Katja vid tangenterna

 

Katja vill börja i musikskola, säger hon. Nu ska hon spara ihop till det. Här spelar hon andanteslingor tvåfingrigt. Bredvid sig på golvet har hon placerat sin hjärteask (som innehöll Ahlgrens choklad vid Alla Hjärtans Dag). För att vi vuxna ska fatta vinken har hon lagt i sina egna pengar. På Lilla Fiskaregatan ser hon ju nästan alltid gatumusikanter med en låda eller hatt bredvid sig. 

Jag saknar Katja. Ser henne alldeles för lite nu. Måste snabba på med mitt tidskrävande projekt. Tänka snabbare. Ligga i. 

Längtar!

Hjärteägg

...eller äggingenjörskonst?

Lisbeth undrade (med all rätt) vad i hela friden jag planerade inför påskmiddagen med hennes barn och barnbarn. Min "beställning" bestod bara i 4 hårdkokta ägg. Resten skulle jag fixa.

Då jag radade upp en v-formad hårdpressad bit papp, två blyertspennor och gummisnoddar blev förvirringen inte mindre. Gladpack (vilket namn...) behövdes också. Kommentaren "Vad i hela friden??" hängde obesvarad i luften.

Vad slutresultatet skulle bli visste knappt jag heller men ett visst hum om processen hade jag. Tyckte nästan synd om de nyskalade äggen där de låg inklämda i "vaggan". Bakbundna, fjättrade och oförmögna att komma loss. OK - ägg har inga ben eller armar men de kan i alla fall rulla till skillnad från dessa!

Den synliga (fjättrade) delen av projektet såg lite lustig ut. Associationen gick snarare till stjärthalvor än aptitliga ägg. Då äggen svalnat och gästerna satt till bords var det dags att kolla om projektet lyckats.

 

Jodå, vissa ägg blev jättebra medan andra krävde mer av ens fantasi. Inte illa för första försöket att göra något annorlunda av kokta ägg.

 Något att göra för nästa Alla Hjärtans dag-frukost!

Gästbloggat av Claes

Sommartid på "Vita Huset"

...eller "Inside job".

Sista helgen i mars, på söndagen då Universitetshuset är tomt och tyst, smyger en ensam gestalt runt och utför en sällan observerad ritual. Få är invigda och utvalda att verkställa den. De som normalt arbetar här är knappt medvetna om vad som pågår bakom kulisserna.

Kulissen i detta fallet är rum 316a. Frågan är inte vem som döljs bakom denna dörr utan vad. Skulle du händelsevis passera här utanför i korridoren vid rätt tillfälle och är obekant med husets hemligheter, kan det hända att du blir överraskad/perplex/konsternerad, kanske till och med skrämd från vett och sans.

Nej det spökar inte (jo kanske, men om det berättar jag i senare inlägg) på Universitetshuset i Lund - du har bara råkat passera det stora tornurets urverk och hört klockans höga "Dongande" slag.

En av mina vaktmästaruppgifter (tillsammans med min kollega Lars-Göran) innebär att ha översyn på klockorna i Universitetshuset och den med det största och mest imponerande urverket är Tornuret (som syns utifrån Universitetsplatsen).

På den här videosnutten kan du följa hela processen med omställningen till sommartid. För den observante blir jag avslöjad som morgontrött då justeringen skedde på sena förmiddagen. Omställningen kan bara ske under dagtid för annars ser man inte visarna... Liksom med alla gamla ur/klockor måste de få lov att slå alla sina slag vid justering. Det som är speciellt för detta ur är att det har ett slag för kvart över (den akademiska kvarten) men inget för halvtimmen.

Det jag missade att visa på filmsnutten var de tunga blyvikterna (lod). Har för mig att de väger hela 75 kg styck. En rejäl vev krävs för att dra upp uret två gånger i veckan året om. Lite trixigt är det att få visarna exakt rätt då det är skuggan av visarna på urtavlan man har att gå efter. Som en extra kontroll, brukar jag gå ut på framsidan av huset och se om inställningen blev bra. Den slutliga intrimningen brukar vi göra under nästkommande vardag då vi går efter "verkligheten" (klockslagen) och inte en bedömning på 15 meters håll.

I oktober upprepas processen fast då tillbaka till normaltid. Man drar som sagt inte klockor/urverk baklänges så då får vi snällt stoppa klockorna och vänta en timme innan vi kan starta dem igen.

Gästbloggat av Claes