I naturen finns de fiffigaste lösningarna

Måndag morgon en timme för tidigt säger kroppen. Dags för sommartidstillvänjning. (Säg det ordet fem gånger i snabb följd!)

Försöker vakna o få upp ångan. Det ser ut att bli en fin dag och jag vill till kolonin efter mitt skrivpass, för nu kryllar det av liv i myllan. Kirskålskampen har börjat. Naturen väntar inte.

Apropå naturen: Claes hittade ett fantastiskt program på UR: "Naturens uppfinningar", som vi såg på veckoslutet. Vilka framtidsperspektiv det gav!

I naturen finns lösningar som är mycket mer avancerade än vad människan har tänkt ut. I stället för 1700-talsfilosofernas "Tillbaka till naturen" gäller snarare "In i framtiden med hjälp av naturen". Tänk till exempel vilka annorlunda och smartare hus vi människor kommer att bo i när vi lärt oss förstå och tillämpa naturens byggteknik! Som det är nu använder vi ju jordens resurser så primitivt och slösaktigt.

Mänskligheten är ung, har så mycket kvar att förstå innan den blir vuxen. Hoppas den överlever tonåren. Den? Vi!

Men vi har kommit en bra bit på väg i alla fall. Låt dig inspireras av programmet!

Claes lapar vårsol

Claes har fullt upp på jobbet men häromdagen kunde han unna sig en stunds utövande av en urgammal skandinavisk hednakult runt vårdagjämningen: soldyrkan.

Kulinarisk upptäckt och årets kärleksfilm

Vårdagjämning igår, och persiskt nyår. Cyklade till Lotta och vi promenerade 300 m till Vipeholms restaurangskola, där faster Ann bjöd Viveka, Lotta och mig på lunch.

Vi placerades vid ett vackert dukat bord med vikta tygservietter, och artiga ungdomar i svart och vitt tog hand om oss.

För att anpassa sig till den nya gymnasiereformen som ändrat om i årskursernas innehåll har man fått dra in på servering vid bordet på tisdagar denna terminen, så den här dagen fanns det i stället en förrätts- och en huvudrättsbuffé med olika läckerheter. Men vi blev serverade dryck, dessert o kaffe.

Det var jättegott och vi åt, njöt och pratade för fullt. (Viveka åker till sin Mike på fredag för en intensiv vecka. Stora grejer på gång för dem. Lotta hade bestämt sig för att bjuda sin familj på persisk nyårsmiddag idag. Med mera samtalsämnen.)

Tack Ann för en härlig lunch! Tänk, där har den legat hela tiden, Vipans restaurang, men inte förrän nu, tack vare vår faster, är den "på vår karta". Absolut ska vi besöka den igen! Men man måste beställa bord där i god tid, för det är många som har upptäckt denna kulinariska oas.

Emil gick ju också på restaurangskola, Jenny Nyströmskolan i Kalmar, och det är roligt att både han och April är måna om att själva laga näringsrika (vegetariska) måltider trots att de har fullt upp. Ingen risk att de faller i fastfoodfällan. Det syns på Katja att hon äter bra.

Jag var så mätt (och yr av vinet?) efter lunchen att jag fick stanna ett tag hos Lotta innan jag cyklade hem. Låg på hennes soffa rent utslagen och uppknäppt. Kom iväg efter uppiggande kaffe+konversation med Lotta o Jasmin.

På kvällen var Claes på Bishop's Arms för månatliga grabbgängträffen, och jag cyklade till Mejeriet för att se en ny koreansk film: Planet of Snail.

DocLounge, arrangörerna, hade ordnat en fin temaafton med koreansk soppa (som jag hade tänkt smaka på, men jag var för mätt så det skippade jag), demo av braille-fingerspråket som man kunde prova på, och två koreanska studenter som DJs av koreansk popmusik.

Filmen var stark, gripande. Det är en kärleksfilm om en ung man som är döv och blind och hans hustru som lider av en ryggradsskada och är mycket liten och puckelryggig. Man blir alltmer fäst vid dem. De är så fina människor, Young-Chan och Soon-Ho, och deras förhållande är så vackert.

Intressant, förresten, att filmen är en koreansk-finsk samproduktion. (Ja, den påminner lite om Kaurismäki.)

Ett lustigt sammanträffande: Vi tittar inte mycket på TV men Claes hade uppmärksammat ett program som han föreslog vi skulle kolla på i förrgår, och det var just om Korea! Det var en fin dokumentär om när New York Philharmonic Orchestra åkte till Pyong Yang i Nordkorea och spelade där i februari 2008. Såg du det? Här är ett Youtubeklipp när orkestern som avslutning framför ett arrangemang av en mycket känd koreansk folkvisa, "Arirang". Vad man inte ser på klippet är hur några av orkestermedlemmarna efter konserten vinkar adjö till publiken och hur några vinkar tillbaka och sen fler och fler, och där står de sen alla o vinkar adjö till varandra, många med tårar i ögonen. Tala om att bygga broar med musik.

Men musikens värld kan Young-Chan aldrig uppleva. Han är ju från sniglarnas planet. Han liknar sig vid en snigel, för han kan bara kommunicera genom känseln. Och ändå är hans liv utan ljud och bild rikare än mångas. Soon-Ho är en levnadskonstnär, och i livet med henne har Young-Chan blivit det också.

Vilken dag av glädje och vänskap!

Magnolians tappade gren

En gren på ett av magnoliaträden på Universitetsplatsen bröts av på grund av röta i slutet av februari.

"Felanmälde" skadan (var orolig för ytterligare skada om "såret" inte togs omhand) till fastighetsägaren, Statens Fastighetsverk.

Då jag är hopplöst intresserad av trä i allmänhet och tar tillvara prov på olika träslag (till Lisbeths förtvivlan ibland), tog jag såklart tillfället i akt och sparade magnolia-grenen för framtida projekt.

Hade inga större förhoppningar om att de kvistar jag sparade skulle fylla annan funktion än rent dekorativ med sin knotiga karaktär. Vackra i sig själva helt enkelt!

Fyllde en sopsäck med kvistarna och tog hem till Lisbeth. Hade tänkt bistå Lisbeth efter jobbet i arrangerandet. Tog med sekatören från kolonin men det visade sig att Lisbeth hade allt under kontroll och kvistarna hade fått ett fint hem i ett Höganäskrus. Allt sparades och de allra kortaste kvistarna fick även de en andra chans att utveckla sina knoppar i diverse krus.

8 mars

15 mars

Trodde aldrig att kvistarna skulle bli annat än dekorativa men de inte bara levde utan växte!

16 mars

Till vår överraskning lät de små knopparna oss ana lite av blombladens typiska rosa färg. Vi var uppspelta!

17 mars

18 mars

Senaste bilden. Ska det verkligen bli en fullväxt blomma till slut?

Fortsättning följer!

Gästbloggat av Claes

Vårtecken Nr 2

Vill bara påpeka att våren äntligen är här!

I går var det nämligen dags att "plocka ut" hojen. Visserligen blev det ingen längre tur men Oohh!! vad härligt! Utflykter i när och fjärran (dagsturer) med Lisbeth hägrar.

Gästbloggat av Claes

"Designated area"

Utanför "Byrålogen", nära personalingången, dök denna aningen suddiga skylt upp för några dagar sedan. Till skillnad från andra mer permanenta studentikosa "minnesmärken" i staden, är denna förmodligen ditsprayad med hjälp av en schablon.

Har än så länge inte sett någon följa uppmaningen (eller inbjudan) att här kan man kramas! Kanske kan upphovsmännen/kvinnorna fylla i texten så att alla förbipasserande utan problem kan läsa att det står "KRAMRUTA".


Det här vårtecknet (?) får mig att tänka på en kampanj som genomfördes bl a utanför stationen i Lund 2006: "Free Hugs Campaign". Underbart!

Den inledande textraden i låten som spelas under ungdomarnas kampanj, borde fler ta på allvar; "Did you give the world some Love today, babe?"


Gästbloggat av Claes

Kvinnodagen i Lomma, del 2

Det är den 8 mars. En bil kommer lastad med förväntansfulla damer och mat och dryck för en festmåltid. Nu har den anlänt till Lomma. Här är tre av kvinnorna på väg till "Damernas Berättarbyrå" (Claes' benämning på oss):

Faster Ann och mina systerdöttrar Elvira och Jasmin

Lotta, initiativtagaren och värdinnan

Elvira korkar upp vinet, påhejad av Ann

Viveka lyckades byta arbetspass på BB och kan vara med!

Kvinnor av två generationer möts i ömsesidig uppskattning

Vi skulle ju berätta om var sin kvinna som gjort intryck på oss. Är du nyfiken på vilka vi valde? Det var vi också, för vi hade inte en aning om vad de andra hade i åtanke.

Vilken spridning det blev globalt och tidsmässigt! Vilken spännande samling! En magisk berättarafton!

Lotta, Elvira och jag var fascinerade av var sitt kvinnoöde i historien. Viveka och Jasmin tog upp var sin romanförfattare som betytt mycket för dem, och Ann berättade om vår stora operasångerska, som hon har en speciell anknytning till.

Här är våra val:

Lotta: Juana Ines de la Cruz, som byggde upp det största biblioteket i 1600-talets Mexico.

Viveka: Han Suyin och hennes starka kärleksroman Skimrande dagar, i Kina på 1900-talet.

Jag: Harriet Tubman, i slaveriets o inbördeskrigets USA på 1800-talet.

Jasmin: J.K. Rowling och den magiska värld hon skapat med sin Harry Potter-serie, i UK nu.

Elvira: Olympe de Gouge, i franska revolutionens Paris på 1700-talet.

Ann: Birgit Nilsson, i Skåne och världen på 1900-talet.

För Viveka och Jasmin hade Han Suyins Skimrande dagar respektive Rowlings Harry Potter-svit spelat en viktig roll på deras väg in i vuxenlivet. För Viveka när hon gick på sjuksköterskeskolan här i Lund och saknade Mike: hur Suyin skildrade kärlek och sorg. För Jasmin, hur Rowling hade skapat en sagolik verklighet som man kunde få drömma sig bort till ibland när den egna tonårsverkligheten var för påträngande och jobbig.

De tre historiska kvinnorna från tre olika århundraden och tre olika kontinenter, Juana Inez de la Cruz, Olympe de Gouge och Harriet Tubman, var företagsamma, modiga, intelligenta, färgstarka personligheter, som trots att de var fångna i den tidens fjättrande fördomar (och blev straffade för sin djärvhet), lämnade sina avtryck och inspirerar oss än idag - det vill säga, om vi vet om dom!

Ann berättade om hur det var meningen att Birgit Nilsson, som enda barnet till en lantbrukare på Bjärehalvön, skulle ta hand om gården, o hur hon trots faderns motstånd fick chansen att utveckla sin sångröst, mycket tack vare sin skollärare, magister Pamp, och en sångpedagog i Åstorp. "Läs hennes memoarer!" rekommenderade Ann. Lustigt nog blev magister Pamps son o svärdotter två av Anns närmaste vänner, och sångpedagogens son var hennes kollega i många år...

"Det här kan vi väl göra om nästa år!", sa vi när vi skildes åt. Då var det midnatt. På en torsdag. Flera av oss skulle upp före kl 6 nästa dag, inklusive chauffören. Det är bra att den 8 mars infaller på en fredag nästa år.

Förresten, i förra inlägget om Kvinnodagen nämnde jag två emanciperade män. Nu måste jag tillägga att jag uppfattar de flesta männen i släkten som moderna. Särskilt de yngre. För dem är jämlikhet något självklart. Ur ett historiskt och globalt perspektiv är det hoppingivande. Men visst finns det grova systemfel kvar att åtgärda i vårt samhälle också, och invanda mönster som både män o kvinnor är fast i ännu. Jag med.

Sångstund med Katja och vårt blandade kulturarv

Den gamla Nu ska vi sjunga kom till heders idag och vi sjöng vinter-vår-sommar-visorna från anno dazumal, "När Lillan kom till jorden", "Alla fåglar kommit 'ren", "Har du sett herr Kantarell?" o alla dom andra som barn sjöng för över 50 år sen. När vi kom till avdelningen om djur ville hon komplettera med en klassiker som ännu inte hade komponerats när jag växte upp: Idas kattvisa. Här sjunger hon den lite tyst för sig själv.

Sen bläddrar jag vidare i boken som gav mig så mycket glädje som barn och ser ett uppslag som nu får mig att må illa och jag tänker på en framtida diskussion med Katja. En obehaglig påminnelse om hur vedervärdigt rasistiska vi var i Sverige på den tiden. (Se Maja Hagermans Det rena landet från 2006.) "I N-rland händer ibland att man får se på Nilens svarta strand"... "Familjen Krokodil"var säkert avsedd att vara en lustig sång om krokodilerna som gäspar käkarna ur led och måste till N-r-doktorn. Det är Almqvist & Wiksell som ger ut boken "på föranstaltande av Sveriges allmänna folkskollärarförening". Min bok är från 1953, 18:e upplagan. Vi har väl kommit en bit på väg ändå, vi är inte längre, de flesta av oss, så arrogant och blåögt omedvetna. Eller?

Vårt kulturarv.

Dagens kaka!

Tänk så händiga och omtänksamma kollegor jag har! Anna tog sig tid och kreativitet i går och bjöd alla på dessa mumsiga muffins till fikat i dag. Speciellt dekorerad och färgsatt dagen till ära.

Är den inte tjusig? Och den var goood!

Gästbloggat av Claes
P.S. Tack Lisbeth, för den fina kommentaren i förra inlägget!

Kvinnodagen 8 mars

Det är Kvinnodagen och aktiviteter krockar, mycket är på gång i Malmö-Lund. Jag ska inte delta i någon politisk manifestation eller symposium på universitetet, och tyvärr kan jag inte vara med Röda Kapellet och spela för svårt sjuke Gunnar idag (vilket inte har med Kvinnodagen att göra).

För mig blir det i stället en berättarkväll tillsammans med kvinnor i den inre familjekretsen. Det är Lotta som tagit initiativet och bjudit oss till hemmet i Lomma, där var och en av oss ska berätta om en intressant kvinna.

Jag har inte bestämt än vem jag ska välja, av alla de stjärnor som lyser på mitt himlavalv. Kanske den jag har siktet inställt på just nu? (Jag har kommit igång med skrivandet! Det är det jag ska hålla på med hela dagen - att fortsätta berätta historien om en stor liten kvinna ur amerikansk historia. )

Farzin kör oss till Lomma från Lund och kommer sen och hämtar oss. Jag uppskattar symboliken i min käre svågers insats.

Om alla män var som Claes och Farzin behövdes det ingen speciell kvinnodag.

När får vi en mannedag?

Big Boys Gone Bananas på Kino i Lund

Fredrik Gertten och hans amerikanske advokat Lincoln Bandlow - just komna från Stockholm och filmvisning+diskussion i Sveriges riksdag - var med på visningen av Big Boys Gone Bananas på Kino den 1 mars, sponsrad av advokatfirman Gullikssons (representerad av mannen med ryggen mot Claes' kamera). Kvinnan till vänster hälsar välkommen till Kino. (Missade tyvärr namnen.)

Efter filmen blev det tillfälle att ställa frågor till Fredrik och Lincoln. Jag minns inga spektakulära repliker men det rådde en skön stämning av yttrandefrihet...

Lincoln Bandlow och Fredrik Gertten på Kino

En advokat och en filmare som verkligen drar sina strån till stacken för att skapa en mänskligare värld. Inspirerande! Kino hade några DVD-skivor av Bananas, varav en inköptes av Claes som fick sin DVD signerad av båda männen med Tack/Thanks för hans support.

Här är en intervju med Fredrik i Sveriges Radios "Studio Ett" under Sundance-filmfestivalen i Los Angeles 30 januari, där han tar upp kontrasten mellan denna festivalen och den tidigare, när Doles hotelser fick arrangörerna att utesluta Bananas och massmedierna att framställa Fredrik som en lögnhals eller värre. Den här gången blir han firad och omkramad minsann!

Vårvintersöndag med Katja

Katja är på besök. Det är söndagmorgon. Idag vill Guldlock ha sin grötfrukost vid det egna bordet (ett fynd från St Erikshjälpen).

Katja får låna Claes' iPhone och prova en rolig app. (Han har aktiverat "flygplansläge" så att hon inte kan "shoppa loss".) För att hon ska slippa de vuxnas vakande blickar har hon krupit in under soffbordet, ett av hennes favoritställen. Men Claes' kameraöga hittar henne ändå!

Hon hinner leka lite innan det är dags att ge sig ut. Jag har tagit fram ett ugglepussel som väntat på att hon skulle växa till sig.

Det är lite klurigt att få alla ugglorna att passa in i ramen, det får bli en senare historia. Istället pusslar hon ihop dem familjevis och relationerna blir alltmer invecklade efterhand som leken fortskrider (fast den ut/invecklingen sker senare, efter videoklippet).

Farmorsmors fotvagga blir en alldeles lagom stor gungstol, ända tills gungandet blir för livligt och hon ramlar baklänges. Upp igen utan gnäll, en tålig tjej!

Vid tvåtiden hälsar vi på Pappa som jobbar på Kulturmejeriet idag (där elever från Lars Erik Larsson-gymnasiet övar sig i scenframträdande). Sen ska vi till trädgården för att se om det hänt något där. Vi går genom Stadsparken där en del av dammen fortfarande är täckt av is. Det är kallt, snålblåst.

I kolonin hittar Katja snödroppar, vintergäck och krokus och plockar årets första bukett.

Det är för kallt för att stanna i trädgården, och det är inte dags för Mamma att komma än, så vi går till lekplatsen bredvid.

När Katja åker rutschkana låtsas hon att hon hamnar i Amerika. Vilken liten skådespelare! När hon landar efter den korta rutschkanefärden, ser hon sig förundrat omkring, som om hon just klivit av flygplanet på andra sidan Atlanten, och säger "Var är jag?"

Sen kommer Mamma och Katja gömmer blommorna bakom ryggen och säger att hon har en överraskning. Claes som går bakom henne får en förmaning om att inte avslöja hennes plan. Hon ger buketten till Mamma och förklarar: "Den är till dig och Pappa. Ni får dela på den."

Dramat om Norrvikens trädgårdar del 2

Det finns lite hopp om att natur&kulturskatten kan få leva vidare! Kolla artikeln i dagens HD och kommentarerna som växer fram!