Nostalgi

Jag läste i Martin Gelins Det amerikanska löftet: Barack Obamas väg till Vita huset till klockan 2 i natt. I morse fick allt annat vänta medan jag läste ut boken. Författaren, en svensk kille som bor i Brooklyn, är kunnig och välinformerad, klarsynt och mänsklig. Tack, Martin, för din bok!

Jag satt i mitt hem, min trygghet, min frihet, mitt skydd mot väder och vind, min trivsamma egna lya, och läste om när Martin mars 2008 åkte i snöstorm till Cleveland, Ohio med en grupp volontärer från New York. Det var fortfarande full vinter och mycket snö när de gav sig ut för att knacka dörr och värva väljare i ett låginkomstområde.

"Det var lördagseftermiddag så vi räknade med att de flesta skulle vara hemma, men insåg snabbt att vi hade ett annat problem: nästan vartannat hus på vår lista var tomt, eftersom de som tidigare hade bott där hade blivit vräkta. Den här vintern vräktes ett hundratal personer från sina hus varje dag i Cleveland." (s.195)

Vart tog alla dessa människor vägen? Fick de ett nytt hem? Ett hem?

När Martin senare i boken ska beskriva känslan i Grant Park, Chicago på valdagen 4 november 2008 efter Obamas seger använder han ordet nostalgi.

"Men det var inte nostalgi i den betydelse vi oftast använder ordet: som längtan efter en tid som flytt. Det här var en nostalgi som bottnade i ordets ursprungliga innebörd: längtan efter ett hem. Nostalgi är en sammansättning av grekiskans nostos för hem, och algia, för sorg. Vi känner oss nostalgiska när vi saknar ett hem." (s.447)

Överallt i Grant Park stod människor och grät den kvällen, skriver han. En äldre svart kvinna från North Carolina sa att hon grät för att det kändes "som att komma hem".

Längtan efter ett hem.

Två livsnödvändigheter: det ena, att ha ett eget hem; det andra, att höra hemma i en meningsfull gemenskap, att ingå i en community.

Vad är ett hem?