Med luftballong över Skåne 7/6 2013

I januari 2012 fick jag en fin födelsedagspresent av Claes: en flygtur med luftballong. Om du vill kan du läsa om det här (klicka på länken). 

Förra sommaren kom och gick utan flygtillfälle, men nu blir det kanske av! En flygning är planerad för den 7 juni från Helsingborg, men det är spännande in i det sista. Ska väder och vind stå oss bi? Man vet inte säkert förrän kl 15 samma dag som flygningen ska äga rum. Jodå, kl 15 får vi klartecken från Ballong & Äventyr. Samling kl 18. Glada i hågen ger vi oss av till Helsingborg i strålande hojväder.

Framme vid mötesplatsen i Berga.

Från Berga kör vi i konvoj till Hjortshög, Helsingborgs högsta naturliga punkt, där det är en vidunderlig utsikt. "Jag trivs bäst i öppna landskap..."

Här är startplatsen. På Google Maps ser man precis var Claes har fotograferat. Det finns en läskig avigsida med att vara så exakt registrerad, men i det här fallet är det bara kul. (Satellitbilden är förstås tagen vid ett annat tillfälle. Nu är det grönt överallt.)

Inuti det gula släpet finns alltså korgen och ballongen och alla tillbehör... Undrar hur korgen ser ut. Hur ska ballongen blåsas upp?

 

Här monteras de fyra brännarna på korgen. Korgens vägg är 1.20 m hög. Utanpå, kraftigt flätverk. Inuti, fodrad med svart sammetsliknande tyg. Liksom ballongen är den tillverkad i England - av en svensk företagare, Lindstrand Balloons. Korgen är uppdelad i fem bås, fyra för passagerarna och ett i mitten för föraren. Det får plats 4-5 personer i varje bås.

 

Nu ska ballongen vecklas ut. 

 

 Den är lååång!

 

Brännarna ska provköras.

En massa rep ska fästas.

 

Kall luft blåses in med hjälp av två fläktar tills ballongen är fullt utvecklad. Sen är det dags för brännarna som värmer upp luften. Ballongen börjar ta form. Det är en mäktig syn.

 

Snart får vi alla dra för allt vad vi är värda i ett långt rep fäst högst upp i ballongen, så att den inte flyger iväg.  Korgen är förankrad vid bilen. Vi förflyttar oss framåt längs repet medan vi håller det hårt och stretar mot ballongens sug att stiga.

Nu är det dags! Vi är 18 personer som mer eller mindre graciöst klänger oss över kanten in i korgens fyra rum. (Det finns två hål som fotstöd på kortsidorna.) I mitten står ballongföraren Simon. De som ska köra i följebilarna lossar korgen från bilen. Simon kör brännarna, några sekunder i taget.

Vi lyfter!

Efter bara några minuter är det gula släpet och följebilarna små prickar i landskapet.

Volare, åh åh...

Det är alldeles tyst utom när brännarna kör igång i ca 9 sekunder då och då. Nästan ingen talar. Det är så lugnt och fridfullt. Man blir avslappnad och bara njuter.

 Korgen roterar sakta, så att vi får uppleva utsikten åt alla väderstreck. Vi ser sundet, danska kusten, Ven, Helsingborg, Råå, Glumslöv, Landskrona i soldiset åt väster. I nordost sträcker sig Söderåsens långa gröna rygg. Här och där gårdar, klungor av hus, ibland små samhällen, som Bjuv, Billesholm, Ekeby, Tågarp. Men mest är landskapet ett lapptäcke av välskötta grönskande åkrar och ängar, tillsammans med lummiga alléer och skogsdungar. Jag sänder en tacksam tanke till Skånes bönder. Det är en välsignelse att det finns så mycket natur här. Måtte framtida generationer få uppleva ett grönt Skåne! Och barnen i de skånska städerna - måtte de lära känna naturen, som finns så nära dem!

Vilket smycke i landskapet!

Vinden för oss öster om Landskrona. Kända trakter. Det var här jag växte upp, i Landskrona med omnejd. Fast jag minns inte det vattenfyllda stenbrottet.

Oh, nu flyger vi nästan över huset på Rönneberga backar där Claes' systerson och sambo är i full färd med förberedelser inför sitt bröllop nästa dag!

Senare i bilen på väg tillbaka till startplatsen berättar Simon att det händer att man gifter sig i en luftballong. Han hade för inte så länge sen en flygning  med ett brudpar, deras närmaste, en präst och en trumpetare. Vigseln förrättades så att säga i himlen.

Dags att landa. Simon söker en lämplig plats. Vi är nära Sireköpinge. Kyrkans vita trappgavel lyser i kvällssolen. Vilken överraskning att få se Sireköpinge från ovan! Här föddes jag och tillbringade de tre första åren. Det var en fin start på livet. Det känns härligt att sluta färden här.

Flygningen ska egentligen bara vara i en timme, men nu när det växer gröda på alla åkrar får vi njuta i ytterligare tjugo minuter, tills Simon hittar en klöveräng som vi kan landa på. Nu är vi på lägre höjd och det är också en upplevelse. Vi ser hur hararna sitter i fälten och funderar på hur de ska bete sig, åt vilket håll de ska springa. De har olika strategier, en skuttar framåt, en tvärar över fältet åt ena hållet, en tvärar åt andra hållet, en sitter länge stilla innan den hoppar i zickzack under oss.

 Landningen

 

 Claes hittar den exakta landningsplatsen på Google Maps: öster om Asmundtorp.

 

 Korgen dunsar i marken en åtta gånger och gungar betänkligt i vinden när vi landar, men Simon är skicklig och lägger korgen sakta på sidan. Utklivningen sker utan estetiska finesser. 

 

Sedan följer nedmonteringen medan skymningen sänker sig över klöverfältet. Följebilarna möter upp och markägaren kontaktas och tackas som sig bör.

Ballongen är tung! Alla hjälps åt att bära den till fodralet.

 

För att få ballongen i fodralet håller vi i kanten och hoppar för att skaka ner ballongen. Sen pressar vi ut den resterande luften på ett mycket bekvämt sätt.  

När allt är packat följer traditionsenligt en ceremoni då vi skålar och döps i champagne. (Jag har aldrig haft champagne i håret förut, vad jag vet).  Simon berättar den intressanta historien om de första franska luftballongmakarna, som först mötte stort motstånd från kyrkans män men som omsider adlades av Ludvig XVI. Vi dubbas också till "ballonggrevar" och "ballonggrevinnor" - av Asmundtorp - och får var sitt diplom som bevis på titeln. Med denna lekfulla ritual avslutas det hela.

Att flyga på det här viset är inget som kräver mod eller andra beundransvärda egenskaper. Man får bara vara beredd att stå i en timme eller mer. Men det var ändå lite äventyrligt att hänga 400 m ovanför marken i en korg fäst med ganska vanliga rep vid en ballong av tyg.  

Tack min kära Claes för flygturen över vårt vackra Skåneland den här sommarkvällen. Du gav mig ett underbart minne.

Skuggspel

Katja upptäckte Benjaminfikusens skugga i gardinen vid köksbordet. Fantiserade om vilka figurer hon såg och ville undersöka "källan". I och med att hon gick bakom gardinen, var hon då medveten om att hon då själv skapade ett skådespel?

Gästbloggat av Claes

Katja vid tangenterna

 

Katja vill börja i musikskola, säger hon. Nu ska hon spara ihop till det. Här spelar hon andanteslingor tvåfingrigt. Bredvid sig på golvet har hon placerat sin hjärteask (som innehöll Ahlgrens choklad vid Alla Hjärtans Dag). För att vi vuxna ska fatta vinken har hon lagt i sina egna pengar. På Lilla Fiskaregatan ser hon ju nästan alltid gatumusikanter med en låda eller hatt bredvid sig. 

Jag saknar Katja. Ser henne alldeles för lite nu. Måste snabba på med mitt tidskrävande projekt. Tänka snabbare. Ligga i. 

Längtar!

Hjärteägg

...eller äggingenjörskonst?

Lisbeth undrade (med all rätt) vad i hela friden jag planerade inför påskmiddagen med hennes barn och barnbarn. Min "beställning" bestod bara i 4 hårdkokta ägg. Resten skulle jag fixa.

Då jag radade upp en v-formad hårdpressad bit papp, två blyertspennor och gummisnoddar blev förvirringen inte mindre. Gladpack (vilket namn...) behövdes också. Kommentaren "Vad i hela friden??" hängde obesvarad i luften.

Vad slutresultatet skulle bli visste knappt jag heller men ett visst hum om processen hade jag. Tyckte nästan synd om de nyskalade äggen där de låg inklämda i "vaggan". Bakbundna, fjättrade och oförmögna att komma loss. OK - ägg har inga ben eller armar men de kan i alla fall rulla till skillnad från dessa!

Den synliga (fjättrade) delen av projektet såg lite lustig ut. Associationen gick snarare till stjärthalvor än aptitliga ägg. Då äggen svalnat och gästerna satt till bords var det dags att kolla om projektet lyckats.

 

Jodå, vissa ägg blev jättebra medan andra krävde mer av ens fantasi. Inte illa för första försöket att göra något annorlunda av kokta ägg.

 Något att göra för nästa Alla Hjärtans dag-frukost!

Gästbloggat av Claes

Sommartid på "Vita Huset"

...eller "Inside job".

Sista helgen i mars, på söndagen då Universitetshuset är tomt och tyst, smyger en ensam gestalt runt och utför en sällan observerad ritual. Få är invigda och utvalda att verkställa den. De som normalt arbetar här är knappt medvetna om vad som pågår bakom kulisserna.

Kulissen i detta fallet är rum 316a. Frågan är inte vem som döljs bakom denna dörr utan vad. Skulle du händelsevis passera här utanför i korridoren vid rätt tillfälle och är obekant med husets hemligheter, kan det hända att du blir överraskad/perplex/konsternerad, kanske till och med skrämd från vett och sans.

Nej det spökar inte (jo kanske, men om det berättar jag i senare inlägg) på Universitetshuset i Lund - du har bara råkat passera det stora tornurets urverk och hört klockans höga "Dongande" slag.

En av mina vaktmästaruppgifter (tillsammans med min kollega Lars-Göran) innebär att ha översyn på klockorna i Universitetshuset och den med det största och mest imponerande urverket är Tornuret (som syns utifrån Universitetsplatsen).

På den här videosnutten kan du följa hela processen med omställningen till sommartid. För den observante blir jag avslöjad som morgontrött då justeringen skedde på sena förmiddagen. Omställningen kan bara ske under dagtid för annars ser man inte visarna... Liksom med alla gamla ur/klockor måste de få lov att slå alla sina slag vid justering. Det som är speciellt för detta ur är att det har ett slag för kvart över (den akademiska kvarten) men inget för halvtimmen.

Det jag missade att visa på filmsnutten var de tunga blyvikterna (lod). Har för mig att de väger hela 75 kg styck. En rejäl vev krävs för att dra upp uret två gånger i veckan året om. Lite trixigt är det att få visarna exakt rätt då det är skuggan av visarna på urtavlan man har att gå efter. Som en extra kontroll, brukar jag gå ut på framsidan av huset och se om inställningen blev bra. Den slutliga intrimningen brukar vi göra under nästkommande vardag då vi går efter "verkligheten" (klockslagen) och inte en bedömning på 15 meters håll.

I oktober upprepas processen fast då tillbaka till normaltid. Man drar som sagt inte klockor/urverk baklänges så då får vi snällt stoppa klockorna och vänta en timme innan vi kan starta dem igen.

Gästbloggat av Claes

Vårkänning

...eller "State of the Colony".

Ett vårtecken är kanske att man får en lust att se hur det står till med kolonistugan? Visserligen har jag varit där vid några tillfällen under vintern och fyllt på fröautomaten för småfåglarna men inte känt en längtan att stanna där en längre stund.

Nästan all snön har försvunnit och jag hoppas verkligen att det inte kommer mer snö nu! Enough is enough! Misstänker att det är fler än jag som önskar att Våren får en chans innan det är dags för Sommaren.

När jag betraktar kolonin så här "naken" innan allt formligen exploderar i växtkraft, är det lättare att planera och fundera på kolonins framtida utseende. Omvandlingsprojektet kanske kommer igång under 2014?

Tänk att man kan glädjas så åt dessa små knoppar som trotsar vinterkylan! Vad det är? Har inte den blekaste aning! Trots att jag borde veta vid det här laget är det alltid en härlig överraskning att se vad som kommer upp.

Gästbloggat av Claes

Fantasia på Vita Huset

Hade privilegiet denna kväll att jobba under konserten "Fantasia" med Lunds Akademiska Blåssymfoniorkester i Aulan på Universitetshuset!

Med min iPhone spelade jag in finalstycket "Pomp and Circumstance" av Sir Edward Elgar. Nästan så det rycker i armen och man vill vifta med "Union Jack" - så pampigt är/var det!

Musse Pigg-maskoten hade någon i publiken tagit med från Disneyland Paris.

Ett alldeles för kort (fick tyvärr inte med mer) smakprov av "Firebird Suite" av Igor Stravinsky. Aulan kommer verkligen till sin rätt med så här pampiga konserter. Man kan bara undra varför inte fler kom och kunde njuta.

Gästbloggat av Claes
Efter ett antal försök lyckades jag till slut lägga upp bilden med ljudklippet. Varför gick det inte från början med en längre del av "Pomp and Circumstance"? Nu kortade jag ned klippet till ynkliga 50 sekunder och då gick det. "Anonymiserade" även bild och ljudfil. Jag tog bild och ljud med min egen utrustning - har alltså inte kopierat någon CD och olagligen lagt ut. Mysko iaf!