Katja ser tecknade filmer på olika språk med lika stort intresse tycks det. Här var det visst spanskt tal. Det har hänt att hon varit djupt försjunken i ett barnprogram på japanska. I regel är det förstås svenskt tal som gäller, men numera lyssnar hon också ofta på engelska.
"Rosa tigern" (så heter den) är med överallt denna gången.
Vad tänker Katja på här?
Som godnattsaga ville Katja att jag skulle läsa "bebisböcker" för en gångs skull. Hon valde två. Den ena var "Strit", en av mina favoriter som barn anno dazumal. Hittade en nyutgåva för några år sen. Den handlar om lille Strit som inte får vara med sina två storebröder. På väg till skolan skräms bröderna av en hund, men Strit blir vän med den. Bröderna äter upp alla äpplen utan att ge Strit, men sen får de ont i magen. De får nya kläder, men smutsar ner dem så att de måste tvättas och då krymper de så att Strit får plaggen. Till slut blir Strit accepterad av sina två storebröder, som inser att de gjort fel i de olika situationerna och att Strit inte är så dum bara för att han är liten.
Den andra "boken" är en pekbok i tyg för riktigt små bebisar. När April och jag var i London 2004 (var det det året?) för att se
A Raisin in the Sun på Young Vic teatern (tack April!), köpte jag den här Peek-a-Book med tittutlekar för ett framtida barnbarn. Ifall ifall... Tre år senare kom det efterlängtade barnet.
"Läs på svenska!" uppmanar Katja. "Ja men då missar man rimmen", säger jag och läser på båda språken, först på svenska. Här rimmar ju direktöversättningen lika bra: "Where's the cat? Behind the hat."
Katja har märkt att vuxna gärna läser tidning vid frukostbordet (även om vi inte gör det denna morgonen). Det hör till frukostritualen, tycker hon, så hon hämtar Sydsvenskan och "läser" koncentrerat, sida efter sida. Det är en konst att bläddra!
