Storstädning i kolonistugan

Trött på röran i, framförallt, kolonistugan beslöt sig Lisbeth för att storstäda! Ut med allt och börja från grunden var dagens paroll. Bäst att hålla sig undan... tänkte jag. Inte för att smita från jobbet utan mest för att låta Lisbeth känna Kontroll. Jag ville inte störa hennes Flow för mycket...

 

 Närmade mig trots allt stugan försiktigt sent på eftermiddagen för att se om jag kunde bistå med någon insats. Oh dear! var min omedelbara tanke då jag såg högen utanför stugan. "Fick verkligen allt det där plats på de få kvadratmetrarna?"

 Hjälpte till att tömma loftutrymmet (någon nytta av min längd har hon ibland...) på de sista prylarna och lade märke till baksidan på luckorna. Den ena halvan dolde en gammal affisch. Hade den varit hel, hade jag gärna behållit den som en dekorativ affisch.

 I loftutrymmet hittade vi även ett gammalt medlemskort för vår Kolonilott Nr 67 och medlemsförteckningen (se nedan). Senaste noteringen är daterad 1983. Tyvärr har tidens tand gått hårt åt pappret.

 

Planritningen finns i modern upplaga men det är ändå kul att titta på 1977 års version. Vilka finns kvar som ägare?

"Kill your darlings" brukar Lisbeth säga och vi var inte alltid överens om då det gällde att slänga eller bevara. Men en ratad, undangömd skatt som vi båda ville behålla var nedanstående inramade foto (från 1924) som ska få komma till heders igen.

Texten på foto anger "Ella Ilbak - Salome". Söker man på Internet (och det gör denne nyfikne man ofta) får man veta följande:

"Ella Ilbak (1895–1997) is the first professional and internationally acknowledged Estonian dancer. Having spent most of her life abroad, she is almost unknown in Estonia today. In 2009 Estonian publisher Tänapäev published two books to introduce her life and work." 

och:"Ilbak, Ella, estnisk dansös (f. 1895), elev av bl.a. Rutkovska i Petersburg. Ilbak har på kontinenten vunnit erkännande som en av de mest framstående företrädarna för den s.k. fria dansen. Hennes dans utmärkes av intensiv och säregen uttrycksfullhet samt stort herravälde över rörelsemedlen. Ilbak gästade Stockholm 1924, 1925 (jämte Jean Börlin) och 1928, då hon även turnerade i landsorten. 1949 besökte Ilbak Göteborg."

P. S. Det är lite lustigt att detta inlägg kom in på Johannes Döparens dag (en av de regnigaste hittills denna sommar) och kopplingen till Salome känner den historiskt intresserade till. Fotografen, Henry B Goodwin, var svensk trots namnet och uppmärksammades med en stor utställning på Kulturen i Lund 2009!

Gästbloggat av Claes

Studentsångarnas sommarkonsert 9 juni

Ett av de sista helguppdragen är avklarat! Nu lät det där som om det var en plåga - men att få vara närvarande som ansvarig vaktmästare under Studentsångarnas sommarkonsert är definitivt en njutning!

De som köpt biljetter till sommarkonserten i Universitetsaulan den 9 juni kunde skatta sig lyckliga! Inte minst för möjligheten att höra solisten Michala Petri och hennes flöjtspel. Det har pratats mycket om Aulans akustik men för hennes del var den alldeles perfekt.

Stundtals kände jag mig överflödig, då körmedlemmarna är väldigt hemtama i Universitetshuset och de flesta är väl förtrogna med hur allt ska fungera. Undantaget är den effektivitetsivrande herre som stoppade in två stycken gradänger (trappstegsformade avsatser som kören står på) i "Motalahisssen", vilket fick till följd att hissens jalusier låste sig.

Tillfällig panik. Jag tillkallade hissreparatör som kom inom en timme.  De gradänger som fanns kvar räckte dock tack och lov till scenbygget ändå.

Värre var att dirigenten hade svårigheter att komma från Danmark till Sverige. Till slut fick han plats på ett litet enmotorigt plan som kämpade tappert i motvind till Sturup. Han hade fått försäkran om att det inte skulle vara några som helst problem att få tag på taxi vid ankomst. Vad hände? Jo, såklart fanns det inga bilar inom synhåll. Snabb utryckning av en körmedlem som i ilfart hämtade honom.

På utsatt tid startade inte konserten men dock en ursäkt och förklaring till publiken att de skulle ha tålamod. Förstående skratt och accepterande applåder från publiken.

Trots dessa mardrömsscenarier kom så konserten igång knappt 10 minuter försenad. En och en halv timme senare belönades kör, dirigent och solisten med rungande applåder. Det är inte ofta jag har varit med om inrop och extranummer i Aulan, men nu hände det!

Se och lyssna på extranumret nedan som jag fångade med min iPhone.

Vårsång ("Glad såsom fågeln...") 

J A Josephson Text: F Grafström

Epilog: Upptäckte vid låsning av Universitetshuset att studentsångarnas dirigent Michael Bojesen i all hast hade glömt sin frack i Auditoriet (eller "206:an" som den benämns lite trist i dagligt tal). Tog och låste in den i vaktmästeriet. Under en sen söndagsfrukost dagen efter ringde min jobb-mobil. Det var en orolig studentsångare. "Kan det vara angående fracken?" frågade jag. Jodå, det var det och visst kunde jag möta upp och lämna ut den. Studentsångarna skulle ju ha en konsert i Tivoli i Köpenhamn samma kväll...

Gästbloggat av Claes

Andnöd & Andrum

Då Lars-Göran och jag "riggade ned" efter en konferens och transporterade bort registreringsdiskar från Aulan åter till Palaestra, upptäckte vi denna andmamma (gissar på Gräsand) med sina 8 ungar.

Förmodligen har hon lett sina telningar på en strapats- och farofylld promenad hela vägen från stadsparken till Universitetsplatsen och den hägrande fontänen.

Då vi kom tillbaka en andra gång upptäckte vi att familjen hade parkerat sig precis utanför dörren in till Palaestra. Vi stannade upp i vårt arbete och väntade på att mamman skulle flytta sig självmant. Till slut hoppade mamman ned till de ungar som redan befann sig nedanför på marken vid blåregnets rötter.

Två ungar var kvar mellan "dörrstoppslisten" och dörren då en kollega innanför tryckte på dörröppnaren och dörren for upp. Snabbt greppade jag dörren så att den inte skulle krossa de söta andungarna. Dramatiskt värre - prata om Andnöd! 

Allt gick väl och mamman ledde sin flock bort från uppmärksamheten och närgångna människor.

Önskar jag hade haft min "riktiga" kamera med mig men än en gång fick mobilen träda in som dokumenteringsverktyg.

 

 Äntligen framme vid fontänens fot och vassens trygghet för de små andungarna - Andrum!

Gästbloggat av Claes

Katja upptäcker Botaniska Trädgården i Lund

Lördagen den 16 juni hade jag glädjen att vara med Katja i Botan - en paradisisk sommardag.

     

Katja gillar kartor och inför besöket hade jag införskaffat en plastad karta över trädgården. 

När vi kom in genom grinden såg hon Gula Villan och lokaliserade huset längst ner i högra hörnet på kartan. Nu gällde det att hitta näckrosdammen - och caféet bredvid, där det fanns glass.  Ett blått fält måste vara vatten. "Där är näckrosdammen! Då får man gå förbi det gula huset åt DET hållet," sa hon och pekade åt vänster. Det var bara att följa med kartläsaren...

Vid näckrosdammen.

Ett brudpar som var där med en fotograf förhöjde den romantiska stämningen.

En stor välmående guldfisk gjorde sina lovar i vattnet nära oss, men den fick varken glass eller kaffe. Ett närgånget andpar fick också ge upp efter flera fruktlösa försök. 

 

 En trädgren blev ett perfekt gym-redskap, sedan vi hade förvissat oss om att den var
 stark nog för att klara gungandet och Katjas kroppsvikt. 

 

 Det fanns vattenspridare här o där. 

Åh vad det var skönt att stå i duschen på varje ställe!

Lila är Katjas älsklingsfärg, tillsammans med rosa. (Vad gör man...)

"Kolla vicka blommor! Lila bollar! Å dom e nästan lika stora som mej!" 

Det känns som man är på landet fastän vi är mitt i Lund

En snäll kvinna tipsade oss om att det fanns ungar i en av de små dammarna så vi gick dit.

Där fanns minsann ett par kullar. Den ena kullen var sothönor, den andra är jag inte säker på. Vaktlar? Söta var de i alla fall. Katja fann en fin utkiksplats.

Det var liv o rörelse i den lilla dammen.

Vi saknade Claes o hans kamera här, men om du tittar noga kanske du skymtar de små svarta kycklingarna och ser hur de tar sig upp och springer på näckrosbladen.

På väg mot utgången hittade Katja det här stora trädet som sågats upp och lagts ut så att barn kan springa runt på alla delarna av den skrovliga stammen utan att röra vid marken - spännande! 

"Farmor, kan du ta tiden?"

Här sitter Katja o vilar i ett par sekunder vid statyn av professorn i botanik, den stridbare Bengt Lidforss. Förresten, jag hörde för några dar sen av Finn H. att Lidforss' mor var swedenborgare och att det var hon som fick Strindberg att intressera sig för Swedenborg. Strindberg bodde ju i Lund ett tag, i ett hus som fortfarande finns kvar på Grönegatan, två minuter från mitt hem. Det var där han skrev sitt Inferno.

   Men i Katjas värld figurerar inte herrarna Lidforss o Strindberg. När vi går hem berättar hon om Alice i Underlandet. Hon har nyligen sett filmen och den har gjort starkt intryck på henne och satt fantasin i rörelse. Det är mycket som är "läskigt". Det läskigaste är nog när Alice faller ner i hålet.

Alices äventyr i underlandet börjar med att hon slår sig ner vid ett stort träd...

Vid flera av träden i Botan stannade vi för att önska något. Katja la sin hand på de gamla ärevördiga stammarnas skrovliga bark. Vad hon önskade sig? En rosalila pudel.

Katjas klosskalas

"Grand Design" med Kevin McCloud på kanal 9, är ett av favoritprogrammen Lisbeth och jag tittar på och inspireras av. Med det i åtanke ställer man såklart upp och skapar med Katjas klossar. Liksom i TV-programmet följer det med en beskrivande story under hela Katjas byggprojekt.

Klossarna och favoritfigurerna kom till användning i nedanstående scen som föreställer ett kalas.

Jag (Claes) var med i inledningsskedet i tårtbygget och undrade lite retfullt vad det gröna var för smak. "Är det spenat?". "Ja" svarade Katja. "Blä-äh - men det passar ju inte" kontrade jag. "De andra färgerna då - vad e de?" K: "Blåbär och vanilj!"C: "Ja, det låter ju jättegott!"

C: "Vill du ha en sådan kaka på ditt kalas?" K: "JAAA!"

Lisbeths tillägg: Katja berättade att scenen föreställer ett bord (två avlånga klossar) o tre stolar med rygg o en pall runt om. På bordet finns runda tallrikar med en hel hög med mat (trianglar). Tjuven och Pippis pappa är gäster hos Pippi, o tjuven har ätit så mycket att han måste lägga sig ett tag. Till höger är den stora tårtan. Spenaten hade förvandlats till tårtfat, och efter att ha pratat om "Svenska flaggans dag" var det därför tårtan var gul (citronsmak) och blå (blåbärssmak). Hon tyckte det var fint att flaggan är blå som himlen och gul som solen. En sol som skiner från en blå himmel är något hon längtar efter nu. Och det är hon inte ensam om...

Sambloggat av Claes & Lisbeth

Sharp dressed man

Den 5 juni hade Polhemskolans avgångselever bal på Akademiska Föreningen. Liksom vid de flesta andra liknande baler var gången från AF och runt hela fontänen avspärrad så att de festklädda ungdomarna kunde defilera förbi familjemedlemmar, anhöriga och andra nyfikna. Träffade på Mike & Viveka, Lotta och storebror Afshin vid staketet.

Lisbeths systerson, Arijan, hade tidigare överraskat mamma Lotta med att han tänkt bryta mot smoking-etiketten med en egendesignad kreation. Tillsammans med en kompis skapades dressen ni kan se på de nedanstående bilder. Hade bara med mig min iPhone men det blev hyfsade bilder ändå..

Skål för kreativiteten!

 Jag höjer även att glas för "A sharp dressed Woman"!

Vände mig om på väg bort och upptäckte kreationens baksida!

Gästbloggat av Claes

Tillbakablickar från videoarkivet

Här är en del videoklipp med Katja som Claes hittade i sina gömmor.  I det första klippet hittar Katja plötsligt ett ljud som hon måste smaka på. Sen vill hon ha mariekex och försöker få Farmors hand att bistå henne. Men den handen går sin egen väg o upptäcker i stället något som måste åtgärdas innan det kan bli tal om fler kex.

I nästa klipp bestämmer Katja att Claes med sin svarta kamera framför ansiktet är ett hemskt monster som hon måste undkomma. Claes behöver inte göra någonting mer än följa efter henne med kameran. Det är en otroligt spännande lek för den lilla, till slut lite för spännande! Då får jag glädjen av att utgöra hennes trygga tillflyktsort. Det brukar vara min roll. Men det har hänt att Katja tilldelat oss motsatta roller. Då har hon gömt sig hos Claes när Hemska Häxan visat sig. Monsterleken varar aldrig så länge. Snart är både Claes och jag "vanliga" igen.

Här sitter Claes o Katja vid frukostbordet. Tempot är lugnt. Den fiffiga hängstolen som April försett oss med kunde vi använda för Katja i många månader. Den stora utmaningen den här morgonen är att kunna spänna fast säkerhetsbältet. Lysringen som Claes gett henne dagen innan är spännande. Och så kan man lägga huvudet på sned på ena hållet, och sen på andra hållet, och se om Claes gör likadant. Det finns alltid saker att hitta på...
   När hon har lyfts ner o motionerat ett tag med Claes, blir hon varse sin sängs bedrövliga tillstånd. "Åh nej!" (Så glad hon blir sen, när hon ser hur lätt det är att åtgärda problemet.)

I fjärde o sista klippet är Claes monster igen, och denna gången är Katja modig och går i närkamp med monstrets tentakler. Farmors ben blir som vanligt en trygghetspelare att hålla sig i medan hon repar nytt mod. När hon går mot det farliga odjuret igen är hon kaxig, och luttrad av livet på dagis: "Jag ska slå dig!" När vi protesterar, blir hon eftertänksam och ser generad ut. Det är inte lätt för en liten flicka att reda ut hur man ska förhålla sig till andra barn när viljorna krockar. Det är bra att öva på Farmor o Claes till exempel. Fast det är lite annorlunda jämfört med kompisarna på dagis. Vuxna är jättestora. Tur att de är snälla.

Teknikvana

1961 var jag 8 år och fascinerades enormt av de tekniska framstegen och då framförallt av den stora nyheten att ryssarna fått upp Sputnik i rymden. Vi hade en liten svart/vit TV. Vi kunde se en svensk kanal. Förmodligen kunde vi även se dansk TV redan då (de var ju några år tidigare med television än svenskarna). Ville vi byta kanal fick man snällt resa sig från soffan och vrida på kanalväljaren.

Utbudet var inte speciellt stort men vad hade vi att jämföra med? Till och med testbilden var intressant. Vår telefon var av svart bakelit och kopplad till vägguttaget med en "tygstrump"-förstärkt kabel. Etiketten hur man svarade var viktig - nästan andaktsfull, speciell.

Både hemma på gården och under mitt arbetsliv har jag varit med om många stora tekniska framsteg som underlättat / förändrat arbetssättet. Ibland har det gått väl fort och tid till eftertanke har inte funnits. 

Steget från mörkrumsarbete på manualavdelningen på Gambro till att scanna in bilder och hantera allt i datorn var stort. Effektivt och roligt, men möjligheten att producera trycksaker snabbare ökade också på stressen.

Som gammal Mac-fan (sedan 1989) blev jag 2007 begeistrad då Apple annonserade att de skulle släppa en mobil. Priset var alldeles för högt för mig just då så jag fick nöja mig med en iPod Touch. I stort sett alla funktioner som en mobil förutom att jag inte kunde ringa med den.

Vad är det Katja kommer att minnas som speciellt då hon blickar tillbaka?

Kom till att tänka på "Tio tankar om tid" (1999) av Bodil Jönsson och hennes efterföljare "Tio år senare" 2009. Rekommenderad läsning! Denna förhållandevis korta tidsrymd känns svindlande då man inser hur mycket som hänt i vårt sätt att kommunicera och umgås.

När DVD-spelaren inte ville fungera som det var tänkt, fick farmors MacBook träda in och spela upp en av Katjas favorit-DVD med den tecknade versionen med Pippi Långstrumps äventyr.

Min gamla iPod Touch har massor av spel som Katja med van hand använder (jag har satt den i "Flight mode" så hon inte ska råka köpa något på nätet).

Meditation är ett ord man kommer till att tänka på då man ser filmsnutten med Katja. Med stor självsäkerhet navigerar hon på pekskärmen. 

Tack och lov är andra "leksaker" också populära såsom den gamla kulramen (den på köksbordet), det gamla "Ugglepusslet" och de klassiska byggklossarna. Katja kan spendera timmar med eget skapande med de enklaste redskap. Ibland tjuvlyssnar vi på hennes fantasifulla berättelser under lekens gång. Vilka teaterstycken!

Hur många hundra år som skiljer dessa "verktyg" åt vet jag inte men härligt att de kan existera sida vid sida och fylla viktiga funktioner i ett barns uppväxt.

Gästbloggat av Claes