Den 30 december åkte vi med Katja till Tivoli i Köpenhamn. Kallt men kul! Kul men kallt!
Först gick vi till akvariet där Katja fick en liten inblick i havets otroliga myller av fantastiska fiskar i allsköns färger, mönster och former.
Utanför akvariet fanns en farlig haj och Claes var så modig när han stack handen i gapet, tyckte Katja.
Sen upptäckte hon ett ballongstånd och hon fortsatte prata om ballonger när vi vandrade vidare, så vi gick tillbaka till den fina ballongbilen. Hon valde den läskigaste ballongen, med dödskalle och pirater, och var jättelycklig när hon åkte vidare med den fastbunden vid vagnen.
Den gula veteranbilturen var också en höjdare. Jag fick åka med som passagerare och Katja höll i ratten med stort ansvarsfullt allvar.
Tänk att den gamla hästkarusellen finns kvar! Jag minns fortfarande hur salig jag var när jag fick rida på en av hästarna.
Kan det vara samma häst (renoverad förstås i så fall)? Claes scannade det gamla fotot:
Finalen blev "Den lille flyveren". Det var med lite tvekan som Katja gick med på att flyga ensam, men det gjorde hon! Och efter ett tag vågade hon dra i spaken som reglerade höjden också. Här kommer hon!
Klockan 17 skulle det vara "illuminationer", en ljusshow vid Tivolisjön, men den var inställd för att isen var för tjock. Vi hade ursprungligen tänkt stanna till kl 18 och se det stora fyrverkeriet som skulle avsluta Jul i Tivoli, men nu hade Katja slocknat så vi gick snabbt förbi isskulpturerna vid Pantomimteatret och ut till Hovedbanegården som ligger så behändigt nära Tivoli, med tåg som tar en raka vägen hem till Lund.
På natten satt piratballongen i taket ovanför Katjas säng som en vakande skyddsängel, med snöret inom räckhåll.
Nästa morgon var det inte Katja utan jag var som trött och svårväckt. Men Katja fann på råd och jag kan försäkra att hon rönte framgång med sin metod!
Kaj och Elvira förbereder lyktans luftfärd.
Den rosa lyktan stiger till skyn.
Här försvinner den!
Sen upptäckte hon ett ballongstånd och hon fortsatte prata om ballonger när vi vandrade vidare, så vi gick tillbaka till den fina ballongbilen. Hon valde den läskigaste ballongen, med dödskalle och pirater, och var jättelycklig när hon åkte vidare med den fastbunden vid vagnen.
Den gula veteranbilturen var också en höjdare. Jag fick åka med som passagerare och Katja höll i ratten med stort ansvarsfullt allvar.
Tänk att den gamla hästkarusellen finns kvar! Jag minns fortfarande hur salig jag var när jag fick rida på en av hästarna.
Kan det vara samma häst (renoverad förstås i så fall)? Claes scannade det gamla fotot:
Finalen blev "Den lille flyveren". Det var med lite tvekan som Katja gick med på att flyga ensam, men det gjorde hon! Och efter ett tag vågade hon dra i spaken som reglerade höjden också. Här kommer hon!
Det som är speciellt med det här urverket är att det lär komma från samma tillverkare som uret på parlamentsbyggnaden i London. Därför kallas det "Lilla Ben". (Javisst, Big Ben är egentligen slagklockan i Westminsterpalatsets klocktorn, men namnet har kommit att gälla för uret också.)
Och jag kan snart sjunga studentsången på mitt sätt:
