Regnmakerskan

Katja var med oss i kolonin idag. När vi skulle vattna trädgården ville hon förstås spruta på Claes, men han stack in i stugan så det blev fönstret som i stället utsattes för en jublande regnattack.



Sen hittade hon paraplyet inne i stugan och satte sig i Claes knä och informerade honom om att det regnade så de måste fälla upp paraplyet. På den blå himlen gled vita små ulliga moln fram i sakta mak. Men för Katja regnade det "på låtsas", vilket är nästan på riktigt för en fyraåring full av fantasi.

Medan hon satt där med Claes under det skyddande paraplyet, berättade jag sagan om den farliga jätten som förtrollade små barn till grodor (eller vad det var) genom att titta på dem med sitt onda öga, och om hur en liten flicka (som råkade heta Katja) löste alla barnen ur förtrollningen genom att fälla upp en paraply med en spegel ovanpå så att jättens onda öga drabbade honom själv. Ska visa henne bilden i Min Skattkammare någon gång.

Den röda tutan som Katja höll i handen skrämde bort häxor, sa hon och blåste i den lite då och då. Prinsesskronan som hon fick i söndags på sitt födelsedagskalas hade hon på sig vad hon än gjorde. Lite på sned ibland, men vad gjorde det!