Det är en stilla söndagsmorgon i maj.Duvan står lugnt på skorstenen.
Där bakom, Lunnapågarnas trygga torn.
Sten på sten kunnigt sammanfogade.
Nuet vaknar och minns.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar