Lucia 2011

Hemma igen! Efter tre intensiva månader i USA kom jag hem till Sverige-Skåne-Malmö/Lund den 12 december, lagom till Lucia.

För Claes var det Lucia både morgon o kväll. På morgonen bjöds personalen på lussekaffe på Athén, och på kvällen tjänstgjorde han vid Luciakonserterna. Här är en bild han tog i universitetshuset atrium.

Jag åkte till Malmö för att vara med på lussefirandet på Katjas dagis tillsammans med April o Emil. Så roligt det var att se dem igen!

Emil hade hand om ljussättningen vid Malmö stads luciafirande på Stortorget, men han var klar med förberedelserna där så att han också kunde komma till Katjas dagis mitt på eftermiddagen.

"Varför har inte Katja på sig ljuskronan?" viskade April när barnen tågade in och ställde upp sig vid ena väggen mittemot föräldrarna o andra anhöriga. Svaret: Katja hade tyckt att den klämde. Att vara den utkorade ljusdrottningen, den enda med krona, det som gjordes så viktigt när jag var liten, det gäller inte längre på Katjas dagis. Alla barn som vill får ha luciakrona. För Katja är det precis lika fint att ha glitter i håret.

Flickan med randiga strumpor är Katja.

Och här är högra halvan av de härliga dagisungarna. (Bilden blev lite suddig men du ser nog ändå hur söta de är.)

Kul att flickorna kan vara både tomtar och pepparkakor nuförtiden. Det minns jag inte att vi kunde under min barndom. För två år sen var Katja pepparkaka. Då såg hon ut så här:

Vilken fin hemkomst det blev!

Glorious Christmas Concerts

Den 4 december hade vi förmånen att bli bjudna av Susan Myers på en julkonsert "That Glorious Song Of Old" i hennes kyrka, Marble Collegiate Church, på 5th Avenue i New York.

Vi fick uppleva en fantastisk föreställning! Förutom en känslosam, stundtals kvick, predikan, underbar körsång, fantastiska musiker, hade de en dansare (tillika del av kören), Cameron Jones som illustrerade en av sångerna ("The Dance" av Kemper Crabb) med sin dans. Kom till att tänka på dansaren som framförde ett dansnummer under "Innovation In Mind" på Lunds Universitet 2010.

Väl ute på gatan efter konserten, stannade vi upp en stund och beundrade kyrkans fönster. Ett lite modernt inslag är stadens siluett i ovankanten.

Tyvärr kunde jag inte ta bilder under själva konserten så att ni kunde fått uppleva den fina ljussättningen... och sången!

Tack Susan för den upplevelsen!

Den 9 december var det dags för nästa konsert, nu i den vackra Aulan i Universitetshuset. Tänk vad proffsig ljussättning kan göra på en redan fin sal!

Hade först inte tänkt att bevista konserten då jag fortfarande var hängig och förkyld efter resan men jag är glad att jag kom!

Universitetshuset ligger verkligen på rätt adress: Paradisgatan!

Rektor Per Eriksson höll tal

Alla anställda var inbjudna och de som inte kom, gick verkligen miste om en stark upplevelse och något mycket vackert. Som tröst kan ni se ett kort klipp jag tog med min kamera. Lite skakig bild men "you get the picture".

Akademiska kapellet och Lunds Akademiska kör under ledning av
Director Musices Patrik Andersson och Kördirigent Cecilia Martin-Löf

Missa inte nästa års konsert!

Gästbloggat av Claes

Quilts - kvinnors konst

Jag är fascinerad av quilt-kulturen här i USA. Här är några exempel:

Modernt Yo-yo quilt, ett samarbete av många kvinnor i Westbury på Long Island.
Nu i Kathy Handys ägo.

Följande quilts är från Delores hem.
Här ett gammalt vardagstäcke av avlagda skjortor och blusar.

Delores har själv sytt detta täcket av corduroy (manchestersammet).
Annars är quilts i regel en kollektiv skapelse.
Här finns många av hennes favoritplagg från uppväxten.

Det här är ett äldre quilt som kvinnor på Delores' fars sida sydde för 100 år sen. Allt sytt för hand. Kvinnorna hann nog samtala om både det ena och det andra under dessa symöten!

Detta är Delores' stolthet. Ett otroligt fint arbete, över 100 år gammalt. (Förstora o njut!) Det kommer att hamna på museum, ännu inte klart vilket.

Jag kommer att skriva mer om quilts.

Under tiden, här är ett berömt exemplar: the Mary Todd Lincoln Quilt som syddes av Elizabeth Keckley, f.d. slav, sömmerskan som blev Mrs. Lincolns vän och förtrogna. En pjäs om deras vänskap skulle ha haft premiär nästa säsong på Washingtons Arena Stage, men den fick ställas in p g a minskade anslag till kulturverksamheten här i DC. Men den kommer att sättas upp, kanske om ett år.

Jag måste också nämna the quilts of Gees Bend. För mig är det särskilt intressant eftersom Gees Bend ligger i den delen av Alabama som mina vänner ur Handysläkten kommer från.

Nu ska jag återgå till packning för hemresan. Det har varit en fantastiskt fin höst, mycket har hänt under de här tre månaderna, men nu är det dags att komma hem och tända ljus i vintermörkret och fira Lucia och jul tillsammans med mina nära och kära. Åh jag längtar!

En bok om quilts från Hawaii väntar redan därhemma. Den Claes... En till quiltbok är beställd och kommer efter jul, säger han. Det är så roligt att utforska nya områden och utveckla nya idéer tillsammans!

Jag ska inte avslöja än varför vi är så inne på quilts. År 2012 - here we come!

The Calligrapher's Granddaughter

Detta är en av Delores goda vänner, Gloria, konstnär, konsertpianist, origamist. Syster till Gene som skrev om deras mor, The Calligrapher's Daughter.

Gloria kom idag till Delores hem och lärde mig hur jag kan sätta upp håret i "French braids".
Övning ger färdighet...

Gloria har gjort denna tavlan till Delores

Glorias vackra askar

The oak box

The icicle box

Jag fick en CD med bilder på olika askar som hon gjort. Alla är olika och mycket vackra.

Hon berättade också om hur det var att växa upp i USA som korean+amerikan på 50-talet. Komplicerat. Two warring souls in one body, som W.E.B. DuBois uttryckte det i The Souls of Black Folk. Det gäller för alla som måste behärska två skilda, ibland oförenliga, sociala kodsystem.

Vi hade en fin dag tillsammans, Gloria och jag.

Susan Myers Christmas Party i New York

I många år har Susan Myers, Lisbeths vän sedan tonåren, haft ett Christmas Party den första fredagen i december och nu var det äntligen möjlighet för mig och Lisbeth att närvara!

Den andre december bar det av till den fashionabla lägenheten vid Bryant Park på Manhattan.

Lisbeth t v (iförd plagget jag köpte i Shanghai) och Susan i bakgrunden. Tyvärr registrerade jag inte namnet på damen till höger. Två personer kände vi däremot väl: Lisbeths syster Viveka och hennes Mike! Det var totalt 90 gäster som dök upp under kvällen. (Lägenheten mittemot hade också upplåtits för festen.) Det var nämligen Susans sista Christmas Party, för efter 30 år på Manhattan flyttar hon nu "hem" till Virginia.

Susan hade engagerat ett antal personer som tog hand om servicen och däribland bartenders som fixade allt i dryckesväg man kunde önska sig. Deras Eggnog gick åt som smör i solsken. För att inte tala om ett oräkneligt antal Gin&Tonic!

Själv passade jag på att beställa en "Manhattan" på Manhattan (jag måste ju pricka av "The Bucket List").

Resultatet blev bättre än jag hoppats på. Jag fick en speciell variant; "Lower East Side Manhattan". Ångrar djupt att jag missade receptet!

Jag med min "Manhattan" och mitt pris som mest långväga gäst. Susan håller i en kasse från Sverige (!) som hon hade sparat sen sitt förra besök i Skåne.

Fler bilder följer...

Gästbloggat av Claes

The Presidential Squirrels

Från ett "White House" (Universitetshuset i Lund) till ett annat. Inför poseringen framför Vita Huset, tog jag på min souvenir jag köpte i The Spy Museum. Kepsen med texten "Deny Everything" tyckte jag passade bra...

Under vår rundtur i Washington DC upptäckte vi dessa oblyga krabater framför The White House som jag döpte till "The Presidential Squirrels".



Gästbloggat av Claes

Tracys salong

Delores har gått till samma frissa i 25 år, Tracy Maguire. Förra veckan hängde jag med Delores när hon skulle klippa sig, för sen skulle vi besöka Eastern Market som ligger i närheten. Eftersom jag behövde trimma luggen åkte jag dit själv idag.

Här är Tracys salong:

Och här är Tracy själv:

Hon gjorde en "fransk fläta" - French braid - och sa att med träning kan du göra den själv. Hmm, jag kan nog inte ägna tid åt det nu när jag har så mycket att skriva om. Men det är roligt att prova olika frisyrer. Så här blev flätan när Tracy gjorde den:

När jag skulle betala ville Tracy inte ha en cent. Jag var Delores' vän, o Delores var hennes gamla kund, och dessutom hade hon tid just då, sa hon.

Jag frågade henne om jag fick lägga upp hennes bild på bloggen. Javisst, och hon fick adressen. Vi pratade om hur lätt det var att blogga, och hon sa att det skulle vara roligt att börja, hon hade nog funderat på det, för hon hade så mycket att skriva om. Enligt Delores, som följt henne genom åren, är det ett understatement. Vem vet, kanske det här blir den puff hon behöver för att sätta igång med en egen blogg.

Tracy, if you are checking out this entry: Thank you for fixing my hair so nicely today, and good luck with your blog! I will be one of its readers!

2 x Shakespeare

Synetic Theater ger "The Silent Shakespeare Festival" den här hösten, med MacBeth, Othello, Romeo & Juliet. Delores skaffade biljetter till Othello den 3 nov. Det var en fantastisk föreställning.

Teatern har funnits i ca tio år här i Washington (närmare bestämt i Crystal City nära Pentagon i Arlington). Den grundades av Paata och Irina Tsikurishvili, som växte upp "bakom järnridån", i dåvarande Sovjetrepubliken Georgien, och drömde om att få uttrycka sig fritt.

Här är Paata Tsikurishvilis beskrivning av teatern och Othello:

"Since Synetic's inceptions, we have worked with 'the art of silence.' Our debut production, Hamlet...the rest is silence, was our first effort to take the words from one of the most iconic works of drama in history and tell the story with a different vocabulary. Far from being a mere twist on Shakespeare, however, this production heralded the start of our exploration of a new form of theater."

"Newcomers to Synetic may think there is contradiction inherent in all our acclaimed wordless Shakespeare adaptations: how is it that these timeless works can be performed without the essential text? For me, Shakespeare's plays are written in a universal language, having been translated and adapted for audiences around the globe. And in fact, the text serves as a basis in all of our work: it provides us not only with the story but incredible imagery, archetypes and metaphor, all of which are heightened to create an immersive stage experience that we feel 'in our bones'."

"Othello is a deeply psychological play and allows us to play freely in the surreal and abstract world, in which Iago is literally fractured by jealousy, envy and ambition, in which Othello's own dark thoughts and imagination are brought to life in on-stage projections, and in which when seen in the right light, the most beautiful gesture can bring about the greatest tragedy."

Det var en stark upplevelse. Det är inte tyst teater, bara ordlös - pantomim i ett specialkomponerat "soundscape". Skådespelarna är också dansare, underbar koreografi! Och Emil, spännande ljussättning!

Finns det något som liknar Synetic Theater i Skandinavien? Det närmaste är kanske Cirque du Soleil. Tänk att den kommer till Malmö i januari! Vi skaffade biljetter innan jag åkte. Det blir vår julklapp till Katja och oss själva!

Det här var den andra fantastiska Shakespeareupplevelsen i år. Den första var The Comedy of Errors som jag såg med Viveka på det gamla renässansslottet i Helsingör den 3 augusti. Det var en skådespelartrupp från London som spelade på borggårdens "Hamlet-scen". En magisk teaterafton.

Tack Viveka för att du frågade om jag ville se detta med dig. Jag hade missat det annars. Och så roligt vi hade!



Shakespeare!

Intervju med Burt D'Lugoff

Nu har jag just kommit tillbaka till DC efter en andra intervju i Baltimore med Burt D'Lugoff. Den första ägde rum för två veckor sen. Han var högst upp på listan av personer jag ville intervjua under den här USA-vistelsen. Så roligt det var att prata med honom! Högintressant.

Vid första intervjun

Vid andra intervjun idag

Burt D'Lugoff var en av Robert Nemiroffs och Lorraine Hansberrys allra närmaste vänner. Han var med och producerade pjäser av dem båda. Hansberry tillägnade Robert Nemiroff och Burt D'Lugoff sin andra pjäs, The Sign in Sidney Brustein's Window.

Burt D'Lugoff och hans bror Art D'Lugoff ordnade konserter på 50-talet och 1958 startade de The Village Gate i Greenwich Village, New York. Art fortsatte att driva den legendariska klubben och Burt blev läkare i Baltimore, men bröderna ägde klubben tillsammans. The Village Gate höll igång till 1993. Wikipediaartikeln om The Gate nämner inte Burts roll. Han syntes ju inte.

I Baltimore syns han däremot. Det är till stor del hans förtjänst att The Bayview Medical Center införlivades med Johns Hopkins och växte till ett sjukhus där det nu arbetar 3000 läkare och forskare. Därför är det ett porträtt av honom i sjukhusets foajé.

Dr. Burt D'Lugoff i foajén till Johns Hopkins Bayview Medical Center i Baltimore

Vilket material jag har med mig hem till Sverige! Det hade varit värt att komma hit till USA enkom för de här två intervjuerna. Jag har fått mycket stoff för Hansberryboken och webbsajten. Och nya insikter. Ni får se så småningom!

"Must-sees" i New York

1987 gjorde jag min förra tripp till USA och jag skulle såklart klämma in så mycket som möjligt. Landade på JFK Airport och bytte genast till transfer på ett Piedmont-plan till Newport News i Virginia för ett kort besök på Gambrofabriken där.

Tripp till Colonial Williamsburg med lånad bil.
Nästa anhalt; Orlando/Florida. Epcot Center, Seaworld, Disney World..

Ett måste var sedan LA där jag bl.a. hälsade på min klasskompis (från tiden då vi gick på Jacobsskolan i Hässleholm) Egil Aalvik "Swedish Egil" på (då) radiostationen KROQ. Numera är han verksam på sin egen station Groove Radio - still going strong!

Universal Studios hanns också med såklart. Hyrde bil för tripp längs Highway 1 till SF - så himla vacker väg! Stadsrundtur och Muir Woods - snabba ryck.

Sista stopp 1987: New York med allt vad det innebar av långa promenader på Manhattan och några musikaler, bl.a. "Starlight Express" och "42nd Street"

Turistbroschyr anno 1987

Utsikt från Empire State Building. Tog ett foto i vardera vädersträck. Här utsikt mot WTC.

Fram till 2011 och nya planer!

Genom min favorit-podcast "TED-Talks" fick jag i juli ögonen på "The High Line" i New York. Robert Hammond höll ett inspirerande föredrag om denna järnvägsbits historia på sydvästra Manhattan.

"High Line" badge

Alla sådana här "omöjliga" projekt (som sedan visar sig vara mycket framgångsrika) inspirerar mig mycket. "Det här måste jag bara uppleva!" sade jag till mig själv direkt då jag sett klippet. Med Lisbeths USA-projekt och mitt besök i november-december blir det verklighet! Av de saker vi kommer till att uppleva tillsammans är detta absolut Nr 1.

Är man det allra blygsammaste "Seinfeld"-fan, har man inte missat avsnitten med "The Soup-Nazi". Al Yegenah (originalet som blev förebild till TV-seriens arga affärsinnehavare) blev en superkändis med sin lilla sopp-butik på 259 W. 55th St i New York.
Tom's (Seinfeld's "hangout") på Broadway and 112th Street är även det ett ställe för den inbitne att besöka/pricka av.


Som den Mac-freak jag är, är ett besök på New Yorks Apple store på 767 5th Avenue ett måste.


Ska självklart hinna med ett besök på MoMA. Kanske åka upp i Chrysler Building. Som den teknikfreak jag är, slinker jag kanske in på en genuin gammal Hardware-store.

För att inte tala om vad vi ska se i Washington DC... jo förresten, Air & Space Museum vill jag uppleva. Och Spy Museum hade varit kul, och...

Gästbloggat av Claes

Rosa Bandet

Vill gärna uppmärksamma en lovvärd kampanj; Rosa Bandet.

För några veckor sedan köpte jag ett antal "Rosa Bandet"-band. Tänkte att det kunde vara en fin extra present till Lisbeth´s vänner som vi ska besöka i USA.

Hade någon uppfattning om att detta var en svensk idé tills jag läste i Sydsvenskan att...

Sydsvenskan 14 November

Forskning kostar och det känns bra att stödja denna kampanj som i årets upplaga fått in ca 45 miljoner kronor!

Gästbloggat av Claes

"Mat & Molekyler"

Den 17 november var det en välbesökt matmässa på Lunds Universitet i kemins tecken.

Då jag bara hade möjlighet att lyssna till ett av föredragen var det lätt att välja.

Lotten föll på Lisa Förare Winbladh som berättade om "Umami: Läckerhetens kemi - Om sambandet mellan otvättade fötter, mögelost och världsfred". För några år sedan följde jag med på flera av hennes "Matkaravaner" i och kring Möllevångstorget i Malmö så jag kände till hur fängslande hon kunde berätta. En veritabel ordekvilibrist!

Ett kul citat (som hon numera använde metaforiskt till sin man) var att;

"Gamla hönor ger den bästa buljongen"

Ett annat ordspråk (Japanskt/Kinesiskt?) vi fick av Lisa löd såhär:

"Du förlänger livet varje gång du smakar något nytt"

Enligt logikens lagar skulle man då alltså, teoretiskt, kunna leva för evigt.

Annan klokskap som kom fram:

• Färsk Libbsticka är en hejare på att framhäva Umami-effekten!
• Torkade kantareller ger mycket bättre smak i/till maträtten än färska.
• Herbamare (kryddblandning) lär många köpa...
• En annan produkt "Taste No 5" (den femte smaken - Umami) blir nog också poppis.
• Om ni måste använda "smakförhöjare" (salt/kryddblandningar) på tomaterna, har ni köpt fel tomat.

Provade på "1000-års ägg"

Lisa blev omringad av alla "fansen" efter det populära föredraget.

Atriet, balkongen och Pelarsalen var fyllda av alla matintresserade besökare. Det kändes skönt att allt slit med möbleringen blev till en uppskattad mässa för allmänheten.

Även utomhus fick nyfikna ett kunskapslyft i matens kemi.

Gästbloggat av Claes

P.S Köpte såklart Lisas bok "Matmolekyler" och fick den signerad med texten "Ha det Molekul i köket"

Tillägg:

Här är Sydsvenskans artikel från fredagen 18/11.

Kom till att tänka på en världsberömd kock som också intresserat sig för kökets kemi; Heston Blumenthal. En av de mest fantastiska böcker om matlagning är "The Big Fat Duck Cookbook". Har ni chans, så kolla in bokens fantastiska fotokonst!