Couac-ac-ac et culture

Apropå Universitetsplatsens fontängrodor i Claes' senaste inlägg:

Små grodorna är lustiga att se...

Många besökare i detta land har vid vissa högtider med förundran noterat hur vuxna till synes normala och välanpassade människor sjungande hoppar runt efter varandra i en ring - och då och då viftar med händerna vid öronen och vid baken - och sedan framstöter ett knackigt ljud gång på gång: koackackack koackackack koackackackackack koackackack koackackack koackackackackack.

Besökarna upplyses i bästa fall om att detta är en omistlig beståndsdel av vårt svenska kulturarv.

Fast egentligen är "Små grodorna" ett exempel på fransk-engelskt kultursamarbete! Ja det var ju inte precis avsikten förstås, när engelsmännen tog och ändrade orden i sin ärkefiendes revolutionsmarsch så att Au pas, camarade (I takt, kamrat) blev Au pas, grenouilles (I takt, grodor). Frogs är ju det brittiska öknamnet för the French.

Detta och mer står i Wikipedias artikel om "Små grodorna"...

De grodorna, de grodorna...

De tvära kasten i väderleken lämnar ingen oberörd. Ena dagen är det gassande sol och härligt väder, andra dagen är det bistrare vindar som råder i Lundagård.

Någon hade i veckan förbarmat sig över grodorna i fontänen på Universitetsplatsen och gett alla fyra en värmande halsduk.


Kommer samma omtänksamma person(er) att vara på alerten och hjälpa grodorna med en luftigare klädsel vid soligare väder?

Gästbloggat av Claes Lawett