"Ta bara topparna tack!"

I dag fick pilekojan en välbehövlig trimning av topparna...

Jag poserande som en annan storviltjägare med vapnet i hand - en sekatör.

Gästbloggat av Claes

Sommar! Höstplaner!

Detta är en speciell sommar, som alla somrar.

I år börjar jag inte skolan den 8 augusti som Helena och mina andra lärarkollegor på Komvux i Malmö. Lovet fortsätter och jag välkomnar den ljuvliga friheten.

Vilken början på sommaren! Musikläger i Kiruna, midsommar med Claes i Abisko, fjällvärlden, midnattssolen, samekulturen, järngruvan, Malmbanan genom vildmarken, och inte minst, flera timmars musicerande varje dag i en vecka - låter det inte härligt? Ja så härligt var det!

Sen har Claes jobbat hela tiden, men nästa vecka börjar hans efterlängtade semester. Först ska vi vara några dar hos Solveig och Kaj på Öland. I fjol skvalade ju regnet hela tiden under vårt Ölandsbesök, så det vore roligt att uppleva mer typiskt väder på Solens och vindarnas ö. Det blir kul även om det regnar...

Men redan imorgon blir det festligt, för då bjuder Claes' bror Jan och hans Annika syskonen med respektive på picknickkonsert på Sofiero med Helen Sjöholm, Tommy Körberg och Benny Andersons orkester, för att fira Jans 60-årsdag tidigare i år. Det verkar som om vi äntligen får uppehållsväder - skönt!

Claes längtar efter sol och har semesterplaner som han själv får avslöja. Under tiden planerar jag höstens stora projekt, min USA-resa. Det är mycket att ordna, så därför har jag inte hunnit blogga om roliga Katjabesök, kolonin, livet i Lund eller Lapplandsresan. Ska försöka göra det till en vana att ta en bild/tanke om dagen. Mañana.

I höst, god and weather permitting, är jag i östra USA i 2-3 månader och samlar material för boken om Lorraine Hansberry som jag längtat efter att skriva. Jag vill intervjua personer som kände Lorraine och även några andra nyckelpersoner; de är nu i övre 80-årsåldern eller äldre, så det kan inte vänta. Och så ska jag ska kolla the Hansberry Archives i the Schomburg Center for Research in Black Culture, i Harlem New York. Hoppas kunna åka o hälsa på Viveka o Mike i Morrisville medan hon är där och inte här i Lund. Och se kära gamla vänner igen: Delores i Washington, D.C. (som jag känt sen 1964), mina "systrar" i the Shenandoah Valley, Virginia (där jag var utbytesstudent 1964-65), Richard o Ginny Beards i Amish country i södra Pennsylvania (som jag känt sen 1966; Richard var gästprofessor när jag läste engelska i Lund), Susan i New York City (som jag känt sen 1964), Joi i Cambridge Mass. (som jag känt sen 1972, när jag var 26 o nybliven doktorand o började forska om Hansberry; hon har nu ansvar för the Hansberry estate). Det blir säkert andra intressanta möten också, det brukar det bli.

Vill också kolla upp läget i USA. Det amerikanska samhället är ju nära randen av en katastrof. Titanic. De goda krafterna finns (kolla TED Talks t ex), men hur ska de få hela den tungrodda skutan att lägga om kurs? Nytänkande måste till nu.

Det hemska som hände i Norge gör mig ännu mer motiverad att skriva Hansberrybiografin.

I förrgår när jag satt vid skrivbordet och pratade med Shay om boken (sök på Shay Youngblood och se vilka roliga saker hon gör), tog Claes den här bilden i svart och vitt. Han ville förstärka min självbild som ... - jag vågar inte säga ordet än. Igår överraskade han mig med en förvaringslåda i lättmetall för CD-skivorna jag kommer att använda i USA, och extra minne + extra batteri + bra fodral för min kamera. Sån är han, min Claes...

Klicka för förstoring

Hommage à Hitchcock

Genom ett öppet fönster, med utsikt mot Domkyrkan, hördes ett välbekant kraxande. Tankarna gick direkt till Hitchcocks’ film ”Fåglarna” då en stor flock kajor gjorde sin ljudliga entré över hustaken mellan Klostergatan och Lilla Fiskaregatan i Lund.

Även om mina historiska kontakter med kajor är trevliga, dyker vissa hemska scener från filmen upp på näthinnan. Kan det vara så att någon av dessa kajor har hört berättas hur jag som mindre snäll grabb prickade någon släkting med luftgevär för sådär 45 år sedan?

Numera när jag ser fåglar, djur, insekter och kräldjur är det ett helt annat ”skjutvapen” jag tar fram – nämligen min kamera.

En lustig detalj som jag noterade denna kväll, den åttonde juli, var att SvT 1 visade just ”Fåglarna” i regi av Alfred Hitchcock från 1963.

Varför valde de just denna plats i dag? Andra gånger jag observerat dem är då de skränande och flockvis förflyttar sig mellan klungorna av träd på Klostergården, Stadsparken, vid "Gula Husen" och Lundagård. Lite ”spooky” var det allt eftersom de inte brukar samla sig på denna sidan av fastigheten.

Gästbloggat av Claes Lawett