Det stora ovädret som drog fram i nordöstra USA på lördan o söndan (3 miljoner hushåll & butiker strömlösa från Maryland till Maine) drabbade oss inte så hårt, men snöa gjorde det! Vinden piskade blötsnön mot vindrutan och det gällde att köra försiktigt.
"Vi kommer att bli försenade"
Harlem i oktober! Veckan innan var det sommarväder.
Joi och Tim i snöslask
När vi kom fram var hyllningskonserten i full gång.Här "The Bass Choir", bara basister, suveränt.
(Lite suddig bild. Önskar Claes varit här.)
Clifton Lee, en av de många jazzmusikerna i släkten Handy+Lee. 
Bill Lee, Spike Lees brorsa. Inte säker på vem pianisten är. Konserten är slut men de fortsätter att jamma.
Många fina framträdanden - pianister, sångerskor, gitarrister mm. Jag spelade in en hel del på Claes' Edirol, men det klarar jag inte själv att publicera här, så det får vänta.
En av talarna var Donald Stone, som har koll på hela släktens historia, och som skrivit en bok om Snow Hills grundare William James Edwards och kampen för utbildning (och överlevnad) i det segregerade Alabama. Han ska skicka mig boken, och eventuellt kan vi ses innan jag åker hem. Han var aktiv i medborgarrättsrörelsen i Selma och Montgomery och har mycket att berätta om den och om släkten i Alabama. Levande historia!
Tim, Mariah, Donald Stone, JoiFörr sjöng Augusta i gospelkören. Jag visste inte att den kören i årtionden har varit en sådan turistattraktion! Folk köar i timmar för att höra dem sjunga. Det är väl också själva kyrkan som är ett populärt turistmål. Här är ett typiskt omdöme.
I december innan jag åker hem ska jag hälsa på Augusta på 146th Street & Lenox Avenue och hon ska visa sitt fotoalbum, och sen ska jag följa med henne till the Abyssinian o lyssna på gospelkören när de tränar. Det ser jag fram emot.
