Den 21 oktober 1976 var ett datum jag hade sett fram emot. När inget hände och kvällen kom började jag springa upp och nerför trapporna i trevåningshuset för att få igång värkarna. Och nästa dag skedde miraklet!
Idag fylls jag av tacksamhet och stolthet när jag tänker på min son, en vuxen man och far till en härlig och frimodig liten flicka. Det är en födelsedag värd att fira!
PS. Katja förvånade oss nyligen med att direkt få fint ljud i trombonen! (Inlägg om konserten följer.)
fredag 22 oktober 2010
En fanfar för far!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar