Händelserik stund i S:t Månslyckan

Trots regntunga moln beslöt vi oss för ett kolonibesök med Katja när hon kom vid 3-tiden för att vara hos oss till imorgon förmiddag. Efter viss övertalning lyckades vi få Katja att ta på sig lite varmare kläder och inte bara den tunna ballerinaklänningen som hon älskar. Det fick bli en kompromiss, en både-och-lösning. Det var roligt att cykla och härligt att komma till kolonin, tyckte Katja. Kanske det är sista besöket i trädgården för i år, denna regniga nästsista augustidag.

Claes var redan på plats och välkomnade.



Mellan regnskurarna gav Claes sin trogna cykel service och Katja kollade intresserat. Sen fick hon prova cykelhjulets möjligheter. Har Katja en framtid som alternativ kompositör kanske? Hursomhelst är det kul att experimentera!



Vi hittade några smultron i den frodiga vildvuxna trädgården, och även lite blåbär. Det är premiär för blåbärsbuskarna.

Några av de många höstblommorna i St Månslyckan:

Titta så många rosor! jublade Katja. Och alla i en fyraårings ögonhöjd...


Så kom regnet och vi stack in i stugan och hade kul med en ballong som Claes blåste upp och släppte så att den flög vilt, med många repriser och glada tjut. Men i hörnet stod ett paraply och väntade på en nyfiken liten tjej...

Det är skönt att känna sig trygg under ett stort paraply när det regnar så mycket. Lite spännande också. Fast det var ändå gott att komma in i det torra efter ett tag.



När det blev uppehåll plockade vi en fin höstbukett med sju sorters blomster som Katja körde hem till Lilla Fiskaregatan.

Välsignade koloniträdgård! Den har alltmer blivit vårt paradis. Och vi märker hur Katja stortrivs där också. Det känns helt rätt för oss att Paradis på ursprungsspråket persiska betyder trädgård.