Magnolian, vacker som en dröm

Nu blommar magnolian i Lund...

26 april 2011

På Universitetsplatsen

Igår efter jobbet gick Claes igen till ett av magnoliaträden och tog den här närbilden. Ljusförhållandena var alldeles rätt. (Som vanligt, klicka på bilden för att förstora den.) Jag har suttit och tittat på den, fullt uppförstorad på skärmen, och bara njutit. Som en stunds närkontakt med Livets under. För mig är det en otroligt vacker bild. För dig också?

Jag tänker på vad Mattias Klum skrev som dedikation i sin bok Viljans väg som jag köpte till Claes igår.

Mattias, en av världens bästa naturfotografer, med t ex flera uppmärksammade fotoreportage i National Geographic, var nämligen i Malmö och presenterade sina projekt. Genom mitt fack Lärarnas Riksförbund fick jag chans att vara med i publiken på Swedbank Stadion. En stor upplevelse! Vilken fotograf, vilken människa! Så nu har jag en hjälte till.

Jag fick tillfälle att prata med honom om Claes' blombilder, och han tyckte att Claes skulle fundera på att samla dem i en vacker bok. Man måste inte vara yrkesfotograf för att skapa bilder som berör, sa han. Och så här skrev han:

Till fotokollegan Claes!
Fortsätt beröra med dina blombilder!
Mattias

MC-utflykt!

Vilket påskväder i år - soligt och varmt hela tiden! På Annandagen åkte vi ut med Claes' Honda Shadow på en underbar utflykt i det böljande landskapet öster om Lund.

Först styrde Claes kosan mot Flyinge plantskola, där vi köpte 4 sorters stjärnflocka till kolonin, efter rekommendation av Claes' kollega Marie. Vi läste att stjärnflockan är en av de bästa perennerna för honungsbin, humlor och andra insekter. Tack Marie för tipset!

Det är Claes' mor Ally som virkat påskhönsen. (Hon har gjort många fina handarbeten. Stickat, virkat, vävt, sytt, broderat, knypplat. Rent otroliga knyppelverk, till exempel.)

I Flyinge fanns också den rutiga kungsängsliljan, Upplands landskapsblomma, som väckte vår förtjusning i maj för ett år sen hos Christina o André. Vi har nu planterat den vid pilekojans öppning.

Efter Flyinge körde Claes till en av Skånes vackraste utsiktsplatser: mittemot Harlösa kyrka. Där finns två bord med bänkar som inbjuder till picknick. Är du i Skåne, åk dit när du har tillfälle!

Här har Claes sytt ihop två bilder, men det behövs nog minst fyra för att ge en uppfattning om det storslagna panoramat. Då kan man få med Vombsjön till exempel (till vänster utanför den här bilden). En utmaning för fotografen! Vi åker nog snart dit igen...

Klicka för förstoring!

Efter Harlösa hälsade vi på i Södra Sandby hos Claes' mor och far och drack kaffe och hörde historier från när de hade gård och drev lantbruk i Tygelsjö vid Hardeberga. Det är alltid lika intressant att lyssna på dem. Man hinner samla mycket berättelser på över 90 aktiva år.

På hemvägen åkte vi om Tygelsjö och markerna där Claes vuxit upp. Vilket panorama som breder ut sig framför en där också! Havet med Öresundsbron, Malmö med sin Torso, mm.

Ett annat hoj-utflyktsmål att se fram emot denna säsongen är Sireköpinge, där jag föddes och bodde tills jag var i Katjas ålder och familjen flyttade till Landskrona.

Jag är glad att vi fick börja livet nära naturen. Önskar alla fick det.

Corvus monedula, Pica pica och en Bombus terrestris*

Torsdagen den 21 april blev startskottet för grillsäsongen i S:t Månslyckans koloniområde! Det fick bli en osviklig klassiker: Chorizo och potatissallad. Insåg att jag skulle vara vrålhungrig efter veckans jobb med bl a "Idol-cirkusen" så något mer komplicerat (tidsödande) matlagande var det inte tal om.

Min insats var att starta den något originella gjutjärnsgrillen (se nedan) och se till att kall öl fanns på plats.

Så här såg det ut i april 2010 vid nämnda grill

Tänk att en enkel grillkorv kan smaka så himla gott! Av de 6 stycken korvarna Lisbeth hade inhandlat blev det bara en kvar. Att korv uppskattas av andra upptäckte vi efter en stund då vi lämnade matplatsen utan uppsikt. "Har du tagit hand om korven?" undrade jag då den inte låg kvar i sin plastpåse (som flög för vinden). "Nej" kom det till svar.

Att vi var bevakade under måltiden hade undgått oss tills nu. En fräck liten skata hade spanat in om det möjligtvis kunde bli något över av vår måltid.

Uppenbarligen hade vi skrämt skatan mitt i skrovmålet för jag upptäckte resterna av korven under en av vinbärsbuskarna. Vad göra? Det var lika bra att den lilla tjuven fick möjlighet att ta resten också och att jag då kanske kunde få en bild som tack.

Det var knappt jag hann med i svängarna för när det väl blev dags för skatan att agera, gick det undan. Som en vältränad gerillasoldat spanade den från en säker position, bytte plats snabbt en och två gånger, höll koll på oss och när den kände sig säker - swosch, så var korven borta!

Fler hade noterat att det eventuellt fanns något att äta och denna orädda kaja vågade sig väldigt nära. Det är härligt att uppleva djurlivet på så nära håll och vi är en del i det.

När jag kommit till kolonin och började förbereda för grillningen såg jag denna stackars humla i stugan som envist försökte komma ut i det fria. Att den där osynliga barriären var en kompakt glasruta, verkade den inte förstå.

Iakttog när den gång på gång frenetiskt försökte penetrera kraftfältet. Som en frustande tjur tog den rejäl sats och stångades med glasrutan igen och igen. Det måste ju gå att ta sig ut! Var precis på väg att ge den en hjälpande hand (efter att jag så själviskt fått mina bilder och videosnutt) när den hittade dörren och friheten.

*Kaja, skata och jordhumla heter det på svenska.

Gästbloggat av Claes Lawett

Påsk i Lund - Magnolia och körsbärsblom

Glada påskhälsningar från Lund med Claes' nytagna bilder av efterlängtad ögonfägnad! Vilken miljö han jobbar i...

Bakom Byrålogen. Sfinxen på universitetshuset syns i bakgrunden.

Plötsligt är de bara där, alla miljonerna körsbärsblommor

Klicka på bilden så ser du de två besökarna

Körsbärsblomman i närbild

Kommer magnoliorna vid Universitetshuset att blomma
till Valborgsmäss och Första maj? Ja!

Magnolian står i knopp

Claes, den här bilden är helt underbar...

Hoppas du eller ni har ett lika fantastiskt vårväder! Dagens motto: "Ut och njut!" Nu ska jag till vår kära koloniträdgård i St Månslyckan. Claes är redan där. När solen gått ner hoppas jag han hinner göra ett "gästbloggarinlägg" med bilder och en videosnutt från vår premiärgrillkväll i kolonin igår. Mer säger jag inte... :-)

Idol på Lunds Universitet

Med början lördagen den 16 april startade "Idol-cirkusen" på Lunds Universitet. Kön utanför AF-borgen ringlade lång sedan tidig morgontimma och drygt 2500 ungdomar (ja, de flesta var trots allt det) med artistdrömmar mötte upp. Då jag efter jobbet tog denna bild hade de flesta passerat in till gallringen på "Athen" (studentcafé).


Vi (Lars-Göran och jag) kunde bara ana vad som väntade oss inför tisdagen och onsdagen då De Utvalda skulle få komma till Universitetshusets Aula och möta den "riktiga" juryn bestående av Anders Bagge, Alexander Bard, Laila Bagge Wahlgren, Pelle Lidell.

Under fredagen röjdes alla bänkar i Aulan ut av flyttfirma för att ge plats åt scenen som skulle byggas upp under lördag-söndag-måndag. Vi hade dessförinnan gjort plats i "206:an" för bänkarna. Bråttom bråttom... Pelarsalen tömdes av oss på inredningen och 50 stolar för de deltagarna sattes fram.

Det visade sig på tisdagen att dessa stolar inte alls räckte till för de 56 unga artisterna. Varför? Jo, man har såklart med sig en kompis och/eller förälder som moraliskt stöd vilket resulterade i att Pelarsalen blev knökfull! Snabb insats av oss i två omgångar men det var inte lätt att lotsa sig fram bland alla deltagarna.


Jag hade med kameran i beredskap så mycket det nu var möjligt ifall något intressant att dokumentera kom i min väg. Min kollega Marie hade påpassligt med sig "autografpapper" och lyckades få Alexander Bards autograf. Senare även Hans Wiklunds som orsakade dagens kommentarer: "Vem é de´?" och "Vad gör han här?".


Lund bjöd på det mest underbaraste vårväder man kan tänka sig och de som väntade på sin tur fick tillfälle att njuta av solen framför universitetshuset. Vid lunchtid kunde man även få en glimt av kändisjuryn på väg till eller från Tegnérs matsalar.



Till sist kan hela evenemanget speglas av denna unge artist (med flickvän som påhejare) som värmde upp i källargången utanför toaletterna. Den korta snutt jag spelade in får illustrera vad det hela handlar om för ungdomarna: "Dreaming is believing".

Några andra som fick sin dröm uppfylld (dvs fontändammen) var detta and-par som tog sin första rundtur tillsammans.

Gästbloggat av Claes Lawett

Storbandet på bal

I lördags spelade Linen Row Big Band på Juridiska Föreningens vårbal i AF-borgen. Eller rättare sagt var det igår söndag, för vi började spela efter midnatt.

Entrén till AF-borgen vid Juridiska föreningens bal,
pompa och ståt som i en Askungedröm.

Det var imponerande att se hur raskt man gjorde om Stora salen till dansgolv när de 400 middagsgästerna lämnat borden.

Här gick det undan!

Podiet byggdes upp på långsidan. Lite krångel blev det när de utlovade förstärkarna hade knyckts till annat och inte var på plats, men det problemet löstes. Och på podiet var det trångt, som du ser på Youtubeklippet. Vi skulle lyssnat på Peter: Bort med stolarna för trumpet- och trombonsektionerna, stå upp och spela. Det ska vi absolut göra nästa gång.

Claes hade blivit ombedd att ta lite bilder och spela in musiken med sin kamera och Edirol, och han ställde upp. Jag tyckte det var kul att han var med. Edirolen, så liten att den får plats i en ficka, satte han upp på den annars stängda läktaren mitt emot vår scen. Han kunde inte göra någon soundcheck, men det blev ändå rätt bra ljud. Resultatet kan du höra här i två av numren, "Rock Around the Clock" och "Watermelon Man", som Claes la ut på Youtube igår tillsammans med ett bildspel, där du ser de dansande i frack och tjusiga balklänningar. (Här i Lund älskar man att klä sig i frack.)

Vår klädsel var mer diskret, svarta byxor och svarta skjortor (svart blus för mig). Och premiär för storbandets speciella fluga! (För männen.) Tommy hade flängt runt till flera butiker och inte gett sig förrän han lyckats få tag i 20 likadana svarta flugor med vita prickar, som alla fick ta på sig före spelningen. Det var bara synd att Bertil, inhoppare på sax och kvällens sångare, inte fick ha sin fina slips med saxofon och noter på. Den skulle vi tagit en bild på!

Det är svårt att fixa en hållbar festfrisyr själv tycker jag, så jag hade fått hjälp på Success' salong på Klostergatan. Vad sägs?



Blusen har också en historia. Lotta (min syster) ska ju snart åka till Shanghai med familjen för sin äldsta dotters bröllop där, så när hon och jag gick förbi Jaegerfelds skyltfönster förra veckan fastnade hon för en läcker kreation och gick in för att titta närmare på den. Jag hängde med in i butiken för ovanlighetens skull. Det blev ingen affär för henne, men jag, som behövde en svart blus för vårbalsspelningen, hittade en fin en på rea. 70% rabatt! Vilket fynd!

Men tillbaka till balen: Det var härligt att se hur dansgolvet fylldes när vi satte igång. Hög stämning!

Här spelar Eskil solo

(Du kan klicka två ggr på bilden för förstoring)

Det blir nog fler sådana spelningar, för det kändes bra, även om några drivande viljor i festkommittén bytte ut storbandsmusiken mot diskodunk lite väl snabbt för både många i publiken och oss. Vi hann bara spela knappt hälften av vår repertoar. Flera sa sen att de hade velat dansa till storbandet "hela kvällen", dvs. natten.

Så fina nummer de missade! tänker jag. Men så roligt det var att se så många svänga om på dansgolvet när vi spelade! Och vi har redan fått förfrågan om ny balspelning i höst!

Ragtime i Lund

Här i Lund är det så mycket roligt och/eller intressant som händer. Hela tiden! För mig i alla fall. Kanske är jag lyckligt lottad?

Ikväll till exempel. Jag blev tillfrågad om jag ville hoppa in som ersättare på tenorbasun-andrastämman i en oktett. De brukar spelar ragtime och äta pyttipanna hemma hos en av medlemmarna på Norra Fäladen. Låter kul, va?

Ragtime! Scott Joplin, synkoprevolutionen. Det följsamma pianoklinket som hör så omistligt ihop med Chaplins stumfilmer. Här spelar Winifred Atwell Black and White Rag av George Botsford till Chaplin-scenen "In the Mirror Maze".

Tillägg 21 april: Det fina Winifred Atwell-klippet togs tyvärr bort från Youtube, men här spelar en förstklassig pianist, Michael Sands, ragtime låtar i Winifred Atwells arrangemang, det närmaste jag kan komma.

I repertoaren ikväll är förstås Scott Joplin representerad. Där finns t ex A Breeze from Alabama, Elite Syncopation, The Entertainer, Fig Leaf Rag, The Strenuous Life.

Min favorit när det gäller namn på ragtimelåtar: G M Tidds The Dainty Foot Glide. Kan du se framför dig den nätta lilla foten som glider fram på dansgolvet vid förra sekelskiftet?

Ragtimebandet spelar också några senare låtar, t ex Jim McHughs omåttligt populära On the Sunny Side of the Street från det mörka depressionsåret 1930. Det finns så mycket historia i musik. Hade jag varit yngre och haft nio liv skulle jag satsat ett av dem på att forska och skriva om sånger i dess historiska sammanhang.

Här är lite svensk ragtime: Ulf Peder Olrogs "Filosofisk Dixieland" och Karl Wehles "Tändsticksparaden". Vi spelar ju utan sång, men här kan du höra Olrogs text i en uppjazzad version med en ung Alice Babs och "Tändsticksparaden" med en sångare som den äldsta generationen svenskar nog minns, Folke Lindberg.

Fick noterna via mail igår. Oj! De är skrivna för tenorbasun (som är stämd i Bb), inte dragbasun/trombon (som är stämd i C), vilket betyder att jag får transponera ett helsteg ner när jag läser noterna (t ex om det står G får jag spela ett F) och lägga till två b:n i tonarten (t ex om låten går i F dur = B är sänkt ett halvt steg till Bb, får man tänka Eb dur = B+E+A är sänkta ett halvt steg). Det lärde jag mig i ABF:s ungdomsorkester i Landskrona för många herrans år sen, och ibland har jag transponerat sen jag kom till Lund och började spela med Röda kapellet, men frågan är hur snabba de gamla reflexerna är idag i sextondelssekvenserna. Jag hinner ju inte träna. (Tvättdag idag, mm.)

Hur som helst, en ny upplevelse väntar, för jag har aldrig spelat ragtime i blåsarensemble förut!
(Sen är det roligt att komma hem till Claes.)

Dagens dikt

hey

c'mon come out

wherever you are

we need to have this meeting at this tree

ain' even been planted yet

June Jordan, Calling on All Silent Minorities

En tuff svärdotter

På sin mammas sida har Katja också mycket att brås på.

I senaste numret av Lundagård (Nr 3) handlar "Porträttet" om April och hennes engagemang i Malmös nystartade Roller Derbylag.

En sån kick Roller Derby ger henne! Och vilken kondition hon har fått! "Att vara mamma och 37 år gammal betyder att jag ska ha rotat mig, men istället beter jag mig som en sextonårig high schoolatlet", säger hon. Jag förstår henne. Roller Derby är säkert inte bara en härlig motvikt till allt stillasittande vid skrivbordet efter år av studier, utan ännu mer en chans att få "leka" (play är ju både leka och spela) efter allt ansvar som hon axlat sedan hon blev mamma så ung. Homo ludens.

Just nu jobbar hon annars så mycket hon kan för att finansiera en resa i juni till USA med Katja för att hälsa på familjen där. Hon arbetar med döva som har psykiska problem, som behandlingsassistent. Hon är inte döv själv men växte upp med döva föräldrar och både hörande och döva syskon, så hon var tidigt tvåspråkig (engelska och teckenspråk). Och nu behärskar hon ju tre språk flytande. När hon talar händernas och de tysta läpparnas språk är det jag, språkläraren, som blir stum, fascinerad.

Det är första gången Katja flyger över till släkten i Amerika. När hon kommer tillbaka blir det spännande att se hur mycket engelska och teckenspråk som hon har snappat upp.

Och spännande att följa April - mitt i livet...

I väntans tider

Medan uppfräschningen av fontänen var i full gång sågs denna förväntansfulla and betrakta arbetet. "Undrar just när vattnet släpps på" kanske den tänker.

För någon vecka sedan planterades det massor av penséer och snart återmonteras de maffiga grodorna, som sedan kommer att spruta vatten hela sommaren.

Gästbloggare: Claes Lawett

En finsk vaggvisa sjungen av Emils farmor då och Katjas farmor nu

Claes gav mig ju fyra sånglektioner med Diana Nuñez i födelsedagspresent. Diana är en underbar sångpedagog och människa, så det har varit fantastiskt att få hennes hjälp med att hitta min röst och utveckla den. I måndags var sista gången, och då fick jag göra en inspelning med Dianas man, Lars Beijbom, i hans studio. Det vill säga, jag trodde det var sista gången, men då avslöjade Diana att Claes hade gjort upp med henne om fyra lektioner till! Åh Claes!

Jag valde att sjunga en finsk vaggvisa, dels för att den är så vacker, men mest för att jag ville hylla Emils och Katjas finska arv, och hedra Mummi, Emils farmor, som lärde mig den.

Piu pau paukkaa,

Jänis metsässä laukkaa,

Poronkello kaulassa,

Eemelin nuttu naulassa.

Målande bilder, inte ett ord i onödan. I översättning:
Piu pau paukkaa betyder mig veterligt ingenting, men det är fina ljudkombinationer.

Jänis -Haren metsässä - i skogen laukkaa - skuttar,

Poronkello - Renskällan [hänger] kaulassa - om halsen,

Eemelin - Emils nuttu - kolt, jacka [hänger] naulassa - på spiken.

Numera byter jag ut Eemelin mot Katjan.

Lasse Beijbom - som arrangerat musik till Kristina av Duvemåla etc etc - gjorde förstås ett jättefint arrangemang och jag var så lycklig! (Trots att rösten liksom resten av kroppen är mattare än vanligt eftersom hjärtat ännu inte har återfått sin regelbundna rytm. Några veckor till får jag vänta på elkonvertering eller vad det nu blir.)

Först kompar Lasse mig på piano, sen har han lagt in ett orkestermellanspel, efter det nynnar jag till ett harpsolo, och slutligen sjunger jag den igen.

Claes klurade ut (med lite hjälp av sin gamle vän Henrik Müller) hur man skulle lägga in MP3-filen och göra ett bildspel till ljudfilen. Här är resultatet:

Katja har somnat till vaggvisan många gånger sen hon föddes.

Snart kan hon lära sig den själv, och en dag sjunga
den för sina barn och barnbarn förhoppningsvis.

Mummi och Ukki, Antti och Lyyli Vuorijärvi, bodde uppe vid polcirkeln i nordöstra Finland. De förkroppsligade verkligen det finska sisu. De hade fått lämna sin gård i Salla i norra Karelen i all hast mitt i vintern under andra världskriget, när ryssarna tog den delen av Finland, och hade byggt upp ett nytt liv i vildmarken i Kuusamo socken, med lantbruk, skog, fiske och renar. I de trakterna är det vanligt för finländare att ha renar och Ukki var poromies, renägare.

Kuusamos vapen

En vanlig syn på vägarna i Kuusamo. Foto: Ville Miettinen

Deras gård låg precis vid gränsen till Oulankas nationalpark, inom gångavstånd till Kiutaköngäs, där man om sommaren kunde se laxen hoppa uppför Oulankajoki.

Kiutaköngäs i Oulankas nationalpark.
Foto: Jochen Wurster

Lyyli födde nio barn. Hennes sätt att möta livets utmaningar var en bedrift. Jag ser många likheter med Claes' mor Ally och fylls av beundran för båda dessa kvinnor som jag fått förmånen att lära känna.

Emil och Katja julen 2011...

...och i somras 2010 när Katja fyllde tre.

Det är inte alltid Katja vill ha någon vaggvisa, och ibland behövs den inte alls:

"Jag känner mig väldigt vaken."

"Försök få mig att somna om du kan!"

"Först måste jag veta om foten har växat"

Den här gången behövdes det ingen sövande sång...

...men här hade Katja själv berett sig en sovplats

och var redo för saga och vaggvisa.

Alltmer liv i kolonin

Nu är det ingen hejd på växandet och blommandet i kolonin. Detta såg Claes igår.

Den skirblå skillan har vaknat.

Till och med ute i grusgången poppar skillan upp överallt.

Och krokusens solbelysta sidenväggar utforskas ivrigt
av två nymornade småkryp.