tisdag 28 februari 2012

Norrvikens trädgårdar och Concord Point i Chesapeake Bay

Måste en nationalpark gå med vinst? Eller ett kulturarv? Vilket ansvar har vi att bevara våra kulturskatter för kommande generationer? Nästa fråga: Är inte Norrvikens trädgårdar en kulturskatt av nationellt intresse som borde vara fredad mot krass markexploatering? När "Lilla Båstad", läs: PEAB och bröderna Paulsson, nu tar över - för en struntsumma (?!) - sägs det att trädgårdarna ska vara kvar och tillgängliga för allmänheten, och att den planerade bebyggelsen inte kommer att finnas i själva parken. Bara tätt inpå. Eller? Men vilka garantier finns det för att dessa entreprenörer är villiga att fortsätta den olönsamma driften av denna natur&kulturskatt?

Engagerade kulturarbetare och andra startade en informationskampanj och ett upprop 2009: Rädda Norrvikens trädgårdar! Webbsidan visar maktspelet och de alternativa lösningarna som kördes över av kommunstyrelsen i Båstad, vars ordförande var tjänstledig från - PEAB.

För några dagar sen, den 22 februari 2012, kom beskedet om försäljningen. Här är en rätt avslöjande artikel som jag såg nu: "Underpriset är en skandal" . Där framgår det att "Lilla Båstad har massiva expansionsplaner för området och planerar en helt ny stadsdel med fastigheter för 500 personer." Bo Nilsson, den ansvarige projektledaren på PEAB, säger:
– Vad gäller trädgårdarna kan det bli spa, rekreation, eller kanske ett område för de boende. Det enda säkra är att trädgårdarna inte kommer att fungera som förut."

Faster Ann brukar inte skriva insändare, men nu gjorde hon det och skickade in till Helsingborgs Dagblad. Har de publicerat den tro? Här är den i alla fall:

"VILKET FÖRRÄDERI MOT NORRVIKENS TRÄDGÅRDAR!

Norrvikens trädgårdar var för mig och min familj, vänner och gäster under flera decennier det stora utflyktsmålet i nordvästra Skåne. Stilträdgårdarna var unika och välkomponerade medan den omgivande naturen gav trädgårdarna en säregen stämning och skönhet.

Det som nu håller på att hända är fullkomligt obegripligt.

För oss som inte är Båstadsbor har Norrviken varit ett lika självklart turistmål som t.ex. Sofiero eller Louisiana i Danmark . För Bjärehalvön tillkommer dessutom ett stort kulturellt arv genom att profiler som Birgit Nilsson, Märta Måås-Fjetterström och en lång rad andra artister/konstnärer har satt sin prägel på orten, för att inte nämna Norrvikens grundare Rudolf Abelin . Men Abelins insatser, som t.ex. folkbildare, livsfilosof, trädgårdsarkitekt med fruktodlingar har man tydligen glömt bort när man trampar på hans livsverk och tillåter en fullständigt vettlös exploatering av trädgårdarna, enl. nya rapporter.

Hur kan någon tro att en bebyggelse med villor i strandkanten eller ett stort hotell mitt i trädgårdarna ” ska rädda Trädgårdarna”? Hur kan man sälja ut ett område med internationellt känt varumärke som Norrvikens trädgårdar för 7-10 milj. SEK.? Vad blir kvadratmeterpriset?
Det är knappast omsorg om Båstads anseende som turistort eller kulturcentrum som drivit Norrvikenstiftelsen resp. Båstads kommun till ett så drastiskt beslut som att sälja ut sitt främsta kulturarv. Vad ligger bakom??????

Varför har man inte lyssnat på realistiska förslag att t.ex. göra trädgårdarna till ett kulturreservat med EU-stöd, eller bygga ett kulturcentrum, som Båstad med lätthet skulle kunna fylla med högkvalitativt innehåll?
Ann Voigt"

- - -

Detta påminner mig om när min numera bortgångna men oförglömliga vän Lucille som 90-åring kedjade fast sig i sin rullstol invid fyrtornet - Concord Point Lighthouse - i rekreationsparken vid Chesapeake Bay, Havre de Grace, Maryland, när hon fick nys om att kommunen skulle sälja parken till en privat markexploatör som planerade att bygga en stor restaurang (650 kvadratmeter) med P-plats vid den historiska fyren.

Jag minns inte hur många dagar hon kedjade fast sig, men hon sa till mig att hon var beredd att vara kvar så länge det var nödvändigt och om det blev för kallt längre fram mot hösten skulle hon kontakta campingutrustningsföretag och fråga om de ville sponsra henne med tält. Det behövdes aldrig, för genom att det som skulle skett i hemlighet utan allmänhetens vetskap uppdagades och Havre de Grace-borna mobiliserades, avvärjdes hotet mot den vackra parken. I alla fall den gången. (Undrar hur det gått sen dess...) Lucille bidrog till stor del genom att hennes protestaktion kom i tidningen.

Om du klickar på urklippet ur lokaltidningen The Record från den 17 september 1999, ser du Lucille i samspråk med en ung mamma från orten. I texten motiverar hon sitt engagemang med att den stora byggnaden helt skulle förstöra Concord Point-parkens fridfullhet, skönhet och historiska betydelse, och att även om hon har hälsoproblem har hon dem ju lika mycket om hon sitter hemma...



...och morgonvy i "Paradiset", Lund

Bild av Claes tagen i morse när han kom till jobbet i "Paradiset" (området heter så).

Och tänk att såg här såg det ut för bara en vecka sen!

söndag 26 februari 2012

Utsikt en februarinatt

Nattens ljuspunkter i vårt vindöga -
Nymånens skära,
aftonstjärnans lilla punkt,
grannfönstrens varma ljus
och fyrbåksskenet från Grand Hotel

lördag 25 februari 2012

Lek & Allvar med Katja



Här är en tillbakablick, en scen ur livet en augustidag 2010, när Katja var hos oss. Då var hon tre år.

Tänk vad mycket det ryms i 5 minuter av Katjas liv! (OK, drygt 5 minuter.) Självständigt lekande med många observationer (t ex avtrycket av henne själv i täcket upptäcks), nytt fokus på den skadade nallen (som pappa Emil fick av moster Lotta när han var ett år, så den har varit med ett tag...), fantasier, synen på den egna personen, svar på dumma frågor som "E´pojkar å flickor samma?", tvära kast i samtalsämnen. Härligt!

De här fem minuterna har stigit i värde på nitton månader.

Här är några andra som uppskattar just den tidsrymden: amerikanska countryduon Homer & Jethro (fast de besjunger den på 3 minuter, så the medium is not the message här) och en glad svensk jazzsextett (som lyckas köra låten på 5 minuter!).

Enjoy!

Sambloggat av Lisbeth & Claes

torsdag 23 februari 2012

Vårtecken i St Månslyckans koloniområde


Idag såg det ut så här när Claes kom till koloniträdgården och fyllde på fågelfröautomaten. Välkomna, snödroppar och vintergäck!


Det blev en flicka!

Dagen började med ett utropstecken som strax blev till ett frågetecken. Lars-Göran upplyste mig vid 7-tiden om att Kronprinsessan Victoria nedkommit med ett flickebarn 04.26 på morgonen.

Som anställda vid Lunds Universitet med ansvar för en av Statens Fastighetsverks byggnader, Universitetshuset, faller det på vår uppgift att ta hand om hissning av flaggorna. Ska flaggorna upp? Vad säger reglementet? Magkänslan sade en sak men det är bäst att få ordentliga direktiv.

Några kollegor på andra institutioner frågade oss om råd och det kändes trist att inte kunna ge ett klart besked. Vi behövde själva få klarhet! Efter några samtal med kunniga och insatta fick vi bekräftat vad vi redan "visste". Självklart ska flaggorna upp! Med en minuts marginal (kl. 09.01) var flaggorna hissade till det lilla flickebarnets ära.

Gästbloggat av Claes, flagghissare

onsdag 22 februari 2012

Claes' High Line vision får ny inspiration

Claes tänker vidare på en High Line i Lund och har gjort en ny upptäckt: La Promenade Plantée i Paris.

En modern folksaga: Våran Fredrik mot jätten Dole

Igår kväll var jag på Kulturmejeriet där DocLounge hade ordnat en förhandsvisning av Fredrik Gerttens BIG BOYS GONE BANANAS! som har premiär på fredag, bl a på Kino här i Lund. Fredrik var själv där. Ett trevligt inslag: hans två tonåringar och en kompis var DJs före och efter filmen+diskussionen. Det var proppfullt med folk i alla åldrar och filmen fick stark respons, jubel och applåder.

Ja vilken story! Malmöfilmaren mot världens största multijätte i frukthandel, som bestämmer sig för att krossa honom. David mot Goliat. Som en gammal folksaga, fast den utspelar sig nu och är helt sann.

Den handlar om yttrandefrihet och härskartekniker. Om sanning och lögner. Om skicklig manipulation, hot och skrämseltaktik. Om personer med civilkurage, som inte låter sig köpas eller skrämmas till tystnad.

I filmen besöker Fredrik bl a den amerikanska "media watch"-organisationen FAIR - Fairness and Accuracy in Reporting - som funnits sedan 1986 och har som syfte att försvara yttrandefriheten. Genom min kontakt med afroamerikanska kulturarbetare har jag sett vilken viktig funktion FAIR fyller. (Fast det räcker inte...) Filmen tar upp fallet med the Cincinnati Enquirers granskning av bananjätten Chiquita i maj 1998, som ledde till att tidningen bad Chiquita om ursäkt och avskedade de två grävande journalisterna, trots att de hade rätt. Rapporten gjordes otillgänglig, den försvann (?). Men FAIR har den!

BIG BOYS GONE BANANAS! får mig också att tänka på Good Night and Good Luck, filmen om den hotade yttrandefriheten under McCarthytiden på 1950-talet i USA. Jag hade glädjen att leda diskussionen på Panora i Malmö när den fina filmen visades för gymnasieklasser för några år sen.

Här är info om BIG BOYS GONE BANANAS! och hur man gör om man vill hjälpa till att lansera den i USA. Många bäckar små...

lördag 18 februari 2012

Närgången anatomibild

Och vad är nu detta för något? Ja, inte vad du trodde kanske med tanke på rubriken...

Med osviklig säkerhet återkommer mina problem med torr hud varje vinter! Att jag sedan missar att återfukta huden så ofta som jag borde, gör ju inte saken bättre.

Bilden visar toppen på min vänstra tumme tagen med en av mina senaste "leksaker" - ett mikroskop man kopplar till datorn (det blir nästa vetenskapsprojekt att dela med Katja).

Förutom värmande massageolja från Aco och Voltaren (mot muskelvärk), har krämer mot torr hud som Lectro Derm (bra liniment som jag fortfarande använder), Locobas Repair, Decubal, Helosan och Atrix (bra mot "sprukna" händer enligt texten på tuben) provats och förbrukats i snabb takt.

De krämer jag fastnat för och gillar bäst kommer från Body Shop och ingår i en serie med hampa som basprodukt. Hemp Intensive, Hemp Body Butter och Hemp Hand Protector är alla suveräna produkter som gör sitt jobb (nej, jag är inte sponsrad). Första gången jag köpte en av dessa artiklar, studsade jag till över det välkända hampalövet som pryder förpackningen. För mig (tonåring under sent 60-tal) förknippades denna symbol med den flummiga, brassrökande Hippiegenerationen.

Att man även använt hampa som råvara i reptillverkning blev jag varse först några år senare som värnpliktig på minsveparen HMS Nämdö. Hampans stora mångsidighet har fleråriga anor (6000 år) som ni kan läsa mer om på nätet.

Gästbloggat av Claes

Den Motvillige Statisten

Lördagen den 11 februari begav vi oss till kolonin med Katja för att hon skulle få vara med då vi fyllde på fröautomaten. Favoritkaninerna var såklart med på äventyret.

Att Katja har en egen vilja märktes då Lisbeth ville filma och den ivriga lilla flickan hade för brått. Mitt försök att bromsa hennes framfart möttes av protester!



Här är en liten dam som inte vill låta sig styras alltför mycket. Och det är väl bra... Hon trivs i kolonin och nyfikenheten tog överhanden då vi kom fram till stugan och såg småfåglarna på avstånd vid automaten. Eller vad fångade Katjas intresse?

Nästan all mat hade gått åt och vi hjälptes åt att fylla på röret. De större fåglarna som inte kan sitta på de små pinnarna fick sin beskärda del i en skål på marken.

Det korta besöket i kolonin innehöll också Katjas första cykelfärd för året (i Lund i alla fall).

Gästbloggat av Claes

torsdag 16 februari 2012

Vinterbilder från Emil

Här är färska bilder från Emil i Åre!

Eile mit Weile

Vårstädning... Vad ska jag göra med allt material från 30 års språkundervisning? Alla övningspärlorna som vaskades fram? Läroböckerna? Jag ställer en stor låda på vinden ifall ifall...

Undrar om jag nånsin kommer att undervisa i tyska igen. Eller franska. Jag fick uppleva Den Stora Försämringen - var det i slutet av 80-talet? - när det blev ofördelaktigt ur poängsynpunkt att läsa "främmande"/"moderna" språk på gymnasiet. Det är ju jobbigt att lära sig ett språk och nu fick en elev lika många poäng om han/hon valde ett ämne som innebar mycket mindre plugg. Det blev lättare att få högre betyg i ämnen som inte var så krävande som språk. Bara engelskan blev kvar, som obligatoriskt kärnämne.

Resultatet var förödande. På nolltid krympte tysk- och franskinstitutionerna på min gymnasieskola i Hultsfred till nästan ingenting. Samma nedmontering skedde i gymnasier och högstadieskolor över hela Sverige. I mitt fall betydde det en tid av "kvackande" i olika ämnen som jag egentligen inte var behörig i, eftersom enbart engelska inte räckte för en heltidstjänst, så jag fick t ex köra en postgymnasial kurs i datakunskap på engelska, komvuxkurser i svenska och historia, ett långtidsvikariat i psykologi, och alltmer undervisning i svenska som andra språk/SFI. Det var intressant, men innebar mycket, mycket jobb. Kvällar, veckoslut fylldes lätt.

De som styrde och ställde i det svenska skolsystemet blev till slut varse sitt misstag (varför tog det så lång tid?) och ändrade på poängsystemet för några år sen. Men effekten därav låter visst vänta på sig. På högskolorna verkar de främmande språken fortfarande vara utrotningshotade. Jag hör att språkinstitutionerna på Linnéuniversitetet och på Södertörn går med förlust i år med. Det gäller säkert flera andra lärosäten. Fast här i Lund har det väl alltid funnits ett levande intresse för alla möjliga språk utöver engelskan. Eller? Jag har inte så bra koll på läget nuförtiden.

- - -

Ah, die deutsche Sprache...

Liksom alla språk har tyskan sina egna fiffiga ordvändningar. Här är några exempel som jag kommer på:
  • "Eile mit Weile" (Skynda långsamt)
  • "Man ist was man ißt" (Man är vad man äter)
  • "Das Heimliche ist das Unheimliche" (Det främmande är det skrämmande, det blir ju fyndigt även på svenska !)
  • "Weis' ist wer weiß wo er finden kann was er nicht weiß" (Vis är den som vet var han kan hitta det som han inte vet, eller: hur han ska ta reda på vad han inte vet). (Undrar hur ofta ss ersätter ß nuförtiden. Det är väl allmänt vedertaget i Schweiz.)

Här är en liten vits som jag ibland använde som inledning till samtal om de tyska romantikerna:

"Ein Tourist in Bremen zum Polizist:

- Können Sie mir sagen wo Kupferplatz ist?

- Wie? Hier gibt's keinen Kupferplatz.

- Ach, Entschuldigung! Hab' ich Kupfer mit Messing, Messing mit Lessing, Lessing mit Schiller, und Schiller mit Goethe verwechselt!"

(En turist i Bremen till en polis:
-Kan ni säga mig war Koppartorget ligger?
-Hur sa? Här finns inget Koppartorg.
-Oh, ursäkta. Jag blandade ihop koppar med mässing, mässing med Lessing, Lessing med Schiller, och Schiller med Goethe!)

Om du kan några slagfärdiga uttryck eller kul vitsar på tyska, dela gärna med dig i en kommentar här! Jag har ändrat bloggens inställningar så att vem som helst kan kommentera inlägg utan att logga in eller göra nånting.

Imorgon kväll kan vi säkert få oss fler tyska finurligheter till livs, för då är Claes och jag bjudna till Barbro och Wiard, mina språkkollegor från Hultsfred som numera är pensionärer och bor i Malmö. Det blir roligt att träffa dem igen! Barbros ämnen var franska, tyska och spanska och Wiard undervisade i latin, så de kan säkert ge fina exempel på retoriska finesser i de olika språken. Så jag återkommer i ämnet...

- - -

Ändrade planer för den här dagen. Både Ingrid och Viveka är förkylda, så vi får skjuta på träffen. (Krya på er, båda två!) Istället kom Lotta o jag överens om att "fira" faster Ann med eftermiddagsfika o tulpaner. För mitt lilla tyska inlägg passar det ju perfekt! Som maka (i 50 år!) till farbror Gerhard har Ann säkert samlat på sig många roliga tyska uttryck. För han hade humor, och det har Ann också.

onsdag 15 februari 2012

När Ingrid fyllde år: Dominics meny

Imorgon kommer en av mina äldsta och käraste vänner, Ingrid (Ingemark), på lunch och jag kommer att tänka på när hon jubilerade för ett år sen och hennes son Dominic satte ihop en spännande meny "från Frankrike till Transkaukasus" till hennes ära. Jag hittade bloggutkastet från mars 2011. Här är det nu.

Ingrid, Minna och Dominic

Menyn innehöll rätter som Dominic själv upplevt under sina resor. Varje rätt hade en historia. För att få fram ingredienserna till allt detta krävdes det förvisso en tålmodig arkeolog! Och en duktig kock!

Här är menyn:

*Provensalsk örtsalami

*Fougasse med svarta och gröna oliver (bröd från Sydfrankrike med olivolja), Pain au Charbon (surdegsbröd med aktivt kol, russin, anis, fänkålsfrön och pastis) båda från Boulangeriet, samt franskt smör.

*Pecorino Sardo (lagrad fårost från Sardinien) med en marmelad på gröna tomater.

*Crostini med kronärtskocksröra – en röra efter ett sicilianskt recept kryddad med vitlök och slätbladig persilja.

Peperoni di Siracusa – siciliansk paprikaröra med blancherad och rostad mandel och färsk mynta.

*Olive cunzati – marinerade gröna oliver med ugnsrostad paprika, selleri, morot och blomkål efter ett sicilianskt recept.

*Klasik köfte – turkiska köttbullar efter ett ottomanskt recept, med pinjenötter, persiska gröna russin och sultanrussin, dill och slätbladig persilja, kanel och kirmizi biber (sött paprikapulver).

*Tjerkessisk kyckling – kyckling och valnötsröra som ursprungligen kommer från det kaukasiska området (men som numera hittas i Turkiet). Kryddad med långpeppar, kryddpeppar, svartpeppar, lagerblad, kirmizi biber (sött paprikapulver), korianderfrön och färsk koriander.

*Fyllda auberginerullar – dagestanska fyllda auberginerullar med färskost, rostade valnötter och chiliflakes.

*Choklad från Summerbird: praliner och chokladdragerade krusbär.

Kaffe och te.
Amaro och grappa.

* * * * *

Vilken fest!

tisdag 14 februari 2012

Alla Hjärtans Dag

Det är den 14 februari 2012 och jag är en av de lyckligast lottade på jorden. Jag väcks av kyssar på ryggen och skuldrorna och sedan känner jag kontakten med sval skön nyduschad hud som luktar gott. Jag är såå sömnig, klockan är bara 6, men vem kan motstå en sådan väckning? Nu hör jag musik nära örat, från en iPhone vid huvudkudden. Det är Edith Piaf som sjunger "Hymne à l'amour".

Hymne à l'amour
(M. Monnot / E. Constantine)

Le ciel bleu sur nous peut s'effondrer
Et la terre peut bien s'écrouler
Peu m'importe si tu m'aimes
Je me fous du monde entier

Tant que l'amour inondera mes matins
Tant que mon corps frémira sous tes mains
Peu m'importent les grands problèmes
Mon amour, puisque tu m'aimes

J'irais jusqu'au bout du monde
Je me ferais teindre en blonde
Si tu me le demandais...
J'irais décrocher la lune
J'irais voler la fortune
Si tu me le demandais...
Je renierais ma patrie
Je renierais mes amis
Si tu me le demandais...
On peut bien rire de moi
Je ferais n'importe quoi
Si tu me le demandais...

Si un jour la vie t'arrache à moi
Si tu meurs, que tu sois loin de moi
Peu m'importe si tu m'aimes
Car moi je mourrai aussi...
Nous aurons pour nous l'éternité
Dans le bleu de toute l'immensité
Dans le ciel, plus de problèmes
Mon amour, crois-tu qu'on s'aime?
Dieu réunit ceux qui s'aiment.

Jag öppnar ögonen och ser yrvaket och lyckorusigt att det ligger något på huvudkudden, konstfullt inslaget i guldpapper och lila band, med Ahlgrens etikett. Det är en sammetsask i form av ett rött hjärta som innehåller de mest utsökta praliner, ingen den andra lik.

Vi är urbota romantiker båda två...

Så börjar dagen. På eftermiddan kommer Katja. Hon ska vara här medan mamma jobbar kl 14-22. Hon har med sig en Marabouchokladask med hjärtan (tack April!) och en trave roliga små Valentinekort på engelska som hon vill skicka till dagisvänner och familjemedlemmar. Hon dikterar namn som jag skriver på ett papper och hon skriver av dem, bokstav för bokstav. J blir fortfarande bak o fram, o S får gärna en extra snurr, men annars formar hon bokstäverna bra nu. Vid fikat delar hon ut två chokladhjärtan var, till sig och mig och Claes, och serverar dem på sina små dockservisfat. Hon öppnar inte asken mer sen. (Katja frossar inte, ett gott tecken.) Claes' fat ställer hon undan tills han kommer hem.

Det första han ska se när han kommer, tänker hon, det är dörren i hallen. Så den pryds med lite Valentinekort och en banderoll med texten "I'm Lovin It" som hon hittar i sin fyndlåda. "Jag vill öppna när Claes kommer," säger hon och håller ett vakande öga på hallen hela eftermiddagen. "Kommer han snart?" frågar hon gång på gång, innan hon återgår till sin lek.

Katja kan verkligen roa sig själv. Den ena leken avlöser den andra. Ofta sjunger hon eller visslar, och hon pratar mycket för sig själv, eller rättare sagt med sina "kompisar". Hon spelar upp scener. Det är roligt att tjuvlyssna...

När Claes äntligen kommer och vi har ätit kvällsmat tar hon stolt fram de två chokladbitarna o ger honom. Ögonen lyser av givandets glädje.

Vi tar en var av Ahlgrens mäktiga lyxpraliner också. Vi blundar och njuter. Åh, vi blir så mätta att vi bara orkar en liten bit av nöttårtan som jag bakat i hjärtformen och dekorerat med skivade bananer o vispgrädde. (Jag önskar jag hade kvar receptet på faster Berits nöttårta, som jag älskade som barn o alltid hoppades vi skulle få när vi kom på besök till familjen Havstam i Malmö. Kanske kusin Annika i Lysekil har det; ska kolla.)

Svenskans ord för "Love", "Amour", "Liebe" är så fint - KÄRLEK. Jovisst är -lek bara en ändelse som enligt Wesséns Våra Ord betyder företeelsen av något abstrakt. Kärlek och väderlek, samma sak. Men man kan lägga in sin egen innebörd i -lek, närmare homo ludens, den lekande människan. Jag ser att året när professor Johan Huizinga gav ut Homo Ludens i Nederländerna var 1938. Andra har varit inne på samma tanke, t ex Schiller, Marcuse. Hurra för den lekande människan! Och hurra för lekfullhetens syskon, humor och fantasi och mänsklig värme!

Lustigt nog råkade jag just idag se en artikel om Astrid Lindgren som jag sparat från mars 2007, när det var 100 år sedan hon föddes och Astrids liv i bilder av Forsell, Erséus & Strömstedt kom ut. (Lite kul att André citeras i artikeln.) När hennes son Lasse såg tillbaka på sin uppväxt sa han: "Hon var ju inte som andra mammor. Hon satt inte på en bänk vid sandlådan och tittade på när barnen lekte. Hon ville ju leka själv."

I Astrid Lindgrens liv fanns det så mycket kär-lek, och den delade hon med sig till oss alla. (Det var inte alltid lätt att bli så älskad tillbaka av miljontals människor... Fast det är en annan historia.)

Claes och Katja har så mycket kär-lek i sig. Det är inte konstigt att man mår så bra tillsammans med dem.

söndag 12 februari 2012

En "app" och en "bout"

Claes har hittat en app, SketchMe!, som gör om foton till teckningar. Eftersom Katja skulle vara hos oss i helgen 10-12 feb fixade han några bilder av kända motiv som hon skulle kunna färglägga. Det blev uppskattat!

Här är hennes älskade "trillingar" som hon fick av Claes när hon var riktigt liten, ett år tror jag hon var. Nu är hon snart fem men de är med i leken fortfarande. Här är fotot:

Och här är SketchMe!-versionen, som Katja fick i förstorad utskrift på papper:

(Texten spelar spratt, byter stil fram och tillbaka; jag kan kanske fixa det senare.)

På väggen bredvid Katjas lekskåp finns ett foto av hennes pappa när han var liten, kanske i 8- årsåldern. Han sitter i sitt biggaråträd i Målilla med en kaja på axeln.

Katja tycker om att höra berättelsen om hur Emil en gång hittade en skadad kaja som han smugglade in i sitt rum och tog hand om. Kanske hjälpte jag honom lite. Fågeln blev rätt tam - dock icke rumsren! - under sin konvalescens som varade i några dar. Fotot togs när kajan hade repat sig och var nästan flygfärdig igen. Det är roligt att ha fotot som minne.
Och så här blev teckningen:

Mitt på lördagen stack Katja, Claes och jag till kolonin för att fylla på fröautomaten till fåglarna. Det var torrt väglag, så Katja tog årets första cykeltur. De små benen trampade ivrigt på, både dit och hem.

I St Månslyckan hade vintergäcken redan kommit upp. Annars rådde vinterdvala bland växterna. Men fåglarna för en hjältemodig kamp för överlevnad som vanligt. Katja hjälpte till att hälla i fågelmat. Så fort vi hade gått genom grinden uppenbarade sig genast ett par talgoxar och en koltrast vid fröautomaten och en skata kom också flygande och satte sig på taknocken.


Kl 17 åkte Lotta, Katja och jag till Malmö för att se Katjas mamma April och hennes lag Crime City Rollers i en match - "bout" - mot ett lag från Paris. Här ser du lite bilder på Crime City Rollers. Och här är en beskrivning av roller derby. Malmölaget bildades hösten 2010 tror jag, och April har varit med från början.

Katja, Lotta o jag gick ända från Triangeln till Baltiska hallen (på kartan verkade avståndet så kort). Promenaden längs den istäckta Pildammen var spännande för Katja, för där var det många som åkte skridskor i halvmörkret. När vi närmade oss Baltiska hallen stod det en rad träd på ena sidan om gångvägen. Plötsligt viskade Katja:

-Schhhh. Vi måste gå tyst.
-Varför det?
-Jo för dom sover nu.
-Vilka dom?
-Dom som bor i jorden här under.
-Jaså, vilka är det?
-Maskarna!


I Baltiska hallen var det fullt med folk, glad stämning. Roller derby är en sport med mycket humor. Katjas kompis Siri var där med sin mamma, och de två flickorna fick gå runt som de ville på åskådarläktaren. Gudrun Schyman var förresten med o hejade o twittrade. Trots att speakern uppmuntrade de franska kvinnorna med Edith Piafs Milord och utrop som Passion, Paris! var det Malmölaget som tog hem segern i denna bout. Efteråt hade alla rollerderbytjejerna fest, även laget från Göteborg som Malmö tävlat mot före Parismatchen.

Det var en trött liten flicka som åkte tillbaka till Lund med Lotta o mig. Men på söndagmorgonen var hon i full gång igen. Då fick hon själv vara motivet i en SketchMe!-teckning, tillsammans med alla färgglada fjärilarna på pyjamaströjan. Hennes två drakar, den lila och den vita- med- glitter, skulle också vara med.
I stället för söndag skulle man kunna kalla den här dagen för snödag, för det har snöat i flera timmar hos oss. Fast det har mest varit "snöblandat regn", det som finskan har ett så kort och bra ord för: räntä. Det var förrädiskt halt på sina ställen, och det kunde gått illa när Katja och jag gick till stationen vid 14-tiden, för just vid den tidpunkten hände det att en buss slirade av vägen i kurvan vid Bantorget och for rätt upp på torget där den knäckte ett träd som föll på två kvinnor. Lyckligtvis skadades ingen allvarligt, men sju personer inklusive busschauffören och kvinnorna fick föras till sjukhus. Katja och jag kunde ha tagit den vägen, men vi gick via Knuts torg. Där låg snön som ett tunt vitt täcke och fick Katja att längta efter att åka pulka med pappa.

Hoppas det är snö när Emil kommer hem från Åre om en vecka. Fjorton dar är han där och jobbar som ljustekniker vid VM i Red Bull Crashed Ice, en annan ny sport på skridskor. I Åre är det gudskelov inte så bistert kallt som längre norrut och i hela Östeuropa, där det ju nu råder extrem vargavinter, på många ställen under 40 minusgrader.

torsdag 9 februari 2012

När det kostar skjortan

Känner du till konsten att vika en skjorta av en tjugokronorssedel? Helst ska det vara en Selma, för då kan man göra gåshalsen till en slips. En sådan sedel kan vara bra att ha till hands när något kostar skjortan! Detta är tydligen ett gammalt trick som jag hade missat ända tills Claes visade mig specialtjugan han har undanstoppad i plånboken. (Vi brukar inte gå i varandras plånböcker.)

Här är en tecknad beskrivning steg för steg och här är ett Youtubeklipp av samma sak.

Det finns många beskrivningar på Youtube av hur man viker en dollarsedel likadant, men en som vi hittade som var extra finurlig, med slips och kul placering av texten, den försvann tyvärr.

När den svenska tjugan byts ut försvinner gås-slipsen, så därför: spara en Selma för skjortans skull!

Rolighetsteorin

Har du hört talas om "Rolighetsteorin"? Det här initiativet av Volkswagen (!) är från 2009, men det är minst lika relevant idag, eller hur?

Här är två exempel som du kan klicka på:
Papperskorgen och Pianotrappan

onsdag 8 februari 2012

Cirque du Soleils Saltimbanco i Malmö

Den 28 januari var det så äntligen cirkusdags! Vi var spända på hur Katja skulle uppleva Cirque du Soleil.

Claes hade skaffat platser riktigt långt fram, på det plana golvet nära scenen. Vi lade Katjas ryggsäck på stolen och vek hennes overall och lade den ovanpå, så att hon kom upp i jämnhöjd med oss. Vi såg verkligen bra!

"Vi måste ha pop corn!" För Katja var det nödvändig rekvisita vid ett sådant här tillfälle. OK, Claes gick o köpte en stor pappbägare proppfull med pop corn. Medan vi väntade på att föreställningen skulle börja (vi var i god tid), tog vi fram popcornbägaren. Men se det var emot Katjas oskrivna regler! "Man måste vänta tills det börjar", sa hon. (Hennes föräldrar har tydligen lärt henne "marsh mallow"-principen, dvs. att kunna behärska sig. Vi var mycket imponerade.)

Cirkusen inleddes med att artisterna i sina fantastiska kostymer och masker sprang ut bland publiken, och några busiga clowner kom förbi vår rad och tog Katjas popcornbägare med sig! Du skulle sett Katjas min! Men sen såg hon hur clownerna skrattade, tog några popcorn o satte tillbaka bägaren vid Claes fötter. Då andades hon ut. Det var dramatiskt! Så fort föreställningen började, satte hon igång att käka popcorn. Den lilla näven dök hela tiden ner i bägaren, utom när hon blev törstig o fick lite äppeljuice, som mamma hade skickat med. Måtte hon inte bli kissig, tänkte jag, för man har ju kommit av sig med sådana praktiska detaljer. Men det gick bra.

Själva föreställningen var förstås förstklassig. Du kan se klipp från Saltimbanco på Youtube.
Det var mycket intryck för Katja. Höjdpunkterna för henne var "ballerinorna som var tvillingar", två vitklädda nymfer som klättrade i linor o trapets o var otroligt samspelta, och "de som gungade och hoppade", dvs tre stod på en bred gunga och satte fart, medan ett team som stod framför gungan byggde en pyramid av fyra män som ställde sig på varandra. I rätt ögonblick hoppade den förste på gungan upp och ställde sig på axlarna på den översta mannen. Man bara gapade. Jag för min del tyckte också att jonglören var rent otrolig.

Tack Claes för en härlig kväll!

Här är ett klipp som Claes tog medan vi satt förväntansfulla i Malmö Arena inför cirkusföreställningen och popcornfestandet.

söndag 5 februari 2012

En tankekedja

What's on a man's mind?


Här är ett exempel på hur det kan gå till i min hjärna en vanlig helgmorgon. Efter en välbehövlig lång natts sömn släpar jag mig till badrummet och upptäcker vad sängen och kuddarna presterat som amatör-coiffeur, något som man annars får betala dyra pengar för. Här behövdes inga exklusiva hårprodukter!

Kom till att tänka på "Helan & Halvan" som jag kollade på som barn på vår svartvita TV. Men vad hette han den smale (han som ofta hade samma rufsiga frisyr för att han brukade klia huvudet efter sina klanterier) på riktigt? Jo, "Laurel"-nånting.

Sökte på detta och det första som dök upp var bilder på lagerkransar (söker gärna på enbart bilder) då "Laurel" är namnet på lagerblad på engelska.

Helt kort tillbaka till Helan & Halvan som egentligen hette Stanley "Stan" Laurel & Oliver "Ollie" Hardy. Den mest berömda frasen i TV-avsnitten var då Oliver Hardy (den kraftige) sade, "Well, here's another nice mess youv'e gotten me in to!"

En tanke som då dök upp: Povel Ramel skrev en alternativ text till "Oh, gamla stan": "Oh, Gamle Stan", alltså en hyllning till Stanley Laurel!

Nästa fundering - "Laurel" måste ju vara besläktat med "Laureate" (pristagare). Ny sökning (never assume...) - javisst är det så! Skönt att få det bekräftat.

Drog mig till minnes ett uttryck på engelska "To rest on one's laurels" (eller på latin: "Otium cum dignitate"). På svenska lyder det "Att vila på sina lagrar" - ungefär "vara nöjd med sina prestationer".

Av någon outgrundlig anledning kom jag till att tänka på Djungelboken och scenen med björnen Baloo och Mowgli där de sjunger "The Bare Necessities" / "Var nöjd med allt vad livet ger"

Ungefär där, med denna positiva touch, slutade morgonens tankekedja (som började med en rufsig frisyr) och då var det dags för en sen frukost.

Att jag vaknade av att Lisbeth spelade "Fly me to the moon" på sin Mac Book och att denna låt inspirerats av ballongen som fortfarande sitter kvar i taket efter hennes födelsedagsfirande är en annan tankekedja...


Gästbloggat av Claes