På självaste Nyårsafton fick vi plötsligt se vår vaktmästare Nisse stå i fönstret hos vår granne mittemot. Han höll i en lång planka som han rev ner istappar från takrännan med. Måtte han inte trilla, tänkte jag. Katja följde fascinerat skådespelet.
Jodå, Nisse klarade det. Sen kom han upp och drack en kopp kaffe med oss och kollade vårt "vindöga", där smältvattnet har runnit in och orsakat vattenskador ända ner till Granits butik varje gång temperaturen stigit över noll. Vi har fyllt många spannar med smältvatten vid det här laget. Nyårsnatten var mild, så vi öste av hjärtans lust då med, innan vi la oss till ro. Nu är det precis under noll, som tur är. Det nya året kommer att inledas - troligen om en vecka - med öppnad vägg och upprivet golv. Sen tar det flera veckor innan allt har torkat så att ett nytt golv kan läggas på. Oj vad snö och is kan ställa till!
Vad ska hända med vindögat? Det måste få vara kvar! När det hade täckts av plåt och snön dessutom låg tjock på de tre takfönstren vid jul, då var det mörkt i rummet - som att bo i en grotta. Klaustrofobiskt. Idag kom Nisse och tog bort det vedervärdiga plåtlocket så att man kan se ut genom fönstret igen. Varde ljus! Och himmel! Ah, att ett fönster kan betyda så mycket!
Foto (som vanligt): Claes Lawett
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar