söndag 27 december 2009

Keats och den grekiska urnan

Bright Star, filmen om John Keats och Fanny Brawne, har just haft premiär i Lund. Vet inte om jag vill se den. Inte om Campions porträtt är en ytlig sockerromantisk snyftare. Då blir jag bara frustrerad. Keats mänsklighet och hans öde har alltid väckt starka känslor hos mig.

Jag går till bokhyllan och hämtar Gunnar Hardings En katedral av färgat glas: Shelley, Byron, Keats och deras epok. Jag har fått boken av Ingrid (Ingemark), som gjort flera av prosaöversättningarna. När jag läser hennes dedikation ser jag att den är daterad 27/12-99. Va?! Så märkligt! Idag är det alltså exakt tio år på dagen sedan Ingrid gav mig den här underbara boken! Jag börjar läsa och plötsligt är jag i en annan värld.

När Gunnar Harding berättar om Keats liv ser jag det igen som en film för min inre syn. Det är en stark film. Det är gripande att se hur den ödesdrabbade John Keats kämpar i motvind för att få göra det han är bäst på. Man gläds åt att han lyckas förverkliga något av det han har inom sig, innan tuberkulosen tar hans liv när han bara levt i tjugosex år.

När jag får tillfälle vill jag skriva lite om Keats och om hans "Ode till en grekisk urna", där han beskriver urnans eviga (men förstelnade) skönhet. I den dikten finns de berömda två sista raderna, vars innebörd fortfarande diskuteras. Vad menade Keats?

Här är den femte och sista strofen av "Ode on a Grecian Urn":

O Attic shape ! Fair attitude ! with brede
Of marble men and maidens overwrought,
With forest branches and the trodden weed;
Thou, silent form, dost tease us out of thought
As doth eternity: Cold Pastoral !
When old age shall this generation waste,
Thou shalt remain, in midst of other woe
Than ours, a friend to man, to whom thou say'st,
"Beauty is truth, truth beauty," - that is all
Ye know on earth, and all ye need to know.

I Hardings översättning lyder strofen så här:

O skapelse av attiskt skönt behag!
Där marmormän och jungfrur under grenar,
Vars grönska skuggar dem en solig dag,
Går kring; du tysta form, din makt förstenar
Till kylig pastoral en äng så grön.
Fast åren flyr, fast sorgen växer stor,
Skall du bli kvar mitt i all tröstlöshet,
En vän, som viskande oss anförtror:
All skönhet sanning är, all sanning skön,
Och det är allt som vi på jorden vet.

Rimflätandet är en nästan försvunnen konstform, och översättningar i samma versmått en bedrift. Här måste Harding offra "and all ye need to know" - "och allt ni (som H. byter ut mot vi) behöver veta", men visst är hans ordväv vacker och nära ursprunget?

På många språk, t.ex. finskan som har så långa ord, är det helt omöjligt att behålla både originalets rytm och dess rim. Undrar hur den här dikten låter på finska.

Tillbaka till den grekiska urnan:
Jag måste berätta om en mycket speciell hyllning till Keats. Den ägde rum en Halloween på 80-talet i Washington D.C. Där bodde då och bor fortfarande Delores, som jag känt sedan vi var 18 och gick i high school i Shenandoah Valley, Virginia. Ett år fick hon och hennes konstnärliga vänner för sig att de skulle tillverka en jättestor grekisk urna i sex (sju?) delar, som de skulle klä sig i. Var och en skulle ansvara för sin del.

Efter många kvällars och helgers skratt och möda blev konstverket klart i tid för Halloweenkvällen. De ställde sig framför Smithsonian-museet (tror jag) och deklamerade Keats Ode för alla förbipasserande. Stor succé!

Jag visste att Delores hade gett mig en bild på urnan och - eureka! - jag lyckades minsann hitta den bland alla gamla fotografier och Claes scannade den åt mig. Förhoppningsvis mailar också Delores snart en beskrivning på hur de gick till väga för att skapa sin version av Keats grekiska urna, så jag kan lägga ut den med.

Här är urnan!

fredag 18 december 2009

Blinka lilla stjärna där


Katja blickar ut över takåsarna i Lund

Linen Row Big Band, Lund

Låt mig presentera: Linen Row Big Band! Vi repar varannan onsdag i St Knuts kyrka i Linero. Vårt namn associerar löst till denna del av Lund. Du hittar mer om oss på Linenrowbigband.wordpress.com

Så här kan det låta när vi repar. Filmklippet spelade Claes in den 2 dec 2009.




"Whisper Not"
av Benny Golson

torsdag 17 december 2009

Katja med spring i bena

Idag lade Claes ut sin videosnutt av Katja-med-spring-i-bena på Youtube: "Katja Lalalala"
http://www.youtube.com/watch?v=5ipdgwNPa3w .

När jag har behövt fylla på energiförrådet denna hösten har det ofta räckt med att titta några sekunder på den här lilla tjejen så full av liv. Åh att få vara farmor till Katja Emma-Jean Vuorijärvi!

fredag 11 december 2009

En tom tändsticksask



Tänk så kul man kan ha med en tom tändsticksask!
(Katja och Claes, nov 2009)

Skrivarstugan Vindöga

I begynnelsen var en okuvlig längtan efter att spinna ord, väva text.

Länge sökte jag en punkt i universum att utgå från. Nu, via långa och krokiga vägar, har jag hittat den, en vindslya i min gamla studentstad Lund, med utsikt mot Domkyrkans två torn "Lunna pågar" åt ena hållet och Grand Hotel åt det andra. "Mitt i smeten", som man säger här i Lund.

Och oförtrutet pockar de oberättade berättelserna på tid och utrymme.

Vindöga kommer ju av det gamla fornnordiska vindauga som blev engelskans window. Det ger mig flera associationer: Fönster - kontakten med världen utanför, staden, människorna, himlen. Vindauga - kontakten med andra tidevarvs människor som levde med helt andra fönstergluggar för både luft (vind) och ljus. Öga - jag ser på världen och berättar vad jag ser. Vind - det är där jag bor. Leve svenska språkets (och alla språks) tvetydigheter! På vinden, i vinden.

Sen tänker jag på seglarnas vindöga - den punkt som vinden kommer ifrån, och konsten att segla närmare vinden med fyllda segel. Att kunna bedöma exakt hur mycket man måste hala in seglen för att de inte ska börja fladdra. Att komma framåt i motvind. (Men om vinden kommer bakifrån seglar man väl bort från vindögat, alltså i medvind? Nästa gång jag träffar en seglare måste jag få detta utrett.)

Jag ser på nätet att man i Sandviken har en årlig ljud- och bildkonstfestival som också fått namnet Vindöga. Så det är ett vackert ord för dem med. Har du smakat på det?

torsdag 10 december 2009